Inläggav Sceptisk » 12 jul 2013 01:50
En viktig poäng med varför tvång aldrig är moraliskt rätt är för att tvång invaliderar all moral. I diskussioner om etik så brukar man ställa frågan om det någonsin är rätt att ljuga och som exempel kan man ta ifall en våldsman med vapen som vill döda din fru/sambo och frågar var hon är någonstans. Frågan som ställs i det exemplet är ifall det då är rätt att ljuga om var hon är för att på så vis skydda sin fru/sambo. Men frågan är felställd eftersom ifall en person kommer med vapen eller hot om våld och vill döda någon i din närhet så är du satt i tvång och därmed så är moralen underminerad. Detta gäller även i fråga om framtvingade erkännanden som görs under hot om våld och tortyr. Ett sådant vittnesmål är ogiltigt eftersom det inte skedde av fri vilja. Om man inte kan agera fritt så kan man inte heller klandras för att agera omoraliskt.
En intressant synpunkt på detta i fråga om personlig utveckling är att jag tycker det verkar som att personer som lever "omoraliskt" och kriminellt gör det på grund av att de inte själva befriat sig från det som förtrycker dem. Detta förtryck existerar nu endast i dem själva men de ser i världen saker som provocerar fram dessa förtryckarkänslor och väcker en enorm vilja till befrielse och försöker förgöra det som provocerar för att på så vis uppleva personlig frigörelse. Det är en destruktiv och självdestruktiv process och filosofi handlar om, eller borde handla om, hur man kan befria individen från detta privata helvete så att man inte går ut i världen och gör sig själv och andra ännu olyckligare.
Butlern i Batman, Alfred, sade till exempel om Jokern att "Vissa män vill bara se världen brinna". Jag tror att sådana män vill se världen brinna för att de ser bara saker i världen som de föraktar. De mer intellektuella av dessa personer hittar i texter om revolution, anarki, våldsdyrkande militarism och liknande en ideologi som "talar till dem", som stämmer överens med deras egna inre förtryckande psykologiska situation. Inte förrän detta inre förtryck tas upp och reflekteras kring kan personen befria sig för gott och slippa förstöra saker i sin omgivning, andra eller sig själv.
Till exempel en barndom av förtryck, av vuxengestalter som förmedlar förtryck på olika sätt, genom olika former av framförallt psykiskt våld. Förljugenhet och dysfunktionalitet hos föräldrar som själva lever under hård inre press från egna demoner som kommer från en liknande barndom. Sådana saker trycker ner en människa och kan förgöra henne och lagen ger inga förklaringar på varför det förhåller sig så. Bara filosofin, och ibland psykologi, kan hjälpa i befrielsen från sådant. Genom filosofisk reflektion av vad som hänt kan en person uppnå illumination och frigörelse utan att ha behövt störta samhället, bränna kyrkor, elda bilar, missbruka, misshandla folk, stjäla, mörda. För som det verkar så försöker de ta kål på sina egna demoner genom att hitta något i världen att förstöra.
Men det finns både aggressiva och passiva sätt att försöka "hantera" sitt inre förtryck. De passiva sätten är att helt enkelt försöka ignorera bort det, sova bort det, använda narkotika för att bedöva sina känslor, osv. Ibland används aggressiva sätt och passiva sätt annars. Men gemensamt är att det är missriktade försök att hantera detta inre förtryck. Det går även härleda till vilken ideologi eller religion man dras till.
Vissa hatar idén om frihet just för att det påminner dem om hur det är att leva i ovisshet och inte ha några fasta ramar att hålla fast i, att när som helst kan någon ge sig på en och man behöver en grupp, en gemenskap som står på ens sida. Andra hatar regler och ramar för att det påminner dem om hur det är att växa upp med auktoritära föräldrar/lärare etc som manipulerar reglerna efter vad som gynnar dem själva eller deras religion. Andra hatar individualism för det påminner dem om utsattheten i att vara ensam och övergiven, oönskad, oälskad, bortstött från familjen osv. Saker som är traumatiska och en form av våld från närstående och som även senare i livet blir till en längtan efter hämnd på dem som borde vara kärleksfulla och välkomnande men aldrig var det. "Varför sårar vi dem vi älskar?" var det någon som frågade, kanske svaret består i just detta att ha upplevt en barndom av att blivit bortstött, förnekad, oönskad och oälskad.
Så när vi talar om ideologier så tror jag att det är intressant ur en synpunkt att analysera själva idéerna som ideologierna står för, men det är viktigare, och i min mening mer intressant, att på ett filosofiskt sätt, studera och reflektera över de komplexa psykologiska faktorerna bakom varför folk dras till olika ideologier och religioner. Vilken ideologi man dras till är inget intelligenstest.