Vad är orsak och vad är verkan?

[förstår mig själv]

Som illusion anser sig veta och som jag själv är säker på så är vår verklighetsuppfattning subjektiv. Det vi förnimmer är alltså inte verkligt. Är det vi känner mer verkligt? Är känslorna överordnade rumsbegreppet och tid?
Anta att vi slår handen i en vägg. Smärta uppstår. Således uppstår smärta för att vi slår handen i väggen eller är det så att handen åker in i väggen för att smärta uppstår?
Vad innebär det i sådan om det senare är fallet. Jo kunde man förstå sina känslor och styra dem skulle det som sker i rum ändras.
Jag är säker på att rum är underordnat känslorna. Känslorna är ju meningen,det viktigaste. Sedan har jag sett "mirakel" uppstå i rummet. Tyvärr är vi så vana vid att betrakta rummet som referens att vi försummat våra andra sinnen.

[Pilatus]

Som illusion anser sig veta och som jag själv är säker på så är vår verklighetsuppfattning subjektiv.

Så i objektiv mening anser du att din uppfattning om världen är subjektiv? Hur kan du vara säker på det?

Det vi förnimmer är alltså inte verkligt.

Förnimmelse och sinnesintryck är synonymer. Är inte dina sinnesintryck verkliga?

[Kristofer]

du menar att vi bygger upp en illusorisk subjektiv värld för att förklara våra känslor? (eller vår inre värld)

[förstår mig själv]

Som illusion anser sig veta och som jag själv är säker på så är vår verklighetsuppfattning subjektiv.

Så i objektiv mening anser du att din uppfattning om världen är subjektiv? Hur kan du vara säker på det? Vi är olika det är orsaken.

Det vi förnimmer är alltså inte verkligt.

Förnimmelse och sinnesintryck är synonymer. Är inte dina sinnesintryck verkliga?

Vi ska utgå ifrån att det vi förnimmer med sinnena är verkligt (men det är en funktion av oss själva). På detta sätt mår vi bättre och förstår världen på ett för oss så bra sätt som möjligt. Vi kan till och med skåda glimtar av den högre ordningen.

[Pilatus]

Vi ska utgå ifrån att det vi förnimmer med sinnena är verkligt (men det är en funktion av oss själva). På detta sätt mår vi bättre och förstår världen på ett för oss så bra sätt som möjligt. Vi kan till och med skåda glimtar av den högre ordningen.

Om du läser ditt förra inlägg så påstod du tvärsäkert att "Det vi förnimmer är alltså inte verkligt."

Nu svarar du att "det vi förnimmer med sinnena är verkligt". Det är utsagor som diametralt motsäger varann. Förklaring?

[Illusionen]

Vi ska utgå ifrån att det vi förnimmer med sinnena är verkligt (men det är en funktion av oss själva). På detta sätt mår vi bättre och förstår världen på ett för oss så bra sätt som möjligt. Vi kan till och med skåda glimtar av den högre ordningen.

Om du läser ditt förra inlägg så påstod du tvärsäkert att "Det vi förnimmer är alltså inte verkligt."

Nu svarar du att "det vi förnimmer med sinnena är verkligt". Det är utsagor som diametralt motsäger varann. Förklaring?

Då fms tydligen läst mitt koncept misstänker jag som författare till konceptet att ordet ”verklighet”
används med olika betydelse er emellan. Verklighet är givetvis det vi förnimmer, men denna verklighet
är samtidigt en ”transformerad” verklighet, och då därigenom subjektiv till sin karaktär.
Om man sedan väljer, vilket är lätt gjort, att benämna den bakomliggande strukturen,
alltså den före transformeringen, som den verkliga ”verkligheten” är det bäddat för missförstånd.
Jag misstänker (om jag nu tolkat er rätt) att jag ev är medansvarig till denna förbistring.

Jag har tagit till mig ditt råd Pilatus, och har för avsikt att försöka förklara ett mer begränsat begrepp av
utpräglat filosofiskt intresse. Begreppet jag valt att beskriva, är EXISTENS.
Jag återkommer ang detta.

/ Illusionen

[Pilatus]

Då fms tydligen läst mitt koncept misstänker jag som författare till konceptet att ordet ”verklighet”
används med olika betydelse er emellan. Verklighet är givetvis det vi förnimmer, men denna verklighet
är samtidigt en ”transformerad” verklighet, och då därigenom subjektiv till sin karaktär.

Du menar att vi kan förnimma en grön boll som objektiv verklighet och i en annan mening tala om den subjektiva upplevelsen av denna förnimmelse. Ja, jo visst. Förnimmelsen är ju bara min, jag ser en grön boll. Hur du uppfattar den kan jag inte med säkerhet veta.

Jag har tagit till mig ditt råd Pilatus, och har för avsikt att försöka förklara ett mer begränsat begrepp av
utpräglat filosofiskt intresse. Begreppet jag valt att beskriva, är EXISTENS.
Jag återkommer ang detta.

Förträffligt!

[förstår mig själv]

Vi ska utgå ifrån att det vi förnimmer med sinnena är verkligt (men det är en funktion av oss själva). På detta sätt mår vi bättre och förstår världen på ett för oss så bra sätt som möjligt. Vi kan till och med skåda glimtar av den högre ordningen.

Om du läser ditt förra inlägg så påstod du tvärsäkert att "Det vi förnimmer är alltså inte verkligt."

Nu svarar du att "det vi förnimmer med sinnena är verkligt". Det är utsagor som diametralt motsäger varann. Förklaring?

Då fms tydligen läst mitt koncept misstänker jag som författare till konceptet att ordet ”verklighet”
används med olika betydelse er emellan. Verklighet är givetvis det vi förnimmer, men denna verklighet
är samtidigt en ”transformerad” verklighet, och då därigenom subjektiv till sin karaktär.
Om man sedan väljer, vilket är lätt gjort, att benämna den bakomliggande strukturen,
alltså den före transformeringen, som den verkliga ”verkligheten” är det bäddat för missförstånd.
Jag misstänker (om jag nu tolkat er rätt) att jag ev är medansvarig till denna förbistring.

Jag har tagit till mig ditt råd Pilatus, och har för avsikt att försöka förklara ett mer begränsat begrepp av
utpräglat filosofiskt intresse. Begreppet jag valt att beskriva, är EXISTENS.
Jag återkommer ang detta.

/ Illusionen

Ja just så är det. Man skriver ju inte varje gång vad man menar och det kan uppstå missförstånd. Vi har ju den "subjektiva" verkligheten att utgå ifrån. vi är på sätt och vis bundna till den och måste via den förstå högre ordningar. Enligt mig är vägen till insikt att förstå sig själv och sina känslor. Då närmar man sig det imaginära/det som inte kan förstås.
Själv var jag tvungen att "nollställa" mig typ bli barn på nytt för att kunna förstå och bygga upp.

[Pilatus]

Vi har ju den "subjektiva" verkligheten att utgå ifrån.

Det vi talade om var vår "förnimmelse" och den är i sig något verkligt, något objektivt som händer. Det faktum att vi förnimmer en grön boll är inte subjektivt. Om du finner bollen rolig och att den fyller dig med hågkomster från en annan tid, är din egen upplevelse av bollen. Denna sekundära process är en association som utgår från förnimmelsen av (ett stimuli) en grön boll.

[förstår mig själv]

Vi har ju den "subjektiva" verkligheten att utgå ifrån.

Det vi talade om var vår "förnimmelse" och den är i sig något verkligt, något objektivt som händer. Det faktum att vi förnimmer en grön boll är inte subjektivt. Om du finner bollen rolig och att den fyller dig med hågkomster från en annan tid, är din egen upplevelse av bollen. Denna sekundära process är en association som utgår från förnimmelsen av (ett stimuli) en grön boll.

Jo. Det gäller att förstå sina förnimmelser bättre och bättre. Börja känna sådant som vi tidigare inte kände men som fanns där. Vi känner ju bara "en sak" i taget. Utvecklar man förnuftet så kommer hjärnan att styra det så att vi blir medvetna om annat. Vi har ju ingen fri vilja, det är förnuftet som styr. Och tur är väl det.