Att förstå sig själv, att förstå orsaken

[förstår mig själv]

Vi ska alltså förstå orsaker till våra handlingar och tankar. Jag skrev på vof under namnet resultatet och senare spinoza. Jag blev nästan direkt bannad, blev kallad troll, psykotisk osv.
De är nog de mest konservativa människorna jag stött på. De följer regler, etik, skolböckerna. Ja de verkar vara det perfekta resultatet skapat av normer. De är ofta ganska intelligenta. Problemet är att de håller sig inom ramarna. De följer det känslomässigt neutrala, de bevarar med all kraft detta. Allt måste stämma med det de har registrerat. De är allergiska mot det annorlunda. Om någon har andra ideer byggd på annan information än de har så angriper de den nya idéen. Istället för att förstå vad någon säger ska man förinta det nya. På basis av vad det vet deras information har de rätt. Men de har undgått att förstå att teorier är relativa. Dvs kan förbättras och att ny information är av yttersta vikt. Vi bör alltså vara beredda att överge våra ideer. Välkomna det annorlunda. Alla har vi detta problem mer eller mindre.
När man väl förstår är det väldigt enkelt. I efterhand tycker man det. Problemet är att vi inte vet vilken information vi behöver. Vi undviker det som känns dåligt helt enkelt.
När vi i efterhand förstår hur vi fått informationen och vad den ledde till. Ja då märker vi att någon annan gav oss den. Den kommer till oss. Följer vi förnuftet och förstår hur viktigt det är att förstå ja då kommer denna positiva kraft göra att vi blir mottagliga. Informationen kan vi få av vem som hellst. När vi letar aktivt efter den får vi den aldrig. Ibörjan trodde jag det rörde sig om slump. När det sker flera gånger kunde jag med hjälp av dessa erfarenheter få en "klar ide" dvs en teori. Informationen kommer till dig, naturen ger den till dig när du är "redo". När du är öppen, mottaglig. När man får vet man inte vad man får, när man ger vet man inte vad man ger. Orsaken i grunden är ju huvudteorin om däggdjuret, människan. Vi vill ju må bra och kommer undvika annat och särskilt sådant som ger olust.
Om vi medvetet har ett mål. Tex jag vill ha krafter,förstå mer. Dvs man får ett mål, en avsikt. Man börjar leta och söka så kan man aldrig finna det, det blir som att utföra ett arbete att uppnå nya krafter kommer det inte lyckas. Man behöver hjälp. Man är avstängd. När det sker är det oväntat, den som ger vet inte vad det den ger innebär för den andre och vise versa. Informationen, överföringen kan ske hur som hellst, det är känslor man förnimmer. En kamra avbildar, reagerar producerar en bild. Vi producerar en bild. Kameran förstår inte vad den ser. Reagerar annorlunda. Med vad förstår vi/reagerar vi? Känner vi vad vi ser? Förstår genom att känna? Något att tänka på. Sorry blir inte enligt rubrik. Har ideer, återkommer om topic

[förstår mig själv]

Om vi tänker på hur svårt det egentligen är att utvecklas, att förstå mer alltså. När man ser tillbaka märker man på något sätt att vi styrdes till den. Att vi fick vår världsbild och våra kunskaper som barn (lex tex) och i skolan. Vi har så att säga försetts med teorier/ideer om hur allt fungerar. Jag säger ju att det inte är svårt att förstå mer rent intellektuellt. Att det är känslorna som hindrar oss. Att det finns nästan oändligt med utvecklingspotential.
Vi kan mer ingående börja analysera känslornas inverkan på oss, hur de hindrar oss att förstå det enkla.
Enligt huvud teorin är KÄNSLORNA det som är viktigast, meningen med livet. Värderingarna själva orsaken till alla tankar och rörelser alltså. Detta är alltså hindrande. det följer i princip av det jag skrivit att vi vill må så bra som möjligt. Detta innebär att vi kommer att undvika en negativ känsla. Att denna kommer bli en bromsande faktor alltså.
Om vi tar RÄDD tex. Säkert är ni rädda för något eller har varit rädda. Ni vet hur det KÄNNS.
Rädd är en negativ känsla förenat med föreställningen om att något obehagligt ska hända.
Denna föreställning är alltid (tror jag) en teori om något i naturen.
Vi säger att ni är rädd för mörkret som exempel. Ni kanske går på en väg och sedan ser ni en mörk skogsväg. Ni har en teori om vad som finns i skogen, ni kanske gått där när det var ljust ni vet att det borde se lika dant ut nu när det är mörkt. Ni kanske har uppfattningen om att det vore extremt osannolikt att något illa skulle kunna hända mig om jag går in i skogen. Ni kan övertyga er på många olika sätt. Ni bestämmer er alltså för att gå in i skogen. Ni tänker följa erat förnuft. Ni har ju en fri vilja och borde kunna röra er som ni vill alltså. Tom tänka vad ni vill tex sjunka in i något filosofisk fundering. Ni börjar gå mot skogen, närmar er. Och NU kommer RÄDDSLAN smygande. Den växer sig stark den får er att tveka och stanna upp. NI BLIR FASTLÅSTA. Erat medvetande är i "rädd" mode. Efter en liten stund kommer förnuftet tillbaka. Ni kanske försöker igen. Ni kommer finna ut en orsak, en teori som är förenlig med er känsla. Tex spöke, mördare, våldtäcktsman osv. Något i alla fall. Sedan går ni vidare, kanske slappnar av och glömmer snabbt det hela och börjar tänka på något annat.
Fortsätter senare.