Subjekt-Objektfrågan

[skwuim]

Hej.

Jag har nyligen börjat läsa in mig på kontinentalfilosofi och upplever att subjekt-objektfrågan är ett viktigt ämne för denna gren av filosofin.
Men jag inser själv inte hur denna fråga är problematisk överhuvudtaget.

Subjektet och objektet är väl bara två sidor av samma sak, eftersom subjektet (jaget) väl i sin essens en produkt av ett objekt (hjärnan).
Och subjektets bild av verkligheten är väl bara subjektiv eftersom subjektet själv inte kan granska sin egen natur som en neurokonstruktion.
Vi kan förstås inse att vi själva är en produkt av hjärnan men varje neuron i vår hjärna kan inte reflektera över sig själv på samma sätt.
Snarare kommer ju denna kunskap ifrån att många miljarder utav dessa neuroner arbetar tillsammans för att genera en kognitiv bild av oss själva som produkter av vår hjärna.

Vad jag därmed inte förstår är hur denna uråldriga fråga om subjektet versus objektet är filosofiskt intressant. Eller är det hela inget annat är en kvarleva från Cartesisk dualism? Är det möjligen på grund utav att jag har en materialistisk syn av människans psyke som jag har svårigheter att sätta mig in i Kant, Nietzsche, de Beauvoir och Sartre mfl.?

Jag känner att jag har en alltför ytlig förståelse i ämnet så jag hoppas någon kan klargöra saken för mig.

[Pilatus]

Subjektet och objektet är väl bara två sidor av samma sak, eftersom subjektet (jaget) väl i sin essens en produkt av ett objekt (hjärnan).

Med risk att jag rör till det (jag är inte alls inläst på detta). Subjektet är det som uppfattar, tolkar, känner, reagerar och agerar. Objektet är något yttre, skilt från subjektet, det föremål som subjektet uppehåller sig vid. Kanske subjektets innehåll.

Och subjektets bild av verkligheten är väl bara subjektiv eftersom subjektet själv inte kan granska sin egen natur som en neurokonstruktion.

Spelar det någon roll att vi inte kan förstå hur hjärnan är strukturerad? Som jag ser det är det viktigare att vi fungerar som sociala varelser, inte överhopas med diagnoser, utan försöker leva det liv vi kan. För övrigt tror jag inte man skall överdriva subjektiviteten. Den kan ju prövas.

Om du skulle beskriva ett träd helt kort. Dagens datum. Hösten har redan färgat ett antal blad i gult och brunt. Det är en asp, säkert bortåt femtio år etc. Efter en vecka beskriver du samma träd. Kanske registrerar du några förändringar. Men i stort är det en beskrivning av samma gamla träd. Du skulle kunna upprepa försöket en eller flera gånger. En jämförelse mellan dessa beskrivningar skulle förhoppningsvis få dig att inse att beskrivningarna överensstämmer mycket väl. De är intrasubjektiva. Man kan ta hjälp av en eller flera andra personer. Resultatet skulle förmodligen bli att din beskrivning bedöms som någorlunda objektiv (intersubjektiv). Naturligtvis skulle beskrivningarna kunna bli något helt annat. Litet flummigheter om hur du kände dig, vilka känslor som ett nedsinglande löv fick dig att känna, hösten, åldrandet, associationer och en massa saker som inte har ett skvatt med trädet att göra. Det tror jag skulle kunna uppfattas som hopplöst subjektivt.

[klorofyll]

Subjektet och objektet är väl bara två sidor av samma sak, eftersom subjektet (jaget) väl i sin essens en produkt av ett objekt (hjärnan).

Bra fråga. Jag kan inte heller detta. Men jag tänkte att jaget kanske är en uppsättning egenskaper, vilka vi genom upplevelse kan lära känna, och de är inga produkter utan snarare så är även hjärnan en produkt av dem. Men varför skulle man inte kunna skapa en egenskap, som man skapar en produkt? Jag tror att svaret är att man inte kan det eftersom (jag tror att) det krävs en vilja för att en egenskap skall kunna existera, jag tror inte att det går att skapa vilja, däremot främja den.

[Algotezza]

Hjärnan är andens relästation för att sköta den fysiska kroppen, det vi gör med kroppen och det vi upplever via våra sinnen. Kroppen är ett verktyg för att göra saker i och uppleva den fysiska världen. Likväl är det rätt att säga "jag är min kropp" - men den jag är (mitt hela medvetande) sträcker sig långt utanför den fysiska kroppen och den fysiska hjärnan.

Subjekten upplever och skapar sig en bild av objekten. Objekt i ett sammanhang är subjekt i ett annat.

Del i ett sammanhang är helhet i ett annat.

Atomism och holism är två perspektiv som kan tillämpas på allt.

Filosofi är att experimentera med olika perspektiv på tillvaron och sig själv för att se vilka begrepp, teorier och synsätt som blir följden av de olika perspektiven.

Därför påstår jag inte att det ÄR som jag skrivit ovan. Det är tankar,synsätt och idéer som blir följden om jag tillämpat ett Martinus-inspirerat perspektiv på tillvaron.

Man kan anta det eller förkasta det.

Man lever här och nu ändå.

Och en dag tar det som nu är slut eller övergår till ett annat tillstånd.

/Algotezza

[klorofyll]

...men den jag är (mitt hela medvetande) sträcker sig långt utanför den fysiska kroppen och den fysiska hjärnan.
...
...Del i ett sammanhang är helhet i ett annat.

Kan du ge exempel på dessa meningar?

[Algotezza]

...men den jag är (mitt hela medvetande) sträcker sig långt utanför den fysiska kroppen och den fysiska hjärnan.
...
...Del i ett sammanhang är helhet i ett annat.

Kan du ge exempel på dessa meningar?

1. Det handlar bara om att beskriva vad vi är medvetna om på ett lite nytt sätt, fast jag vet inte hur nytt det är, annorlunda snarare....

Om jag är medveten om något då finns det i mitt medvetande, eller hur? Om jag ser, alltså upplever, ett träd, då är jag medveten om det eller hur? Då finns det i mitt medvetande. Men när jag ser trädet och är medveten om det "placerar" jag ut det i omvärlden - ty det är där jag upplever att det finns -samtidigt som trädet, eftersom jag är medveten om det genom att se det, finns i mitt medvetande, då det är innebörden i att vara medveten om, eller hur? Jag kan därför inte dra annan slutsats än att mitt medvetande sträcker sig utanför det jag upplever som min fysiska kropp, då trädet jag ser och är medveten om i min upplevelse är placerad utanför min fysiska kropp. Men denna kropp är ju också en upplevelse, upplevelsen av att jag har/är en fysisk kropp i en fysisk omvärld. Något att klura på - kan du reda ut denna tankebild? Är den begriplig? Blir det en oändlig regress?

2. En människa kan beskrivas som en fysiologisk helhet, bestående av olika organ. I ett samhälleligt sammanhang ingår en människa i en stad, ett land, vilka i sin tur blir helheter. Men varje land är en del av en global helhet.

/Algotezza

[Väderkvarn]

Skulle just besvara klorofyll när du postade ditt inlägg algot.
Bra svar för övrigt.

För mig handlar det om ärlighet.
Att ställa sig frågan; "Behövs filosofi eller räcker det med atomism och holism?"

För mig är svaret ja, filosofi behövs, dvs diskussion utan referenser till empiriskt underlag.

[Algotezza]

Skulle just besvara klorofyll när du postade ditt inlägg algot.
Bra svar för övrigt.

För mig handlar det om ärlighet.
Att ställa sig frågan; "Behövs filosofi eller räcker det med atomism och holism?"

För mig är svaret ja, filosofi behövs, dvs diskussion utan referenser till empiriskt underlag.

Även empiriska vetenskaper vilar på obevisbara antaganden, metafysiska o andra. T.ex. att världen i grunden består av mätbar materia. Ett antagande man måste göra för att kunna mäta öht. Visst, vi upplever världen som materiell, bestående av solida föremål och biologiska organismer, men kan blotta upplevelsen bevisa världens materialitet?

Vi upplever att jorden står stilla och att solen rör sig men här stämmer inte vår upplevelse. Hur vet vi att vår upplevelse stämmer när det gäller världens materialitet/soliditet? Materia visar sig ju vara mest tomrum, partiklar, som inte alls är små fasta materieklot utan mer "sannolikhetsmoln", som rör sig i tomrummet, och dessa partiklar har ingen fast gräns till tomrummet genom sin molnstatus. Hur materiellt är tomrummet och dessa partiklar?

Likaså är de mätvärden vi kommer fram till betingade av i vilken skala vi mäter. Om vi ska mäta en strandlinje får vi olika värden om vi skulle mäta via en satellit resp. sandkorn för sandkorn.

Att vi - sedan vi antagit att världen i grunden är materiell och mätbar - faktiskt kan mäta kan ju inte retroaktivt bevisa att så är fallet.

I och för sig har väl allt tänkande en empirisk eller snarare erfarenhetsmässig grund - det behöver ju inte bara vara erfarenheter baserade på sensoriska upplevelser av den fysiska världen. Det finns ju fler dimensioner i livet. All slags erfarenhet ger näring åt tänkandet - sedan kan man svinga sig hur långt man vill via spekulativt tänkande och logik.

/Algotezza

[Väderkvarn]

I och för sig har väl allt tänkande en empirisk eller snarare erfarenhetsmässig grund - det behöver ju inte bara vara erfarenheter baserade på sensoriska upplevelser av den fysiska världen. Det finns ju fler dimensioner i livet. All slags erfarenhet ger näring åt tänkandet - sedan kan man svinga sig hur långt man vill via spekulativt tänkande och logik.

/Algotezza

Och det tycker jag vi kan unna oss.

[Algotezza]

I och för sig har väl allt tänkande en empirisk eller snarare erfarenhetsmässig grund - det behöver ju inte bara vara erfarenheter baserade på sensoriska upplevelser av den fysiska världen. Det finns ju fler dimensioner i livet. All slags erfarenhet ger näring åt tänkandet - sedan kan man svinga sig hur långt man vill via spekulativt tänkande och logik.

/Algotezza

Och det tycker jag vi kan unna oss.

Ja, tänkande är världens billigaste nöje - det kan utföras överallt - det kostar bara den egna ansträngningen att tänka. Den vill iofs många slippa ifrån. Man vill serveras upplevelsemöjligheter och tankar andra skapat åt en.

/Algotezza

[Antic]

Ja, tänkande är världens billigaste nöje - det kan utföras överallt - det kostar bara den egna ansträngningen att tänka. Den vill iofs många slippa ifrån. Man vill serveras upplevelsemöjligheter och tankar andra skapat åt en.

/Algotezza

Exakt vad jag själv uppfattar hela tiden omkring mig. Folk på Facebook postar vad andra sagt, gjort och skapat men presenterar nästan aldrig något de gjort eller ens tänkt ut själva.

Som ett ryskt mattegeni sa...

"Man måste tycka om att tänka"

Och det gör jag. Jag älskar att tänka ut och skapa egna saker och önskar verkligen att fler var likadana.

Avslutar med ett bra citat som inte är mitt eget.

"Intelligent folk talar om ideer, vanligt folk om saker och småfolket om andra människor"

[Väderkvarn]

Ja, tänkande är världens billigaste nöje - det kan utföras överallt - det kostar bara den egna ansträngningen att tänka. Den vill iofs många slippa ifrån. Man vill serveras upplevelsemöjligheter och tankar andra skapat åt en.

/Algotezza

Exakt vad jag själv uppfattar hela tiden omkring mig. Folk på Facebook postar vad andra sagt, gjort och skapat men presenterar nästan aldrig något de gjort eller ens tänkt ut själva.

Som ett ryskt mattegeni sa...

"Man måste tycka om att tänka"

Och det gör jag. Jag älskar att tänka ut och skapa egna saker och önskar verkligen att fler var likadana.

Avslutar med ett bra citat som inte är mitt eget.

"Intelligent folk talar om ideer, vanligt folk om saker och småfolket om andra människor"

"Folk på facebook postar vad andra sagt"
Menar du typ citat?

[Antic]

Nej, mer i stil med.

- Jag blev så förbannad när hon sa att...bla bla bla...men då sa jag att...bla bla bla...då hade hon mage att...bla bla bla...och då lade jag på luren...bla bla bla.

Ungefär så utan ett enda tänkvärt ord yttrat på den tiden. Och blir det citat blir det oftast en massa tråkiga bilder på köpet där samma människor tycks posta samma kategori på citat hela tiden som de sedan ber andra kopiera vidare i värsta fall.

Som Rally gänget en gång gjorde en låt om. Folk är idioter.
https://www.youtube.com/watch?v=2HA7TDk6t4Y

[OblivionII]

Bara så jag hänger med i vad du menar, tycker du alltså att man är en idiot om man postar "samma kategori på citat hela tiden"? Varför är det så? Är inte det naturliga att citaten man väljer till viss eller stor del speglar ens personlighet och att det vore konstigare om man valde citat som faller utanför ens "intressesfär"?

[Antic]

Lyssnade du på låten?

Visst är den ironisk men samtidigt sann.

Jag menade kanske mer samhället i stort sett. Folk är idioter. Och går vi längre och skådar mänskligheten så får vi tyvärr säga precis samma sak, vi människor är idioter och det mest onödiga på hela planeten, tyvärr.

FB är sannerligen digitalålderns dårhus för gruppen "normala".

Ingen skulle vara gladare än jag om jag kunde säga något positivt om oss människor istället.

Så ser man på det när man är självkritisk både till sig själv och sin egen art.