Sprickor i systemet

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Sprickor i systemet

Inläggav Algotezza » 19 sep 2013 19:59

Väderkvarn skrev:
Antic skrev:Nej Algotezza , vi sätter siffror på det enda som går att sätta siffror på. Den objektiva världen utanför oss. Och vi behöver fasta mått fast vi är oförmögna att uppleva dessa själva. Utan matematik skulle vi inte veta något om världen utanför oss och allt skulle vara ett enda flum utan någon som helst referens.

Vi behöver en fast referens som vi alla kan följa, den objektiva världen vi lever i. Även den är föränderlig men ändå lika objektiv.

Det vi upplever stämmer ganska bra med hur världen är utanför oss, fast då i annan form och utan den referensen funnes ingen kunskap.

Därför är matematik det viktigaste vi har.

Skulle vi tänka i termen skapare så är det faktiskt genialiskt, istället för att skapa en värld som alla upplever exakt likadant så skapas en värld där världen renderas inuti skapelserna så att alla får sin lite avvikande personliga prägel på världen som alla ändå i stora drag upplever som väldigt som lik. :)


Siffror är bara symboler vi använder för att kunna räkna.
Ett sätt att öka vår förståelse, kanske.


Partitur
Noterna är bara symboler för tonhöjd, tystnad, volym etc
Frågan är om vi förstår verket bättre om vi lär oss att läsa partitur.

Vi kan säkert använda oss av siffror och beräkningar istället för partitur.
tex digitalt system

En digital version, jag menar ettor och nollor, inser jag existerar.Imponerande att man klarat av det.
Men frågan återstår. Förstår vi verket bättre pga det?

Pez
Vad finns att förstå?
Dez
Såg att det inte var ett partitur när jag startade videon.
Det ser ut att vara en pianoversion.



Ja, siffror är ett språk, noter med. Liksom ord. Led i kommunikation och tänkande, skapande. Utan människor hade detta inte funnits. Inte på det sätt vi skapat dessa möjligheter.

Men världen kan i sig vara ett digitalt hologram som blir vår analoga verklighet när vi belyser det med vårt medvetande.

Ja eller nej - ett eller noll - vad därutöver är är av ondo. Delfiner har ett digitalt språk.

Inga nja...

/Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Sprickor i systemet

Inläggav Antic » 19 sep 2013 20:05

Vad vi upplever är subjektivt därför behöver vi kunskap om den objektiva värld som vi alla lever i. Vi kan sätta avstånd som gäller alla även om vi upplever avstånden olika som subjektiva individer. Ingen skulle fungera om vi inte hade fasta mått som gäller alla oavsett hur de upplevs individuellt.

Upplevelsebiten är ena halvan, den objektiva världen den andra, och den når vi bara genom att sätta värden och mått på den.

Vi vet att den objektiva världen triggar oss att skapa något som inte finns där i den formen, det är inget nytt eller märkvärdigt men frågan har alltid varit exakt vad. Matematik skulle förklara ganska bra vad som triggar våra sinnen att skapa det som inte finns där i den formen.

Det enda vi egentligen behöver göra är att byta ut ordet "fysik" mot "matematik".

@Väderkvarn

Det finns inget som säger att matematik utanför våra kroppar skulle se ut som den som vi använder, men det är inte det viktiga. Det viktiga är att vi bara kan räkna på ett enda sätt och faktiskt få det att stämma med världen därute.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Sprickor i systemet

Inläggav Algotezza » 19 sep 2013 23:10

Antic skrev:Vad vi upplever är subjektivt därför behöver vi kunskap om den objektiva värld som vi alla lever i. Vi kan sätta avstånd som gäller alla även om vi upplever avstånden olika som subjektiva individer. Ingen skulle fungera om vi inte hade fasta mått som gäller alla oavsett hur de upplevs individuellt.

Upplevelsebiten är ena halvan, den objektiva världen den andra, och den når vi bara genom att sätta värden och mått på den.

Vi vet att den objektiva världen triggar oss att skapa något som inte finns där i den formen, det är inget nytt eller märkvärdigt men frågan har alltid varit exakt vad. Matematik skulle förklara ganska bra vad som triggar våra sinnen att skapa det som inte finns där i den formen.

Det enda vi egentligen behöver göra är att byta ut ordet "fysik" mot "matematik".

@Väderkvarn

Det finns inget som säger att matematik utanför våra kroppar skulle se ut som den som vi använder, men det är inte det viktiga. Det viktiga är att vi bara kan räkna på ett enda sätt och faktiskt få det att stämma med världen därute.


Det är bara den upplevda världen som är mätbar, som är möjlig att sätta siffror på. Vad är det vi mäter menar du? Eller genom mätande av det vi upplever kommer vi fram till det objektiva? Men storlekar är ju bara storlekar relativt en sort och mätmetoder vi själva skapat. Mått är alltså inte fasta.

Vi kan räkna på många sätt och det finns olika typer av mängder.

Hur vet du att dina mätningar stämmer med världen?

Du skriver mot slutet:

Det finns inget som säger att matematik utanför våra kroppar skulle se ut som den som vi använder,


Vad menar du här med matematik?

Kanske är du något på spåren men du måste slipa på ditt språk och dina begrepp för att andra ska förstå vad du menar. Jag förstår det i alla fall inte. Det du skriver blir bara ordsallad, alltmer förvirrad och förvirrande och motsägelsefull. Det går att uttrycka sig klart och entydigt, relativt i alla fall, men det kräver tid och tankemöda och någon att bolla med vad gäller tankar och formuleringar.

/Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Sprickor i systemet

Inläggav Antic » 19 sep 2013 23:21

Citat mig.

"Språk talar om hur vi upplever något, matematik vad något är"

Därför behövs båda.

Citerar något annat...

I en artikel i NewScientist den 14/9 argumenterar den svensk-amerikanske fysikern Max Tegmark för att vårt universum inte bara kan beskrivas med matematik, det är matematik. Vilket hörn av matematikens kosmos är vårt hem?
http://ncm.gu.se/node/2143

Har läst många länkar vid det här laget, allt vi ser är matematik överallt i universum.

Hur matematiken ser ut där spelar ingen större roll så länge vår stämmer. Och stämde den inte skulle vi märka det väldigt snabbt. ;)

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Sprickor i systemet

Inläggav förstår mig själv » 19 sep 2013 23:29

Hej antici.
Känns som om vi förstår varandra bra. Jag håller med om mycket och du följer förnuftet och kan förändra dig och gå igenom det som ibland krävs för förändring.
Jag vill återkomma till den fria viljan.
Du visar en bild på ett mönster. Ja vi bildar mönster vi uppfyller flera syften. Våra handlingar är inte bara det vi tror utan bildar annat.
Om du tror att vi bildar mönster, tror du att du kan sluta att bilda mönstret bara för att du "vill". Myrorna kommer samarbeta och bygga sin stack oavsett vad de vill. Det förstår vi genom att öppna ögonen och registrera vad vi ser. (Dvs pröva vår teori, det är så man gör, bekräftar, verifierar, får vetskap om). Tänk på att allt bildar mönster, vi är en del i detta. Världen kommer se till att du infinner dig och gör det du ska. Detta är en högre ordning som tex Jesus hade förstått. Du kan märka att ditt väsen leder till din del så att säga. Du kommer att märka att världen allt kommer att "samverka" falla ut och leda dig dit "vi ska". Detta är jobbit känslomässigt att ta till sig. Allt ändras ju. Förnuftet säger att naturlagarna ändras inte för att man "förtränger", men ändå är det så svårt att göra. Jag tror att du kommer ledas in i avgrunden. Att tärningen så att säga har kastats. Tänk på när något sker som leder till insikt att du aldrig har ångrat dig tidigare då du förstått/kommit till insikt. Teorin är alltså. Öppna sinnena, följ förnuftet så kan inget ont hända dig. Tvärt om. Det kan man hela tiden konstatera efteråt.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Sprickor i systemet

Inläggav Algotezza » 19 sep 2013 23:30

Antic skrev:Citat mig.

"Språk talar om hur vi upplever något, matematik vad något är"

Därför behövs båda.

Citerar något annat...

I en artikel i NewScientist den 14/9 argumenterar den svensk-amerikanske fysikern Max Tegmark för att vårt universum inte bara kan beskrivas med matematik, det är matematik. Vilket hörn av matematikens kosmos är vårt hem?
http://ncm.gu.se/node/2143

Har läst många länkar vid det här laget, allt vi ser är matematik överallt i universum.

Hur matematiken ser ut där spelar ingen större roll så länge vår stämmer. Och stämde den inte skulle vi märka det väldigt snabbt. ;)


Matematik är också ett språk.

Du använder språk själv när du talar om "vad något är". Språk kan alltså också användas för att tala om vad något är.

/Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Sprickor i systemet

Inläggav Antic » 19 sep 2013 23:37

Inte enligt Wikipedia i alla fall. (som någon annan kom med på en annan tråd)

Det var nog inte alltför svårt att förstå vad jag menade med språk och matematik gissar jag. Såvida man inte tar citatet helt bokstavligt förstås.

Matematik får gärna vara språk för min del men det var knappast meningen med citatet. :D

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Sprickor i systemet

Inläggav Antic » 19 sep 2013 23:42

förstår mig själv skrev:Hej antici.
Känns som om vi förstår varandra bra. Jag håller med om mycket och du följer förnuftet och kan förändra dig och gå igenom det som ibland krävs för förändring.
Jag vill återkomma till den fria viljan.
Du visar en bild på ett mönster. Ja vi bildar mönster vi uppfyller flera syften. Våra handlingar är inte bara det vi tror utan bildar annat.
Om du tror att vi bildar mönster, tror du att du kan sluta att bilda mönstret bara för att du "vill". Myrorna kommer samarbeta och bygga sin stack oavsett vad de vill. Det förstår vi genom att öppna ögonen och registrera vad vi ser. (Dvs pröva vår teori, det är så man gör, bekräftar, verifierar, får vetskap om). Tänk på att allt bildar mönster, vi är en del i detta. Världen kommer se till att du infinner dig och gör det du ska. Detta är en högre ordning som tex Jesus hade förstått. Du kan märka att ditt väsen leder till din del så att säga. Du kommer att märka att världen allt kommer att "samverka" falla ut och leda dig dit "vi ska". Detta är jobbit känslomässigt att ta till sig. Allt ändras ju. Förnuftet säger att naturlagarna ändras inte för att man "förtränger", men ändå är det så svårt att göra. Jag tror att du kommer ledas in i avgrunden. Att tärningen så att säga har kastats. Tänk på när något sker som leder till insikt att du aldrig har ångrat dig tidigare då du förstått/kommit till insikt. Teorin är alltså. Öppna sinnena, följ förnuftet så kan inget ont hända dig. Tvärt om. Det kan man hela tiden konstatera efteråt.


Fri vilja handlar främst om valet mellan gott och ont.

Men visst, vår vilja blir ännu friare med mer kunskap och medvetenhet, det håller jag med dig om. Folk skulle använda mer sunt förnuft än vad de gör och lyssna mer på sitt inre.

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Sprickor i systemet

Inläggav förstår mig själv » 20 sep 2013 00:02

Antic skrev:Citat mig.

"Språk talar om hur vi upplever något, matematik vad något är"

Därför behövs båda.

Citerar något annat...

I en artikel i NewScientist den 14/9 argumenterar den svensk-amerikanske fysikern Max Tegmark för att vårt universum inte bara kan beskrivas med matematik, det är matematik. Vilket hörn av matematikens kosmos är vårt hem?
http://ncm.gu.se/node/2143

Har läst många länkar vid det här laget, allt vi ser är matematik överallt i universum.

Hur matematiken ser ut där spelar ingen större roll så länge vår stämmer. Och stämde den inte skulle vi märka det väldigt snabbt. ;)

Ja allt är säkert matematik. Håller alltså med dig. Eftersom du haft styrkan att förstå detta( jag antar att du inte alltid förstått detta). Anser du att din tidigare världsuppfattning uppstod av känslomässiga skäl. Då undviker man sådant som förnuftet och sinnena antyder åt dig. Det man trodde tidigare var en vanföreställning. (Som de flesta iprincip håller fast vid livet ut). Man undviker det som får oss att förstå. Förnekar, stänger av sinnen, bekämpar, eliminerar.
Spinoza skriver om den som följer förnuftet, du verkar ju göra detta. Det har du antagligen alltid vetat, jag vet inte om du håller med mig här (ännu), det är inte alltid så lätt som man tror. I efterhand kan man konstatera att det viktiga kommer alltid till dig. Det vi försöker/vill förstå leder ingenvart utan det var det vi "inte ville förstå", eller det vi inte kunde förstå, eller var omedvetna om. Det är dessa kunskaper som blir de "botande", det viktiga. Tyvärr är det så vi fungerar. Vi vet inte vad vi letar efter eller vad målet ska vara. Ändå kommer vi ändå att ha målen och leta. Tittar vi "vetenskapligt" på det, och det kan man göra. Vi kan välja att förstå på annat sätt också om det passar bättre. Själv har jag varit tvungen att gå den materiella vägen/tumörs vägen. Det fungerade för mig. Men det var när jag kom i kontakt med, ska vi kalla det den andliga,trollkarlsvägen som utvecklingen tog fart. Jag var mottaglig och då kom det som ledde till insikten.
Kom ihåg att vi ger alltid lika mycket som vi får(naturlag). Vi vet kanske ännu inte hur viktiga olika situationer varit för att vi blev den vi är nu. Detta kan vi förstå i efterhand. Ja lidande tex har varit ovärderligt. När man inser detta kan man se det högre i det som man tidigare tyckte var ondska. Som ledde till hat i våra kroppar, som hindrade vårar förnuft.
Sen kan vi förlåta vår värsta fiende. I det ögonblicket man förstår kommer man att förlåta.

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Sprickor i systemet

Inläggav Antic » 20 sep 2013 07:43

förstår mig själv skrev:Ja allt är säkert matematik. Håller alltså med dig. Eftersom du haft styrkan att förstå detta( jag antar att du inte alltid förstått detta). Anser du att din tidigare världsuppfattning uppstod av känslomässiga skäl. Då undviker man sådant som förnuftet och sinnena antyder åt dig. Det man trodde tidigare var en vanföreställning. (Som de flesta iprincip håller fast vid livet ut). Man undviker det som får oss att förstå. Förnekar, stänger av sinnen, bekämpar, eliminerar.
Spinoza skriver om den som följer förnuftet, du verkar ju göra detta. Det har du antagligen alltid vetat, jag vet inte om du håller med mig här (ännu), det är inte alltid så lätt som man tror. I efterhand kan man konstatera att det viktiga kommer alltid till dig. Det vi försöker/vill förstå leder ingenvart utan det var det vi "inte ville förstå", eller det vi inte kunde förstå, eller var omedvetna om. Det är dessa kunskaper som blir de "botande", det viktiga. Tyvärr är det så vi fungerar. Vi vet inte vad vi letar efter eller vad målet ska vara. Ändå kommer vi ändå att ha målen och leta. Tittar vi "vetenskapligt" på det, och det kan man göra. Vi kan välja att förstå på annat sätt också om det passar bättre. Själv har jag varit tvungen att gå den materiella vägen/tumörs vägen. Det fungerade för mig. Men det var när jag kom i kontakt med, ska vi kalla det den andliga,trollkarlsvägen som utvecklingen tog fart. Jag var mottaglig och då kom det som ledde till insikten.
Kom ihåg att vi ger alltid lika mycket som vi får(naturlag). Vi vet kanske ännu inte hur viktiga olika situationer varit för att vi blev den vi är nu. Detta kan vi förstå i efterhand. Ja lidande tex har varit ovärderligt. När man inser detta kan man se det högre i det som man tidigare tyckte var ondska. Som ledde till hat i våra kroppar, som hindrade vårar förnuft.
Sen kan vi förlåta vår värsta fiende. I det ögonblicket man förstår kommer man att förlåta.


Du har rätt, jag hade en teori om tid och oändlighet som rasade som korthus när jag började förstå att allt därute är matematik i någon form. Tack för du berättade lite om dig själv.

Att Algotezza, Pilatus mf kanske är lite ifrågasättande förstår jag faktiskt och säger inget om det.

Den verklighet som vi upplever inom oss är den enda vi känner till och får svårt att greppa hur en objektiv värld utanför oss skulle se ut och fungera. Vi är vana vid att allt existerar fysiskt. Dvs rum är ett stort tomrum som vi kan färdas i, materia som fasta objekt vi kan både ta i och forma.

En värld där allt detta enbart skulle bestå av matematiska värden blir därför väldigt svårt att tänka sig. Hur ser en värld ut utan fysiskt tomrum, utan fast materia där allt bara är matematiska formler? Där allt är stort eller litet beroende på vad några siffror anger.

De flesta blir nog väldigt förvirrade vid blotta tanken, men det blir inte jag hur konstigt det än låter. Jag skall förklara detta närmare sedan.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Sprickor i systemet

Inläggav Algotezza » 20 sep 2013 08:27

Antic skrev:Inte enligt Wikipedia i alla fall. (som någon annan kom med på en annan tråd)

Det var nog inte alltför svårt att förstå vad jag menade med språk och matematik gissar jag. Såvida man inte tar citatet helt bokstavligt förstås.

Matematik får gärna vara språk för min del men det var knappast meningen med citatet. :D


Logik förenar språk och matematik. Det är en syntes mellan dessa två, med en sida som vetter åt det matematiska och en åt det språkliga. Den matematiska sidan kan sägas stå för den analytiska dimensionen och den språkliga för syntes. Logik kan fungera som ett verktyg för att beskriva och förstå verkligheten. Att en text, film eller annan kulturprodukt ter sig logisk upplevs oftast som behagligt, t.ex. i deckarfilmer och deckarböcker. T.ex. haiku har också sin logik, liksom musik när den bjuder både på et förväntade och överraskningar. Logik talar alltså både till hjärna och hjärta, förnuft och känsla. När vi ska göra logiska slutledningar kan känsla/intuition peka ut den riktning vi ska ta för att utföra denna slutledning. Intelligens utan känsla har ingen riktning. Utan känsla kan vi inte värdera något. Värderande bygger på intelligens och känsla och därmed även på logik.

/Algotezza
Algotezza aka Algotezza

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Sprickor i systemet

Inläggav förstår mig själv » 20 sep 2013 11:14

Antic skrev:
förstår mig själv skrev:Ja allt är säkert matematik. Håller alltså med dig. Eftersom du haft styrkan att förstå detta( jag antar att du inte alltid förstått detta). Anser du att din tidigare världsuppfattning uppstod av känslomässiga skäl. Då undviker man sådant som förnuftet och sinnena antyder åt dig. Det man trodde tidigare var en vanföreställning. (Som de flesta iprincip håller fast vid livet ut). Man undviker det som får oss att förstå. Förnekar, stänger av sinnen, bekämpar, eliminerar.
Spinoza skriver om den som följer förnuftet, du verkar ju göra detta. Det har du antagligen alltid vetat, jag vet inte om du håller med mig här (ännu), det är inte alltid så lätt som man tror. I efterhand kan man konstatera att det viktiga kommer alltid till dig. Det vi försöker/vill förstå leder ingenvart utan det var det vi "inte ville förstå", eller det vi inte kunde förstå, eller var omedvetna om. Det är dessa kunskaper som blir de "botande", det viktiga. Tyvärr är det så vi fungerar. Vi vet inte vad vi letar efter eller vad målet ska vara. Ändå kommer vi ändå att ha målen och leta. Tittar vi "vetenskapligt" på det, och det kan man göra. Vi kan välja att förstå på annat sätt också om det passar bättre. Själv har jag varit tvungen att gå den materiella vägen/tumörs vägen. Det fungerade för mig. Men det var när jag kom i kontakt med, ska vi kalla det den andliga,trollkarlsvägen som utvecklingen tog fart. Jag var mottaglig och då kom det som ledde till insikten.
Kom ihåg att vi ger alltid lika mycket som vi får(naturlag). Vi vet kanske ännu inte hur viktiga olika situationer varit för att vi blev den vi är nu. Detta kan vi förstå i efterhand. Ja lidande tex har varit ovärderligt. När man inser detta kan man se det högre i det som man tidigare tyckte var ondska. Som ledde till hat i våra kroppar, som hindrade vårar förnuft.
Sen kan vi förlåta vår värsta fiende. I det ögonblicket man förstår kommer man att förlåta.

Det är framförallt dina tankar om att allt är matte och att våra ögon inte ser något absolut/objektivt. Detta kan bevisa på ett övertygande sätt om du vill. Att du tex har förlikat dig med att du kanske är helt ensam (egentligen). Att alla varelser upplever världen olika kom jag fram till troligen i tidiga tonåren. Solipsismen blev jag upplyst om i 13 års åldern. Denna Idee var svår att acceptera. Jag ville inte att det skulle vara så och motarbetade den som beskrev den. Det var på en kyrkogård, jobbade tillsammans med en hippie. När denna tanke(teori) ploppar upp i hjärnan på mig då och då kände jag olust. Försökte hitta på invändningar/vederläggningar men lyckades inte. Efter ett år kanske så accepterade jag att jag inte kunde avgöra om den stämmer eller inte. Svalde den så att säga känslomässigt. Var inte tex min familj verkliga? Ett känslomässigt trauma. Men det bearbetades. Där lades väl grunden och jag hade stött på det första problemet att kunna följa förnuftet blint och stå imot den olust som ibland kan uppstå av en ny Idee. Rent logiskt insåg jag tidigt att naturen/naturlagarna följer inte min vilja. Mycket bättre att tro att naturen följer mitt förnuft/teorier istället.
Sedan låg de filosofiska tankarna nere i ca 15år. Fick barn, studerade, jobbade mycket. Även hemma gård, hästar, hundar, långa resor. Jag blev mer och mer maskinmässig. Slutade känna. Verkställde andras viljor. Blev "normal i andras ögon" dock blev jag allt mer nedstämd. Livet blev grått, jag var nästan död när det vände till det bättre. Allt har ju många orsaker, kan gå in på annat senare men en sak som var viktig var internet. Vid den här tiden var jag nog rätt normal i mina värderingar. Något smårasistisk, ganska intolerant mot religiösa, andra kulturer, mot de utstötta. Tex psykiskt sjuka, knarkare, sjukskrivna. Jag tyckte ungefär som alla andra. Bibeln var flummigt skit.
Inom kort skulle allt ändras, rubbet. Min styrka har väl varit att jag har haft svårt att gå imot förnuftet.
Jag läste och skrev i ett forum. Där togs frågan om tex omskärelse upp. Vi har ju ganska hårda straff för barnporr tex. Att titta på bilder, röra någons kön osv (som tur är har jag fyllts av olust vid tanken på detta) men jag kunde bara inte få ihop att det var helt ok att ha någon slags ritual, religiöst skit och sedan "könsstympning"/skära bort en bit av könet permanent. Detta var helt normalt tydligen. Jag kunde inte förstå. Det gick inte. Visst tyckte jag det var helt ok att straffa människor och särskilt pedofiler.
Så småningom kom jag på tanken att dopet också var en ritual. Att hälla kallt vatten på en bebis huvud borde kanske inte vara ok det heller(det är ju mycket lindrigare förståss). Sedan slog det mig hur hade jag reagerat(jag var i och för sig hatisk mot kyrkan då) om jag flyttat till ett annat land där dop inte var tillåtet. Till min stora förvåning kände jag stark olust. Jag kunde känna varför. Kunde förstå lite bättre tex judar och muslimer. Jag hade fått svaret på ett sätt till det förnuftsvidriga. Hur starkt kulturen och religionen kan förblinda och få oss att göra iprincip vad som hellst. Jag förstod genom att känna.
Sedan började min förvandling och utveckling, där jag fick omvärdera allt. Det blev möjligt. Sedan gick allt lättare och lättare, blev mer och mer energifull. Jag utvecklar mig fortfarande. Att livet kunde vara så här annorlunda. Jag var inte levande tidigare. Glädjen kom tillbaka,jag blev barn på nytt.
Nästa stora steg var determinismen. Det är så nära fri man kan bli paradoxalt nog. Det motbjudande i att släppa fria viljan försvann. Samtidigt såg man så mycket fel i samhället. Även inom mitt yrke, psyk patienter tex. Tidigare skrev jag många vårdintygxflera tex . Förstod ju att de var "sjuka" galna(som alla andra). Det är till största delen en kulturell fråga, en politisk. Att eliminera, förändra någons sätt att vara så att den blir mer normal. Följer normen. Jag tänker aldrig mer skriva ett vårdintyg. Även synen på straff förändrades totalt. En del i min omgivningreagerade med ilska och skam över min förändring. Jag började tycka om alla människor, tror inte på fängelse/straff(naturen sköter detta). Till och med hundarna vet ju vad de ska göra. Med vem de ska para sig. (Människan har ideer om tex egenskaper, utseende osv. Parar ihop dem mot naturlagarna. Ja hunden dör snabbt om man släpper ut den i skogen tack vare människans ideer. Den är helt beroende av oss för sin överlevnad.
Mm nu fick du lite bakgrund. Orsaker osv.

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Sprickor i systemet

Inläggav förstår mig själv » 20 sep 2013 11:30

Antic när det gäller detta med godhet, ondska. (Enligt mig samma som förstår,förstår inte). Om du vore född på vikinga tiden hade även du antagligen blotat hängt upp trälar och djur i träd. Vore du född i ett muslimskt land hade du antagligen velat stena otrogna kvinnor. Fastat, vänt dig till mecka, skurit om osv.
Förlåt dem för de förstår inte bättre. Detta är exakt och precist. Förstå bättre betyder ha en bättre teori/idé. Relativt alltså med teorier. Mer eller mindre bra. De förstår inte bättre men däremot förstår de vad de gör. De har upplevt, ungefär som vi har upplevt tex midsommar. Upplevt helheten. Förstått vad det innebär.
Men man har inte så mycket att jämföra med. Man har inte upplevt annat. Dvs inte registrerat något annat. Får man ingen information kan man inte bilda bra ideer. Man utvecklar sin kultur sitt sätt att vara, sitt kroppsspråk. När man möter det okända förstår man inte varandra. Som jag visat tidigare är detta viktigt annars riskerar man våld och död. Som vanligt gör de flesta felet att de tar avstånd, eliminerar det de inte förstår istället för att som Jesus gå ut bland människor upplev, undersök det okända.

Antic
Inlägg: 3868
Blev medlem: 30 aug 2013 13:37

Sprickor i systemet

Inläggav Antic » 20 sep 2013 11:40

Vilken kultur vi än kommer ifrån så finns det bara en enda ondska och en enda godhet.

Det är enkelt.

Vill jag se dig lida, är jag ond
Vill jag se dig lycklig, är jag god

Sen spelar det ingen roll vilken kultur vi kommer ifrån. Det är bara att applicera precis samma situation på sig själv. Vill jag vara med om det som jag utsätter andra för?

Vill man inte det så får man nog tänka efter mer än en gång.

Allt annat är fel och bottnar i egoistiskt tänkande som aldrig någonsin kan fungera i en värld, för då ser den ut som nu. Sen spelar det ingen roll vilken kultur, religion eller tid man kommer från.

Samma sak med konstruktiv och destruktiv

Godhet är konstruktivt
Ondska destruktivt

Godhet och ondska är något universiellt och inte bunden till vare sig tid, religion eller kultur.

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Sprickor i systemet

Inläggav förstår mig själv » 20 sep 2013 12:39

Vill man se någon lida är man korkad. Vill man se någon som mår bra är man förnuftig.
Förnuftet är ju till för att se till att den egna kroppen ska må bra och inte lida. Skulle alla använda sitt förnuft till den egna kroppen som det var tänkt skulle världen förändras totalt. Vi kan kalla det ett paradis. Dumhet ger alltid lidande i naturen. Vi måste förstå det du kallar matten för att undvika lidande. Tänk på att det finns olika sorters lidande. Hunger, törst, ångest, smärta, panik, kyla mm mm. Är det meningen att någon annan ska värdera detta åt dig?
Genom att göra gott åt andra och inte göra ont. Just så som du vill kommer man bli belönad av naturen genom goda känslor. Och omvänt.
Det är så man ska tolka Bibeln. Detta till goda biresultat på alla sätt och vis.
Jag tror man måste förstå det egenvärde känslorna har i sig. Inte haka upp sig på hur de uppstår, inte styra andra så mycket alltså. Låta människor komma till insikt om hur viktiga känslorna är för dem själva. Frigöra förnuftet till detta, Jesus har gjort detta. Angett naturlagar för hur vi ska må bra. Som du vet har de inte tolkats på rätt sätt. Men ändå, så mycket gott som kommit ur dem för mänskligheten.
Jag gick hem från krogen igår natt. Tunnelbanan var stängd. Så jag gick hem. Först mötte jag en människa som beklagade sig över detta. Full och arg var han. Efter ett tag blev det ändå rätt trevligt. Jag träffade flera annorlunda människor och det hela var givande. Mysigt.
Då allt bara kan ske på ett sätt, med nödvändighet, funderade jag ändå lite på hade det blivit bättre om tunnelbanan var öppen. Vad hade hänt då?. Går ju inte. Att forska på. Man kan inte göra två saker samtidigt. Det vi får bygga på är det som skedde. Vi får förstå utifrån detta. Trotts allt är det verkligheten, upplevelser som ska ge upphov till teorier. Genom att leva och ta in hela tiden blir man bekväm och kan njuta av det som dyker upp här i världen. Man kan röra sig fritt förvissad om att man är ett med naturen. Att vi både kan styra det som sker i rummet och även att styr mig. Att genom att låta naturen vara fri kommer naturen låta oss vara fria. Egentligen behöver vi inte ha några planer alls utan leva i nuet. Att vilja. Vilja förändra. Att se problem osv skapar mer problem. Man behöver inte göra något åt/förändra osv. Ju mer vi kan släppa allt fritt ju mer kommer detta att ge tillbaka.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 32 och 0 gäster