Existerar relativitet universellt?

[Illusionen]

EXISTERAR RELATIVITET UNIVERSELLT ?

Lorentz-transformationen, LT, och Einsteins Speciella Relativitetsteori, ESR, utgår från det medvetandet förnimmer.
Detta i kombination med avsaknad av definition av fenomenet tid medför att LT och ESR sannolikt feltolkas,
vilket kortfattat förklaras i det följande.

Einstein hävdar i sin Speciella Relativitetsteori, ESR, att tiden är relativ.
Värt att notera är att Einstein utelämnar både definition och förklaring av fenomenen tid och väg.
Om fenomenet TID ej är definierat är den ännu obesvarade frågan, VAD är det som är relativt ?

Einstein utgick från Lorentz-transformationen, LT, vid sitt arbete med ESR.
LT utgår från det vi anser oss se via vårt medvetandes logik.
LT, beskriver ändringen av rums- och tidskoordinater vid relativrörelse mellan två observatörer.
LT anses entydigt bestämda såsom de transformationer för vilka Maxwells ekvationer inkl dynamik är invarianta.
Konsekvensen av detta borde då, om vi ska tro fysikerna, vara att det inte finns utrymme för alternativa transformationer,
som är kompatibla med fysiken så som vi känner den i dag.
Min pensionärslogik säger att denna slutsats kan vara korrekt, men ändå förhastad om det rör sig om en feltolkning,
vilket jag misstänker är fallet. Orsaken till detta är att LT ej tar hänsyn till att förutsättningarna mellan aktuella
referenser är beroende av universums dynamiska struktur. Detta kan uttryckas som att medvetande-strukturen
ej förnimmer sin egen förändring, p g a maskeringsprincipen, MP.

RELATIVITET enligt DELTA-konceptet är en följd av MASKERINGS-PRINCIPEN, MP, och DUBBEL-REFERENS-PRINCIPEN, DRP.
MP och DRP resulterar i att växelverkan mellan atomer sker, enligt konceptets kapitel 10, via de till balanskriteriet
DELTA refererande NORMERADE medelvärdena, ±C och ±jC.
Relativrörelse, V, har alltså, i enlighet med DELTA, att förhålla sig till både reella (±C) och imaginära (±jC) termer.

RELATIVITET är därigenom en funktion av hur relativrörelse, V, påverkar balanskriteriet DELTA.
RELATIVIT kan då betraktas som en DEFORMATION av det i balans sfäriska balanskriteriet DELTA.
Ett förklarande exempel på hur detta påverkar medvetandet och skenbart ger upphov till RELATIVITET
SOM FUNKTION AV DRP, är följande.

Ur ATOMÄRT perspektiv, ger V, enl tidigare, upphov till följande BALANS-DEFORMATION,

ΔVXV ”RE”: √(+C + V)(–C + V) / jC = √(–C^2 + V^2) / jC = jC√1– (V/C)^2 / jC = ±√1– (V/C)^2 (RE- medel)
ΔVXV ”IM”: √(+jC + V)(–jC + V) / C = √(+C^2 + V^2) / C = C√1+ (V/C)^2 / C = ±√1+ (V/C)^2 (IM- medel)

Begreppet RELATIVITET är enligt mitt koncept en konsekvens av denna BALANS-DEFORMATION.
Dessa samband, som åskådliggörs i figur 7 (v g se http://www.maticweb.com), har sitt ursprung i DRP.

Maskeringsprincipen medför att ”egenreferensen” INTE FÖRNIMMER sin egen ”storlek” och den därav
följande ”densitetsförändringen”.
De imaginära uttrycken är därigenom att betrakta som densitetsbalanserande relativt de reella uttrycken.
Detta verifieras via Doppler frekvensen, som t ex f-koordinatrelationerna,

Doppler-frekvens RE :

f+V = fo j√(C+V) / (C–V) / j = fo √(C+V) / (C–V)
f–V = fo j√(C–V) / (C+V) / j = fo √(C–V) / (C+V)

Doppler-frekvens IM :

f+V = fo j√(jC+V) / (jC–V) / j = fo √(jC+V) / (jC–V)
f–V = fo j√(jC–V) / (jC+V) / j = fo √(jC–V) / (jC+V)

Förstår man detta, och samtidigt ej kan finna några allvarligare fel och brister, finns det alltså
anledning att Ifrågasätta div påståenden om universum, t ex att universum expanderar.

RELATIVITET, och div andra märkliga egenskaper man tilldelat universum, är enligt min personliga uppfattning,
en följd av att vårt medvetande, p g a MP och DRP, EJ FÖRNIMMER SIN EGEN UNIVERSELLA FÖRÄNDRING.
Går man ”upp ett steg” på stegen finner man en ny och annorlunda utsikt.
Så låt er ej duperas av experter ”som vet”, utan tänk självständigt och kritiskt.
Då blir det både roligt och intressant.
Ser tacksamt fram mot intressanta synpunkter.

I övrigt v g se http://www.maticweb.com

Hälsar
Illusionen

[klorofyll]

Om vi tänker oss ett tåg utan väggar så att en person utanför tåget kan se vad som försigår på tåget, sedan släpper en passagerare på tåget en sten till golvet, för en person på perrongen ser det ut som att stenen faller en längre sträcka jämfört med vad passageraren på tåget erfar att den gör, eftersom att personen på perrongen även uppfattar att stenen rör sig i sidled eftersom tåget rör på sig. Är rubrikens fråga om stenen faller på det viset passageraren uppfattar (om tåget haft konstant hastighet hade inte ens passageraren behövt vara medveten om hastigheten) eller som betraktaren på perrongen uppfattar, eller om stenen helt enkelt faller två olika sträckor samtidigt, dvs att sträckan per tid är relativ? Om stenen rör sig olika sträckor samtidigt, befinner den sig då också på olika platser samtidigt? Kan man avgöra var stenen befinner sig rent objektivt eller är det bara beroende av vilka referenser vi använder?

[Antic]

Tack för ett läsvärt inlägg Illusionen.

Ser man på, nu börjar vi tänka i samma banor. Matematiken är inte relativ i sig. Relativitet kräver en eller flera observatörer av något slag. Relativitet kan bara ligga i upplevandet av universum, inte i universum självt som måste och alltid kommer att förbli objektivt och exakt.

Att effekten av en big bang skulle accelerera expansionen istället för tvärtom ger inte mycket till logik det heller faktiskt om man tänker efter.

När jag skriver ned min teori gör jag stor skillnad mellan att se och uppleva universum vilket är två helt och hållet skilda saker.

[Illusionen]

Om vi tänker oss ett tåg utan väggar så att en person utanför tåget kan se vad som försigår på tåget, sedan släpper en passagerare på tåget en sten till golvet, för en person på perrongen ser det ut som att stenen faller en längre sträcka jämfört med vad passageraren på tåget erfar att den gör, eftersom att personen på perrongen även uppfattar att stenen rör sig i sidled eftersom tåget rör på sig. Är rubrikens fråga om stenen faller på det viset passageraren uppfattar (om tåget haft konstant hastighet hade inte ens passageraren behövt vara medveten om hastigheten) eller som betraktaren på perrongen uppfattar, eller om stenen helt enkelt faller två olika sträckor samtidigt, dvs att sträckan per tid är relativ? Om stenen rör sig olika sträckor samtidigt, befinner den sig då också på olika platser samtidigt? Kan man avgöra var stenen befinner sig rent objektivt eller är det bara beroende av vilka referenser vi använder?

Om vi tänker oss ett tåg utan väggar så att en person utanför tåget kan se vad som försegår på tåget,
sedan släpper en passagerare på tåget en sten till golvet, för en person på perrongen ser det ut som
att stenen faller en längre sträcka jämfört med vad passageraren på tåget erfar att den gör,
eftersom att personen på perrongen även uppfattar att stenen rör sig i sidled eftersom tåget rör på sig.

Kommentar: Detta är ett klassiskt exempel.
Jag har ett liknande exempel beskrivet i uppsatsen, kapitel RELATIVITET, sidan 58.
Det väsentliga i ditt exempel är att det förekommer relativrörelse, V, mellan personerna ifråga.
Observatör som iakttar objekt, som har relativrörelse, V, förnimmer objektet som om dess tid går
långsammare, enligt det reella uttrycket√1– (V/C)^2 .
Så långt skiljer sig inte mitt koncept från ESR.
Skillnaden framträder/uppstår när effekten av den av ”egenstrukturen” maskerade/dolda
imaginära beaktas/ inkluderas, via uttrycket √1+ (V/C)^2 .

Är rubrikens fråga om stenen faller på det viset passageraren uppfattar (om tåget haft konstant hastighet
hade inte ens passageraren behövt vara medveten om hastigheten) eller som betraktaren på perrongen
uppfattar, eller om stenen helt enkelt faller två olika sträckor samtidigt, dvs att sträckan per tid är relativ?

Svar: Rubriken syftar på min uppfattning, att ingen relativitet förekommer i det ”universella perspektivet”.
Universellt har vi även att ta hänsyn till det dolda/imaginära uttrycket √1+ (V/C)^2 .
Relativitet är alltså enligt min åsikt ett rent atomärt fenomen, som har lite att skaffa med universums
överordnade natur.

Om stenen rör sig olika sträckor samtidigt, befinner den sig då också på olika platser samtidigt?

Svar: Då resp observatör ser stenen utifrån sin egen referens, ser resp observatör även det observerade
föremålet i sen ”egen” av ”egen-referensen” beroende skalfaktor/förstoring.
Plats är m a o här unik och refererar till egna referensen.

Kan man avgöra var stenen befinner sig rent objektivt eller är det bara beroende av vilka referenser vi använder?

Svar: Det är beroende av respektive egen-referens.
Här har du en del av orsaken till att förnimmelsen är en transformerad illusion.

Hälsar
Illusionen

[förstår mig själv]

Ja det "korrekta" sättet att tolka, förstå allt är genom sitt eget perspektiv.

[förstår mig själv]

Hur transformerar man sig till någon annans perspektiv? Jo genom överföring till varandra. Ge krafter till varandra.

[förstår mig själv]

Som jag tolkar relativitetsteorin (den speciella) så visar den att när vi utgår från oss själva så ser vi att de som är, vi kan kalla det olik oss, tex färdas relativt oss. Dessa kommer få en annan verklighet. Skickar vi ut en gubbe i rymden med hög hastighet, låt oss säga i 20 år. När gubben kommer tillbaka kommer vi se att gubben inte åldrats. Detta blir så att säga vår verklighet.
Hur skulle verkligheten se ut ut gubbens perspektiv. Ja tvärt om, han skulle se att vi inte åldrats, vi skulle se att gubben blivit gammal.
På samma sätt är det nog med allt. Allt byggs upp genom "vår egen struktur" och bildar en "verklighet". Frågan är om vi ska anse att alla "strukturer"/"partiklar"/enheter har ett "medvetande". Inget "rör sig" slumpvist utan följer teorier/naturlagar, kanske förstår allt sin egen ordning.

[klorofyll]

Om vi tänker oss ett tåg utan väggar så att en person utanför tåget kan se vad som försigår på tåget, sedan släpper en passagerare på tåget en sten till golvet, för en person på perrongen ser det ut som att stenen faller en längre sträcka jämfört med vad passageraren på tåget erfar att den gör, eftersom att personen på perrongen även uppfattar att stenen rör sig i sidled eftersom tåget rör på sig. Är rubrikens fråga om stenen faller på det viset passageraren uppfattar (om tåget haft konstant hastighet hade inte ens passageraren behövt vara medveten om hastigheten) eller som betraktaren på perrongen uppfattar, eller om stenen helt enkelt faller två olika sträckor samtidigt, dvs att sträckan per tid är relativ? Om stenen rör sig olika sträckor samtidigt, befinner den sig då också på olika platser samtidigt? Kan man avgöra var stenen befinner sig rent objektivt eller är det bara beroende av vilka referenser vi använder?

Om vi tänker oss ett tåg utan väggar så att en person utanför tåget kan se vad som försegår på tåget,
sedan släpper en passagerare på tåget en sten till golvet, för en person på perrongen ser det ut som
att stenen faller en längre sträcka jämfört med vad passageraren på tåget erfar att den gör,
eftersom att personen på perrongen även uppfattar att stenen rör sig i sidled eftersom tåget rör på sig.

Kommentar: Detta är ett klassiskt exempel.
Jag har ett liknande exempel beskrivet i uppsatsen, kapitel RELATIVITET, sidan 58.
Det väsentliga i ditt exempel är att det förekommer relativrörelse, V, mellan personerna ifråga.
Observatör som iakttar objekt, som har relativrörelse, V, förnimmer objektet som om dess tid går
långsammare, enligt det reella uttrycket√1– (V/C)^2 .
Så långt skiljer sig inte mitt koncept från ESR.
Skillnaden framträder/uppstår när effekten av den av ”egenstrukturen” maskerade/dolda
imaginära beaktas/ inkluderas, via uttrycket √1+ (V/C)^2 .

Är rubrikens fråga om stenen faller på det viset passageraren uppfattar (om tåget haft konstant hastighet
hade inte ens passageraren behövt vara medveten om hastigheten) eller som betraktaren på perrongen
uppfattar, eller om stenen helt enkelt faller två olika sträckor samtidigt, dvs att sträckan per tid är relativ?

Svar: Rubriken syftar på min uppfattning, att ingen relativitet förekommer i det ”universella perspektivet”.
Universellt har vi även att ta hänsyn till det dolda/imaginära uttrycket √1+ (V/C)^2 .
Relativitet är alltså enligt min åsikt ett rent atomärt fenomen, som har lite att skaffa med universums
överordnade natur.

Om stenen rör sig olika sträckor samtidigt, befinner den sig då också på olika platser samtidigt?

Svar: Då resp observatör ser stenen utifrån sin egen referens, ser resp observatör även det observerade
föremålet i sen ”egen” av ”egen-referensen” beroende skalfaktor/förstoring.
Plats är m a o här unik och refererar till egna referensen.

Kan man avgöra var stenen befinner sig rent objektivt eller är det bara beroende av vilka referenser vi använder?

Svar: Det är beroende av respektive egen-referens.
Här har du en del av orsaken till att förnimmelsen är en transformerad illusion.

Hälsar
Illusionen

Jag har ingen direkt åsikt förutom att jag hade tyckt att det vore lite tråkigt om ett föremål inte kunde befinna sig på två platser samtidigt, jag tror inte att det är en illusion.

Handlar inte relativitet egentligen om att någon vet någonting som någon annan inte vet? Jag vet inte om det går att svara på den frågan, de flesta håller nog inte med.

Sedan tänker jag att anledningen till att stenen faller en kortare sträcka för passageraren på tåget (jämfört med vad den gör i betraktarens ögon, på perrongen), är att tiden går fortare på tåget eftersom det har en hög hastighet i förhållande till perrongen. Det betyder att sträckor förkortas oerhört vid höga hastigheter, dock inte i passagerarens ögon.

[Illusionen]

Om vi tänker oss ett tåg utan väggar så att en person utanför tåget kan se vad som försigår på tåget, sedan släpper en passagerare på tåget en sten till golvet, för en person på perrongen ser det ut som att stenen faller en längre sträcka jämfört med vad passageraren på tåget erfar att den gör, eftersom att personen på perrongen även uppfattar att stenen rör sig i sidled eftersom tåget rör på sig. Är rubrikens fråga om stenen faller på det viset passageraren uppfattar (om tåget haft konstant hastighet hade inte ens passageraren behövt vara medveten om hastigheten) eller som betraktaren på perrongen uppfattar, eller om stenen helt enkelt faller två olika sträckor samtidigt, dvs att sträckan per tid är relativ? Om stenen rör sig olika sträckor samtidigt, befinner den sig då också på olika platser samtidigt? Kan man avgöra var stenen befinner sig rent objektivt eller är det bara beroende av vilka referenser vi använder?

Om vi tänker oss ett tåg utan väggar så att en person utanför tåget kan se vad som försegår på tåget,
sedan släpper en passagerare på tåget en sten till golvet, för en person på perrongen ser det ut som
att stenen faller en längre sträcka jämfört med vad passageraren på tåget erfar att den gör,
eftersom att personen på perrongen även uppfattar att stenen rör sig i sidled eftersom tåget rör på sig.

Kommentar: Detta är ett klassiskt exempel.
Jag har ett liknande exempel beskrivet i uppsatsen, kapitel RELATIVITET, sidan 58.
Det väsentliga i ditt exempel är att det förekommer relativrörelse, V, mellan personerna ifråga.
Observatör som iakttar objekt, som har relativrörelse, V, förnimmer objektet som om dess tid går
långsammare, enligt det reella uttrycket√1– (V/C)^2 .
Så långt skiljer sig inte mitt koncept från ESR.
Skillnaden framträder/uppstår när effekten av den av ”egenstrukturen” maskerade/dolda
imaginära beaktas/ inkluderas, via uttrycket √1+ (V/C)^2 .

Är rubrikens fråga om stenen faller på det viset passageraren uppfattar (om tåget haft konstant hastighet
hade inte ens passageraren behövt vara medveten om hastigheten) eller som betraktaren på perrongen
uppfattar, eller om stenen helt enkelt faller två olika sträckor samtidigt, dvs att sträckan per tid är relativ?

Svar: Rubriken syftar på min uppfattning, att ingen relativitet förekommer i det ”universella perspektivet”.
Universellt har vi även att ta hänsyn till det dolda/imaginära uttrycket √1+ (V/C)^2 .
Relativitet är alltså enligt min åsikt ett rent atomärt fenomen, som har lite att skaffa med universums
överordnade natur.

Om stenen rör sig olika sträckor samtidigt, befinner den sig då också på olika platser samtidigt?

Svar: Då resp observatör ser stenen utifrån sin egen referens, ser resp observatör även det observerade
föremålet i sen ”egen” av ”egen-referensen” beroende skalfaktor/förstoring.
Plats är m a o här unik och refererar till egna referensen.

Kan man avgöra var stenen befinner sig rent objektivt eller är det bara beroende av vilka referenser vi använder?

Svar: Det är beroende av respektive egen-referens.
Här har du en del av orsaken till att förnimmelsen är en transformerad illusion.

Hälsar
Illusionen

Jag har ingen direkt åsikt förutom att jag hade tyckt att det vore lite tråkigt om ett föremål inte kunde befinna sig på två platser samtidigt, jag tror inte att det är en illusion.

Handlar inte relativitet egentligen om att någon vet någonting som någon annan inte vet? Jag vet inte om det går att svara på den frågan, de flesta håller nog inte med.

Sedan tänker jag att anledningen till att stenen faller en kortare sträcka för passageraren på tåget (jämfört med vad den gör i betraktarens ögon, på perrongen), är att tiden går fortare på tåget eftersom det har en hög hastighet i förhållande till perrongen. Det betyder att sträckor förkortas oerhört vid höga hastigheter, dock inte i passagerarens ögon.

Det som skiljer mig från ESR är att jag även inkluderar den imaginära termen j√1+ (V/C)^2 .
Om maskeringsprincipen är korrekt bör denna term vara kopplad till observatören själv.
Det innebär i så fall att observatören själv ändrar egenskaper i relation till det observerade objektet.
Relativrörelsen, V, medför alltså att observatören/atomen själv i princip är internt FÖRÄNDRAD i
förhållande till om relativrörelsen ej funnits närvarande. Det är denna imaginära förändring som t ex medför
att vi uppfattar ljusets hastighet som konstant, oberoende av relativrörelse.
Du kan förenklat se det som att den interna förändringen kompenserar för relativrörelsen.

Hälsar
Illusionen

[förstår mig själv]

Om vi tänker oss ett tåg utan väggar så att en person utanför tåget kan se vad som försigår på tåget, sedan släpper en passagerare på tåget en sten till golvet, för en person på perrongen ser det ut som att stenen faller en längre sträcka jämfört med vad passageraren på tåget erfar att den gör, eftersom att personen på perrongen även uppfattar att stenen rör sig i sidled eftersom tåget rör på sig. Är rubrikens fråga om stenen faller på det viset passageraren uppfattar (om tåget haft konstant hastighet hade inte ens passageraren behövt vara medveten om hastigheten) eller som betraktaren på perrongen uppfattar, eller om stenen helt enkelt faller två olika sträckor samtidigt, dvs att sträckan per tid är relativ? Om stenen rör sig olika sträckor samtidigt, befinner den sig då också på olika platser samtidigt? Kan man avgöra var stenen befinner sig rent objektivt eller är det bara beroende av vilka referenser vi använder?

Om vi tänker oss ett tåg utan väggar så att en person utanför tåget kan se vad som försegår på tåget,
sedan släpper en passagerare på tåget en sten till golvet, för en person på perrongen ser det ut som
att stenen faller en längre sträcka jämfört med vad passageraren på tåget erfar att den gör,
eftersom att personen på perrongen även uppfattar att stenen rör sig i sidled eftersom tåget rör på sig.

Kommentar: Detta är ett klassiskt exempel.
Jag har ett liknande exempel beskrivet i uppsatsen, kapitel RELATIVITET, sidan 58.
Det väsentliga i ditt exempel är att det förekommer relativrörelse, V, mellan personerna ifråga.
Observatör som iakttar objekt, som har relativrörelse, V, förnimmer objektet som om dess tid går
långsammare, enligt det reella uttrycket√1– (V/C)^2 .
Så långt skiljer sig inte mitt koncept från ESR.
Skillnaden framträder/uppstår när effekten av den av ”egenstrukturen” maskerade/dolda
imaginära beaktas/ inkluderas, via uttrycket √1+ (V/C)^2 .

Är rubrikens fråga om stenen faller på det viset passageraren uppfattar (om tåget haft konstant hastighet
hade inte ens passageraren behövt vara medveten om hastigheten) eller som betraktaren på perrongen
uppfattar, eller om stenen helt enkelt faller två olika sträckor samtidigt, dvs att sträckan per tid är relativ?

Svar: Rubriken syftar på min uppfattning, att ingen relativitet förekommer i det ”universella perspektivet”.
Universellt har vi även att ta hänsyn till det dolda/imaginära uttrycket √1+ (V/C)^2 .
Relativitet är alltså enligt min åsikt ett rent atomärt fenomen, som har lite att skaffa med universums
överordnade natur.

Om stenen rör sig olika sträckor samtidigt, befinner den sig då också på olika platser samtidigt?

Svar: Då resp observatör ser stenen utifrån sin egen referens, ser resp observatör även det observerade
föremålet i sen ”egen” av ”egen-referensen” beroende skalfaktor/förstoring.
Plats är m a o här unik och refererar till egna referensen.

Kan man avgöra var stenen befinner sig rent objektivt eller är det bara beroende av vilka referenser vi använder?

Svar: Det är beroende av respektive egen-referens.
Här har du en del av orsaken till att förnimmelsen är en transformerad illusion.

Hälsar
Illusionen

Jag har ingen direkt åsikt förutom att jag hade tyckt att det vore lite tråkigt om ett föremål inte kunde befinna sig på två platser samtidigt, jag tror inte att det är en illusion.

Handlar inte relativitet egentligen om att någon vet någonting som någon annan inte vet? Jag vet inte om det går att svara på den frågan, de flesta håller nog inte med.

Sedan tänker jag att anledningen till att stenen faller en kortare sträcka för passageraren på tåget (jämfört med vad den gör i betraktarens ögon, på perrongen), är att tiden går fortare på tåget eftersom det har en hög hastighet i förhållande till perrongen. Det betyder att sträckor förkortas oerhört vid höga hastigheter, dock inte i passagerarens ögon.

Hej illusion.
Du skriver sist att egenreferensen avgör. Att det "finns fler verkligheter", man kan säga att det är en orsak till "verkligheten är en illusion" men för mig är det en verkan, en observation av det atomära perspektivet som styrker högre teoriers värde.

[Illusionen]

Om vi tänker oss ett tåg utan väggar så att en person utanför tåget kan se vad som försigår på tåget, sedan släpper en passagerare på tåget en sten till golvet, för en person på perrongen ser det ut som att stenen faller en längre sträcka jämfört med vad passageraren på tåget erfar att den gör, eftersom att personen på perrongen även uppfattar att stenen rör sig i sidled eftersom tåget rör på sig. Är rubrikens fråga om stenen faller på det viset passageraren uppfattar (om tåget haft konstant hastighet hade inte ens passageraren behövt vara medveten om hastigheten) eller som betraktaren på perrongen uppfattar, eller om stenen helt enkelt faller två olika sträckor samtidigt, dvs att sträckan per tid är relativ? Om stenen rör sig olika sträckor samtidigt, befinner den sig då också på olika platser samtidigt? Kan man avgöra var stenen befinner sig rent objektivt eller är det bara beroende av vilka referenser vi använder?

Om vi tänker oss ett tåg utan väggar så att en person utanför tåget kan se vad som försegår på tåget,
sedan släpper en passagerare på tåget en sten till golvet, för en person på perrongen ser det ut som
att stenen faller en längre sträcka jämfört med vad passageraren på tåget erfar att den gör,
eftersom att personen på perrongen även uppfattar att stenen rör sig i sidled eftersom tåget rör på sig.

Kommentar: Detta är ett klassiskt exempel.
Jag har ett liknande exempel beskrivet i uppsatsen, kapitel RELATIVITET, sidan 58.
Det väsentliga i ditt exempel är att det förekommer relativrörelse, V, mellan personerna ifråga.
Observatör som iakttar objekt, som har relativrörelse, V, förnimmer objektet som om dess tid går
långsammare, enligt det reella uttrycket√1– (V/C)^2 .
Så långt skiljer sig inte mitt koncept från ESR.
Skillnaden framträder/uppstår när effekten av den av ”egenstrukturen” maskerade/dolda
imaginära beaktas/ inkluderas, via uttrycket √1+ (V/C)^2 .

Är rubrikens fråga om stenen faller på det viset passageraren uppfattar (om tåget haft konstant hastighet
hade inte ens passageraren behövt vara medveten om hastigheten) eller som betraktaren på perrongen
uppfattar, eller om stenen helt enkelt faller två olika sträckor samtidigt, dvs att sträckan per tid är relativ?

Svar: Rubriken syftar på min uppfattning, att ingen relativitet förekommer i det ”universella perspektivet”.
Universellt har vi även att ta hänsyn till det dolda/imaginära uttrycket √1+ (V/C)^2 .
Relativitet är alltså enligt min åsikt ett rent atomärt fenomen, som har lite att skaffa med universums
överordnade natur.

Om stenen rör sig olika sträckor samtidigt, befinner den sig då också på olika platser samtidigt?

Svar: Då resp observatör ser stenen utifrån sin egen referens, ser resp observatör även det observerade
föremålet i sen ”egen” av ”egen-referensen” beroende skalfaktor/förstoring.
Plats är m a o här unik och refererar till egna referensen.

Kan man avgöra var stenen befinner sig rent objektivt eller är det bara beroende av vilka referenser vi använder?

Svar: Det är beroende av respektive egen-referens.
Här har du en del av orsaken till att förnimmelsen är en transformerad illusion.

Hälsar
Illusionen

Jag har ingen direkt åsikt förutom att jag hade tyckt att det vore lite tråkigt om ett föremål inte kunde befinna sig på två platser samtidigt, jag tror inte att det är en illusion.

Handlar inte relativitet egentligen om att någon vet någonting som någon annan inte vet? Jag vet inte om det går att svara på den frågan, de flesta håller nog inte med.

Sedan tänker jag att anledningen till att stenen faller en kortare sträcka för passageraren på tåget (jämfört med vad den gör i betraktarens ögon, på perrongen), är att tiden går fortare på tåget eftersom det har en hög hastighet i förhållande till perrongen. Det betyder att sträckor förkortas oerhört vid höga hastigheter, dock inte i passagerarens ögon.

Hej illusion.
Du skriver sist att egenreferensen avgör. Att det "finns fler verkligheter", man kan säga att det är en orsak till "verkligheten är en illusion" men för mig är det en verkan, en observation av det atomära perspektivet som styrker högre teoriers värde.[/quote]

Hej Fms!
Ibland är jag lite trött och okoncentrerad, och då blir ordvalet kanske inte det bästa.
Mitt förtydligande till Klorofyll för några minuter sedan kanske i viss mån förklarar bättre ?

Hälsar
Illusionen

[Pilatus]

Om fenomenet TID ej är definierat är den ännu obesvarade frågan, VAD är det som är relativt ?

Men det tror jag du vet. Och det räcker med en operationell definition av tid. Vi vet att en cesiumklocka är mycket noggrann. Och vi kan hypotetiskt anta att vi kommer att mäta det vi avser att mäta och med god reliabilitet. Om du jämför din cesiumklocka, med en likadan klocka i ett jetplan som flyger mellan två orter, så uppstår en tidsdilatation. Du kommer att uppfatta det som att klockan i jetplanet går något långsammare än din referensklocka. Cesiumklockorna kommer att visa upp differenser även vid jetplanets mycket måttliga hastighet. Relativiteten avser i experimentet hastighetens förhållande till det du mäter med cesiumklockan. En konsekvens av detta resonemang är att en foton inte åldras eftersom v = c, den finns kvar oförändrad så länge den rör sig i rymdens vakuum (och inte träffar något föremål).

[Illusionen]

Om fenomenet TID ej är definierat är den ännu obesvarade frågan, VAD är det som är relativt ?

Men det tror jag du vet. Och det räcker med en operationell definition av tid. Vi vet att en cesiumklocka är mycket noggrann. Och vi kan hypotetiskt anta att vi kommer att mäta det vi avser att mäta och med god reliabilitet. Om du jämför din cesiumklocka, med en likadan klocka i ett jetplan som flyger mellan två orter, så uppstår en tidsdilatation. Du kommer att uppfatta det som att klockan i jetplanet går något långsammare än din referensklocka. Cesiumklockorna kommer att visa upp differenser även vid jetplanets mycket måttliga hastighet. Relativiteten avser i experimentet hastighetens förhållande till det du mäter med cesiumklockan. En konsekvens av detta resonemang är att en foton inte åldras eftersom v = c, den finns kvar oförändrad så länge den rör sig i rymdens vakuum (och inte träffar något föremål).

Det är rätt det du skriver, men det förutsätter att man anser sig vara nöjd med en ”operationell” definition.
En sådan definition konstaterar att så beter sig tid, men förklarar inte de bakomliggande orsakerna.
För att kunna dra underbyggda slutsatser bör ambitionen vara att definitionen av tid sträcker sig längre än
till att enbart konstatera.

I mitt svar tidigare till Klorofyll skriver jag citat,
”Det som skiljer mig från ESR är att jag även inkluderar den imaginära termen j√1+ (V/C)^2 .
Om maskeringsprincipen är korrekt bör denna term vara kopplad till observatören själv.
Det innebär i så fall att observatören själv ändrar egenskaper i relation till det observerade objektet.
Relativrörelsen, V, medför alltså att observatören/atomen själv i princip är internt FÖRÄNDRAD i
förhållande till om relativrörelsen ej funnits närvarande. Det är denna imaginära förändring som
t ex medför att vi uppfattar ljusets hastighet, c, som konstant, oberoende av relativrörelse, V.
Du kan förenklat se det som att den interna förändringen kompenserar för relativrörelsen.”

Det jag skriver här, förklarar varför klockorna ifråga visar olika vid relativrörelse.
Det är alltså det imaginära uttrycket som utgör orsaken till att ”observatörens” egenskaper ändras.
I mitt koncept beskriver jag detta som en växelverkan-effekt, via principerna MP och DRP.

Notera gärna att ingen tidigare har beskrivit/förklarat dessa samband, såvitt jag känner till.

Hälsar
Illusionen

[förstår mig själv]

Interessant idee. Att man själv ändrar egenskaper. Eftersom "verkligheten" är en "egenprodukt" så blir ju sådant vi registrerar en egenprodukt. Tex klockan på flygplanet går långsammare. Att våra sinnen så att säga är kopplade. Följer logiskt och fyller ut det som saknas enligt teorin. Alla sinnena är förenliga, det gör det möjligt att bilda ett "rum".

[Antic]

Citerar dig FMS

"bilda ett "rum""

Vet vi att till exempel färg, hörbara ljud, känsel, smak och lukt inte finns därute i den formen eftersom vi själva skapar de intryckena helt inom oss. Logiskt sett finns då inget av det andra som vi heller upplever, i den formen. Som något som syns till exempel.

Nu börjar du kanske förstå lite av hur min teori ser ut och det finns faktiskt enkla sätt att testa detta också. Vi vet redan att vi bygger till saker som inte existerar därute, och en av dem är fysiskt rum.

Vi kan testa detta?

Stäng av alla sinnen för en stund. Du kan fortfarande röra dig, men mer än så är det inte med alla dina sinnen avstängda.

Nu, gå 50 meter.

Hur långt kom du?

(Frågar dig innan du kopplar på alla dina sinnen igen)

Fysiskt rum existerar bara om sinnen kan skapa upplevelsen av ett fysiskt rum. I matematikens universum existerar bara rum som matematiska värden.

BILD 1 - Först hade jag tänkt mig något i detta stilen, en slags matematisk råmall där siffror och värden skulle utgöra något slags dimensionell råmatris för sinnena att bearbeta till fysiska upplevelser.

BILD 2 - Sen började jag förstå att universum innehöll inget fysiskt rum alls utan mer såg ut så här. (Formlerna på bilden är inte relevanta för själva poängen). Det skulle förklara universums ofantliga storlek bland annat.

Formeln är enkel

"Stäng av alla dina sinnen, allt blir dött, tyst och svart, hur mycket av rummet finns nu kvar?"