förstår mig själv skrev:Hej illusion.
Jag tror att du kan ha rätt. Men samtidigt så ger den reella metoden så mycket praktiskt. Tillämpar osv. Dessutom går det att nå nästan oändligt långt. Att förstå sig själv fullständigt lär inte gå. Om vi tex tar en teori så kan man säga att den kan vara på något sätt imaginär. Vi kan ha upplevt registrerat en massa (i naturen). Hjärnan bildar en förklaringsmodell. Föreställer sig alltså att om det vore på detta sätt skulle det kunna stämma med vad våra sinnen registrerar.
Vi säger att någon säger åt oss "han är snäll". Vi kanske inte har träffat denne "snälle" människa. Vi kan kalla det en tro. En teori som inte kan uppstå ur sig själv.
Anta att vi bildar högre strukturer, "mönster". Det vi gör har alltså "meningar" vi inte förstår. Detta betyder att vi kan inte veta vår "roll", annat än delar av den. Detta är en teori som uppstått i mitt huvud "klar Ide skulle spinoza sagt". Detta innebär bland annat att resten av världen kommer "hjälpa oss, korrigera oss" så att vi "gör jobbet rätt".
Det förefaller som vi börjar förstå varandra bättre.
Inledningsvis hade jag lite svårt att hänga med, men nu tycker jag mig förstå hur du resonerar.
Som jag tolkar dig, när du skriver citat, ”Det vi gör har alltså "meningar" vi inte förstår”,
är det underförstått att du inte utesluter att det imaginära är involverat.
För mig är detta väsentligt, då det är det imaginära som länkar oss till universum.
Hälsar
Illusionen