Att bli fri

[förstår mig själv]

Hej.
Det har hänt mycket i mig den senaste veckan. Jag känner att jag närmar mig "svaret" och resultatet av min förändring senaste åren.
Som ni kanske märkt har jag försökt förklara hur jag tänkt. Jag har hela tiden haft detta som mål, att försöka få er att förstå det jag "tror" mig förstå. Jag har hävdat att jag får er att tänka lite mer likt mig. Även att vilja lite mer som mig. Jag har ansett mig förstå hur man påverkar och lär ut. Detta har senaste månaderna vållat mig bekymmer, jag har mer och mer förstått att det jag håller på med kanske inte är bra trotts allt. Jag skriver här nedan kortfattat mina (värderings)grunder som jag utgått ifrån.
-Antagandet att våra värderingar är vad vi känner.
-Sedan har jag även antagit att allt skulle bli bättre om man förstod sig själv, jesus, spinoza, einstein. Att det fantastiska jag upplevt och tycker mig förstå, att detta apriori skulle alla inse.
Detta sista har varit en "självklarhet" ett antagande från min sida. Där har jag felat. Det är inte grundat på observationer (sinnena). Ja människor har ju inte förstått detta men ändå har ju allt skett så som det har gjort. De "onda", "korkade", "normala", "friska", "sjuka", "goda" osv har ju varit med och orsakat verkligheten som den är nu.
- Jag har förstått att vi har ett så kallat "väsen", "natur" "en roll", "en uppgift" "en bana/omloppsbana likt månen".
"normen" är samhällets syn på detta "väsen". Det anger så att säga hur man ska avvika från sin "bana"/"natur". Ju längre ifrån det normala det egna väsendet ligger destå "svårare" kommer det att bli att vara sitt "väsen"/"sin natur".
- Hjärnan fungerar inte på annat sätt än att den vill att man ska uppnå sitt väsen dvs sin egenart. Det är alltså vad vi "vill", "meningen". Då kan enorma krafter/förnuft uppstå. När hjärnan "verkställer", löser någon annan uppgift än detta så fungerar den inte alls lika bra. Kanske kan den med möda förstå planetbanor spela lite schack osv. Här är tex datorn överlägsen, dvs när någon annan bestämmer vad hjärnan ska förstå.
-När hjärnan får arbeta med att vara i sitt fria tillstånd dvs i enlighet med naturen/sitt väsen tex förstå människor och uppnå det goda. Då kommer hjärnan att lösa oändligt mycket bättre "problem" än tex datorn. Ja knappt inga problem alls kommer hjärnan att behöva arbeta med. Utan bara det som är gott och uppnå detta. Föreställningar om "det onda som kan ske" osv (detta är lösningar som hjärnan utarbetat när den beordras göra något annat). Dessa tankar kommer inte att kunna existera och det som vi registrerar med våra sinnen kommer följa det hjärnan förstått.
- Ett faktum är att alla har sina "egna" tankar/ideer teorier om mål, vad som ska hända. Alla har rätt. Normalt sett sker det vi tror/förstått.
-Ett faktum är att alla vet bättre än någon annan vad som är den egna "rollen" dvs vad den "vill". Även känner. Oavsett hur förnuftig man är kan man aldrig förstå bättre någon annans uppgift/roll/mening. Dvs ni komer alltid att ha rätt(när det gäller er själv).
-När jag insett detta har jag förstått att jag gjort fel när jag velat förändra andra mot någon idee. Jag kommer (om jag lyckas) bara föra den som jag påverkar längre ifrån sin "bana"/"sin roll"/"sin uppgift"/"dess mening". Alltså motverka det den som påverkas strävar efter (som alltså den själv förstår bäst).
-Alla vill ju följa "sin natur"/"det de vet är bäst"/"sin egenart". För att närma sig sin "optimala bana"/uppnå sitt mål alltså behöver man öka sitt förnuft. Man är beroende av att "få" information av andra.
- För detta krävs "absolut" tolerans och ett "erkännande" av allas "lika" värde. Detta måste "förstås" med förnuftet. Förstås som en naturlag ska göras.
- När man förstått detta så kommer man att kunna tolerara och älska andra, känna vällust bland alla människor. Då blir man FRI.
-När man ger av sin "information" som används till att får den andre att närma sig sitt väsen då kommer man få lika mycket information tillbaka som leder till att man själv kan vara i sitt väsen.
- Som jag förstått/insett är det alltså en objektiv sanning, något som man hela tiden kan göra utan att "störa" högre ordningar. Det är härligt att kunna få använda sina krafter utan att "motkrafter" uppstår.
-Det finns även "minst" en till objektiv "sanning" mål som man kan göra hur mycket man vill och hur starkt man vill. Det är att känna kärlek/att älska. Att vara och bejaka "beroendet" av den man älskar och även se att beroendet är ömsesidigt.

Det känns som jag nått i mål med det jag ville. Ha det bra