Ögon i magen

[garybuttville]

hej, jag har en tanke jag skulle vilja dela med mig som lyder så här: om du skulle ha dina ögon i din mage istället för på ditt huvud skulle du då höra dina tankar bakom dina ögon som du brukar eller skulle du höra dina tankar lite över dina ögon, alltså uppe i huvudet där hjärnan sitter.

det jag undrar är vart sitter ditt medvetande? jag ser det som mitt medvetande sitter i eller precis bakom mina ögon men om jag hade föds blind var skulle jag då tro mitt medvetande höll hus? denna fråga har förföljt mig i flera år och har fortfarande inte riktigt fått något svar. jag ska skriva en uppsats på ämnet och vill gärna veta vad ni tycker.

[freddemalte]

Hej, ju fler sinnesstimuli som ger vid handen att man befinner sig i magen desto mer kommer man uppleva det som att medvetandet befinner sig i magen. Att man upplever det som att man har ett slags jag bakom ögonen och mellan öronen är en illusion snyggt komponerad av hjärnans sätt att bearbeta sinnesdata.

Hälsar Fredrik

Här är för övrigt två klipp från forskaren Henrik Ehrssons forskning om perception, jaguppfattning och medvetandets lokalisation:

[Algotezza]

Hej, ju fler sinnesstimuli som ger vid handen att man befinner sig i magen desto mer kommer man uppleva det som att medvetandet befinner sig i magen. Att man upplever det som att man har ett slags jag bakom ögonen och mellan öronen är en illusion snyggt komponerad av hjärnans sätt att bearbeta sinnesdata.

Hälsar Fredrik

Medvetandet finns i hela kroppen i lika hög grad som nervsystemet gör det. Därmed har vi inte utan är en kropp som är levande och medveten. Jag tänker med fingrarna när jag skriver. Och när jag tecknar - gör musik.

För att inte tala om att tänka med...

I mitt struphuvud sitter "den inre rösten" och pladdrar... Den använder jag när jag tyst verbaliserar vad jag ska skriva. När jag talar gör jag det oftast direkt som om jag tänker med talapparaten. Tunga tänder läppar... I min hjärna, i mitt huvud är det bara mörkt, tomt och tyst. Stillhet. Känslor finns i bålen, hjärta och mage mest... Tankar ("immateriella objekt") finns inte i min värld, bara medvetet och omedvetet upprätthållna processer.

/Algotezza

[Pilatus]

det jag undrar är vart sitter ditt medvetande?

Det är litet av samma fråga som Descartes ställde sig angående själen. Han tänkte sig att själen befinner sig i epifysen och att den interagerar med kroppen. Han gjorde alltså åtskillnad mellan kropp och själ, vilket är ett dualistiskt tankesätt. Det är lätt att medvetandet betraktas på ungefär samma sätt, som något (ett ting) som finns placerat i vår kropp. Antagligen kopplar vi samman vårt observationsfält med vårt medvetande, det blir våra sinnesintryck och vår inre monolog. Men jag skulle inte vilja separera medvetande från hjärna och sinnesorgan och säga att medvetandet är placerat på något specifikt ställe. Men givetvis är det frestande att säga att nervsystemets centrala organ är sätet för all vår självuppfattning och på sätt och vis är det ju svårt att säga att det skulle vara direkt fel.

[Zokrates]

Ta en människa och börja kapa bort alla lemmar, Koppla in en hjärtcirkulationspump till huvudet och kapa resten av kroppen.
Jag är totalt övertygad att huvudet har kvar medvetandet. Sådana här frågor klarar vi oss utan.

[Algotezza]

Descartes dualism lever och frodas. Fortfarande.

/Algotezza

[Plattfot]

Jag tittade på TV http://www.svtplay.se/video/1090446/hja ... ed-kanslor

Det finns tydligen en mängd specialiserade neuroner, hjärnceller inbäddade i hjärtats muskelceller. De bildar ett nätverk. Det talades om hjärtarts lilla hjärna. Vissa experiment pekar mot, att denna styr vår stora hjärnas förmåga att bedöma känslor. Denna utlokalisering av neuroner i kroppen är tämligen okänd bland medicinare, står inte i läroböckerna, sade en professor.

Undran: Finns det fler neuroner, som utlokaliserats? Somliga tycks läsa bäst, när de sitter någonstans där tarmarna stimuleras av en hjärna, som normalt inte klarar mer än att få fart på organen nedanför hjärtat. Visserligen läser de där sittande ofta snusklitteratur, men om sådan får ingå i vetenskapliga experiment, kan vi kanske öka intresset för vetenskaplig forskning.

Hör av er, om ni provar och upptäcker något! Under tiden läser jag om Brian Greenes gamla "Ett utsökt universum" och ser om jag bland strängteorins elva dimensioner hittar nya synvinklar på våra problem.