Äntligen! Något om Karl Popper och svanarna

[Algotezza]

Från Wikipedia - sidan om Karl Popper

En falsifikator är en vetenskapsteoretisk term för det som vederlägger ett visst påstående. Observationssatsen "Denna svan är svart" är därmed en falsifikator för påståendet "alla svanar är vita".

Nu har jag med mina egna observationer kunnat falsifiera påståendet "Alla svanar är vita" och verifiera påståendet: "Det finns svarta svanar." Jag såg dem när vi gjorde en båttur på Yarra River i Melbourne.



Från Wikipedia - sidan om Karl Popper

En man lever i hela sitt liv vid en sjö med bara svarta svanar. Han har empiriskt goda skäl att tro att det bara finns svarta svanar. Betyder det att han vet att det bara finns svarta svanar?

Slutsats: Denna man måste bo i Australien.

/Algotezza

[Pilatus]

En man lever i hela sitt liv vid en sjö med bara svarta svanar. Han har empiriskt goda skäl att tro att det bara finns svarta svanar. Betyder det att han vet att det bara finns svarta svanar?

Han drar i alla fall sin slutsats litet för lättvindigt. Det förekommer att djur föds utan pigmentering, albinism. För att veta något måste det vi är övertygade om vara sant. Det är inte sant att alla svanar är svarta. Generaliseringen att alla svanar (Cygnini) är svarta är falsk. De flesta arter av släktet Cygnus är vita.

[freddemalte]

En man lever i hela sitt liv vid en sjö med bara svarta svanar. Han har empiriskt goda skäl att tro att det bara finns svarta svanar. Betyder det att han vet att det bara finns svarta svanar?

ja absolut, men dock ej att han har kunskap om det (i strikt mening). Att veta något får nog ses som ett mer pragmatiskt fenomen än att ha kunskap, som i det fallet är mer metafysiskt. Låt säga att inget av allt det vi vet stämmer, ja då har vi inte kunskap. Den strikta betydelsen är dock inte så användbar, utan en stark övertygelse som är kopplad till ett fungerande system kan även ses som kunskap, om vi gör kunskapsbegreppet kontextberoende istället för beroende av försanthållandet av objektiva fenomen (ontologiska sanningar). Kontexten bör väl då utgå ifrån en slags common-sense kombinerat med en verifikationistisk fenomenologisk hållning etc. Om man vill ställa krav på den agent som antas ha kunskap, bör det kanske i så fall vara att denne bör ta reda på de rådande omständigheterna (åtminstone om det spelar någon roll). För mannens del blir det då kravet att han borde ge sig ut i världen och titta efter. Mannen kan ju förvisso argumentera emot och säga att de entiteterna som han träffat på (som andra säger är svanar) inte är det han avser med svanar och så landar diskussionen i semantik. Så slutklämmen får väl bli att det mycket handlar om vilken nivå vi utgår ifrån när vi talar om kunskap.

[Pilatus]

ja absolut, men dock ej att han har kunskap om det (i strikt mening).

Nej, kunskap krävde ju sanning.

Att veta något får nog ses som ett mer pragmatiskt fenomen än att ha kunskap, som i det fallet är mer metafysiskt.

Pragmatisk kunskap är ungefär som läkekonstens kurer, man vet inte varför, men kuren lindrar och hjälper.

Låt säga att inget av allt det vi vet stämmer, ja då har vi inte kunskap. Den strikta betydelsen är dock inte så användbar, utan en stark övertygelse som är kopplad till ett fungerande system kan även ses som kunskap, om vi gör kunskapsbegreppet kontextberoende istället för beroende av försanthållandet av objektiva fenomen (ontologiska sanningar). Kontexten bör väl då utgå ifrån en slags common-sense kombinerat med en verifikationistisk fenomenologisk hållning etc. Om man vill ställa krav på den agent som antas ha kunskap, bör det kanske i så fall vara att denne bör ta reda på de rådande omständigheterna (åtminstone om det spelar någon roll). För mannens del blir det då kravet att han borde ge sig ut i världen och titta efter. Mannen kan ju förvisso argumentera emot och säga att de entiteterna som han träffat på (som andra säger är svanar) inte är det han avser med svanar och så landar diskussionen i semantik. Så slutklämmen får väl bli att det mycket handlar om vilken nivå vi utgår ifrån när vi talar om kunskap.

Kategorimisstag är bland de vanligaste felen vi gör oss skyldiga till. Och givetvis måste man kunna något om olika arter om man skall kunna uttala sig om svanar.

[freddemalte]

Nej, kunskap krävde ju sanning.

Japp, så är det, så på vilken nivå ska den sanningen ligga? Gemensamma antaganden som bygger på tolkningar? Något onåbart som vi enbart kan gissa oss till. Att referera till de rådande omständigheterna eller hur det faktiskt är - är väl egentligen enbart att referera till den tolkning av något man anser rimligast sitt kontext. Eller vilken sanning avser du? Matematiska sanningar á la 1+1=2-varianten? Berätta gärna lite om denna sanning. Hur den är beskaffad och hur kunskapen är kopplad till den. Jag avser ej epistemologiska modeller á la goda skäl, sant etc utan vad du avser med detta sanningsbegrepp. Är det metafysiskt?

Pragmatisk kunskap är ungefär som läkekonstens kurer, man vet inte varför, men kuren lindrar och hjälper.

Ja visst! Så är vetandets dynamik. Vi vet något till vi får indikationer att man kan tolka det annorlunda. Det är nog åtskilligt vi nu anser oss veta, men som vi om ett antal år reviderat av olika skäl (inte säkert att det är närmare någon specifik sanning för det. Det beror ju på vad som avses med sanning).

Kategorimisstag är bland de vanligaste felen vi gör oss skyldiga till. Och givetvis måste man kunna något om olika arter om man skall kunna uttala sig om svanar.

Precis, det handlar hela tiden om vad man fokuserar på och vad som anses viktigt för det givna kontexten. I svan-exemplet är det t ex begreppet svan som refererar till en viss variant av varelse i enlighet med vissa regler och konventioner samt språklig utveckling. Om något nytt och oväntat dyker upp, så blir det svårt att avgöra om benämningen omfattar detta fenomen eller om det är ett nytt fenomen. Är t ex en e-handelssida en butik, en affär eller måste en sådan inrymmas i en lokal för att vara dito? Det beror ju på vad begreppen butik och affär refererar till. Så även med svanen.

[Pilatus]

Nej, kunskap krävde ju sanning.

Japp, så är det, så på vilken nivå ska den sanningen ligga? Gemensamma antaganden som bygger på tolkningar? Något onåbart som vi enbart kan gissa oss till. Att referera till de rådande omständigheterna eller hur det faktiskt är - är väl egentligen enbart att referera till den tolkning av något man anser rimligast sitt kontext. Eller vilken sanning avser du? Matematiska sanningar á la 1+1=2-varianten? Berätta gärna lite om denna sanning. Hur den är beskaffad och hur kunskapen är kopplad till den. Jag avser ej epistemologiska modeller á la goda skäl, sant etc utan vad du avser med detta sanningsbegrepp. Är det metafysiskt?

Vi får lita till korrespondenskriteriet. Om någon påstår att kometen Ison rundar solen (perihelium) den 28 nov 2013, så kommer det att vara relativt enkelt för var och en att kontrollera och att själva se den, speciellt i december. Det kommer dagliga rapporter om dess magnitud (för närvarande 5.76) och läge (Virgo).

http://theskylive.com/ison-tracker

Pragmatisk kunskap är ungefär som läkekonstens kurer, man vet inte varför, men kuren lindrar och hjälper.

Ja visst! Så är vetandets dynamik. Vi vet något till vi får indikationer att man kan tolka det annorlunda. Det är nog åtskilligt vi nu anser oss veta, men som vi om ett antal år reviderat av olika skäl (inte säkert att det är närmare någon specifik sanning för det. Det beror ju på vad som avses med sanning).

Sveriges statsminister (16 nov 2013) heter Fredrik Reinfeldt. Det är en sanning som inte är relativ.
Men du har rätt i att mycket som ansetts vara högst sannolikt inom t ex evolutionsforskning har måst revideras om man tänker på vad möjligheterna att analysera DNA har medfört. Men det är mig något oklart om forskningen speciellt ofta uttalar sig tvärsäkert om vad som är empiriskt sant. Man ställer upp sina klassifikationssystem inom biologin och justerar dem efter hand som det visar sig nödvändigt.

Inte ens Einstein får vara i fred. Nyligen påstod några glada forskare att ett forskningsprojekt visat att neutriner kunde färdas snabbare än c. DN skrev "Fysiker i Italien har uppmätt partiklar som tycks röra sig snabbare än ljuset. Om resultaten stämmer rubbas mycket av den moderna fysiken. Det skulle till och med bli möjligt med tidsresor." Det var en sensation som många nappade på och var beredda att ta gift på dess sanning. Inga sanningar är eviga påstod de. Och det visade sig snabbt vara sant.

[freddemalte]

Ok, Pilatus då förstår jag vad du har för sanningsbegrepp. Det är en pragmatisk och vardaglig, okontroversiell, variant.

Du ger exempel på sådant som man kan se efter själv som ett slags kriterium för sanningsverifikation. Har du verkligen kontrollerat att Reinfeldts alla papper är korrekt påskrivna i enlighet med grundlagen? Är han verkligen stadsminister eller är det en skenkunskap som gör att du vet det men ej har kunskap om det då det kanske inte stämmer. Hur vet du kan du kan säkerställa att det verkligen är kometen vi en sådan observation? Har du verkligen koll på C och om Einstein hade rätt eller fel? Att du försanthåller och förgivettar de påståendenas sanningshalt som du anför ovan gör dem ju inte med nödvändighet sanna. Kan du helt utesluta att ingen av dem senare kan visa sig vara annorlunda än du var övertygad om á la svarta-svan-mannen vid sjön?

[Pilatus]

Ok, Pilatus då förstår jag vad du har för sanningsbegrepp. Det är en pragmatisk och vardaglig, okontroversiell, variant.

Du ger exempel på sådant som man kan se efter själv som ett slags kriterium för sanningsverifikation. Har du verkligen kontrollerat att Reinfeldts alla papper är korrekt påskrivna i enlighet med grundlagen? Är han verkligen stadsminister eller är det en skenkunskap som gör att du vet det men ej har kunskap om det då det kanske inte stämmer. Hur vet du kan du kan säkerställa att det verkligen är kometen vi en sådan observation? Har du verkligen koll på C och om Einstein hade rätt eller fel? Att du försanthåller och förgivettar de påståendenas sanningshalt som du anför ovan gör dem ju inte med nödvändighet sanna. Kan du helt utesluta att ingen av dem senare kan visa sig vara annorlunda än du var övertygad om á la svarta-svan-mannen vid sjön?

Jodå, du har rätt i det du skriver om hur jag resonerar om sanning och kunskap. Jag ligger kanske inte så väldigt långt från dem som anser sig vara naiva realister, kanske inte riktigt så enkelt, men ofta nog. Verkligheten som vi upplever den motsvaras av att verkligheten låter sig begripas. Vi kan lita på våra sinnens förmåga. Att Sveriges statsministern heter Fredrik Reinfeldt kan enkelt verifieras via regeringens hemsida, nyhetsprogram i teve, intervjuer och liknande. Jag är fullkomligt trygg med den kunskapen och har inte högre krav på sanning än så.
Det förhåller sig likadant med konstanten c. Den är verifierad i otaliga experiment. Ingenting (partiklar med vilomassa >0) kan accelereras till hastigheten c. Det finns inte ens teoretiska experiment där så skulle kunna vara fallet. Kan man bevisa takyonernas verkliga existens vore det naturligtvis intressant att försöka förstå vad som avses med imaginära partiklar. Och kometen Ison kan vi en klar morgon gå ut och betrakta innan solen går upp. Det finns många bra foton på hur den ser ut. Men jag är något mer skeptisk än mannen från Australien som ansåg sig ha goda skäl att anta att alla svanar är svarta.

Fundera en stund på hur du själv har framställt kunskapsbegreppet. Jag uppfattade det som att du hade full förståelse för mannens övertygelse trots att det vore mycket enkelt att ställa sig frågan: Är alla svanar svarta? Förmodligen känner han till Encyclopedia Britannica. I alla fall gör de det på biblioteket, jag antar även att den finns på biblioteken i Australien. Så det skulle vara en enkel sak att få svar på frågan. I den gamla sovjetiska nationalencyklopedin kunde däremot sanningen skifta från ett år till ett annat. Det kan tyckas farsartat och det finns gott om exempel på bilder där Lev Trotskij fanns med i en upplaga men var utraderad i nästa. Bilder manipulerades och politbyråns tidigare medlemmar tunnades ut, bortfördes och sköts i någon skog eller i Lubjankas källare. Man kan ha goda skäl att vara kritisk till hur de som har mycket makt hanterar sanningsbegreppet. I övrigt är det ofta litet enklare att efterforska vad vi kan hålla för sant.

[freddemalte]

Jag håller med dig Pilatus och fungerar ungefär så som du beskriver (till vardags). När det kommer till filosofi blir det dock andra bullar

[Pilatus]

Visst är sanningen undflyende emellanåt. Under ett mycket stort antal år så fanns det inte något som var säkrare på vår jord än kärnkraftverk. De var kapslade och kylda, de som ställde frågor blev informerade om de risker som inte fanns. Men det visade sig att Israel kunde bomba kärnkraftsreaktorn i Osirak som de tydligen ogillade, nu väntar Iran otåligt på bombflyget och missilerna, i Three Mile Island 1979 var det mer än nära att det gick åt fanders, Tjernobylolyckan 1986 minns jag mycket väl, Fukushima är mer än en nationell katastrof. Har ni sett den fantastiska bilden på hur radioaktivt vatten forsar ut från de forna kärnkraftverken? Vill någon på allvar ställa till det på något av våra kärnkraftverk ställer man en stege mot staketet och klättrar över. Uranbrytningen i Ranstad blev inte någon större framgång, sådant kan andra få hålla på med. Danskarna är som bekant litet räddhågsna och ville inte veta av det fina Barsebäck. Kärnkraftsomröstningen 1980 är de flesta bekanta med. Läget nu är att Vattenfall har ansökt om att få bygga nya kärnkraftverk. Det är klart att de skall få! Fukushima är snart glömt.

Alla kärnkraftverk är säkra. Det är en sanning som inte ens Karl Popper kan rubba.

Det låter litet bittert och ni behöver inte alls hålla med mig. Men visst har det blivit litet svårare med åren att förminska riskerna.

[reflex]

Jag har svårt att ta en sån här diskussion på allvar.
För mig är det "glasklart". All vår kunskap är temporär och gäller tills ny temporär kunskap ersatt den gamla.
Den som har stort behov av trygghet tar kunskapen mer som "absolut" kunskap.
Den som har en inre trygghet behöver inte göra detta utan kan känna trygghet i det föränderliga.
Så är det.

[Pilatus]

All vår kunskap är temporär och gäller tills ny temporär kunskap ersatt den gamla.

Är du säker på att din definition av kunskap utgår från hur Platon resonerade i dialogen Theaitetos?

[reflex]

All vår kunskap är temporär och gäller tills ny temporär kunskap ersatt den gamla.

Är du säker på att din definition av kunskap utgår från hur Platon resonerade i dialogen Theaitetos?

Jag försökte googla på den men jag har svårt för Platon. Jag har lånat hem någon bok ibland men det blir alldeles för traggligt. Jag tröttnar ganska snart.
Sålunda, min definition utgår bara från min egen kunskap och mina egna erfarenheter och dess eventuella värde kan säkert diskuteras.
Mig spelar det ingen roll. Jag har ingen ambition att frälsa världen. Jag förmedlar bara den kunskap jag för stunden besitter och hoppas att den kan bidra till andra kunskapssökande själars vidare sökande efter kunskap och sanning.

[Pilatus]

Jag förmedlar bara den kunskap jag för stunden besitter och hoppas att den kan bidra till andra kunskapssökande själars vidare sökande efter kunskap och sanning.

Visst, så sett har du möjligen rätt. Jag förstod bara inte vad du grundade ditt antagande på att "all kunskap är temporär". Varför det? Det finns mycket kunskap som har egenskapen att vara obunden av tid.

Kunskap definieras ofta som sann, välgrundad övertygelse.

[reflex]

Jag förmedlar bara den kunskap jag för stunden besitter och hoppas att den kan bidra till andra kunskapssökande själars vidare sökande efter kunskap och sanning.

Visst, så sett har du möjligen rätt. Jag förstod bara inte vad du grundade ditt antagande på att "all kunskap är temporär". Varför det? Det finns mycket kunskap som har egenskapen att vara obunden av tid.

Kunskap definieras ofta som sann, välgrundad övertygelse.

Ge gärna exempel på detta.