Är homosexualitet en sexuell avvikelse?

[reflex]

Eftersom det tycks vara stiltje på forumet just nu så kanske jag skulle ta upp en frågeställning som jag diskuterade i ett annat forum vid ett tidigare tillfälle. Jag fick då mycket stryk och väldigt lite medhåll för min inställning att homosexualitet ska betraktas som en avvikelse.
Vad är då en avvikelse?
En avvikelse är ett avsteg från det som är det normala.
Vad är då normalt?
Det normala är det som naturen har tänkt som ett funktionellt beteende. I det här fallet för att sörja för artens fortbestånd.

[förstår mig själv]

För mig är det en avvikelse men jag är ju inte homosexuell. En del kanske inte kan finna någon ur det matchande könet att bli förälskad och skaffa bra avkomma med(min förklaringsmodell/teori). Som sagt alla är vi olika och måste få uttrycka vårat väsen och få förståelse och tolerans, gäller såklart även homosexuella. Vi måste ha "tankefrihet" som spinoza säger. Förr tex när homosexualitet var förbjudet/skamfullt var det nog fler som gifte sig och levde hetrosexuella förhållanden, kanske är det bra för artens fortbestånd att de nu kan leva och måbra i homo förhållanden? Både för de hetrosexuella och de homosexuella. (även om de kanske inte gillar min förklaringsmodell

[Pilatus]

Eftersom det tycks vara stiltje på forumet just nu så kanske jag skulle ta upp en frågeställning som jag diskuterade i ett annat forum vid ett tidigare tillfälle. Jag fick då mycket stryk och väldigt lite medhåll för min inställning att homosexualitet ska betraktas som en avvikelse.
Vad är då en avvikelse?
En avvikelse är ett avsteg från det som är det normala.
Vad är då normalt?
Det normala är det som naturen har tänkt som ett funktionellt beteende. I det här fallet för att sörja för artens fortbestånd.

Kanske är det bäst att först förklara vad som avses med normal här. Naturen har inte "tänkt" sig något beteende som mer naturligt än något annat.

1. Homosexualitet förekommer i alla samhällen, bland såväl män som kvinnor.
2. Juridiskt anses det inte straffbart om båda parter är 15 år och det sker med bådas samtycke.
3. Kyrkan viger samkönade par.
4. Biologiskt är det möjligen mindre ändamålsenligt, men det har inte hindrat att jorden blivit rejält överbefolkad.
5. Moraliskt anses det bland många bibeltrogna vara en synd.

Att skambelägga homosexuella är en udda kvarleva från ett mer auktoritärt samhälle som avsåg att ha kontroll över människors liv ända in i sängkammaren. Så länge homosexualiteten inte övergår i pedofili, oönskade inviter och annat stötande beteende så må det vara den enskildes sak.

[Zokrates]

Det är väl inget att ifrågasätta, homosexualitet är en sexuell avvikelse. Att det kan ha naturliga biologiska orsaker förändrar ju inte det faktumet. Det handlar mer om hur vi bemöter homosexuella, om vi accepterar eller diskriminerar dem och på vilka grunder.

[Pilatus]

Det är väl inget att ifrågasätta, homosexualitet är en sexuell avvikelse. Att det kan ha naturliga biologiska orsaker förändrar ju inte det faktumet. Det handlar mer om hur vi bemöter homosexuella, om vi accepterar eller diskriminerar dem och på vilka grunder.

Så vad menas med sexuell avvikelse? Många anser att ett avvikande beteende kränker de sociala normerna, kanske på helt irrationella grunder. Att människor tycker om varann kan ju knappast vara avvikande. Det handlar mest om hur vi betraktar den homosexuelles sätt att nå tillfredsställelse och kanske hans sätt att vara. Fjolligheten, fjompiga manér, schlager, klädstilen, den överdrivna känslosamheten. Vi definierar inte vänsterhänthet som "avvikande hänthet", eller haltande människor som att de har en avvikande gångart, eller läspande att de har ett avvikande sätt att tala.

[Zokrates]

Avvikelsen Pilatus, ligger ju i att homosexualiteten avviker från heterosexualitet som är den dominerande normen.
Jag tror att homosexualitet hamnar någonstans runt 5-10% i frekvens, definitivt inte mer.

[Anders]

Som sagt, det avviker från Hetero förstås. Men vad är det som gör det laddat? Man kan skylla på normer, religion, inskränkthet. Men jag sticker ut hakan, jag gillar det inte. Har inget direkt skäl, mer än att det skär sig i själen på mig, främst då jag ser två män kyssa varandra, och jag respekterar fullt ut om de som är homo ogillar hetero ungefär på samma sätt. Det är modell "hatar det men jag är beredd att slåss för er rätt att göra det". Och faktiskt, "många av mina bästa vänner är homosexuella"

Det är väl inget att sticka under stol med, det sexuella är laddat och känsligt, inte bara mjäkigt och rätt.

[Pilatus]

Som sagt, det avviker från Hetero förstås. Men vad är det som gör det laddat? Man kan skylla på normer, religion, inskränkthet. Men jag sticker ut hakan, jag gillar det inte. Har inget direkt skäl, mer än att det skär sig i själen på mig, främst då jag ser två män kyssa varandra, och jag respekterar fullt ut om de som är homo ogillar hetero ungefär på samma sätt. Det är modell "hatar det men jag är beredd att slåss för er rätt att göra det". Och faktiskt, "många av mina bästa vänner är homosexuella"

Det är väl inget att sticka under stol med, det sexuella är laddat och känsligt, inte bara mjäkigt och rätt.

Det finns många som försökt tolka vad som ligger bakom föraktet mot homosexuella. Som pojk: De beter sig "konstigt" och kommer med ovälkomna inviter, de har karameller djupt ner i byxfickan och vill att någon unge skall stoppa ner handen. En del påstår att det är för att man är rädd för sina egna känslor, indifferensen, de första sexuella erfarenheterna.

Jag minns väl scenen i "Nyckeln till frihet" där en brutal medfånge, Bogs Diamond (Mark Rolston) ville få litet förmåner av Andy Dufresne (Tim Robbins). Han (Bogs) är mycket övertygande och ungefär så osympatisk som man kan bli i en film.

Det är sådant man minns och ofta sådant som visas upp. Många homosexuella antar jag lever mycket återhållet och är inte fullt så promiskuösa som de ofta framstår i media. Men visst förekommer sexuella avvikelser, det finns hela kataloger! Dock förkommer inte homosexualitet längre som en avvikelse.

För övrigt måste man inte tycka om alla företeelser, eller människor vare sig de är helgon eller kriminella svin.

[förstår mig själv]

Hoppas jag inte blev missförstådd när jag skrev för mig är homosexualitet en avvikelse. Jag menar alltså jag vill inte ha sex med en kille. Jag kan redogöra för hur jag känner och tänker men inte föra någon annans talan.
Om vi tex försöker förstå så kan man tex med forskning se samband mellan tex gener och kropps lukt. Mm mm. Finns säkert massa samband som man lätt finner mellan gener och vilka som blir förälskade. Mellan vad ögonen ser, när man ser någon(utseendet styrs helt av gener). och om man attraheras. Egentligen kan man bara säkert veta vem man själv passar ihop med.
Arten har ju trotts allt överlevt utan att vi behövt förstå detta intellektuellt. Vi kanske ser vad som händer om generna är lika(syskon,kusiner,sysslingar,samma stam osv) eller när vi avlar osv.
Misslyckas man att förstå så straffar naturen ju ändå.
Som vanligt för att bättre kunna styra sitt eget öde borde man försöka förstå sig själv, vad som är rätt för mig, svårare att förstå och känna det för dem.
Eller ja, inte ens vad som är fel för sig själv tror jag man behöver tänka på. Välj rätt bara så kan det inte bli fel. Rätt=rätt.

[reflex]

Jag ser att det är du Pilatus som har den, från mig mesta avvikande åsikten i det här.
Naturen har inte "tänkt", skriver du. Där visar du har en helt annan grundsyn på tillvaron än den jag har.
Nu är ordet "tänkt" mera som en metafor, men jag vet inte vilket ord jag skulle kunna använda istället för att belysa naturens, eller snarare livets, sätt att vara.
Om man inte har en religiös inställning, känns det naturligast att se "livet", sedan det en gång tänts, som en ström vilken ständigt söker sig nya vägar och hela tiden utvecklas mot mer fulländning och anpassning till förändrade förhållanden. Om vi isolerat betraktar den "ordning" som vi tillhör, så "valde naturen" att dela upp oss i två delar, en manlig och en kvinnlig. Tillsammans utgör vi (i vårt fall) "iden" människa. Genom att samverka har vi möjlighet att föra vår "ide" vidare. Uppdelningen i två "individer" är fördelaktig ur utvecklingssynpunkt eftersom vi i varje ny individ får nya kombinationer av arvsmassan. Förenklat så är sålunda "tanken" att vi ska föra livet vidare som två samverkade delar, en manlig och en kvinnlig. Ur den här synpunkten är homosexualitet helt klart en avvikelse eftersom den inte leder till avkomma.

Nu går det naturligtvis att komplicera det här ytterligare genom att sexuella handlingar även används för att visa dominans, därför är homosexualitet egentligen endast en avvikelse i det fall där individen endast har sexuellt intresse för det egna könet och inte för det motsatta. Det är först då det inte längre är funktionellt ur naturens "synpunkt".

Anders kommer in på hur vi känner inför "sexuella avvikelser" och då har vi egentligen lämnat filosofin och kommit in på psykologins domäner.
Jag söker alltid förklaringar och frågar mig "varför", inför sådant som jag inte direkt förstår. Därför accepterar jag sällan andras åsikter och påståenden "rakt av" oberoende av om det är auktoriteter eller vanliga dödliga som framför dessa.
Jag kan då konstatera att jag känner ett visst obehag inför människor som jag vet är homosexuella. Något mindre för kvinnor än för män. Det är bara när jag tänker på det, som jag känner detta obehag. Om jag skulle umgås med någon som var homosexuell skulle jag efter ett tag glömma bort det och då skulle känslan blekna bort. Men om då personen till exempel vänskapligt la armen om mig så skulle obehaget riskera att komma tillbaka.

En annan aspekt inom psykologins område är varför "vi" har så lätt att känna hat inför homosexualitet.
Det här tycker jag inte är konstigt alls. Naturen "strävar" hela tiden efter fulländning och alla individer som avviker "håller inte måttet" och utsätts därför för prov på sin egen livsduglighet. Bara avvikelser som av egen kraft bevisar sin livsduglighet blir accepterade. Alla andra försöker "naturen" att döda. Ett slag renings och samtidigt förädlingsmekanism. Så här måste det fungera annars skulle inte livet ha kunnat utvecklats vidare. Vi deltar själva i varierande grad i denna "reningsprocess" utan att vara medvetna om det. Det visar sig i exempelvis som mobbing överallt i samhället mot individer som upplevs avvikande. Vissa människor känner tolerans mot avvikande, medan andra känner stark aggression. Vuxna människor har mestadels möjlighet att dölja sina känslor och acceptera avvikelser så att inga konflikter uppstår. Barn däremot kan inte kontrollera dessa känslor lika lätt.

[Pilatus]

Jag ser att det är du Pilatus som har den, från mig mesta avvikande åsikten i det här.

Du menar att majoriteten har rätt? Jag skulle nog nöjt mig med att säga att våra åsikter skiljer sig åt.

[reflex]

Jag ser att det är du Pilatus som har den, från mig mesta avvikande åsikten i det här.

Du menar att majoriteten har rätt? Jag skulle nog nöjt mig med att säga att våra åsikter skiljer sig åt.

Jag är alltid den som är i minoritetspositionen i de här frågorna. Majoriteten har en helt annan åsikt än den jag har. (trots att det är jag som har rätt )

[förstår mig själv]

Jag ser att det är du Pilatus som har den, från mig mesta avvikande åsikten i det här.

Du menar att majoriteten har rätt? Jag skulle nog nöjt mig med att säga att våra åsikter skiljer sig åt.

Jag är alltid den som är i minoritetspositionen i de här frågorna. Majoriteten har en helt annan åsikt än den jag har. (trots att det är jag som har rätt )

Hej reflex. Alla vill ju vara normala. Få bra betyg, tjäna pengar, status mm. Ingen vill bli inspärrad på psyket mot sin vilja, eller i fängelse. Det kan inte ske med de normala. De supernormala bestämmer. Säger åt andra vad som är rätt och fel.
En normal människa kanske är "kristen". Ingen ska döda, straffa, vara onda, vara rättvis, vi ska förlåta, tolerera.Ja detta är bra ideer(Bibeln). De har tolkat fel. Resultatet blir att vissa har rätt att stå över dessa naturlagar. "Vissa" har rätt att låsa in, straffa döda, slå, inte tillåta vissa åsikter, bestämma över andra. 007 med rätt att döda. Så här står det inte i Bibeln, så här säger inte spinoza. Att vissa människor har rätt att bryta mot dessa regler. Det står ingen stans att tex jurister, politiker, militärer psykiater. osv. Det står inte att naturlagarna inte gäller dem.(kanske gäller de inte de döda, djur osv), det gällde alla. Jesus/spinoza/Einstein förstod att allt har en orsak. Om någon gör någon annan illa så finns det en orsak. Vill man uppnå något gott försöker man förstå naturen. Vissa förstår bättre tex Jesus, spinoza, Einstein. De förstod bättre och gjorde något åt ondskan. Andra människor förstår inte bättre än att orsaken är tex "elak", "odemokratisk","orättvis", "fel värderingar","galen", "bekämpa", "förinta", "utrota", "eliminera". Vilka är det som "styr"? Ja endel styr genom att säga att andra gör fel. En del styr genom att ge verktyg/kunskap. Vem vinner påverkar. Jobbs styr våra huvuden mot telefonen, styr vad vi gör och tänker(säger inte att det är entydigt gott). Dvs ger kunskap verktyg som kan användas fritt av människor till att de ska må bättre. Jesus påverkar fortfarande. Han blev pinad och plågad av pilatus korsfäst. Ja ändå pratar vi om honom han hänger i kuskande. Han var ingen flummig jävla trollkarl eller ängel. Han var verklig, vi talar fortfarande om honom. Efter 2000 år, fortfarande påverkar hans naturvetenskap oss. Någon glimmande "häxa"eller trollkarl nej.

[Pilatus]

Hoppas jag inte blev missförstådd när jag skrev för mig är homosexualitet en avvikelse. Jag menar alltså jag vill inte ha sex med en kille.

Det är säkert litet svårt att förstå vad dina sexuella preferenser har med rubrikens fråga att göra. Homosexualitet har många skepnader och bryter säkert mot vad många anser vara normalt, alltså ett normbrott från deras utgångspunkt. Men vad betyder det i vardagen? Tar de inte en homosexuell i hand? Om de får en vänskaplig kram av en homosexuell, känner de sig besudlade då? Män kan vara känsliga, tror jag.
Så sent som 1979 ströks homosexualitet ur Socialstyrelsens förteckning över sjukdomar.
Min egen åsikt handlar om rätten att få adoptera barn. Jag ser det då uteslutande ur barnets utgångspunkt. Barn som får ett nytt hem med nya föräldrar/vårdnadshavare har det redan mer jobbigt än andra barn. Jag har därför en viss förståelse för den tveksamhet som adoptionsmyndigheterna i andra länder gett uttryck för, mot Sverige. Det är min tro att barn mår bäst av att växa upp i ett hem med båda könen representerade.

De homosexuella får se sin läggning i detta fall som ett visst handikapp. Det plågar mig inte alls. Men de har saboterat möjligheterna för andra för lång tid framåt att kunna adoptera från vissa länder.

[förstår mig själv]

Hoppas jag inte blev missförstådd när jag skrev för mig är homosexualitet en avvikelse. Jag menar alltså jag vill inte ha sex med en kille.

Det är säkert litet svårt att förstå vad dina sexuella preferenser har med rubrikens fråga att göra. Homosexualitet har många skepnader och bryter säkert mot vad många anser vara normalt, alltså ett normbrott från deras utgångspunkt. Men vad betyder det i vardagen? Tar de inte en homosexuell i hand? Om de får en vänskaplig kram av en homosexuell, känner de sig besudlade då? Män kan vara känsliga, tror jag.
Så sent som 1979 ströks homosexualitet ur Socialstyrelsens förteckning över sjukdomar.
Min egen åsikt handlar om rätten att få adoptera barn. Jag ser det då uteslutande ur barnets utgångspunkt. Barn som får ett nytt hem med nya föräldrar/vårdnadshavare har det redan mer jobbigt än andra barn. Jag har därför en viss förståelse för den tveksamhet som adoptionsmyndigheterna i andra länder gett uttryck för, mot Sverige. Det är min tro att barn mår bäst av att växa upp i ett hem med båda könen representerade.

De homosexuella får se sin läggning i detta fall som ett visst handikapp. Det plågar mig inte alls. Men de har saboterat möjligheterna för andra för lång tid framåt att kunna adoptera från vissa länder.

Hej pilatus!
Jättebra inlägg. Jag har faktist inte något svar på din fråga! Om jag på något sätt inte beter mig normalt mot den homosexuelle! Jag tror att du har en viktig poäng. Det borde ju märkas av den homosexuelle. Den känner något (olust), som jag orsakar utan att vara medveten om det antagligen. Jävligt bra insikt tycker jag. Får mig att tänka. Vad tror du? Nu har du ju sagt det du har, orsakat tankar hos mig. Ska försöka ägna mig mer åt detta interessanta område jag inte förstår. Bli medveten om vad jag känner. Måste erkänna att jag har svårt att märka vilka som är homosexuell. Uppenbara fall, "stereotyper" märker jag ju. Dock jag är "lättlurad", antagligen korkad också som inte ser på kroppsspråket. (Jag skryter ju om hur duktig jag är!). Tack pilatus du visar upp sidor som jag inte trodde du kunde ge mig). Jag vill ju förstå mer hela tiden.
I alla fall är min åsikt. Jag är inte homosexuell, jag tror mig tolerera dem. Troligen har du rätt, jag tolkar det underförstått att jag kanske omedvetet inte fullt ut se det mänskliga och ge dem tolerans. Jag når dem kanske inte, kan varken ge eller ta.
Vad har du sett/förstått? Vill veta, det är ju så vanligt i samhället att man dömer en människa för en liten del av den inte, helheten. Alla är vi väl mer eller mindre onormala och har sidor vi måste ställa in i garderoben(vi måste dölja oss för varandra). Alla har lika värde, värderar man någon efter dess förmåga att vara som andra ser vi ju att samhället värderar ju inte alla lika. Alla blir inte tolererade. Personligen tycker jag utvecklingen med tolerans för homosexuella är bra. Men det handlar ju om att alla måste förstå detta. Att tvinga någon att tycka/tro/förstå/vilja något fungerar ju inte. Jag är rätt säker på att jag felar, brister inte förstår.
Vill också säga hur stor potential det finns i alla människor, att genom att visa vem man är och det svåraste TOLERERA den andre. Inte svara med att göra ont mot ont alltså. Dvs de homosexuella kan orsaka sitt eget öde troligen. Svårt så in i helvete och något vi alla måste arbeta med. Se de fina sidorna hos alla