Paradoxbrottning!
Moderator: Moderatorgruppen
Tiden och Paradox lever i samklang med varandra, fast på ett retligt vis. Paradoxen är utrymmet som tiden besitter, ungefär som elektronen och neutronen i atomen. Tiden skapar sig självt genom att befinna sig i konstant rörelse. Paradoxen erhåller utrymmet för att detta ska kunna ske, inte för att något sagt åt den att den måste, utan för att den vill. Varför finns något? För att det vill. Det måste inte.
Nånting slog mig.
Kan man betrakta detta beteende som icke egocentriskt? Att man hela tiden rannsakar sig själv. Kliver ett steg utanför och ställer sig själv rationella frågor? Är frågorna kanske irrationella?
När man diskuterar med sig själv får man kloka svar, sägs det. Det nedanstående är inte ett försök att motbevisa detta, utan att återge vad som rör sig i mitt huvud i dialogform.
Kan man betrakta detta beteende som icke egocentriskt? Att man hela tiden rannsakar sig själv. Kliver ett steg utanför och ställer sig själv rationella frågor? Är frågorna kanske irrationella?
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 13 och 0 gäster