Äkta människor

Moderator: Moderatorgruppen

Cenobite
Inlägg: 5
Blev medlem: 16 feb 2014 23:40

Re: Äkta människor

Inläggav Cenobite » 16 feb 2014 23:57

Justin Case skrev:Jag ska argumentera för att det faktiskt finns en sak som talar starkt för att vi bör tro att elektroniska varelser, som hubotar/humanoider, aldrig kan ha några känslor.

Anta att vi har skapat en digital version av en människa, med andra ord laddat upp en människa i en dator, så perfekt som det någonsin vore möjligt. Anta vidare att vi lyckas programmera den människan och dess digitala omgivning så att allt som skulle ha hänt i den människans liv om hon inte hade blivit digitaliserad händer henne i digital form, exakt likadant. Allt är perfekt överfört från biologisk till digital form, ända ned till minsta elementarpartikel, ja ända ned till varenda plancklängd av rummet och varenda plancksekund av tiden.

Den människans liv innehåller ett antal skeenden, eller processer. Anta att det bland annat innehåller, eller kan innehålla, följande två processer.

Process 1:
A. Sten i skon -> B. Obehagskänsla i hjärnan -> C. Hjärnan ger order till kroppen att plocka bort stenen ur skon

Process 2:
A. God mat i munnen -> B. Välbehagskänsla i hjärnan -> Hjärnan ger order till handen att sträcka sig efter mer av den goda maten

I både process 1 och 2 gäller att A orsakar B, som i sin tur orsakar C.
Båda processerna styrs av programkod i form av ettor och nollor som läses av datorn och får datorn att göra diverse uträkningar.

Anta nu att vi låter ett krypteringsprogram kryptera process 1 vartefter som den körs (alltså med så kallad "encryption on the fly"), och att krypteringen är sådan att den serie ettor och nollor som den resulterande krypterade versionen av process 1 utgörs av är exakt samma serie ettor och nollor som process 2 (i okrypterad form) utgörs av. Vad upplever då vår digitaliserade människa för känslor när process 1 körs i nyss beskrivna krypterade form? Upplever hon både obehag av sten i skon och välbehag av god mat i munnen samtidigt?

I så fall lyckas hon uppleva något som - kan det tyckas - egentligen borde kräva dubbelt så mycket information som det kräver! Vi körde ju endast så mycket information som behövs för att köra process 1, och så kördes både process 1 och process 2! Att köra informationen med on-the-fly-kryptering gjorde den till synes till en i praktiken dubbelt så stor mängd information, "och ändå inte".

Ungefär som att ordet "ed", chiffrerat med ett chiffer som går ut på att man byter ut varje bokstav mot nästa bokstav i alfabetet, blir ordet "fe", som råkar vara ett ord även i ochiffrerad form, så att man genom att skriva de två bokstäverna "fe" lyckas skriva två ord, "ed" och "fe", på en gång, det ena ordet förutsatt ett underförstått chiffer och det andra ordet utan att förutsätta något chiffer. På samma sätt som man på detta sätt med underförstått chiffer skulle lyckas skriva något som normalt kräver fyra bitar information med enbart två bitar information, menar jag att man borde kunna få en dator att köra en process som är vad den är underförstått att den är en on-the-fly-kryptering av en annan process, och som samtidigt är den helt annorlunda process som den underförstås vara en on-the-fly-kryptering av, utan att det för den skull behöver köras mer information än vad det behöver köras för att en enda av processerna ska köras.

Om det fungerar så, kan man gå ännu längre och kryptera process 1 (stenen i skon) på ett sådant sätt att den med en viss dekrypteringsnyckel visar sig vara process 2 (ätandet av god mat) i krypterad form, och med en viss annan dekrypteringsnyckel visar sig vara en tredje process, process 3, (t.ex. lyssnandet på en konsert som ger auditiv njutning) och med en viss annan dekrypteringsnyckel visar sig vara en fjärde process (t.ex. en vansinnig biljakt), och så vidare utan ände - så att alla tänkbara processer och känslor, som överhuvudtaget är möjliga, äger rum allihop på en gång och styrda av samma lilla mängd information som endast en enda process (t.ex. sten i skon) kräver.

Det finns ju inget som säger att den process som körs ska tolkas som varande just till exempel process 1, eller just till exempel process 2 eller 3 eller 4 etc, snarare än någon annan process som den kan tolkas som varande. Vad som framstår som vad, i sammanhanget, beror ju på vilken kryptering eller eventuell icke-kryptering man tänker sig att processen som körs är i form av. Att t.ex. process 3 är en krypterad version av process 1 är varken mer eller mindre sant än att process 3 är t.ex. "den okrypterade process som process 1 egentligen är en krypterad version av", så tolkningen att det är process 1 som körs förtjänar inte objektivt sett något företräde framför andra tänkbara tolkningar av vilken process (av oändligt många tänkbara) det är som körs. Det finns inget sådant som "vad som faktiskt äger rum" snarare än "vad som inte äger rum". Allt äger rum lika mycket.

Vidare skulle man kunna klippa av serien ettor och nollor, som styr process 1, på mitten, och kryptera den första halvan på ett sådant sätt att resultatet blir identiskt med den andra halvan i okrypterad form, så har man, redan i form av den ena halvan (vilket som helst av halvorna), instruktionen för hela process 1 men bestående av endast hälften så mycket information som vad som från början tycktes nödvändigt. Och så kan man klippa av den halvan på mitten och kryptera även den enligt samma princip, och så vidare, gång på gång, tills man är nere i endast en bit information. Slutsatsen tycks bli att körandet av redan en enda bit information i en dator utgör alla tänkbara känslor som någon digitaliserad människa överhuvudtaget skulle kunna känna.

Om man köper detta, måste man därav dra slutsatsen att det inte finns något som säger att det är fel eller rätt att behandla en hubot/humanoid/digitaliserad människa på något särskilt sätt snarare än på något annat sätt. Man kan lika gärna misshandla den grovt som ge den kramar och komplimanger, den känner ju ändå alltid alla tänkbara känslor lika mycket oavsett vad man gör med den! Vidare följer - eftersom alla tänkbara känslor redan idag äger rum i oändlig mängd, redan i varje människas persondator, i form av varenda etta och varenda nolla (och även i form av varje tänkbar kombination av ettor och nollor) - även slutsatsen att ingenting människor gör kan spela någon som helst roll för någon som helst digitalt baserad varelse, inte ens i de fall då dessa är fortsättningar på våra egna liv! Det innebär bland annat att det inte finns någon som helst anledning att ladda upp sig i digital form. Det liv man då skulle få skulle man ju få även utan uppladdning - i form av bland annat var och en av de ettor och nollor som i vilket fall som helst skulle komma att äga rum i en eller annan dator oavsett vad man gjorde.

Det tycks mig att enda sättet att undvika den slutsatsen är att utgå från att varken digitaliserade människor, hubotar, humanoider eller några andra typer av digitala varelser - ens teoretiskt - skulle kunna ha känslor, hur mycket det än skulle tyckas som att de hade det.


Väldigt långt text och du verkar medveten kring att du inte har ett formellt bevis, utan bara en argumentation som stärker en viss åsikt. Åsikten att elektronisk varelser inte kan ha känslor.

Det är svårt att se i kort form hur argumentet ser ut. Hela diskussionen kring krypterat och okrypterat är också svår att följa, trots att jag är väl insatt i krypteringstekniker.

Men om jag försöker mig på en välvillig tolkning, vilket jag tycker man kan göra så tycker jag mig se att argumentet är i stil med:

1) En digital version av en människa måste matas med digitalt data, en bitström med 1:or och 0:or.
2) Tittar man på segment av denna bitström är den inte informationsbärande, och kan antingen tolkas som vad som helst eller misstolkas.
3) Eftersom maskiner då lätt kan misstolka eller inte alls förstå den här sortens bitströmmar så har de inga känslor.

Det finns en rad problem med det här resonemanget. Låt mig ta upp några.

Det låter som att du antar att en elektronisk varelse alltid måste fungera som en turingmaskin.
Är det verkligen korrekt? Och om det är korrekt, varför kan inte en människa funktion beskrivas som en turingmaskin?

Att göra det arbetet, att beskriva varför en människa inte funktionellt skulle kunna beskrivas med en turingmaskin,
skulle kunna vara just en möjlig gränsdragning mellan människa och maskin. Men jag är tveksam till att det låter sig göras.

Känslor, vad är det?
En människa kan tycka att den har känslor, men en annan typ av varelse kanske inte tycker det, utan tycker att människans känslor bara är fullt förutsägbara symptom på den information som människan matas med. På det sättet är känslor bara en av mängden av reaktioner som människan har.

Hur skulle en människa reagera på avhuggna meddelanden? Det måste ju finnas mängder av situationer där detta också skulle tolkas fel eller inte kunna tolkas alls.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Äkta människor

Inläggav Zokrates » 17 feb 2014 00:25

Liv fungerar med hjälp av en enkel kod, det finns två lägen, på och av.
Med det sagt kan man mycket väl skapa en robot med känslor, men
det är då en robot, inte en människa hur lik den än skulle vara.
Sannolikheten är dock stor, med tanke på hur många idiotiska
människor det finns, att även en drös av dessa androider blir idiotiska.

Cenobite
Inlägg: 5
Blev medlem: 16 feb 2014 23:40

Äkta människor

Inläggav Cenobite » 17 feb 2014 01:49

Zokrates skrev:Liv fungerar med hjälp av en enkel kod, det finns två lägen, på och av.
Med det sagt kan man mycket väl skapa en robot med känslor, men
det är då en robot, inte en människa hur lik den än skulle vara.
Sannolikheten är dock stor, med tanke på hur många idiotiska
människor det finns, att även en drös av dessa androider blir idiotiska.


Ja, inte alls så tokigt uttryckt.
Om man ser våra dna strängar, "genomet" som styrande för en invidid, och inget annat "styr", borde man ju kunna se det som programkoden. Om dna uppsättningen har en minsta beståndsdel som kan anta ett begränsat antal tillstånd hos ("på och av") så borde det hela vara deterministiskt, dvs förutsägbart i teoretisk mening (men säkerligen inte i praktisk).

Problemet uppstår dock om det finns en oändlig följd av mindre beståndsdelar i dna koden, som är styrande. Kan man med säkerhet säga att det finns en minsta beståndsdel i människans dna som endast kan anta ett begränsat antal tillstånd. Det är väl inte alltför länge sedan som man började inse att dna hade mindre beståndsdelar än man tidigare trodde?

För just det har vi ju ännu inte uppfunnit; programkod som körs i en dator där ett kodsegment har underkod, som, har underkod, osv. i en oändlig följd. Å andra sidan behöver ju allt inte se exakt lika ut inuti för att man skall få samma effekt utanpå.

Cenobite
Inlägg: 5
Blev medlem: 16 feb 2014 23:40

Äkta människor

Inläggav Cenobite » 17 feb 2014 22:15

Jag har följt serien sedan första säsongens start och gillar den skarpt just för den mycket genomtänkta filosofiska frågeställningarna.

En fråga berör ju just rättigheter. Kan en maskin ha rättigheter. Genom serien ser vi ibland paralleller till djurens rättigheter eller slavarnas rättigheter, men här i form av maskiner/robotar.

Serien är sinnrikt konstruerad genom att på ett hyfsat enkelt sätt beröra de ganska knepiga frågeställningarna om vad som egentligen gör att en invidid [i vidare bemärkelse] har rättigheter.

Är det invididens egenskaper, eller gruppens egenskaper som ligger till grund?
Om vi har en grupp A som har rättigheter och en grupp B som har inga eller begränsade rättigheter, skall då en invidid som tillhör grupp A ha rättigheter även om just den invididen egentligen mest har egenskaperna som de i grupp B har.
Exempel: Om vi har människor och apor. Människor kan tala, apor kan inte tala (oralt). Skall vi använda det som grund för att ge människor rättigheter och begränsa apors rättigheter? I sådana fall, skall vi ge stumma människor rättigheter eller inte.

Ni anser självklart att det vore absurt att ifrånta stumma människor rättigheter, vilket tvingar oss till att antingen säga att talförmåga inte ligger till grund för rättigheter eller inte, alternativt säga att det är tillhörigheten till gruppen som räcker för att ge alla invididerna i gruppen rättigheter.

Men grupp => rättighet resonemanget ger ju andra problem såsom vem har rätt att definera grupperna, och varför inte istället definera gruppen just efter invidider med talförmåga och invivider utan talförmåga? För vem har tagit rätten att just skapa dessa två grupper? Vilken grupp behöver man tillhöra för att ha rätt att definera grupperna så att säga? Självvederläggande argumentation eller cirkelargumentation.

Så vad ligger egentligen till grund för att ge en grupp rättigheter och en annan inte. Här är några alternativ, vilka alla kan ifrågasättas.

1) Skillnad i intelligens.
2) Bilogisk konstruktion. (Kolbaserad organism? DNA Baserad? Blodbaserad etc.)
3) Möjlighet till fortplantning.
4) Existens av medvetande. / Existens av själ.
5) Möjlighet att ha känslor/känsloliv
6) Att vara skapad av något annat än människan. (Att vara ett resultat av evolutionen.)

Finns det mer?

Vore ju intressant om någon kan se vilket bästa spåret är om man nu skulle vilja argumentera mot elektroniska individers rättigheter. Och man måste ju också tänka på att vi talar om elektroniska individer inte enbart i egenskap av vad vi har idag, eller kan se att vi kommer att få, utan utifrån alla de individer vi skulle kunna tänka oss att placera i facket elektroniska individer oavsett tidpunkt.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Äkta människor

Inläggav Zokrates » 17 feb 2014 23:09

Jag skulle snarare säga att vi, människor, har skapat och byggt upp ett artificiellt system som föregår rättigheterna hos varje ny individ som föds
genom de regelverk och överenskommelser som redan har skapats och fortlöpande upprättshålls. Det är till sin natur relativt konservativt och möjligheterna att frångå systemet mycket begränsade. Rättigheter, skyldigheter kan variera nationellt, men i stort ter det sig överlag likartat globalt.
I detta system baserar sig ägarskap på lagar då egendom ärvs, saknas arvingar övertas arvet av staten, allt beskattas, betalas inte skatterna så sker det en utmätning, konfiskation.
Vem som äger vad styrs av kontrakt, lagfarter, avtal. Intelligens, handikapp, kön, ålder är inte avgörande för vem som kan äga något, däremot kan det finnas juridiska skäl till att någons egendom skall tvångsförvaltas. I vissa länder kan t.ex djur ärva personer, så chansen att en android i framtiden kan komma att stå som arvtagare är inte obefintlig, men med tanke på att majoriteten av mänskligheten inte själva äger mark, hem, etc, så kommer det säkerligen att uppfattas som ett hån mot de redan befintliga egendomslösa.

Cenobite
Inlägg: 5
Blev medlem: 16 feb 2014 23:40

Äkta människor

Inläggav Cenobite » 17 feb 2014 23:28

Zokrates skrev:Jag skulle snarare säga att vi, människor, har skapat och byggt upp ett artificiellt system som föregår rättigheterna hos varje ny individ som föds
genom de regelverk och överenskommelser som redan har skapats och fortlöpande upprättshålls. Det är till sin natur relativt konservativt och möjligheterna att frångå systemet mycket begränsade. Rättigheter, skyldigheter kan variera nationellt, men i stort ter det sig överlag likartat globalt.
I detta system baserar sig ägarskap på lagar då egendom ärvs, saknas arvingar övertas arvet av staten, allt beskattas, betalas inte skatterna så sker det en utmätning, konfiskation.
Vem som äger vad styrs av kontrakt, lagfarter, avtal. Intelligens, handikapp, kön, ålder är inte avgörande för vem som kan äga något, däremot kan det finnas juridiska skäl till att någons egendom skall tvångsförvaltas. I vissa länder kan t.ex djur ärva personer, så chansen att en android i framtiden kan komma att stå som arvtagare är inte obefintlig, men med tanke på att majoriteten av mänskligheten inte själva äger mark, hem, etc, så kommer det säkerligen att uppfattas som ett hån mot de redan befintliga egendomslösa.


Jodå, jag förstår i stora drag hur systemet fungerar, och att även systemet kan tillåta en del anomalier såsom djur som ärver, döda som styr land etc.
Man kan historiskt och mänskligt säkerligen förklara hur människan satt sig själv att bestämma över andra individer, både inom sin egen art (människan) och över andra arter.

Men allt detta är ju det som blivit, och lagar, förordningar, avtal, samhälsstrukturer är ju skapade för att vara en modell för hur just vi anser är rätt. Men det är ju just det vi vill argumentera för om det är korrekt ur filosofisk mening. Och vill vi försöka argumentera för det, eller det omvända för den delen, så kan vi ju inte använda existensen av lagar etc som en del i den argumentationen, för då får vi ju ett cirkelargument.

Men jag förstår vad du menar. Men även om man inte vill argumentera för det just nu existerande systemet, kan man ju fundera över med vilken rätt, vi tog oss rätten att börja definera vår egen rätt.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Äkta människor

Inläggav Zokrates » 17 feb 2014 23:45

I samband med det skrivna ordet skapades rätten att deklarera rättigheter, äldre än så är det inte. Jag känner själv att det enda rätta är att vi inte kan äga något, enbart förvalta, men därmed inte sagt att vi bör förvalta detta mot fördärv. Vi har skyldigheter gentemot oss själva och varandra, liksom åt framtida generationer att göra vårt bästa för att inte förstöra livsförutsättningen avseende såväl natur, djur och vårt egen art. Vi har alltså ett ansvar som alltså är större än det ansvar ett djur har, då vi abstrakt kan planera och därefter förändra verkligheten utifrån idéer, till skillnad från lägre stående arter som utgår från instinkter baserade till största delen på ett här och nu agerande. Chansen att tigrar, kaniner, eller vadsom medvetet utrotade alla träd, t.ex, är obefintlig, men för människan bara ett pennstreck mellan tanke och handling.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Naturr%C3%A4tt

Cenobite
Inlägg: 5
Blev medlem: 16 feb 2014 23:40

Äkta människor

Inläggav Cenobite » 18 feb 2014 00:04

Zokrates skrev:I samband med det skrivna ordet skapades rätten att deklarera rättigheter, äldre än så är det inte. Jag känner själv att det enda rätta är att vi inte kan äga något, enbart förvalta, men därmed inte sagt att vi bör förvalta detta mot fördärv. Vi har skyldigheter gentemot oss själva och varandra, liksom åt framtida generationer att göra vårt bästa för att inte förstöra livsförutsättningen avseende såväl natur, djur och vårt egen art. Vi har alltså ett ansvar som alltså är större än det ansvar ett djur har, då vi abstrakt kan planera och därefter förändra verkligheten utifrån idéer, till skillnad från lägre stående arter som utgår från instinkter baserade till största delen på ett här och nu agerande. Chansen att tigrar, kaniner, eller vadsom medvetet utrotade alla träd, t.ex, är obefintlig, men för människan bara ett pennstreck mellan tanke och handling.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Naturr%C3%A4tt


Jag är i princip med på detta. Jag vet också att en del som "äger" mycket ibland ser det som en förvaltning.

Men vi kommer tillbaka till min tidigare fråga, som gäller med vilken rätt vi tagit oss denna förvaltningsrätt. Vi har den fysiska förmågan att bygga maskiner, verktyg, redskap, intelligensen att inse konsekvenser av våra handlingar. Intellegensen att planera. Empatin för att förstå andra. Tiden det behövs att överväga svåra beslut osv.

Vi kommer också tillbaka till min tidigare frågeställning om grupp kontra individ. Det är endast en liten liten del av människorna som har tar förvaltningsansvar, som bygger maskiner, som bryr sig om konsekvenserna utanför sin lilla referensvärld. Tvärtom har många människor ganska dåliga egenskaper, som inte alls gagnar världen i stort.
Skall då verkligen alla dessa individer få förvaltningsrätt över andra invidider trots att de inte kan ta det ansvar som egentligen var argumentet för deras rätt?

Men låt oss anta för argumentets skull, att människan är kapabel, har intellegensen för att ta ett förvaltningsansvar. Om vi i framtiden har en annan livsform, elektronisk eller inte, som är mer kapabel än oss, mer intellegent än oss, och kanske även på fler sätt är bättre lämpade än oss, kan vi då tänka oss att ge ifrån vårt förvaltningsansvar till dessa? Kan vi tänka oss att bli boskap som kan avrättas för att bli mat, eller bli slavar för att utföra sysslor?

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Äkta människor

Inläggav Zokrates » 18 feb 2014 00:16

Tyvärr ligger det i den breda massans natur att underkasta sig, så steget till att införa en AI domstol, androider till maktutövare och drönarsoldater är mycket litet och innebär ingen egentlig större skillnad mot att underkasta sig våra nuvarande ledare och deras nycker. Här är ett förslag till en bra serie som du kan se om du är intresserad. http://www.imdb.com/title/tt2654580/

Användarvisningsbild
freddemalte
Inlägg: 3392
Blev medlem: 04 mar 2006 20:04

Äkta människor

Inläggav freddemalte » 18 feb 2014 16:04

Zokrates skrev:Tyvärr ligger det i den breda massans natur att underkasta sig, så steget till att införa en AI domstol, androider till maktutövare och drönarsoldater är mycket litet och innebär ingen egentlig större skillnad mot att underkasta sig våra nuvarande ledare och deras nycker. Här är ett förslag till en bra serie som du kan se om du är intresserad. http://www.imdb.com/title/tt2654580/
Verkar ligga öppen för beskådan på Dreamfilm: http://dreamfilm.se/series/details/3448-almost-human/
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."

För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.

förstår mig själv
Inlägg: 3060
Blev medlem: 13 maj 2012 19:32

Äkta människor

Inläggav förstår mig själv » 18 feb 2014 22:16

Förvalta det egna jaget istället. Det är uppenbart i mina ögon att katastrof uppstår vid förvaltning. Inte ens hundar klarar vi av. De vet själva hur de ska "röra sig"/"knulla" så fort människan styr leder det till katastrof för arten.
Människan är "oändligt dum" den har intelligens men kan inte använda den då den inte använder resten av sig själva. Detta leder till inte långt från slumpvisa tankar och rörelser.
Jo på tal om koder så kan man beskriva det rumsliga som en kod, vi kan inte bättre än att föreställa oss något "rumsligt" som lösning.
Istället bör vi registrera det vi kan och då se att det rumsliga avspeglar sig i känslornas dimensioner och vise versa!
Vi är alla nästan enbart slavar och utnyttjar det minimala som finns kvar i "ondskans" tjänst. Detta är de flesta totalt omedvetna om.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 17 och 0 gäster