Anders Hesselbom skrev:. Men absolut, vi, alla våra tankar, allt vi gör och allt omkring oss, är svallvågor av Big Bang.
Kommentar till begreppet Big Bang.
Med hjälp av matematik har människan genom århundraden försökt beskriva de fenomen och
egenskaper vi tycker oss förnimma. När man tar del av mediernas beskrivningar av naturvetenskapliga
fenomen och framsteg, får man intrycket av en överskattning av mänskliga förmågan,
där man aningslöst gjort matematik till Gud.
Inom all vetenskap, inkl fysiken, används matematik, som ett ofta elegant redskap för att bättre hantera,
förklara och förstå komplicerade samband.
Matematikens regelverk utgår dock från vårt medvetande, som bygger på erfarenheter av det vi,
via våra sinnen, anser oss förnimma i det atomära perspektivet, refererande till ”vårt reella rum”.
Föreliggande uppsats hävdar dock att vårt medvetande är en ”överlagrad” effekt/mekanism av något
vi saknar förmåga att förnimma. Det kan därför ej uteslutas att medvetandets begränsningar även påverkar matematiken.
En i sammanhanget intressant frågeställning, som redan berörts men som tål
att upprepas är, om det ”finns något utanför” det vi förnimmer, är det då rätt att, som vissa experter förefaller göra,
oreserverat anta att det innefattas korrekt av matematikens regelverk ?
Som exempel blir matematiska formler inkluderande en eller fler variabler som funktion av ett
odefinierat tidsbegrepp, här redskap med begränsningar, härrörande från vår verklighetsuppfattning
med dess brister. Begrundar man skälen till detta, inses att det utöver de reella referenser vi använder oss av,
även ”förekommer” imaginära referenser och då troligen även externa sådana.
Är detta en korrekt slutsats är ”jaget” inte någon isolerat fenomen utan en del av något mer komplext.
En av de absolut största bristerna inom fysiken, är således att begreppet/fenomenet TID fortfarande,
vare sig är definierat eller förklarat på ett bra sätt av forskarvärlden.
Som stöd för denna uppfattning citeras följande från Wikipedia.
Tiden innefattas vanligtvis som en del av universums grundläggande struktur, en dimension i vilken händelser sker i sekvens.
Liksom en sträcka anger avståndet mellan två platser i rummet, anger ett tidsintervall "avståndet" mellan två händelser i tiden,
alternativt ett händelseförlopps varaktighet.
Den moderna fysiken sammanför rummets dimensioner och tiden till ett gemensamt begrepp
- rumtiden - och slår med detta undan intuitiva begrepp som samtidighet och objektiv absolut tid.
Den gängse synen på
Big Bang är, att även tiden skapades då.
Men vår förståelse av tiden är minst sagt både trevande och skakig.
Och mer intressant blir det med frågor som: Hur kan tiden ha en början och hur var det i så fall före?
I fysik är tid, något förenklat, definierad som avståndet mellan händelser längs den fjärde axeln i rumtiden.
Speciella relativitetsteorin visade att tid inte kan tolkas på annat sätt än som del av rumtiden, en kombination av rum och tid.
Avståndet mellan händelser beror då på observatörernas relativa hastighet till händelserna.
Något allmänt objektivt tidsbegrepp finns alltså inte
Viktiga frågor i filosofin inkluderar: Är tid absolut eller bara relativ?
Är oföränderlig tid konceptuellt omöjlig eller finns det möjliga tolkningar?
Är tiden en statisk dimension eller "går" tiden i någon verklig mening?
Är föreställningar om dåtid, nutid och framtid helt och hållet subjektiva, enbart beskrivningar utifrån våra sinnen?
Kyrkofadern Augustinus menade att Gud, som är den högsta verkligheten, är ett enda tidlöst evigt nu.
Tidsflödet är något som enbart kännetecknar människans erfarenheter.
De tre tiderna, nutid, framtid, och förfluten tid är endast subjektiva begrepp som hos människan kopplas ihop
med hennes själsliga funktioner: varseblivning, förväntan och minne.
Kant diskuterade detta i sin Kritik der reinen Vernuft . Där kommer han till slutsatsen att tiden och
dess gång (och även rummet!) är subjektiva "a priori" begrepp som ger oss möjlighet att begripa omvärlden men
som egentligen inte existerar utanför vår inre tankevärld.
Delta-konceptet är en indirekt bekräftelse av hur djupa dessa tankar var och är.
Tid är alltså ett fundamentalt begrepp i vår tillvaro som är svårt att definiera, och frågan om dess
natur är något som har engagerat vetenskapsmän och filosofer i alla tider.
TID är även det mest intressanta och fundamentala fenomenet i föreliggande koncept.
Det är mot denna bakgrund förvånande att dagens fysiker, trots avsaknad av förklaring av
medvetandet inkl fenomen som tid och kraft, likväl försöker förmedla en bild av hur universum ”ser ut”.
Min misstanke, och i viss mån övertygelse, är att fysikerna, på grund av oförmågan att definiera och förklara
fundamentala fenomen bortsett från medvetandets mekanismer, och därigenom angriper problemet med att tolka
och förstå universum från en kanske omöjlig utgångspunkt.
Konsekvensen har blivit ett antal paradoxer, som ingen kunnat förklara på ett trovärdigt sätt.
Exempel på sådana paradoxer är begrepp som, Oändlighet,
Big Bang, Tvilling-paradoxen m fl.
Delta-konceptet har ett unikt förslag till alternativa svar på aktuella frågor inkl,
VAD ÄR TID ?,
och beskriver teorier/hypoteser som eliminerar flertalet paradoxer.
/ Illusionen
http://www.youtube.com/watch?v=OkeWj9ykXPw