Angående solen

[förstår mig själv]

Solen är ju ett "naturfenomen" som varit länge kännt av människan och teorier om denna sol har vi skapat.
Vi inser tex att den är nödvändig för liv på jorden. Den ger energi som gör att "rörelser" uppstår. Kemiska reaktioner osv.
Man kan säga att solen är en nödvändig orsak till det som vi i allmänhet kallar liv. Att solen är viktig känner man och vi ser "hela tiden" solens strålar i form av ljuset.
Människan måste ha förstått detta för väldigt länge sedan. Vi kan även se att "djur" förhåller sig ganska logiskt till solen.
Att solen "dyrkades" är ganska logiskt vad annars som är viktigare skulle dyrkas? När vi sätter ord/teorier om detta viktiga för oss uppstår "religion" som ursprungligen var dåtidens naturvetenskap. Prästerna var så att säga dåtidens "fysiker" som förklarade naturen såg samband mellan tex solen och temperatur, växtlighet, mörker osv.
Naturligtvis ville man påverka solen så att man fick det så bra som möjligt och man gjorde säkert "allt man kunde" för att uppnå detta viktiga. Man la säkert märke till vad som skedde i samband med hur solen tedde sig. Pga detta uppstod tex offer, ritualer osv.
Nu är våra teorier om solen annorlunda och bygger på den "atomära" förklaringsmodellen vilken förklarar bättre/annorlunda vad solen är.
I går när jag åkte från jobbet gick solen ner. Jag tänkte på hur stor den såg ut. Att solen inte "växer" till kvällen tror vi ju inte. Solen är ju ungefär samma oavsett om det är mitt på dagen eller morgon/kväll. Lika så är vi samma. Anledningen till att solen ser större ut måste bero på något "mellen" oss och solen. Nu har vi ju något som kallas atmosfär och vi ser att vinkeln är låg vilket innebär att solens strålar åker "längre" väg genom atmosfären och strålarna "bryts" antagliegn utåt så att solen ser större ut.
Samtidigt märker vi att den inte värmer lika mycket.
Jag ska utveckla mig vidare. Någon som har funderingar angående solen.

[Pilatus]

Nu är våra teorier om solen annorlunda och bygger på den "atomära" förklaringsmodellen vilken förklarar bättre/annorlunda vad solen är.

På vad sätt utskiljer sig den "atomära" förklaringsmodellen från vad vi har fått lära oss i skolan om fysikens förklaringsmodell?

[freddemalte]

Solen är mäktig och det sägs med eftertryck på ett snyggt sätt i Pink Floyd's låt Time:

Ticking away the moments that make up a dull day
You fritter and waste the hours in an offhand way.
Kicking around on a piece of ground in your home town
Waiting for someone or something to show you the way.

Tired of lying in the sunshine staying home to watch the rain.
You are young and life is long and there is time to kill today.
And then one day you find ten years have got behind you.
No one told you when to run, you missed the starting gun.

So you run and you run to catch up with the sun but it's sinking
Racing around to come up behind you again.
The sun is the same in a relative way but you're older,
Shorter of breath and one day closer to death.

Every year is getting shorter never seem to find the time.
Plans that either come to naught or half a page of scribbled lines
Hanging on in quiet desperation is the English way
The time is gone, the song is over,
Thought I'd something more to say.

Källa: http://www.pink-floyd-lyrics.com/html/t ... yrics.html

[Illusionen]

http://www.youtube.com/watch?v=d_mLFHLSULw

[Pilatus]

Solen är varm.

[freddemalte]

Och stor - men inte jättestor . . .

Kolla in denna coola och tämligen ofattbara storleksjämförelse mellan olika himlakroppar

[förstår mig själv]

Om vi skulle försöka förstå tex den energin solen utvecklar kan vi tänka oss en matematisk/känslomässig värdering av solen och dess kraft.
Om vi tänker oss ett klot med solen i mitten och drar en radie från solen till jorden. "Mantelytan"s begränsningar är alltså radien.
Om vi tänker oss att solen skickar ut energin likformigt och Mantelytan kommer ta imot energin. Vi kan tex förstå det med begreppen "foton","energienhet","ljusstråle" osv.
Detta medför att varje partikels avstånd till varandra ökar (som vi antar åker ut rätlinjigt från solen). På detta sätt förklarar vi vad vi "vet"/"mäter"/"registrerar".
Här tror ja illusionen har bättre ideer med sina kunskaper om fält.
Jag är av bestämd uppfattning att energin som utgår tex från solen finns "överallt".
Modellen att jorden peppras med partiklar kan jag inte godta. Utan hellre "fält"/eller vågor, i så fall.
Vidare tänk på det oerhörda avståndet mellan oss och solen. Genom geometri (rumsliga modellen) förstår man att "påverkan" av solen på en "kropp" måste vara omvänt proportionell mot kuben av "avståndet". Hur ska vi "föreställa oss" solens "väsen"/eller kraft.
Tänk er enmantelarea. Radien på detta klot=avståndet mellan solen och jorden. Solkraften träffar en prick på Mantelytan (jorden).
Sedan har vi observerat att vår bana är eliptisk. Dvs solens kraft på jorden varierar. Hur märker vi detta med våra sinnen.

[Pilatus]

Här tror ja illusionen har bättre ideer med sina kunskaper om fält.

Det har han alldeles säkert, men svara gärna på frågan:

på vad sätt utskiljer sig den "atomära" förklaringsmodellen från vad vi har fått lära oss i skolan om fysikens förklaringsmodell?

[Pilatus]

Om vi skulle försöka förstå tex den energin solen utvecklar kan vi tänka oss en matematisk/känslomässig värdering av solen och dess kraft.

Ursäkta fms, men det du skriver just nu verkar inte följa vad vi normalt sett får lära oss om solen. Det du skriver innehåller litet för många underligheter. Vad är innebörden av "en matematisk/känslomässig värdering av solen och dess kraft"? Förstår du själv vad det skulle kunna handla om? Matematiska beräkningar brukar inte förknippas med känslomässiga värderingar av solen och dess kraft. Vad syftar du på för kraft då du talar om solen?

[Algotezza]

Om vi skulle försöka förstå tex den energin solen utvecklar kan vi tänka oss en matematisk/känslomässig värdering av solen och dess kraft.
Om vi tänker oss ett klot med solen i mitten och drar en radie från solen till jorden. "Mantelytan"s begränsningar är alltså radien.
Om vi tänker oss att solen skickar ut energin likformigt och Mantelytan kommer ta imot energin. Vi kan tex förstå det med begreppen "foton","energienhet","ljusstråle" osv.
Detta medför att varje partikels avstånd till varandra ökar (som vi antar åker ut rätlinjigt från solen). På detta sätt förklarar vi vad vi "vet"/"mäter"/"registrerar".
Här tror ja illusionen har bättre ideer med sina kunskaper om fält.
Jag är av bestämd uppfattning att energin som utgår tex från solen finns "överallt".
Modellen att jorden peppras med partiklar kan jag inte godta. Utan hellre "fält"/eller vågor, i så fall.
Vidare tänk på det oerhörda avståndet mellan oss och solen. Genom geometri (rumsliga modellen) förstår man att "påverkan" av solen på en "kropp" måste vara omvänt proportionell mot kuben av "avståndet". Hur ska vi "föreställa oss" solens "väsen"/eller kraft.
Tänk er enmantelarea. Radien på detta klot=avståndet mellan solen och jorden. Solkraften träffar en prick på Mantelytan (jorden).
Sedan har vi observerat att vår bana är eliptisk. Dvs solens kraft på jorden varierar. Hur märker vi detta med våra sinnen.

Javisst,allting kanske finns överallt och händer samtidigt. Puff. Så är allt över. Men eftersom vi är en del av den alltomfattande puffen (eller fisen i kosmos) verkar saker ta tid och vara skilda från varande men det ser bara så ut eftersom vi är en del av puffen och ser den inifrån, för är man inuti den kan man inte se den utifrån eller se genom skalet. Så puffen kanske inte är en fis i kosmos utan ett kosmiskt ägg som man kan kalla Gud eller Panteus = Gud är allt. Man samtidigt har Panteus redan slutat finans till i samma stund det blev till så Non-Existentia-Panteus kanske är ett bättre namn. Å andra sidan kanske detta kosmiska ägg bara finns i någon annans fantasi. T.e.x i min fantasi vilket gör att jag äger fett. Och jag kan säga till kosmos med ett listigt leende: Du är ägd!

[Jörgen]

För att ytterlige krångla till det för er...

Planeter ligger inte i omloppsbaner runt solen,
i alla fall inte som de flest människor tror.

[förstår mig själv]

Fundera på följande.
-Jorden har en eliptisk bana och solens påverkan/kraft på jorden följer ett matematiskt samband.
-Jorden "gungar"/"svänger" dvs jordaxeln svänger ("årstid"/"dagslängd") enligt ett matematiskt samband("sinusfunktion)
-Vidare roterar jorden med konstant hastighet.

Detta innebär att jorden har ett logiskt samband/förhållande till solen.
På vilket sätt kan dessa samband (som varat miljoner år) ha avspeglat sig i Vårat "förnuft", tex ordningsföljden/de atomära rörelserna. Dvs de "kemiska reaktionerna" som sker i "hjärnan"?

[Zokrates]

Fundera på följande.
-Jorden har en eliptisk bana och solens påverkan/kraft på jorden följer ett matematiskt samband.
-Jorden "gungar"/"svänger" dvs jordaxeln svänger ("årstid"/"dagslängd") enligt ett matematiskt samband("sinusfunktion)
-Vidare roterar jorden med konstant hastighet.

Detta innebär att jorden har ett logiskt samband/förhållande till solen.
På vilket sätt kan dessa samband (som varat miljoner år) ha avspeglat sig i Vårat "förnuft", tex ordningsföljden/de atomära rörelserna. Dvs de "kemiska reaktionerna" som sker i "hjärnan"?

Jag funderar...
Det finns inget logiskt svar till varför planeter har de avstånd de har till solen, det finns inget klart samband
mellan kropparnas storlek och dess lägen. Den tid det tar för himlakroppar att ta sig runt solen beror på hur långt
bort de ligger samt hur tunga de är, så omloppstiden varierar från några månader till ett kvarts sekel, sedan vad
gäller jordens axellutning så följer den ingen direkt klar regel och ett stort jordskalv kan räcka för att rubba den,
men "Lutningen varierar mellan 22,1 ° och 24,5 ° under en cykel av 41 000 år." vilket i sammanhanget gäller just
nu under en kortare period i jordens historia, vad som gäller om ett par miljoner år vet vi inget om.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Axellutning

[förstår mig själv]

Logiken ligger i den teori som uppstår av olika "observationer"/"registreringar"/"känslor". Hjärnan "förstår" automatiskt det vi "upplever".

[Zokrates]

Logiken ligger i den teori som uppstår av olika "observationer"/"registreringar"/"känslor".
Hjärnan "förstår" automatiskt det vi "upplever".

Om jag drastiskt tolkar det som att du egentligen menar att hjärnan, skilt från medvetandet och tanken,
automatiskt av sig själv, i sig själv, förstår, men att det svaret inte är direkt åtkomligt via medvetandet,
så menar du att det är känslorna som är bryggan till denna kunskapen.

Vadå automatiskt? Ta dygnsrytmen som ett exempel, inte ändrar vi våra vanor automatiskt bara för att våra
upplevelser av allt negativt bemötande då vi kommit försent gett oss insikten att det för vår egen skull vore
bäst att anpassa oss efter andras krav. En annan sak i sammanhanget är vår biologiska inre klocka, inte
heller den följer automatiskt dygnets faktiska längd. Din teori, eller hypotes är således fel.