Vad är medvetande och medvetenhet?

[Dean]

Genom våra sinnen varseblir vi världen. Konstaterar att kudden är mjuk, himlen är blå, vattnet är varmt osv. Dessa varseblivningar är partikulära men summer till en världsbild som vi på olika sätt kan hantera. Utöver detta tycks det finnas något vi kallar medvetande genom vilket vi uppnår medvetenhet om något. Vad är detta?
Dean

[Illusionen]

Genom våra sinnen varseblir vi världen. Konstaterar att kudden är mjuk, himlen är blå, vattnet är varmt osv. Dessa varseblivningar är partikulära men summer till en världsbild som vi på olika sätt kan hantera. Utöver detta tycks det finnas något vi kallar medvetande genom vilket vi uppnår medvetenhet om något. Vad är detta?
Dean

Frågan du ställer är intressant, men sannolikt även näst intill omöjlig att besvara.
I tråden "Vad utgör medvetandets referens ?", har jag kommenterat medvetandet ur olika
infallsvinklar. Min personliga slutsats är att medvetandet/jaget är en illusion.

Följande är taget från ett koncept jag skrivit.

Den i grunden existentiella frågeställningen om vad det mänskliga "jaget" representerar,
har sysselsatt och fascinerat mänskligheten inkl filosofer i tusentals år, och fortsatt med
oförminskat intresse in i vår tid.

Människans medvetande antas inom forskningen lokaliserat till vår hjärna, och genereras troligen
via komplicerade och komplexa elekrokemiska processer, i vilka information från våra sinnen
lagras och bearbetas. Det rör sig om multisensoriska områden i hjärnbarken, t ex i pannloben och i
hjässloben, som bl a integrerar signaler från olika känslosystem, som syn, hud, muskler och balansorgan.
Trots alla braskande rubriker genom åren om förväntade närliggande vetenskapliga genombrott,
har dock någon bra förklaring på vad ”jaget” representerar, och dess mekanismer, ännu inte presenterats.
Som exempel har under senare tid experimentellt inriktade neuroforskare försökt börja undersöka
det mänskliga medvetandets väsen. Denna forskning förefaller enligt facklitteraturen i första hand inriktad
på hjärnan ur ett atomärt perspektiv, utan egentlig påvisbar koppling till universum och de reella och
imaginära strukturella fältsamband Delta-konceptet hävdar och beskriver.

Väljer vi att som här se på medvetandet som en typ av process är redan det dock en förenkling,
då process underförstått här syftar på en funktion av tid, vilket utgör en omotiverad begränsning.
Med målsättningen att försöka förstå medvetandets mer grundläggande mekanismer framstår kravet
på definition och komplettering av tidsbegreppet ofrånkomligt.
Så vitt jag känner till har ingen ännu lyckats med den bedriften. Det förefaller även vara helt okänt
vad som utgör REFERENS för medvetandets processer, och hur detta berör ”jaget”.

Hur medvetandet, inkl ”jaget”, uppkommer/genereras och dess relation till universum, är således
av stort intresse i detta sammanhang, då medvetandet och dess koppling till universum rimligen
bör vara av fundamental betydelse för förståelsen av fysiken och universum på ett djupare plan.
Trots detta har jag inte kunnat finna någon bra och välgrundad förklaring till vad som utgör
medvetandets verkliga grund, och särskilt dess koppling till universum inkl fysiken.

Det har visserligen skrivits mycket om medvetandet, ur olika aspekter, men inget trovärdigt om det
som berör dess basala förankring och mekanismer. Personligen anser jag det nödvändigt att förstå
de elektromagnetiska fältens principiella strukturer och växelverkan för att kunna fördjupa sig i
medvetandets och ”jagets” funktioner. Detta har ingen ännu lyckats med, även om många tror sig veta.

För att styrka denna uppfattning vill jag citera en professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet,
som tidigare skrev följande i SVD.

Metzinger och Rochat presenterar två väsentligen skilda teorier om jaget.
De ger två olika perspektiv på läget inom den aktuella forskningen om hur vi upplever oss själva.
Diskrepansen mellan dem visar hur undflyende jagbegreppet är.
Vi har långt kvar till en förståelse av oss själva.

Metzingers påstående att jaget inte finns utan bara är en konstruktion i våra medvetanden kan verka radikalt.
Men han säger att vår förståelse av våra medvetanden fortfarande är mycket naiv och ovetenskaplig.
Den nya forskningen om medvetandets funktioner och hur de förverkligas av våra hjärnor kommer att slå
hål på många av illusionerna om jaget. Han säger också att vi därför kommer att få omvärdera många av
våra moraliska föreställningar – men han talar inte om hur.

Jag tolkar rådande uppfattningar som att jaget inte direkt anses ha att göra med den skarpa skillnaden
mellan medvetande och materia, vilken bl a Descartes hävdat.
Descartes ansåg att materian är en typ av ”substans” som karakteriseras av utsträckning i rummet,
till skillnad mot medvetandet som antas vara en annan "substans", karakteriserad av existens i tiden.

Delta-konceptet innefattar och kommenterar dessa filosofiska frågeställningar utifrån ett resonemang
baserat på kombinationen, filosofi och fältteori, där ”jaget” innefattas, och fält och materia/partikel
är samma fenomen men sett ur olika strukturella perspektiv.

Vad är då ”jaget” och är det över huvud taget möjligt att definiera?
Det är onekligen en svår frågeställning.
Jaget kan definitionsmässigt sannolikt ha flera betydelser, men här intresserar sig konceptet i första
hand för frågan om jaget har en utsträckning utanför vår hjärnas fysiska begränsningar.

Vår, via ”jaget”, förnimbara verklighet och dess ”rum” kan beskrivas utifrån rummets koordinater.
Dessa koordinater utgår t ex från punktformade referenser i rummet.
Enligt Delta-konceptet besitter universum minst en överordnad struktur, med andra avvikande
referensstrukturer, som är överordnad vår verklighet. Utan kännedom och insikt om denna
överordnade struktur förefaller utforskandet av det mänskliga medvetandets väsen svårbemästrat.
Skälet till detta är att den överordnade strukturen ej enkelt kan beskrivas/definieras via vår verklighet,
med dess punktreferensrelaterade regelverk, där matematiken utgör en del av regelverket.
En sådan beskrivning förefaller tvärt om närmast osannolikt, då det rör sig om relativt varandra
”transformerade” strukturer, där transformeringen involverar vår egen interna ”egenstruktur”.
Det vi förnimmer är således en ”egengenererad” transformerad ”verklighet” och/eller ”illusion”.
Begreppet oändlighet är ett exempel på paradox som har sin grund i denna referensskillnad.

I kontrast till den pågående forskningen hävdar Delta-konceptet att det mänskliga "jaget" ej enbart
kan beskrivas ur ett rent atomärt perspektiv.

Personligen misstänker jag att ett "styrt" resonansnätverk (v g se tidigare inlägg) skulle kunna besitta den
inneboende dynamik, som krävs för generering av en basal "medvetande-mekanism".

/ Illusionen

[Pilatus]

Genom våra sinnen varseblir vi världen. Konstaterar att kudden är mjuk, himlen är blå, vattnet är varmt osv. Dessa varseblivningar är partikulära men summer till en världsbild som vi på olika sätt kan hantera. Utöver detta tycks det finnas något vi kallar medvetande genom vilket vi uppnår medvetenhet om något. Vad är detta?
Dean

Frågan du ställer är intressant, men sannolikt även näst intill omöjlig att besvara. I tråden "Vad utgör medvetandets referens ?", har jag kommenterat medvetandet ur olika infallsvinklar. Min personliga slutsats är att medvetandet/jaget är en illusion.

Intressant fråga, vad är medvetenhet? En del skulle antagligen svara att det är att vara medveten, inte bara om omvärlden utan även om sin egen existens och sin kroppslighet. Kan man överhuvud taget vara medveten utan att vara medveten om att man är medveten? Även många djur är medvetna om sin identitet. Men den undulat jag en gång hade tröttnade aldrig på de oändliga samtal den förde med sin spegelbild.

[Illusionen]

Genom våra sinnen varseblir vi världen. Konstaterar att kudden är mjuk, himlen är blå, vattnet är varmt osv. Dessa varseblivningar är partikulära men summer till en världsbild som vi på olika sätt kan hantera. Utöver detta tycks det finnas något vi kallar medvetande genom vilket vi uppnår medvetenhet om något. Vad är detta?
Dean

Frågan du ställer är intressant, men sannolikt även näst intill omöjlig att besvara. I tråden "Vad utgör medvetandets referens ?", har jag kommenterat medvetandet ur olika infallsvinklar. Min personliga slutsats är att medvetandet/jaget är en illusion.

Intressant fråga, vad är medvetenhet? En del skulle antagligen svara att det är att vara medveten, inte bara om omvärlden utan även om sin egen existens och sin kroppslighet. Kan man överhuvud taget vara medveten utan att vara medveten om att man är medveten? Även många djur är medvetna om sin identitet. Men den undulat jag en gång hade tröttnade aldrig på de oändliga samtal den förde med sin spegelbild.

Ja frågeställningen bör ha stor filosofisk potential.

En enklare sammanfattning av ett högst personligt resonemang.

Personligen har jag kommit till slutsatsen att MEDVETENHET/”JAGET” kräver slutenhet i någon form.
Skälet till detta är att ”jaget” kräver en bekräftelse/kvittens för att generera ”existens”.
Bekräftelsen kan vara av såväl intern minnesinformation, som av extern information via våra sinnen.
Din undulats beteende skulle ev kunna ses som en del ingående i en bekräftelse process.

Det går att bygga komplexa och komplicerade resonans-nätverk av resonanskretsar.
Genom att utforma kretsarna så att kopplingen dem emellan ligger nära kritiskt stabilitetstillstånd
kan signalvägarna manipuleras/styras med små signaler. Det är m a o en känslig funktion/mekanism
där små störningar kan påverka signalvägarna negativt, därav olika psykiska sjukdomstillstånd.
Det förefaller alltså som att ju känsligare funktion/mekanism (ev = bättre intellektuell kapacitet)
desto större risk för att funktionen ligger nära instabilitetsgränsen.
JAGET är därför troligen ”kopplat” till ”resonans-styrning” (se gärna även tidigare inlägg).
Denna ”styr-funktion” är enligt min hypotes en väsentlig del i/av ”jaget”.
Så som jag uppfattar hjärnans uppbyggnad är det rimligt att anta att hjärnan innefattar funktioner som
bygger på sådana komplexa nätverk av arrangerade RESONANS-funktioner, dynamiskt och styrbart
länkade till varandra.
De strukturer (linjär, cirkulär, mm) som bevisligen förekommer, bör ha såväl kapacitiv som induktiv reaktans.
Förutsättningarna för resonans föreligger därigenom.

KORRELATION mellan ”STYRNING” och BEKRÄFTELSE, via ”styrd” dynamisk resonans, ger i kombination
med EGENREFERENSEN, förnimmelsen/medvetenheten (= ”jaget”).
Detta kan betraktas som den inledningsvis nämnda slutenheten.
Jag har en hypotes/teori om hur "atomens" interna/"inåtvända" struktur har en roll att spela i detta.
Hypotesen förutsätter att vi utöver det reella även inkluderar det imaginära.

Antagligen förhåller det sig så att ej enbart det atomära perspektivet (vår verklighet) har den
information som gör det möjligt att logiskt förstå vad som totalt utgör medvetandets referens.
Det krävs något mer, och i mitt fall/exempel är det kompletteringen med det universella perspektivet.
Det atomära respektive universella perspektivet är i grunden samma sak/struktur, men beskrivs
utifrån skilda referenser. Det universella perspektivet är överordnat (”mastern”) det atomära.
Skillnaden mellan dessa olika referenser benämns REFERENS-DIFFERENS.
V g se även tråden, ”Vad utgör medvetandets referens ?”.

Medvetandes referens återfinns (i mitt förenklade exempel) i RESONANSFÖRUTSÄTTNINGARNA.
Dessa förutsättningar t ex bl a hur resonanskretsarna är arrangerade och förbundna, utgör en del av
din unika EGENREFERENS.
Hur hjärnan är uppbyggd och organiserad är alltså av betydelse för ”jaget” och dess referens.

Observera att ovanstående är en beskrivning av "jaget" ur vår verklighets atomära perspektiv.
Det atomära perspektivet är ”sidställt”, i relation till det balanserade universella perspektivet.
Modellen för "jaget" förutsätter således en sidställning/obalans i relation till ett överordnat universum.

/ Illusionen

[Pilatus]

Din undulats beteende skulle ev kunna ses som en del ingående i en bekräftelse process.

Ja, den hade det rätt bra och var inte fullt så korkad som man skulle kunna tro. För säkerhets skull kontrollerade den även spegels baksida. Hundar är litet osäkra innan de kommer på tricket. Gorillor är begåvade och kan identifiera olika (verkliga) individer från fotografier.

Det går att bygga komplexa och komplicerade resonans-nätverk av resonanskretsar.

Jodå, det tror jag visst. Men varför inte fortsätta på den inslagna vägen med Alan Turings test. "Om en maskin kunde tänka, hur skulle vi veta det?" Han menade att om en människa konverserar med en maskin och inte kan avgöra om det är en maskin eller människa, uppfylls kriteriet för mänsklig intelligens.

[Illusionen]

Din undulats beteende skulle ev kunna ses som en del ingående i en bekräftelse process.

Ja, den hade det rätt bra och var inte fullt så korkad som man skulle kunna tro. För säkerhets skull kontrollerade den även spegels baksida. Hundar är litet osäkra innan de kommer på tricket. Gorillor är begåvade och kan identifiera olika (verkliga) individer från fotografier.

Det går att bygga komplexa och komplicerade resonans-nätverk av resonanskretsar.

Jodå, det tror jag visst. Men varför inte fortsätta på den inslagna vägen med Alan Turings test. "Om en maskin kunde tänka, hur skulle vi veta det?" Han menade att om en människa konverserar med en maskin och inte kan avgöra om det är en maskin eller människa, uppfylls kriteriet för mänsklig intelligens.

Du upplever och påverkar till viss del jaget, via dynamiken, men grunden har du ärvt från dina föräldrar.
Egenreferensen är din personliga ”KODNYCKEL” som avkodar och styr hur din verklighet gestaltar sig.
Du glömmer kanske att ”jaget” kan ses som en ”obalanseffekt” i relation till universum ?
Det är då, p g a obalanseffekten, rimligt att ”jaget” referensmässigt är hemmahörande i det universella perspektivet.
Det går då ant inte att utesluta den fascinerande möjligheten av att "jaget" därmed är perspektivgränsöverskridande.
Jaget har därigenom kapacitet att förnimma och göra överväganden som ingen maskin förmår.
Om Alan Turing är av en annan uppfattning så vore det intressant att få hans kommentar.

/ Illusionen

[Pilatus]

Du upplever och påverkar till viss del jaget, via dynamiken, men grunden har du ärvt från dina föräldrar.

Jag fick säkert ramen av mina föräldrar. Mitt jag som det utvecklats tillsamman med andra människor är något som det skulle ta år på analytikerns soffa att reda ut. I nuet händer inte några mer dramatiska saker, dessbättre, men det finns ju heller inga garantier att det fortsätter så. Färdriktningen är ju dock känd. Om någon kan kan ändra min personlighet på något positivt sätt så blir jag bara glad. Under livet hinner vi med en del överläggningar med oss själva. Misstagen gör att vägen blir litet smalare, vi anstränger oss efterhand mer för att inte att hamna i situationer som vi inte klarar av.

Egenreferensen är din personliga ”KODNYCKEL” som avkodar och styr hur din verklighet gestaltar sig. Du glömmer kanske att ”jaget” kan ses som en ”obalanseffekt” i relation till universum ? Det är då, p g a obalanseffekten, rimligt att ”jaget” referensmässigt är hemmahörande i det universella perspektivet. Jaget har därigenom kapacitet att förnimma och göra överväganden som ingen maskin förmår. Om Alan Turing är av en annan uppfattning så vore det intressant att få hans kommentar.

Alan Turing var en framstående matematiker som konstruerade en elektromekanisk maskin som var till hjälp med att knäcka Enigmakryptot. Jag vet inte om han skulle förstå din modell, men jag är övertygad om att du skulle fått det bästa tänkbara handledning i att förbättra den.

[förstår mig själv]

Hej pilatus du skriver att du vill utvecklas som person. Om du utvecklar andra som personer kommer de utveckla dig.
Sedan att misstagen gör vägen smalare, dvs (som jag tolkar dig) du lär dig mer och mer vad "du inte ska göra".
Där är vi olika, på ett sätt har du rätt. Det vi gör är en negation av vad vi inte gör.
Se allt du gör eller kan göra som en stor cirkelarea. När du gör något som du märker var fel kommer denna cirkels yta dvs dina möjligheter att minska hela tiden.
Att utvecklas som person (det jag strävar efter att både du och jag ska göra) innebär att ytan på cirkeln växer. När du gör något som du i efterhand förstod var fel beror detta på att alternativen var få. Dvs cirkelns area är liten.
När cirkeln hela tiden växer behöver man inte tänka på sådant man ska undvika utan det kommer man ändå inte göra eftersom möjligheterna ökar och några val mellan dåliga alternativ finns inte längre.
Kort sagt problem löser man genom att tänka på annat.

[Pilatus]

När du gör något som du märker var fel kommer denna cirkels yta dvs dina möjligheter att minska hela tiden.

Eller så handlar det i klartext om min frihet. Jag är fri att göra en massa saker. Å andra sida har jag erfarenhet av sådana situationer som jag bör undvika. Jag förmodar att de flesta försöker att undvika situationer som leder dem fel. Det är vår fria vilja som spökar igen.

Den finns även i Bibeln "det goda du gör skall inte ske av tvång utan av fri vilja" Filemonbrevet 14:14