"Finns det rätt och fel", etc.

Moderator: Moderatorgruppen

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

"Finns det rätt och fel", etc.

Inläggav Stefan » 09 feb 2006 01:17

Ibland hör man sånt som:

"Det finns inget sånt som en korrekt trosuppfattning". Men denna trosuppfattning gör rimligtvis själv anpråk på att vara korrekt. Således besegrar denna uppfattning sig själv.

Idéer?

meanman
Inlägg: 497
Blev medlem: 06 jun 2005 17:37

Re: "Finns det rätt och fel", etc.

Inläggav meanman » 09 feb 2006 01:40

Stefan skrev:Ibland hör man sånt som:

"Det finns inget sånt som en korrekt trosuppfattning". Men denna trosuppfattning gör rimligtvis själv anpråk på att vara korrekt. Således besegrar denna uppfattning sig själv.

Idéer?


jfr:
"Det finns inget sånt som ett sant påstående". Men detta påstående gör rimligtvis självt anpråk på att vara sant. Således besegrar detta påstående sig självt.

Ytterligare en variant av lögnarparadoxen?.
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 09 feb 2006 01:54

Ja det har du rätt i, de är lika.

Användarvisningsbild
archaxe
Inlägg: 1353
Blev medlem: 15 nov 2003 01:35

Inläggav archaxe » 09 feb 2006 02:19

Hurrah, tråkanalys igen.

Stefan skrev:"Det finns inget sånt som en korrekt trosuppfattning". Men denna trosuppfattning gör rimligtvis själv anpråk på att vara korrekt. Således besegrar denna uppfattning sig själv.

Inte nödvändigtvis.
Låt P vara "Det finns ingen korrekt trosupfattning." Det skulle ju, principiellt sett, kunna vara fallet att P. Om P formuleras som en trosuppfattning själv stöter den naturligtvis på självreferentiella problem, men om vi istället postulerar P som en objektiv sanning som dessutom ingen tror på, uppkommer väl inte samma problem? (Jag är osäker på huruvida det är relevant om någon tror på P.) Det är väl, strikt taget, inte en variant av påståendet "ingenting är sant" som underminerar sin egen status? Det ger visserligen en väldigt konstig ontologi att postulera Satser som svävar runt och finns fast ingen tänker på dem, men det kan fungera om vi vill undvika paradoxen. Vidare; innebär P att det bara finns falska trosuppfattningar, eller innebär P att allt tal om "korrekthet" i anknytning till trosuppfattningar är missriktat; ett kategorimisstag? Något ytterligare? Hur skall vi förstå innebörden av P?

En annan variant är att faktiskt ta dem på orden, och då vore det orimligt att tolka P som att faktiskt göra anspråk på att vara en korrekt trosuppfattning - det skulle ju bara bli att motsäga vad P hävdar från första början. Priset relativisterna får betala för sin anspråkslöshet är att deras påståenden blir relativt (!) ointressanta, utan någon reell substans och utan någon egentlig uttryckskraft att säga något av värde. Språkets natur är sådant att varje sats hävdar sin egen sanning, och alla satser som går emot detta (som lögnarparadoxen och diverse varianter av denna) urholkar sin egen mening och tenderar bli meningslösa.

P kan vara sann, men om någon person S skulle få för sig att hysa tron att P, skulle detta leda till att S hyser en felaktig trosuppfattning - vilket visserligen ligger helt i linje med vad P säger, så detta torde väl styrka S:s övertygelse om P? Eller har jag tänkt fel nu igen?

Vidare; låt Q="Alla språkliga satser är falska." Det propositionella innehållet i denna sats kan vara sant, men satsen som sådan kan inte vara sann (är det ens begriplig att göra denna distinktion; är inte det som är sant just språkliga satser? Låt oss tala som att en sats R är sann omm det sakförhållande som R uttrycker är ett sakförhållande som består. "R" omm R, så att säga.) Om vi inte ser till den som en språklig sats, utan till det propositionella innehåll satsen uttrycker - alltså om vi fokuserar på Q istället för "Q" - kan vi göra den begriplig, men en sanning som inte kan formuleras i ord (och således inte formuleras alls, för någon formulering som inte är i ord blir det inte tal om.)

Vi bör heller inte förväxla F="Det finns inget rätt eller fel" med G="Det finns ingen sanning." F kan ju vara sann även om inte G är sann - ja, kanske förutsätter tillochmed F att G är falsk (hur nu det skall förstås.)

Äsch, det här håller på att balla ur känner jag. Jag återkommer när jag har något intressant att säga. Det kanske dröjer, m.a.o.

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 09 feb 2006 12:03

Jag tycker archaxe behandlat frågan bra och jag håller med det mesta av vad han säger. Den lösning som föreslås på denna lögnar-wannabe rör alltså främst lösningar av Tarski-typ, d.v.s. genom att dela in språket i distinkta mängder och tala om hur de förhåller sig till varandra. (Så länge P tillhör mängden av satser som beskriver vad som "är fallet" och inte mängden av satser som beskriver "en trosuppfattning" går det bra). Det övriga resonemanget verkar vara variationer på samma tema (rätta mig om jag missat något, archaxe).

archaxe skrev:Vidare; innebär P att det bara finns falska trosuppfattningar, eller innebär P att allt tal om "korrekthet" i anknytning till trosuppfattningar är missriktat; ett kategorimisstag? Något ytterligare? Hur skall vi förstå innebörden av P?


Precis! Hur skall vi förstå innebörden av P? Jag har säkert nämnt min senaste "perspektiv-teori" för sanning (i betydelsen riktighet) tidigare på någon tråd. Vad P säger är att vissa förståelser av P är ogiltiga. Det gäller alla satser (inte bara de som gör anspråk på självreferens). Vi kan under normala omständigheter t.ex. inte förstå satsen "Hej!" som mängden av alla hattar. P är konstruerad på ett sånt sätt att den omedelbart stänger ute ett "trosuppfattnings-perspektiv" på sig självt. That's all.

archaxe skrev:Det propositionella innehållet i denna sats kan vara sant, men satsen som sådan kan inte vara sann (är det ens begriplig att göra denna distinktion [...]


Det är en mikronivåindelning för att komma ifrån ett formellt problem. Ytterligare en lösning av Tarski-typ (satsen är överordnad dess innehåll). Dessa lösningar är ju lite roliga - problemet uppstår pga att systemet är rikt, dvs inte har renodlade distinkta mängder eller en tydlig hierarkisk struktur. Att då låtsas som det regnar och tvinga in det i sådana mängder och strukturer kommer ju bara att leda till fler problem. Det påminner mig om när det blir bitar över när man ska sätta ihop en IKEA-möbel - det bådar inte gott.

archaxe skrev:Vi bör heller inte förväxla F="Det finns inget rätt eller fel" med G="Det finns ingen sanning." F kan ju vara sann även om inte G är sann - ja, kanske förutsätter tillochmed F att G är falsk (hur nu det skall förstås.)


Ja vill man vara riktigt oresonlig kan man hävda att "sann" inte har något med "rätt" och "fel" att göra. Det står en som sagt fritt att göra dessa uppdelningar, grupperingar och distinktioner SOM OM de funnes, men problemet kommer ju just av att de inte finns. Det löser också upp sig självt om man släpper förväntningarna på att det skulle finnas sådana samband.

-narr-

Användarvisningsbild
cogito
Inlägg: 621
Blev medlem: 10 mar 2004 17:01

Inläggav cogito » 09 feb 2006 16:44

Ibland hör man sånt som:

"Filosofins mål är att resa en mur där språket ändå upphör."

Sätter man upp ett sånt mål för att ersätta eller för att skapa ett "beläte"?
Eller ska det vara ett skydd mot tänkandet, så att det inte skapar sig sitt språk efter behag?

Filosofens egen Jante-lag?

cogito, ibland...
Så länge jag säger att tanken finns i mitt huvud är allt i sin ordning; farligt blir det när jag säger att det är min hjärna som tänker.

meanman
Inlägg: 497
Blev medlem: 06 jun 2005 17:37

Inläggav meanman » 09 feb 2006 19:06

cogito skrev:Ibland hör man sånt som:

"Filosofins mål är att resa en mur där språket ändå upphör."

Sätter man upp ett sånt mål för att ersätta eller för att skapa ett "beläte"?
Eller ska det vara ett skydd mot tänkandet, så att det inte skapar sig sitt språk efter behag?

Filosofens egen Jante-lag?

cogito, ibland...


Det är nästan skrattretande att så många av er fortfarande i gott sällskap förresten med traditionella kunskapsteoretiker stirrar er blinda på isolerade satser i det ni tänker er en tillhörande mening liksom fritt svävande däromkring.
En sats, ett yttrande är ett beteende, som har sin mening i en rådande situation och vissa logiskt-metafysiska satser har sin mening i och med de spelregler som tillämpas i vår kultur.
I begynnelsen var det inte så som sägs i Johannesevangeliet och äldre traditioner.
Det är inte ordet som är det ursprungliga. Det är handlingen.

Det är inte språket som är det ursprungliga, det är det nyfödda barnet.
Tro inte att man föds till världen med ett språk(okänt vad), för att så småningom kunna uttrycka det. Språket tar sin form efter vad det innebär att leva i vår värld och blir därmed den omedvetna gräns och de spelregler som inte meningsfullt kan överträdas. Det är inte fråga om att avstå från något. Det finns inget att avstå ifrån. Det gäller däremot att inrikta sin vilja så att man inte vill klättra över språkets, livsformens 'mur'. Vilket inte föreligger som en möjlighet.
"We are up against trouble caused by our way of expression."

Wittgenstein i "The Blue Book"

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 09 feb 2006 20:23

archaxe/

Hurrah, tråkanalys igen.

Stefan skrev:
"Det finns inget sånt som en korrekt trosuppfattning". Men denna trosuppfattning gör rimligtvis själv anpråk på att vara korrekt. Således besegrar denna uppfattning sig själv.

Inte nödvändigtvis.
Låt P vara "Det finns ingen korrekt trosupfattning." Det skulle ju, principiellt sett, kunna vara fallet att P. Om P formuleras som en trosuppfattning själv stöter den naturligtvis på självreferentiella problem, men om vi istället postulerar P som en objektiv sanning som dessutom ingen tror på, uppkommer väl inte samma problem?


Intressant argument. Men jag kanske kan omformulera mig och tala om satser istället för trosföreställningar:

Låt P vara "Det finns inga sanna satser." Om P är sann är P falsk. Alltså måste P vara falsk.

Satser har den egenskapen att ingen måste omfatta dem. Trosuppfattningar måste någon tro på.

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 10 feb 2006 12:44

Stefan skrev:Låt P vara "Det finns inga sanna satser." Om P är sann är P falsk. Alltså måste P vara falsk.


En förutsättning är att P är en sats. Till slut måste man, som archaxe säger, tala om hur man ska förstå P. Men det ovanstående är en rimlig tolkning. Om P är falsk finns det alltså sanna satser, men P är inte en av dem. Genom att P pekar på en mängd annan än sig själv slipper man självreferensen. Så inte här:

P: "P är inte en sann sats".

Å andra sidan är sådana satser bara ett problem så länge som något antingen är sant eller falskt, dvs så länge icke-sann = falsk. Problemet ligger i att "inte" eller "icke" ändrar värdet på en variabel som bara kan ha två värden 0 (falskt) eller 1 (sant). 0 (falskhet) har sedan den egenskapen att den ändrar detta "icke" (två minus blir ett plus). Jag kan inte er flashiga logikterminologi, men om "-" får beteckna detta "inte" eller "icke" kan man skriva satsen ovan såhär:

P: "P = -1" -> P=0; P0: "P=-1" -> P=1

Man kan givetvis förenkla detta genom att ta bort "inte", som vi genom detta exempel har sett att har samma funktion som "falsk" och skriva:

P: "P är falsk"

Problemet är fortfarande att två fel blir ett rätt i logikens värld:
P: "P=0"; P0: "P=0" -> P=1; P1: "P=0" -> P=0 ...

Matematiskt är sånt här inte tillåtet. Man kan inte säga att P både är P och antagandet att P=0, liksom man inte kan ge mening åt "x = x+3". Men i ett rikt språk är man å andra sidan inte bunden av att två minus blir plus heller - man behöver inte offra logiken eftersom det inte finns någon logik att offra.

Summa summarum: Lögnarparadoxen uppstår antingen för att man lockar läsaren att:
a) anta ett ologiskt system och tillämpa logiska regler på det; eller
b) anta ett logiskt system och tillämpa ologiska (självreferentiella) regler på det

-narr-

Användarvisningsbild
cogito
Inlägg: 621
Blev medlem: 10 mar 2004 17:01

Inläggav cogito » 10 feb 2006 14:07

Meanman skrev:
I begynnelsen var det inte så som sägs i Johannesevangeliet och äldre traditioner.
Det är inte ordet som är det ursprungliga. Det är handlingen.


Ah, ett citat från 1800-talet? Goethe, Faust I. Faust korrigerer/nyöversätter Johannesprologen: "I begynnelsen var handlingen!"

Språket tar sin form efter vad det innebär att leva i vår värld och blir därmed den omedvetna gräns och de spelregler som inte meningsfullt kan överträdas. Det är inte fråga om att avstå från något. Det finns inget att avstå ifrån. Det gäller däremot att inrikta sin vilja så att man inte vill klättra över språkets, livsformens 'mur'. Vilket inte föreligger som en möjlighet.


Jag sammanfattar: Filosofen inriktar sin vilja till att nå målet "byggandet av en språkmur (tillika livsformens mur)" så att vi inte till äventyrs lämna detta av livet själv genom språket utstakade område - vilken ju dessutom inte föreligger som en möjlighet. Den hjälpande handen som filosofen därvid ger oss är att så tidigt som möjligt inser faktum medels upprättande av en effektiv mur så att vi inte vill klättra över den.

Filosofen har kommit fram till detta genom att studera hur språket tar sin form efter vad det innebär att leva i vår värld och därmed blir till den omedvetena gränsen som det är omöjligt att meningsfullt överskrida.

Den som dokumenterar noggrannast hur språket tar sin form blir därmed den störste filosofen, tillika livet främste kännare.

Fattade jag rätt?
cogito
Så länge jag säger att tanken finns i mitt huvud är allt i sin ordning; farligt blir det när jag säger att det är min hjärna som tänker.

meanman
Inlägg: 497
Blev medlem: 06 jun 2005 17:37

Inläggav meanman » 10 feb 2006 15:46

cogito skrev:Den som dokumenterar noggrannast hur språket tar sin form blir därmed den störste filosofen, tillika livet främste kännare.
Fattade jag rätt?
cogito


Inte slutsatsen. Jag menar att var och en kämpar med sina uppfattningar(om man nu är lagd så att man bryr sig). Filosoferandet är en handling i ens liv. Det är inte ett vetenskapligt studium, som kan delegeras till andra eller fortsättas av kommande generationer. Min filosofi är min. Metoder kan däremot delas och utvecklas.
Känns det angeläget att tala om 'störst' och 'bäst' så är det ifråga om hur man lyckas med sig själv - inte med ämnet.
"We are up against trouble caused by our way of expression."

Wittgenstein i "The Blue Book"

Användarvisningsbild
cogito
Inlägg: 621
Blev medlem: 10 mar 2004 17:01

Inläggav cogito » 10 feb 2006 16:38

Meanman:
Min filosofi är min.

Men den manifesterar sig väl för omvärlden i t ex de "bevingade ord" du publicerar här under strecket?

Som jag uppfattar det är de inte monologer utan upplysningar eller informationer till omvärlden, eller?

På samma sätt nöjer jag mig inte med att konstatera för mig själv att de har, väl tillämpade, vilseledande konsekvenser i livet.

Nu har du ju ånyo genomläst (via min sammanfattning) vad du själv anser och finner det OK. Gammaldags som jag är tar jag inte utsagorna för blott "information" utan prövar deras meningsfullhet. Och visst är de fulla av avsikt, ändamål och därmed värderande mening. Vore de inte fulla av det skulle jag inte bryr mig att kommentera dem.

Och det är deras mening, med potens att ingripa i kulturen, som jag vill belysa. Enklare uttryck:

Kära läsare, vad menas här, utöver den informativa språkdräkten?

cogito
Så länge jag säger att tanken finns i mitt huvud är allt i sin ordning; farligt blir det när jag säger att det är min hjärna som tänker.

Kiifen
Inlägg: 675
Blev medlem: 27 jan 2006 15:50

Inläggav Kiifen » 10 feb 2006 17:12

"Rätt och fel" går helt enkelt inte veta något om, man är enbart utelämnad åt spekulation, och den blir ofta väldigt ihålig i slutändan. Så varför bry sig? Det finns betydligt bättre begrepp än dessa.

Sedan var det ju lite av en fint av Stefan att lägga till begreppen "korrekt" och "trosuppfattning" tillsammans med "rätt och fel" för de har ganska lite med varandra att göra.

En trosuppfattning kan ju per defenition inte vara "korrekt" för då är den ju inte längre en trosuppfattning, utan ett vederläggbart faktum. Eftersom trosuppfattningar dessutom ofta rör det metafysiska så är det ju omöjligt att vederlägga dessa påståenden som faktum.

Om jag var riktigt dum i huvudet skulle jag ju till exempel kunna ha en tro om att jag kan kasta ett tio kilos stenblock fem kilometer, denna tro är ganska lätt att visa vara falsk.

"Rätt och fel" tillhör det metafysiska, det ytterst predeterminerande, och detta kan vi människor inte ha någon kunskap om. Detta är inte en tro jag har, det är ett lika rimligt faktum som att jag inte kan lyfta en gaffeltruck.

Mvh/Kiifen

kkklll
Inlägg: 75
Blev medlem: 20 dec 2005 00:01

Inläggav kkklll » 10 feb 2006 19:32

Kiifen skrev:Om jag var riktigt dum i huvudet skulle jag ju till exempel kunna ha en tro om att jag kan kasta ett tio kilos stenblock fem kilometer, denna tro är ganska lätt att visa vara falsk.


Mvh/Kiifen


På vilket sätt kan man visa att denna tro är falsk?

Vidare: blir jag dum i huvudet om jag tror att jag i morgon kan utföra en viss gärning?

meanman
Inlägg: 497
Blev medlem: 06 jun 2005 17:37

Inläggav meanman » 11 feb 2006 18:44

cogito skrev: Gammaldags som jag är tar jag inte utsagorna för blott "information" utan prövar deras meningsfullhet....
Och det är deras mening, med potens att ingripa i kulturen, som jag vill belysa........
Kära läsare, vad menas här, utöver den informativa språkdräkten?

cogito


Först ett klarläggande:
Vi väljer ju all våra understreckare. Mina aforistiska av W. kan naturligtvis bara locka till, eller avskräcka från ytterligare läsning av honom. Det är i sitt sammanhang som de bäst förstås.
(Jfr min nya signatur med den du tidigare avvisade.)

Det är tyvärr så att vi inte vet något närmare om var vi två befinner oss relativt varandra i uppfattningar, och jag måste därför be dig konkretisera det du betraktar som självklarheter och tillsvidare ståndpunkter i ditt tänkande, och vad du därigenom tycker är vilseledande i mitt, av läggning och erfarenhet förvärvade.
"We are up against trouble caused by our way of expression."

Wittgenstein i "The Blue Book"


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 34 och 0 gäster