Tankar om etik

[Waggho]

Etiken har en mångårig filosofihistoria. Hur bör vi handla? Vad är rätt? Vad kan man grunda etiska ställningstaganden på?

Två av de viktigaste skolorna är som vi vet pliktetiken och utilitarismen. Genom en grundläggande princip vill man kunna ge en formel för hur etiska beslut bör tas. Men båda teorierna stöter på problem och kan leda till konsekvenser som strider mot vår moralkänsla.

Man kan då fråga sig vad denna "moralkänsla" kommer från och hur den kan vara så svårgreppbar. Och inte minst, varför vi i slutändan litar mer på den egna magkänslan än på omsorgsfullt genomarbetade teorier?

Först vill jag ta upp att etiken är ett mänskligt fenomen. Med detta vill jag inte säga att vi är de enda varelser med moral, för det är jag inte alls säker på. Det jag menar är att etiken som vi känner den är helt antropocentrisk. Om myror skulle ha en etik skulle den se radikalt annorlunda ut än vår - t ex skulle de inte bry sig nämnvärt om en människa dödade en annan människa, lika lite som vi bryr oss om en myra som dödar en annan.

Det kan alltså knappast finnas någon universell, "sann" etik, som kan vara given av Gud eller liknande. För att tro det måste man tro att människan är skapad till Guds avbild och satt här på jorden för att härska över den, en uppfattning som känns hopplöst daterad.

Om vi tänker vidare på hur andra organismers moral skulle kunna se ut, kan man få vissa insikter. Även om inte andra varelser dryftar moraliska spörsmål på filosofifora, agerar de trots allt som att de hade en moral. Deras beteende ser ut som att de följer specialla regler. Exempelvis är det relativt ovanligt att djur dödar sina artfränder, och i de fall de gör det är det i ett "högre syfte", t ex lejonhannen som dödar sin rivals ungar för att kunna sätta egna till världen. Tittar man efter noga ser man att de högre syften som tjänas är att själv överleva, att skydda ens avkomma så att den överlever, och att förbättra sina chanser att producera avkomma.

Tittar vi nu återigen inåt mot oss själva, finner vi att där moraliska system strider mot vår magkänsla ofta handlar om just dessa frågor. T ex plikten att icke döda (andra människor) blir snabbt relativiserad om vi själva och/eller våra egna barn är under dödshot.

När det gäller utilitarismen är det lite klurigare. Ett exempel där utilitarismen strider mot det sunda förnuftet är att det vore rationellt att döda några människor och skörda deras organ så att fler kan överleva med transplanterade organ. Denna tanke känns direkt motbjudande. Varifrån kommer denna känsla? Kan den vara kulturellt betingad eller finns det en evolutionär förklaring?

Sammanfattningsvis: Min tes är att vår moralkänsla är evolutionärt betingad och har som främsta mål att säkra vår egen och vår avkommas överlevnad i första hand, i andra hand vänner och i tredje hand människosläktet överlag. Dock stöter tesen på problem vad gäller vårt intuitiva motstånd mot att utnyttja ett fåtal människor för mänsklighetens främjande.

Tacksam för synpunkter och vidareutvecklingar.

[freddemalte]

Intressant inlägg! Egentligen skulle man nog kunna säga att rätt och fel är en mycket förenklad dikotomi kring hur fenomen F är beskaffade eller påverkar oss etc. F (vad det än är) är inte rätt eller fel, utan det (eller dess konsekvenser) kan väcka olika känslor och tankar hos individen. Om tillräckligt många individer (med möjlighet att bestämmer över eller påverka samhället) känner eller tänker något gemensamt och specifikt kring F yttras det regler, normer eller lagar kring detta i enlighet med denna intersubjektiva konsensus. F är egentligen komplicerat och kan te sig lika ut olika perspektiv och i olika kontext för olika människor etc, därav är dikotomin rätt/fel en grov förenkling gällande omdömet om F. Vad är då grunden för eller komponenter i vår relation till F? Jo, antagligen vår biologiska disposition, våra erfarenhet, vårt perspektiv, vår kunskap, vårt intellekt, våra känslor etc. Återkom gärna med frågor om jag varit otydlig så ska jag förklara mina tankegångar tydligare.

[Pilatus]

T ex plikten att icke döda (andra människor) blir snabbt relativiserad om vi själva och/eller våra egna barn är under dödshot.

Lagen har säkert inskränkt sig till att gälla den egna stammen. Till exempel Mose blev upprörd när han fick se en egyptier som slog en hebreisk man och tog mannen i försvar och hämnades honom genom att slå ihjäl egyptiern. Efter 40 år uppenbarade sig Gud för Mose och befallde honom att gå tillbaka till Egypten.

Inte ens Jesus tar avstånd från dödsdomen mot "äktenskapsbryterskan" eftersom lagen föreskriver att sådana kvinnor skall stenas. Jesus slingrar sig ur dilemmat med: Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.

Förmodligen skulle de lugnt kunnat hiva iväg sina stenar. Varför skulle de kännas vid någon skuld? För futiliteter? Vad skulle Jesus sagt om dessa fariséer och skriftlärde var så förfärliga som Jesus jämt och ständigt ville bevisa och de lugnt konstaterat att hon togs på bar gärning? Straffet är att hon stenas. Tjong ...

Sådana etiska utvikningar i predikotexten brukar prästen undvika.

[klorofyll]

Tittar man efter noga ser man att de högre syften som tjänas är att själv överleva, att skydda ens avkomma så att den överlever, och att förbättra sina chanser att producera avkomma.

Jag tror inte det är så, möjligtvis kan det vara så att människor som agerar så överlever, men jag tror inte att en sådan tradition blir särskilt långlivad. Alla dör, det vet vi, låt säga att en person inte vill ha någon avkomma, då faller hela resonemanget, denne individ kanske vill något annat med sitt liv!

[klorofyll]

Inte ens Jesus tar avstånd från dödsdomen mot "äktenskapsbryterskan" eftersom lagen föreskriver att sådana kvinnor skall stenas. Jesus slingrar sig ur dilemmat med: Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.

Det var jävligt bra sagt, men det är ju just det (tar avstånd) som Jesus gör när han säger så, undermeningen är att ingen är fri från synd och att man inte skall kasta sten i glashus.

[Pilatus]

Inte ens Jesus tar avstånd från dödsdomen mot "äktenskapsbryterskan" eftersom lagen föreskriver att sådana kvinnor skall stenas. Jesus slingrar sig ur dilemmat med: Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.

Det var jävligt bra sagt, men det är ju just det (tar avstånd) som Jesus gör när han säger så, undermeningen är att ingen är fri från synd och att man inte skall kasta sten i glashus.

Jesus hade självklart en poäng i detta, hela berättelsen vilar ju på att vi alla bär på någon skuld. Vi har betett oss som skit vid något tillfälle, försummat allt, varit egoistiska, tolkat saker till vår fördel, sagt olämpliga saker om andra. Jo, visst, men straffvärdet är inte i närheten av att bli stenad. Så komplikationen är att äktenskapsbrott hade detta straffvärde. Och Jesus förnekar det inte. Men nivellerar han inte småsaker med ett brott som man såg mycket allvarligt på? Eller var man vid denna tid redan skeptisk till den mosaiska lagens tillämpning? Klart är att Jesus ständigt är i gräl med fariséer och skriftlärda. Så vad handlar det om? En rättsuppfattning som påverkats av romersk rätt visavi en ortodox tillämpning av den mosaiska lagen?

[Waggho]

Vad är då grunden för eller komponenter i vår relation till F? Jo, antagligen vår biologiska disposition, våra erfarenhet, vårt perspektiv, vår kunskap, vårt intellekt, våra känslor etc.

Ja, du har nog rätt i att man inte kan reducera det helt till evolutionsbiologi... men intressant att fundera på hur långt det spåret leder.

Lagen har säkert inskränkt sig till att gälla den egna stammen. Till exempel Mose blev upprörd när han fick se en egyptier som slog en hebreisk man och tog mannen i försvar och hämnades honom genom att slå ihjäl egyptiern.

Ja, så har det nog sett ut en stor del av mänsklighetens historia. Vilket är rimligt ur en evolutionär synpunkt så länge det inte sker alltför stort utbyte mellan stammarna/samhällena (t ex handel, sexuella relationer).

Jag tror inte det är så, möjligtvis kan det vara så att människor som agerar så överlever, men jag tror inte att en sådan tradition blir särskilt långlivad. Alla dör, det vet vi, låt säga att en person inte vill ha någon avkomma, då faller hela resonemanget, denne individ kanske vill något annat med sitt liv!

Det har du rätt i, vi fördömer inte den som väljer att inte skaffa barn. Dock är det ett visst normbrott och både frivillig och ofrivillig barnlöshet är i någon mån tabuämnen. Likaså är självmord ett tabuämne, som ju är ett tydligt "brott" mot driften att överleva och föröka sig.

[förstår mig själv]

Inte ens Jesus tar avstånd från dödsdomen mot "äktenskapsbryterskan" eftersom lagen föreskriver att sådana kvinnor skall stenas. Jesus slingrar sig ur dilemmat med: Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.

Det var jävligt bra sagt, men det är ju just det (tar avstånd) som Jesus gör när han säger så, undermeningen är att ingen är fri från synd och att man inte skall kasta sten i glashus.

Jesus hade självklart en poäng i detta, hela berättelsen vilar ju på att vi alla bär på någon skuld. Vi har betett oss som skit vid något tillfälle, försummat allt, varit egoistiska, tolkat saker till vår fördel, sagt olämpliga saker om andra. Jo, visst, men straffvärdet är inte i närheten av att bli stenad. Så komplikationen är att äktenskapsbrott hade detta straffvärde. Och Jesus förnekar det inte. Men nivellerar han inte småsaker med ett brott som man såg mycket allvarligt på? Eller var man vid denna tid redan skeptisk till den mosaiska lagens tillämpning? Klart är att Jesus ständigt är i gräl med fariséer och skriftlärda. Så vad handlar det om? En rättsuppfattning som påverkats av romersk rätt visavi en ortodox tillämpning av den mosaiska lagen?

De som förstår att det är fel kan inte kasta stenen. Jesus naturlag säger att det är fel att döda för en människa(ja oavsett religion, politiska ideologier, eller vilket yrke man har.
Detta är absoluta sanningar som håller juridiskt och moraliskt genom årtusenden.
Det var kanske inte så rätt att bränna "häxor" att våldta kvinnor och barn i krig för att hämnas. Kanske skulle vi inte förstöra och skära sönder tex förbindelserna på hjärnor.
Konstigt nog verkade dessa mer normala och friska när man skadat hjärnan på dem?
Ovanligt att ett organ blir friskt om man hackar och förstör det?
Vad kan förklara detta, trotts sin från start psykiska sjukdom handikapp. Genom ätt öka hjärnskadorna så blev de som man själv var och trodde var friskt.
När man börjar skära och skada, förinta hjärnvävnaden så kunde man inse att den normala hjärnan är sjuk och den måste hackas och skäras sönder innan sjukdoms symptomen försvinner och den sjuke förstår det alla andra gör och beter sig normalt.
Så här fungerar ju inte medicin och neurologi. Hjärnskadorna anser man ju vara något sjukt. Men när politikerna och lekmännen bestämmer vad som är sjukt och friskt. Då börjar man förstöra det friska i kroppen. Då gör man tvärt imot hippokrates etik. I efterhand visar det sig att man förstod nog inte utan man var förvirrad och skadade patienten. Detta är en evig sanning och något absolut sannt.

[Pilatus]

Jesus naturlag säger att det är fel att döda för en människa ...

Jaså, men det säger han inget om. Det hade varit en fullkomligt omöjlig position, så Jesus tar inte avstånd från dödsdomen mot "äktenskapsbryterskan".

Om en man begår äktenskapsbrott med en annan mans hustru, skall både äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan straffas med döden. 3 Mos 20:10

Är det inte mer troligt att hans svar var taktiskt, för att inte lämna en blotta de till fariséer och skriftlärda som fanns på plats? Vad vill berättelsen visa? Att Jesus inte lät sig snärjas i etiskt kvistiga frågor som gällde lagen. Om han tillstyrkt verkställandet av straffet skulle poängen uteblivit och berättelsen skulle aldrig kommit med i Joh 8:4-12.

Jesus betonar faktiskt att inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen ska förgå.

[Strålöga]

Inte minsta prick i lagen skall förgå. Inte förrän allt är fullbordat säger han. Och det blev det då förhänget rasade och han hade offrat sig för världen. Tog på sig all vår skuld och upphävde lagens bud., Först berättade han hur omöjligt det är att va syndfri genom lagen. Om ditt högra öga förleder dig så riv ur det. Men genom Jesu offerdöd slipper vi en lag som vi inte kan bli rättfärdiga igenom. Nu är vi istället detta genom endast tro på Jesus som frälsaren,.

[Pilatus]

Inte minsta prick i lagen skall förgå. Inte förrän allt är fullbordat säger han. Och det blev det då förhänget rasade och han hade offrat sig för världen. Tog på sig all vår skuld och upphävde lagens bud., Först berättade han hur omöjligt det är att va syndfri genom lagen. Om ditt högra öga förleder dig så riv ur det. Men genom Jesu offerdöd slipper vi en lag som vi inte kan bli rättfärdiga igenom. Nu är vi istället detta genom endast tro på Jesus som frälsaren,.

Eftersom tråden handlar om etik vore det väl bra om du kunde kommentera hur du ser på resonemanget ovan.

[Strålöga]

Isåfall. Ja Etik måste ju inte beöra just Religion. Jag tycker inlägget stämmer. Och oavsett Religion eller icke Religion bör vi alltid ha etiken med oss. Tror alla upplever en god etik som god. I förhållande till varandra. Sen hur man tolkar Etik i olika skrifter är en tolkningsfråga. Endel finner Etik. Andra inte. Trotts att budskapet är detsamma. Då avgör vår omdömmesförmåga.