Tore skrev: I grunden för (speciella) relativitetsteorin har vi de s.k. Lorentztransformationerna, vilka anger hur man översätter tids- och rumskoordinater från ett koordinatsystem till ett annat.
Michaelson-Moreley experimentets negativa utfall ang en eventuell 'eter' och otillräckligheten i de traditionella transformations formlerna när det gällde roterande referenssystem ledde till att Lorentz utvecklade ett nytt transformationssystem. Lorentz utgick från att det måste finnas en 'prime frame' för referens. Visserligen förutsatte han att detta var 'etern', som aldrig kunnat påvisas, men att hans formler därmed förlorade i fysikalisk meningsfullhet innebär inte att de istället får något fysikaliskt meningsfullt från relativitetsteorin?
Men jag är inte där ännu. Jag tänker mig in i andra idegrunder hos Einstein först..... vilka hans incitament var....
---------------------------------------------------------
Som jag fattat det var Einstein kanske den förste naturforskare som klart drog konsekvenserna av att fysikaliska påståenden är beroende av betraktarens situation.
I Newtons mekanik (och även Maxwells elektrodynamik) hade man underförstått att fysikaliska observationer alltid kunde ske utan att man 'störde' eller 'stördes av' det observerade.
Newton hade inlett sitt stora verk med två väsentliga definitioner, av rum och tid.
"Det absoluta rummet förblir tack vare sin natur och utan relation till något som helst yttre föremål alltid ett och detsamma och orörligt."
"Den absoluta, sanna och matematiska tiden förflyter tack vare sin natur likformigt och utan relation till något som helst yttre föremål."
Newton tänkte inte efter hur de 'självklara' begreppen som tid och rum skulle kunna förankras experimentellt.
De var väsensdefinitioner. Inte operationella. Saknade uppgift om mätmetod och var därför inte fysikaliskt meningsfulla.
Och hur skulle det förhålla sig med begreppet 'hastighet', som relaterar till dessa definitioner? Skulle det finnas en absolut hastighet?
Newton och redan Galilei var helt klara över relativitetsprincipen för rörelse.
"Alla iakttagare som rör sig rätlinjigt och likformigt är likaberättigade när det gäller att beskriva mekaniska processer."
"Kroppar som är inneslutna i ett rum utför samma rörelser i förhållande till varandra oavsett om rummet självt är i vila eller om det befinner sig i en jämn, rätlinjig rörelse."
Och omräkning mellan olika geometriska rum kan göras med Galileitransformationerna.
Einstein frågade sig tydligen varför relativitetsprincipen bara skulle gälla för den klassiska mekaniken, Han slog så att säga ut väggarna i Newtons 'rum' och konstruerade en universell relativistisk mekanik.
Uttrycken rum och tid ges en fysikalisk innebörd och deta måste ske inom vart och ett av olika referenssystem som rör sig rätlinjigt och likformigt.
Som jag föreställer mig det utgick Einstein från:
1) Oavsett hur sinnrika försöksanordningar man konstruerar kan man aldrig från deras mätdata avgöra om man befinner sig i ett referenssystem som befinner sig i absolut rörelse eller absolut vila. Det går inte att experimentellt bekräfta ett (eventuellt) absolut rum. Det kan inte ges en fysikaliskt meningsfull innebörd.
2) Även om vi hade en laserstråle till hjälp skulle vi inte kunna konstatera en (eventuell) 'samtidighet' mellan en händelse på jorden och en händelse i utkanten av vår solsystem. Einstein sade som den förste att vi inte kan experimentellt bekräfta en (eventuell) absolut tid. Den kan inte ges en fysikaliskt meningsfull innebörd.
"Varje referenssystem och varje koordinatsystem har sin egen särskilda tid. Om det inte nämns vilken referenskropp tidsangivelsen gäller, är tidsangivelsen meningslös."
Så långt har vi alltså med Einstein relaterat
en föreställning om rum resp tid till referenssystem, inom vilka
dessa föreställningar har fått fysikalisk mening och är likaberättigade med samma uttryck i andra referenssystem.