Är vetenskapen objektiv?

[Lasarus]

Nå, är (natur)vetenskapen objektiv?

[Lars]

Citat av mig från en annan tråd:

"Det jag gjorde var att jag kritiserade den analytiska vetenskapen som åskådningsform, just för att det är en åskådningsform. Inte för att jag menar att jag skulle kunna tillhandahålla ett bättre sätt, utan för att det bygger på tankekonstruktioner som alltid är subjektiva modeller av det åskådade.

Vetenskapliga "sanningar" kan endast tillhandahålla vetenskapliga sanningar. Det är mycket möjligt att de är sanna inom en viss sfär baserade på vissa grundantaganden om verkligheten, men då måste man hålla med om dessa grundantaganden."

Så jag skulle säga nej. Vetenskapen är helt och hållet subjektiv och relativ.

[archaxe]

Lars, har du ett bra begrepp om hur något "objektivt" ter sig? Erkänner du något som objektivt? Om inte känns det lite tomt att "döma ut" vetenskapen som icke-objektiv. "Känner du igen" objektivitet när den presenteras för dig, så att säga.

[Lars]

arch: Det som är objektivt skulle väl jag definiera som "det som är". Verkligheten. Du förstår säkert vad jag menar.

[Lasarus]

Men matematiken då, är inte 1 + 1 = 2 oavsett i vilken tid eller vilka värderingar man har?

[PlaskPojken]

Citat av mig från en annan tråd:

"Det jag gjorde var att jag kritiserade den analytiska vetenskapen som åskådningsform, just för att det är en åskådningsform. Inte för att jag menar att jag skulle kunna tillhandahålla ett bättre sätt, utan för att det bygger på tankekonstruktioner som alltid är subjektiva modeller av det åskådade.

Vetenskapliga "sanningar" kan endast tillhandahålla vetenskapliga sanningar. Det är mycket möjligt att de är sanna inom en viss sfär baserade på vissa grundantaganden om verkligheten, men då måste man hålla med om dessa grundantaganden."

Så jag skulle säga nej. Vetenskapen är helt och hållet subjektiv och relativ.

Håller med dig! Vetenskapen är subjektiv. Och den bygger precis som du säger på vissa grundantaganden. Dock måste jag fråga, kan något någonsin vara objektivt? Det verkar ju omöjligt. Hur kan man någonsin påstå att man har någon form av objektiv åsikt? Jag skulle påstå att inte ens Gud sitter inne med några objektiva sanningar, för hur ska han kunna bevisa det?

Jag tycker man kan nöja sig med att säga att naturvetenskapen är så
nära objektivitet som vi människor någonsin kommer nå.

PS. Tror inte på Gud btw, ville bara ta ett bra exempel på någon man skulle kunna tro är väldigt vis DS.

[Angelina]

1+1=1 om 1 är vatten tex.

[Makterna]

Nå, är (natur)vetenskapen objektiv?

Vetenskapsmän syftar till att vara objektiva. Ibland misslyckas de kanske av olika orsaker; en av dem kan vara oavsiktlig subjektivitet. Men även om vetenskapsmännen bara lyckas till kanske 90-99% i sina försök att vara objektiva, vore det väl krystat att uttrycka "vetenskapen är subjektiv".

[Lars]

Plaskpojken,

Hur kan man någonsin påstå att man har någon form av objektiv åsikt?

Det kan man helt enkelt inte. Det är väl just detta som mycket av filosofin har syftat till att göra, och vi sitter med samma problem idag som för flera tusen år sedan. I den här frågan skulle jag nästan förhålla mig epistemiskt relativ. Människan är bunden till sin subjektivitet och genom mänsklig reaktion på en yttre omvärld kan vi bara få ut subjektivitet.

Vad alla normativa teorier i alla tider har syftat till är att ta fram det som är moraliskt rätt. Ett försök att eftersträva objektivitet. När vi sätter oss i en sits att försöka göra objektiva antaganden om världen så fragmenteras filosoferna i olika riktningar och tankesätt. Sedan försvarar man sin "turf" för att göra sig mer och mer säker på sin egen teori. Lite OT, men det får lov att funka ändå.

Makterna,

Ibland misslyckas de kanske av olika orsaker; en av dem kan vara oavsiktlig subjektivitet. Men även om vetenskapsmännen bara lyckas till kanske 90-99% i sina försök att vara objektiva, vore det väl krystat att uttrycka "vetenskapen är subjektiv".

Vem skulle bedöma skillnaden mellan ett objektivt och ett subjektivt vetenskapligt experiment? Någonstans måste man ju dra en distinktion. Kommer denna distinktion göra uttryck för någonting objektivt? Skulle inte tro det.

Då skulle man kanske dra distinktionen mellan ful och snygg också. Rent objektivt menar jag. Jag har så länge undrat vad som verkligen ÄR snyggt och vad som är fult.

[suchanother]

Jag är rätt snygg, rent objektivt enligt morsan.

Vad är vitsen med att söka teoretisk objektivitet? Eller "sanning", "slumpen" och många andra begrepp som har figurerat i olika trådar?

Vi har den verklighet vi har, vi har vetenskapen som verktyg i utforskandet om densamma, varför inte utgå från detta istället för att älta akademisk nonsens i det oändliga.
Subjekt/objekt är bara verktyg i analysen av verkligheten och inga självändamål som många tycks tro.

[PlaskPojken]

Jag är rätt snygg, rent objektivt enligt morsan.

No way! Min mamma sa precis samma sak till mig, helt otroligt!

Vi har den verklighet vi har, vi har vetenskapen som verktyg i utforskandet om densamma, varför inte utgå från detta istället för att älta akademisk nonsens i det oändliga.
Subjekt/objekt är bara verktyg i analysen av verkligheten och inga självändamål som många tycks tro.

Håller med, bra skrivet!

[Makterna]

Jag är rätt snygg, rent objektivt enligt morsan.

Vad är vitsen med att söka teoretisk objektivitet? Eller "sanning", "slumpen" och många andra begrepp som har figurerat i olika trådar?

Vi har den verklighet vi har, vi har vetenskapen som verktyg i utforskandet om densamma, varför inte utgå från detta istället för att älta akademisk nonsens i det oändliga.
Subjekt/objekt är bara verktyg i analysen av verkligheten och inga självändamål som många tycks tro.

Om jag förstår dig rätt så frågar du dig varför man skulle leva i den riktiga världen när man lika gärna kan leva i den subjektiva. Svaret är att vi lever efter de naturlagar och andra vetenskapliga mekanismer som hör till den objektiva verkligheten. DÄRFÖR är det bättre att leva i den objektiva världen än i den subjektiva. I den subjektiva världen kanske man vill önsketänka att heroin är lika nyttigt som det är skönt, men eftersom objektiv vetenskap säger att heroin är skadligt så kommer den som använder det att skadas påtagligt oavsett hur mycket han försöker förtränga det.

Som objektivist håller jag i högsta grad med om att skönhet är subjektivt. Skönhet sitter i betraktarens ögon. Om en mamma säger att hennes son är snygg så är syftet med att förmedla det budskapet vanligtvis att värma.
Om du istället vill veta det OBJEKTIVA svaret så förtydliga din fråga; säg t.ex. "var ärlig, jag ska ställa upp i en modelltävling, tror du att mitt utseende skulle överensstämma med vad domarna vill ha".

Även om skönhet i sig är subjektivt, går det objektivt att konstatera huruvida någon överensstämmer med utseendeidéalet x.

[Makterna]

Människan är bunden till sin subjektivitet och genom mänsklig reaktion på en yttre omvärld kan vi bara få ut subjektivitet.

Det där är struntprat. Med hjälp av teknik och smarta metoder kan man hitta sanningar som man inte ens ser. Några exempel:
1. Forskarna kan visa bilder av hur planeter ser ut, trots att man inte kan se dem med blotta ögat, genom att ha fångat upp radiosignaler o dyl och baserat på dem bygga upp en bild; inte subjektivt godtyckligt utan enligt logiska regler.
2. Genom smart förhörsteknik (som är en forskningsgren) kan man ta reda på vem som mördat någon, utan att själv ha varit där.
3. Tekniken kan säga vilket kön ett barn kommer att få, inte genom att gissa utan att skicka in ljud av en hög frekvens som sedan studsar tillbaks.

Vem skulle bedöma skillnaden mellan ett objektivt och ett subjektivt vetenskapligt experiment?

Jag är förbluffad av din fråga. Logiska regler förstås. Menar du att alla som kallar sig vetenskapliga; forskare, fysiker, matematiker, biologer, geologer, statistiker, demokrafiker, marknadsekonomer, företagsekonomer, programmerare, medicinforskare, kemiste,r farmakologer, etc, enbart håller på med humbug och som förlängning på det resonemanget att det vore lika effektivt att blanda ihop nån röra i köket som att t.ex. använda pencillin mot bakterier eller alvedon mot värk?

Någonstans måste man ju dra en distinktion. Kommer denna distinktion göra uttryck för någonting objektivt? Skulle inte tro det.

Då skulle man kanske dra distinktionen mellan ful och snygg också. Rent objektivt menar jag. Jag har så länge undrat vad som verkligen ÄR snyggt och vad som är fult.

Den som använder ordet "ful" eller "snygg" vet förhoppningsvis vad han menar med det i det specifika sammanhanget. Om jag t.ex. säger till min vän Mia som har ett ganska ovanligt utseende som jag gillar, att hon är snygg, så menar jag att hennes utseende överensstämmer ganska väl med mitt (eller rättare sagt: ett av mina) utseendeidéal. Om jag däremot säger "våran granne som jobbar som fotomodell är ju väldigt snygg", så menar jag antagligen att hennes utseende överensstämmer med det som folk i allmänhet tycker är snyggt (i vår aktuella kultur och tidsålder).

[suchanother]

Hej Makterna!
Lever i högsta grad i verkligheten. Fixade fil.kand., detta är ingenting mina samtida kompisar är dr. och så.
Frågan är väl vem lever i pseudovärlden?
Tror inte skallen fattas hos mej. Kanske är det bara så enkelt att jag vill surfa på räkmackan?
Dessutom är jag från arbetarklassen och har anammat Marx. Är stolt över detta.

[Makterna]

Hej Makterna!
Lever i högsta grad i verkligheten. Fixade fil.kand., detta är ingenting mina samtida kompisar är dr. och så.
Frågan är väl vem lever i pseudovärlden?
Tror inte skallen fattas hos mej. Kanske är det bara så enkelt att jag vill surfa på räkmackan?
Dessutom är jag från arbetarklassen och har anammat Marx. Är stolt över detta.

Här är det sak och inte person som diskuteras. Argument har ett eget liv, oavsett vem som framför dem. Därför skulle det inte göra nån skillnad om du så fått Nobelpris, du skulle ändå behöva bemöta med argument snarare än med hänvisning till titlar.

Din avslutande stolthet över Marx torde därmed också vara irrelevant, men man kan väl dra slutsatsen att diskussioner och åsikter för dig av dina skriverier att döma verkar vara nån sorts identitetsgrej. Det är ju så för åtminstone 95% av alla under 25-30 som anammar en musik/mode/personlig stil såsom punk, metal, anarkism, syndikalism, veganism e dyl. Typ "titta på mig, jag tycker saker, och annorlunda än ni! Rock'n roll!". Det allra mest komiska är när någon som hoppat på detta tåg sedan kommer och kallar sig "alternativ" när de i själva verket är så konformistiska (inom sin stil) som man överhuvudtaget kan bli.

(Därmed inte sagt att alla som uppskattar punk- eller metalmusik, eller tillhörande mode, har som främsta medvetna drivkraft att få uppmärksamhet)