klorofyll skrev:Anders skrev:Det ni skriver Klorofyll och FMS, får se om jag kan kommentera det i ett enda inlägg -
Det är ju så att man har sin respektive verklighet. Och vi vet om att det är så. Och vi kan i och för sig känna det ena och det andra för en annan människa. Men det vi kan göra, det som står till buds är som jag ser det att försöka beskriva den bild man själv ser och hoppas på att den ger en bild som åtminstone ger en bild som är så pass lik att det blir användbart i interaktionen mellan de två personerna.
Men en sak. Är språket nödvändigt för en själv i sitt egna tänkande? Då man ställer frågor till sig själv, gör man det i ett språk? Till exempel då man skriver på en roman och man kommer fram till en punkt där man vill ha en elegant lösning på en förveckling mellan personerna, löser man det genom att formulera problemet i ett språk?
Jag kan ta ett exempel. Om jag frågar, tyckte du om honom? Och jag får svaret: Han var rätt kort! För det första kan man fråga sig om han var kort i rocken eller i tonen. Men oavsett, vad säger det mig? Själv har jag ju inte träffat personen i fråga så ingen kan ju direkt vara säker på att jag förstår tanken, det finns ju en gemensam verklighet, om man träffar en utomjording som inte ens kan det jordiska språket så kommer man ju vara tvungen att bekanta vig med utomjordingens verklighet och tvärt om först, för att sedan öht kunna förmedla tankar med hen. Problemet kan ju vara att mycket av en persons verklighet tillhör det förgångna. Jag säger inte att det är omöjligt att förklara och få någon att förstå rent verbalt. Men ta t.ex. moralfrågor, om det är så att personen man förklarar för har en annan syn på moral så kommer ju förståelsen bli lidande, eller?
Absolut. Förståelsen kommer alltid att vara färgad av den mottagandes inre. Men nåt säger det i alla fall. Om nu till exempel personen säger att den tredje var kort. Det kan misstolkas, och vad som antagligen skulle hända är att en dialog skulle uppstå, där man klargör närmare vad det här korta skulle bestå i. Men visst, förklara färgen röd för en som inte har färgseende eller har förlorat sin syn. Lätt är det inte. Eller att läsa Also Spracht Zarathustra och försöka förstå vad Nietzsche egentligen menar.
Men tänker du dig att det är vissa saker man kan prata om men andra inte?