självbetraktelser

[reflex]

Det grundläggande inom filosofin, eller kanske hellre inom filosoferandet är människans förmåga att betrakta saker och ting ur flera aspekter. Den filosoferande människan nöjer sig inte med det första intrycket, utan vrider och vänder med vilja att förstå.
Man brukar säga: "genom sig själv förstår man andra". För att förstå sig själv bättre behöver man kunna skapa distans till sin egen person och i tanken betrakta sig själv utifrån. Detta kan förefalla som en omöjlighet, men bara för att det inte går att genomföra fullt ut så behöver man inte avstå från ansatsen. Fms har varit inne på de här tankegångarna en hel del i sina inlägg. Det kan vara nyttigt att någon gång göra ett försök att sätta sig själv "under lupp" och försöka förstå sina egna handlingar och drivkrafter, Ibland har vi gjort rätt och ibland fel. Det är inget konstigt med det. Vi bör inte eftersträva perfektion utan ha en förlåtande, eller ännu hellre förstående, inställning både till oss själva och andra. Att lära av sina egna misstag är en av vägarna till visdom, men om man inte kan erkänna sina egna fel och brister så är den vägen blockerad.

[Algotezza]

Kunna skifta perspektiv är en grundläggande förmåga som behövs för den som vill filosofera, om sig själv och omvärlden.

[Pilatus]

Att lära av sina egna misstag är en av vägarna till visdom, men om man inte kan erkänna sina egna fel och brister så är den vägen blockerad.

Bara du inte menar att vi skall bli tyngda av skuldkänslor för begångna misstag är allt väl. Att erkänna sina fel vill jag byta mot att se på vad sätt vi gör fel och hur vi skall kunna undvika att fastna i stereotypa mönster som inte är bra för oss. För övrigt måste vi våga vara som vi är, utan ett evinnerligt kontrollerande. Vad vi ser i spegeln behöver inte vara detsamma som andra ser då de umgås med oss.

[Anders]

I det lilla kan jag instämma med er. I det stora behöver åtminstone jag stöd, ofta professionell hjälp. Att vara sin egen besiktningsman kan leda in en på ställen där ofruktsamma saker förstärks. Men att ha en förlåtande inställning till sig själv är en tanke som nog gör mer gott än ont.

Säg så här, att betrakta sig själv är inte helt enkelt att göra på ett fruktsamt sätt. Men att fundera på vad man, under dagen, egentligen har gjort är fruktsamt, så länge som man inte låter tankarna springa iväg med sig och dra en massa snabba slutsatser. Att rationalisera det som hänt till att "jag är på det här sättet" eller något liknande.

[Algotezza]

Man förstår vem man är genom hur andra agerar gentemot en och och hur de reagerar på det man själv gör. Att se sig själv med andras ögon är att lägga märke till hur andra är mot en.

[SigurdV]

Självet? Vad menas egentligen med det?

Sökning på "självet" ger:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sj%C3%A4lvet

//I CG Jungs psykologi är Självet en arketyp för enhet och helhet hos personligheten. Självet är maktcentrum och omsluter både det medvetna och det omedvetna.

Som med alla arketyper är det inte möjligt att känna dess natur. Enligt Jung demonstreras arketypen Självet i sagor, myter och drömmar "som den överordnade personligheten – till exempel: kung, hjälte, profet, frälsare eller i form av helhetssymboler: cirkel, fyrkant, quadratura circuli, kors etc.".//

Äsch... De naturliga talen är bättre som arketyper!

Psykologi ska ju vara så jävla praktisk! Jag är trött på att läsa om patienter!
Jag är mera intresserad av TEORETISK PSYKOLOGI!
(Alltså närmare Psykologins filosofi.)

Jag är vänligt inställd till Jung ... mest för att han klart hävdar att hjärnan har minst två medvetna "gäster" ... medvetet och omedvetet!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Carl_Gustav_Jung

Nu är annars Freud tongivande i modellering av psyket:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sigmund_Freud
http://sv.wikipedia.org/wiki/Psykoanalys

Ett paradigmskifte är på gång!

Den moderna neurologin med Antonio Damasio i spetsen ger möjlighet att bekräfta eller vederlägga klassisk psykologi ... Men mer vikt lägger jag vid att de cybernetiska modellerna av psyket nu har bättre data att utgå ifrån!

Hans teori om somatiska markörer markerar gränsen till den Moderna Psykologin!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Insula_(anatomi)

Tyvärr finns inte mycket i svenska wiki...
http://en.wikipedia.org/wiki/Somatic_marker_hypothesis

http://en.wikipedia.org/wiki/Antonio_Damasio

Hans senaste är bäst
//His latest book is Self Comes to Mind: Constructing the Conscious Brain. In it Damasio suggests that the self is the key to conscious minds and that feelings, from the kind he designates as primordial to the well-known feelings of emotion, are the basic elements in the construction of the protoself and core self. The book received the Corinne International Book Prize.//
_________________________________
Ha de!
Tänker nu lägga ut lite av mängdlärans grunder i "mitt lilla universitet"

[Zokrates]

En sak många mänskliga samhällen saknar tycks vara framtidsberedskap, vilket är beklämmande med tanke på
världshistoriens facit av krig, katastrofer, istider, värmeböljor, svält, epidemier, etc. Det kan tyckas att vi med vår
såkallade intelligens borde kunna ha det, men icke. En istid kan komma snabbt och vara i upp till 100.000 år, går det
ens att beräkna vad som skulle hända om det sker i en tid då jorden har 20 miljarder människor? Det finns som sagt idag
ingen som helst katastrofberedskap inför något allvarligt hot mot vår framtid, vare sig det gäller naturliga eller konstlade
hot skapade av människan självt.

En del förespråkar barnbegränsningar förvisso redan nu och har gjort detta länge, men det räcker inte på långa vägar, andra anser att krig är bra då de decimerar mänskligheten, åter andra förespråkar att biologiska vapen skulle kunna användas redan
nu för att avlägsna människor, typ som vore de ohyra, men oavsett dessa fjuttiga tankar, så saknas det likväl en realistisk och hållbar plan för att stå emot en allvarlig eller längre varaktig katastrof av större mått, det räcker att en supervulkan får ett utbrott som skapar en atomvinter på 5 år för att den totala katastrofen skall vara ett faktum då det till skillnad från förr
de facto var färre människor då liknande inträffat vilket i sig var avgörande för att de skulle härda ut eländet.

Idag och särskilt med tanke på kärnvapen i händerna på supermakter finns det inga större tecken på att dessa inte skulle
används för att slå ut konkurrenterna enbart för att förhindra dem att få ett övertag istället för att samarbeta. Gentemot
sådana här scenarier ter sig dagens världsideologier som enbart skit.

[Anders]

Marx hade en vädigt nedsättande attityd mot vanligt folk.
Kanske, han var överlägsen intellektuellt och pallade inte med löskefolk.
Är väl dagens dilemma med, massa jönsar.

Det var ju lite annat läge då än nu. Vad han såg var ju den engelska arbetarklassen, med en medelålder i Liverpool på 19 år, vidriga arbetsförhållanden, barnarbete. Det ligger nog lite i att de som växte upp i de förhållandena inte riktigt orkade med att prata för sin sak.