Jag behövde ju schampo! Han ryckte på axlarna. Nästa gång kommer han hem med duschkräm. När jag påpekar det så tycker han att det är väl ändå samma sak. Men det funkade faktiskt rätt bra, iallafall med lite balsam i de torra håret. Ibland vet man inte vad man behöver.Har vi allt vi behöver? (just nu och för stunden)
Moderator: Moderatorgruppen
Har vi allt vi behöver? (just nu och för stunden)
Själv behöver jag schampo, alltså inte vilket schampo som helst - måste ju vara något megamaxat ultra gloss. Min son skulle gå och handla så jag bad honom köpa schampo till mig. Han tyckte att jag kunde väl ta hans.Glöm att jag tänker gå runt och lukta tallbarr och något som de kallar marin havsdoft (hur man nu kan göra den förnimmelsen...). Och så kommer han hem med balsam! Men guuud
Jag behövde ju schampo! Han ryckte på axlarna. Nästa gång kommer han hem med duschkräm. När jag påpekar det så tycker han att det är väl ändå samma sak. Men det funkade faktiskt rätt bra, iallafall med lite balsam i de torra håret. Ibland vet man inte vad man behöver.
Jag behövde ju schampo! Han ryckte på axlarna. Nästa gång kommer han hem med duschkräm. När jag påpekar det så tycker han att det är väl ändå samma sak. Men det funkade faktiskt rätt bra, iallafall med lite balsam i de torra håret. Ibland vet man inte vad man behöver.Har vi allt vi behöver? (just nu och för stunden)
Problemet är ju att vi ständigt skapar nya behov och då kan det vara svårt att känna sig nöjd. Skönt att du verkar må lite bättre iallafall 
Har vi allt vi behöver? (just nu och för stunden)
Jag har glömt bort när jag tvättade håret senast, kanske är det snart 2 år sedan?
Det känns härligt friskt, lätt, mjukt, precis som i hårreklam, men jag saknar
ibland känslan av rinnande vatten genom håret, det var som en avkopplande massage.
Det känns härligt friskt, lätt, mjukt, precis som i hårreklam, men jag saknar
ibland känslan av rinnande vatten genom håret, det var som en avkopplande massage.
Har vi allt vi behöver? (just nu och för stunden)
voodoodoll skrev:Är människans lott att aldrig bli nöjd?
Människans lott - kom att tänka på André Malraux som skrev en roman med den titeln år 1933. Jag tyckte han var bra.
Visst kan vi vara nöjda. Jag blir ibland störd på folk som ringer Ring P1! och beklagar sig över skitsaker. Så jag stänger av, tar mitt kaffe och sätter mig en stund vid datorn. De som verkligen har anledning att klaga är unga människor som behöver en bostad. Mitt första boende var i en gammal kåk som var byggd 1855. Den hade svalgång, utedass och egen vedbod. Den kostade inte mycket, men lönen gav inte heller så mycket.
Då, på den tiden var jag inte helt nöjd. Det fanns objektiva skäl.
Kanske kan man känna sig neråt trots att man inte har så mycket att jämra sig över. Om man har litet bipolära personlighetsdrag eller att man är konstituerad med ett vemodigt personlighetsdrag.
Moderator
Har vi allt vi behöver? (just nu och för stunden)
Nänänä
Här ges inte upp någonting. Speciellt inte när du har gått så långt. Du har fått kärleksfulla omtankar av åtminstone mig, och det vet du, så du vet att det finns. Jag tror att du behöver plocka fram barnet i dig, vagga det och tänk leende tillbaka på vackra minnen från när du var liten. Hur fin du var och häpnas över det och förstå att den biten har du kvar i dig! Det går alldeles utmärkt att vara lekfull fast man är vuxen. Kolla bara på Algotezza och själv gungar jag ju ibland och ritar i sanden och lite allt möjligt. Sen är det förstås skoj om man hittar någon lämplig lekkamrat och det kan ju vara lite svårare, men det går det också.
Här ges inte upp någonting. Speciellt inte när du har gått så långt. Du har fått kärleksfulla omtankar av åtminstone mig, och det vet du, så du vet att det finns. Jag tror att du behöver plocka fram barnet i dig, vagga det och tänk leende tillbaka på vackra minnen från när du var liten. Hur fin du var och häpnas över det och förstå att den biten har du kvar i dig! Det går alldeles utmärkt att vara lekfull fast man är vuxen. Kolla bara på Algotezza och själv gungar jag ju ibland och ritar i sanden och lite allt möjligt. Sen är det förstås skoj om man hittar någon lämplig lekkamrat och det kan ju vara lite svårare, men det går det också.Har vi allt vi behöver? (just nu och för stunden)
Ljus och mörker avlöser varandra i våra liv. Liv och död. Kärlek och hat. Ingenting skapat vara för alltid. Allt som har en början har ett slut. Låter kanske som banala klyschor men jag brukar ta till dem när det är mörkt i mitt liv. En klen tröst kanske.
Sedan har jag alltid bönen för att skapa inre och yttre balans. Gud och jag tror på varandra. Vi kommunicerar via bön. Allt kan göras till bön. En aspekt av Gud är ens omvärld. Ens nästa.
Sedan har jag alltid bönen för att skapa inre och yttre balans. Gud och jag tror på varandra. Vi kommunicerar via bön. Allt kan göras till bön. En aspekt av Gud är ens omvärld. Ens nästa.
Algotezza aka Algotezza
Har vi allt vi behöver? (just nu och för stunden)
Jag tror att det är nyttigt att gråta över spilld mjölk, men ändå viktigare att vara tacksam för de droppar som trots allt blev kvar.
Har vi allt vi behöver? (just nu och för stunden)
lynx skrev:Jag tror att det är nyttigt att gråta över spilld mjölk, men ändå viktigare att vara tacksam för de droppar som trots allt blev kvar.
Sorg och nostalgi är känslor att gå in i, inte ta avstånd från. Sorg är svår att hantera för många. I synnerhet eftersom döden är tabu att föra på tal i våra vardagsliv, förutom som underhållning eller inslag i nyheterna, Eländesakuten.
Algotezza aka Algotezza
Har vi allt vi behöver? (just nu och för stunden)
Pilatus skrev:voodoodoll skrev:Är människans lott att aldrig bli nöjd?
Människans lott - kom att tänka på André Malraux som skrev en roman med den titeln år 1933. Jag tyckte han var bra.
Visst kan vi vara nöjda. Jag blir ibland störd på folk som ringer Ring P1! och beklagar sig över skitsaker. Så jag stänger av, tar mitt kaffe och sätter mig en stund vid datorn. De som verkligen har anledning att klaga är unga människor som behöver en bostad. Mitt första boende var i en gammal kåk som var byggd 1855. Den hade svalgång, utedass och egen vedbod. Den kostade inte mycket, men lönen gav inte heller så mycket.
Då, på den tiden var jag inte helt nöjd. Det fanns objektiva skäl.
Kanske kan man känna sig neråt trots att man inte har så mycket att jämra sig över. Om man har litet bipolära personlighetsdrag eller att man är konstituerad med ett vemodigt personlighetsdrag.
Många menar att vara nöjd är det värsta som kan drabba en människa!
Har vi allt vi behöver? (just nu och för stunden)
klorofyll skrev:Många menar att vara nöjd är det värsta som kan drabba en människa!
En kan vara nöjd med vissa delar av ens liv och missnöjd med andra. Jag har alltid varit nöjd med yttre förhållanden, inklusive mitt utseende, men missnöjd med mina förmågor. Min lön har jag mestadels varit nöjd med, liksom mitt jobb och att jag öht har ett jobb. Skulle vilja vara bättre som medmänniska, make och förälder, bättre på att tänka, skriva, teckna, gör musik och bättre på mitt jobb som lärare.
Ett missnöje som mest bara innebär en ständig klagan och bitterhet och inte leder till handling är väl mest en säkerhetsventil och förändrar ingenting utan befäster sakernas tillstånd. Finns kanske ett slags trygghet i det gemensamma gnället, t.ex. på en arbetsplats.
Algotezza aka Algotezza
Har vi allt vi behöver? (just nu och för stunden)
Jag tycker inte att du skall vara missnöjd med dina förmågor. Är du målinriktad som person?? Jag tror att man får bekräftelse på sina förmågor när man kämpar mot mål...
Har vi allt vi behöver? (just nu och för stunden)
klorofyll skrev:Pilatus skrev:Kanske kan man känna sig neråt trots att man inte har så mycket att jämra sig över. Om man har litet bipolära personlighetsdrag eller att man är konstituerad med ett vemodigt personlighetsdrag.
Många menar att vara nöjd är det värsta som kan drabba en människa!
Då är jag litet illa ute, för som jag upplever det har jag haft perioder i mitt liv då jag varit fattig. Inte i den mening man i dag använder ordet, utan i reell mening. Små inkomster och två barn att försörja. Hur anpassar man sig? Man köper då affärerna rensar det sista av realisationerna. Man övertar plagg som kompisar inte längre "behöver". Man köper begagnade prylar. Något som kallades Prylbanken fanns på den tiden, man kunde lägga bud på möbler, tavlor och annat. Ett ställe att göra fynd på. Jag köpte bl a en fåtölj, Advokaten, designad av Carl Malmsten billigt.
Och sedan då, varför klagar jag inte i dag? Aktier och optioner kan man nästan alltid handla med, även om man startar i mycket liten skala. Jag tror jag köpte en bunt teckningsrätter som en tidig affär. Kanske hade jag tur, de ökade dramatiskt i värde. Det är vad man kallar en god hävstång i en del papper. Så jag kunde sälja teckningsrätterna med mycket god förtjänst.
Moderator
Har vi allt vi behöver? (just nu och för stunden)
klorofyll skrev:Jag tycker inte att du skall vara missnöjd med dina förmågor. Är du målinriktad som person?? Jag tror att man får bekräftelse på sina förmågor när man kämpar mot mål...
Jag menar inte missnöjd i betydelsen att jag gnäller över att inte kunna det jag vill kunna, utan att jag vill utvecklas, har vissa mål jag vill uppnå. Jag har alltid strävat på och blivit inspirerad av motstånd, både från "materian" och från andra omkring mig.
Jag var med i vänstern på 70-talet och ville förändra samhället. Det var då en i högre grad än nu till och med, skyllde allt på samhället. Då ingick jag i vänsterns kravmaskineri.
Idag menar jag att en kan förändra världen bara mycket långsamt, steg för steg, genom att vara hygglig mot andra, medmänsklig, för det är ett humant samhälle jag vill ha. Jag menar: man får börja med sig själv, ställa samma krav på sig själv som man ställer på andra.
Politik i synnerhet partipolitik är väl mest bara kulisser/ ett spel som visas upp i media. Men jag kan ha fel. Det kanske kan vara ett vettigt projekt att försöka förändra världen genom att bedriva partipolitik. Det ena utesluter inte det andra, man kan jobba både politiskt och med sig själv. Inte sällan kan dessa dimensioner gå hand i hand.
Algotezza aka Algotezza
Har vi allt vi behöver? (just nu och för stunden)
Pilatus skrev:klorofyll skrev:Pilatus skrev:Kanske kan man känna sig neråt trots att man inte har så mycket att jämra sig över. Om man har litet bipolära personlighetsdrag eller att man är konstituerad med ett vemodigt personlighetsdrag.
Många menar att vara nöjd är det värsta som kan drabba en människa!
Då är jag litet illa ute, för som jag upplever det har jag haft perioder i mitt liv då jag varit fattig. Inte i den mening man i dag använder ordet, utan i reell mening. Små inkomster och två barn att försörja. Hur anpassar man sig? Man köper då affärerna rensar det sista av realisationerna. Man övertar plagg som kompisar inte längre "behöver". Man köper begagnade prylar. Något som kallades Prylbanken fanns på den tiden, man kunde lägga bud på möbler, tavlor och annat. Ett ställe att göra fynd på. Jag köpte bl a en fåtölj, Advokaten, designad av Carl Malmsten billigt.
Och sedan då, varför klagar jag inte i dag? Aktier och optioner kan man nästan alltid handla med, även om man startar i mycket liten skala. Jag tror jag köpte en bunt teckningsrätter som en tidig affär. Kanske hade jag tur, de ökade dramatiskt i värde. Det är vad man kallar en god hävstång i en del papper. Så jag kunde sälja teckningsrätterna med mycket god förtjänst.
Ja, vi levde tämligen fattigt medan barnen växte upp men vi hade alltid mat på bordet och kläder för barnen. Vi föräldrar hade däremot inte så mycket av den varan. Det var med nöd och näppe min lön räckte tills barnbidraget kom den 20. Det var problem den gången staten provade med den 27 i stället men redan månaden efter var det den 20 igen. Pantbanken fick också många besök. En ond cirkel. Fina, hyfsat värdefulla böcker fick vi en slant för på antikvariat. Bättre blev det först när min fru började jobba 2000.
Algotezza aka Algotezza
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Har vi allt vi behöver? (just nu och för stunden)
Precis som flera av er varit inne på kan man väl rent vardagligt konstatera att behoven är olika för olika människor på en viss (ytlig) nivå av behovstrappan, medan vissa mer grundläggande behov är gemensamma. Huruvida vi då har allt eller ej är då individuellt etc.
En sak som dock de flesta människor på vår kära planet saknar men som vi antagligen behöver (utan att kanske fullt ut förstå det) är den nära relationen till och existensen i naturen. Med naturen avser jag då alltså ett liv sådant som många vilda djur lever. Den urbana människan har sakta men säkert alienerat sig helt från naturen och därmed gått miste om en hel del, vilket antagligen utgör mycket av grunden till den stress och de sjukdomar som många av jordens människor nu erfar. När jag skriver att man behöver leva nära och i naturen menar jag inte bara de klassiska skönhetsupplevelserna eller den nyttiga födan etc, utan den faktiska, fysiska och kemiska kopplingen mellan naturens växter och den mänskliga hjärnan - något som delvis gått förlorat.
Flera av de substanser som återfinns i olika växter, svampar etc har i för höga doser mycket negativa effekter på hjärnan, men i mindre doser kan de ge en stark känsla av mening, kärlek, helhet och mycket annat. För fördjupad information om detta rekommenderar jag dokumentären Neurons to Nivana: http://www.imdb.com/title/tt2195566/
En sak som dock de flesta människor på vår kära planet saknar men som vi antagligen behöver (utan att kanske fullt ut förstå det) är den nära relationen till och existensen i naturen. Med naturen avser jag då alltså ett liv sådant som många vilda djur lever. Den urbana människan har sakta men säkert alienerat sig helt från naturen och därmed gått miste om en hel del, vilket antagligen utgör mycket av grunden till den stress och de sjukdomar som många av jordens människor nu erfar. När jag skriver att man behöver leva nära och i naturen menar jag inte bara de klassiska skönhetsupplevelserna eller den nyttiga födan etc, utan den faktiska, fysiska och kemiska kopplingen mellan naturens växter och den mänskliga hjärnan - något som delvis gått förlorat.
Flera av de substanser som återfinns i olika växter, svampar etc har i för höga doser mycket negativa effekter på hjärnan, men i mindre doser kan de ge en stark känsla av mening, kärlek, helhet och mycket annat. För fördjupad information om detta rekommenderar jag dokumentären Neurons to Nivana: http://www.imdb.com/title/tt2195566/
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 27 och 0 gäster