I minnenas trädgård
Moderator: Moderatorgruppen
I minnenas trädgård
Minns ni era första filosofiska, existentiella funderingar som barn? Har ni fått svar? Själv minns jag inte bara en del av vad jag tänkt och sagt som liten utan även det jag tänkt på. Inte allt, men en del...
Algotezza aka Algotezza
I minnenas trädgård
Algotezza skrev:Minns ni era första filosofiska, existentiella funderingar som barn? Har ni fått svar? Själv minns jag inte bara en del av vad jag tänkt och sagt som liten utan även det jag tänkt på. Inte allt, men en del...
Ja, sådana minnen har jag. Ett av de mer tydliga var om det gick att avgöra om det fanns en gräns för världen, alltså liknande den gamla ostkupemodellen, och vad som i så fall kunde finnas utanför. Oändligheten? Eller något nytt hinder? -Eller, var någonstans var himlen som de vuxna talade och sjöng om? Hur kunde de veta att det fanns något sådant? Vad gjorde folk som befann sig i himlen? Naivism har aldrig tilltalat mig. Ja det skall vara Olle Olsson Hagalund i så fall.
Moderator
I minnenas trädgård
Algotezza skrev:Minns ni era första filosofiska, existentiella funderingar som barn? Har ni fått svar? Själv minns jag inte bara en del av vad jag tänkt och sagt som liten utan även det jag tänkt på. Inte allt, men en del...
Det mesta är borta... Men jag minns min "panteism": Ingenting som påstår sig vara gud ska man tro på!
I minnenas trädgård
Nej, det gör jag inte. Men jag förmodar att jag tänkte en hel del i ensamheten i min barnkammare. Min sons kommer jag däremot ihåg, men den har jag ju nämnt förut.
I minnenas trädgård
Min första fundering var kring "ingenting" och frågan: Kan man göra ingenting? Hur gör man då? Jag kom fram till att även om jag satt helt stilla och inte gjorde någonting och försökte låta bli att tänka, skulle jag ändå röra mig eftersom jordklotet rörde sig. Hur jag visste att jordklotet rörde sig vet jag inte, Jag var runt tre år då. Till slut kom jag fram till att änglarna i himlen kunde göra ingenting eftersom de inte befann sig på ett klot som snurrade. Hur jag visste det vet jag inte. Kanske var detta ett sökande efter stillheten, icke-rörelsen. Sedan har jakten på detta ingenting/stillheten präglat mitt liv. Martinus gav mig delvis svar.
Ett annat problem som jag dryftade med min bror när jag var några år äldre var hur det skulle vara och kännas att vara flicka. Det vet jag fortfarande inte. Jag trodde också att pappor födde pojkar och mödrar flickor, utifrån något slags idé om att "lika föder lika".
En tredje fundering var i 8-9-årsåldern. Jag hade ett eget tänkarträd då, dit jag smög undan för att fundera över mitt liv. Jag hade en gnagande känsla av att det liv jag levde inte var på riktigt, att mina föräldrar inte var mina föräldrar, ja, att hela min vardagstillvaro var på låtsas. Men detta fick jag inte berätta för någon, utan jag var alltid den glade och väluppfostrade gossen som log, som skötte sig i skolan, för omvärlden fick inte veta att jag genomskådat denna teater. Kanske var detta ett slags aning om den upplevda verkligheten som illusorisk. Även här gav Martinus delvis ett svar.
Jag var även övertygad om att landet jag levde i var en ö och trodde att väderkartorna var felritade, fram till jag var runt nio år. Jag såg vatten som den naturliga gränsen på ett land.
Ett annat problem som jag dryftade med min bror när jag var några år äldre var hur det skulle vara och kännas att vara flicka. Det vet jag fortfarande inte. Jag trodde också att pappor födde pojkar och mödrar flickor, utifrån något slags idé om att "lika föder lika".
En tredje fundering var i 8-9-årsåldern. Jag hade ett eget tänkarträd då, dit jag smög undan för att fundera över mitt liv. Jag hade en gnagande känsla av att det liv jag levde inte var på riktigt, att mina föräldrar inte var mina föräldrar, ja, att hela min vardagstillvaro var på låtsas. Men detta fick jag inte berätta för någon, utan jag var alltid den glade och väluppfostrade gossen som log, som skötte sig i skolan, för omvärlden fick inte veta att jag genomskådat denna teater. Kanske var detta ett slags aning om den upplevda verkligheten som illusorisk. Även här gav Martinus delvis ett svar.
Jag var även övertygad om att landet jag levde i var en ö och trodde att väderkartorna var felritade, fram till jag var runt nio år. Jag såg vatten som den naturliga gränsen på ett land.
Algotezza aka Algotezza
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
I minnenas trädgård
Trevlig fråga!
Jo jag minns mina första filosofiska funderingar (som tog sin form någonstans vid tre- till femårsåldern, men vilka jag ej fullt ut kunde artikulera i språkliga formuleringar) - några exempel:
1. Hur vet jag att det existerar något mer än den egna upplevelsen? (det som i någon mening kan beskrivas som solipsism).
2. Har andra (människor) samma upplevelsekvalitet som jag, t ex att rött ser likadant ut för den andre som för mig etc.
3. Hurdan är rummets och tidens ontologi? (t ex huruvida de tar slut, loopar sig etc)
4. Vad är det jag är med om när jag drömmer?
Om jag fått svar? Jo, många intressanta uppslag via såväl böcker och artiklar som forumkamrater och IRL-vänner. Men i någon slags absolut mening - nej!
Jo jag minns mina första filosofiska funderingar (som tog sin form någonstans vid tre- till femårsåldern, men vilka jag ej fullt ut kunde artikulera i språkliga formuleringar) - några exempel:
1. Hur vet jag att det existerar något mer än den egna upplevelsen? (det som i någon mening kan beskrivas som solipsism).
2. Har andra (människor) samma upplevelsekvalitet som jag, t ex att rött ser likadant ut för den andre som för mig etc.
3. Hurdan är rummets och tidens ontologi? (t ex huruvida de tar slut, loopar sig etc)
4. Vad är det jag är med om när jag drömmer?
Om jag fått svar? Jo, många intressanta uppslag via såväl böcker och artiklar som forumkamrater och IRL-vänner. Men i någon slags absolut mening - nej!
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
I minnenas trädgård
freddemalte skrev:[...]
Fascinerande ... jag kom att tänka på att det fanns två speglar i min barndoms badrum. Det gick att ställa in dem så att det bildades en oändlig sekvens med spegelbilder i spegeln. Jag funderade på om det inte skulle gå att få perspektivet perfekt utan avböjning, så att spegelbilden skulle forma sig som en bottenlös strut. Det borde gå om inte huvudet var i vägen.
Men hur?Moderator
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
I minnenas trädgård
Ja du, om man har väldigt, väldigt bra speglar som står exakt parallellt mot varandra och med en kapacitet sådan att de knappt tappar något ljus vid reflektion samt en stark omniljuskälla och en observatör som i relation till speglarna är väldigt liten (så att denne ej är i vägen), borde det gå att åtminstone få en strut tillräckligt djup att det mänskliga ögat inte skulle kunna klara att se slutet på den. Men det är ju såklart enbart i teorin - det finns nog en hel drös av praktiska hinder för ett dylikt experiment.Pilatus skrev:freddemalte skrev:[...]
Fascinerande ... jag kom att tänka på att det fanns två speglar i min barndoms badrum. Det gick att ställa in dem så att det bildades en oändlig sekvens med spegelbilder i spegeln. Jag funderade på om det inte skulle gå att få perspektivet perfekt utan avböjning, så att spegelbilden skulle forma sig som en bottenlös strut. Det borde gå om inte huvudet var i vägen.
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
I minnenas trädgård
freddemalte skrev:Ja du, om man har väldigt, väldigt bra speglar som står exakt parallellt mot varandra och med en kapacitet sådan att de knappt tappar något ljus vid reflektion samt en stark omniljuskälla och en observatör som i relation till speglarna är väldigt liten (så att denne ej är i vägen), borde det gå att åtminstone få en strut tillräckligt djup att det mänskliga ögat inte skulle kunna klara att se slutet på den. Men det är ju såklart enbart i teorin - det finns nog en hel drös av praktiska hinder för ett dylikt experiment.
tack! Observatören kan ju bytas mot ett mycket litet objektiv. Ett litet hål (ett par millimeter i diameter) i ena spegeln borde räcka och vi har, med din spegelkonstruktion, skapat "struten". Eller en halvgenomskinlig spegel. Om man sedan skall få in en person i bilden kanske något slags hologram (transparent) kunde fungera.
Kommer klockorna längre bort att visa en tidigare tid? (Alltså i teorin.) En resa i tiden. Om mannen t ex just hade tänt en cigarett, skulle vi kunna se det med ett teleobjektiv? (Extremt lång brännvidd och förlustfria speglar.)
Moderator
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 31 och 0 gäster