Varför är folk så deprimerade?

[CoDx]

Jag hade en kompis som för ett halvår sedan tog sitt eget liv... ingen vet varför han gjorde det.. han hade kompisar, han hade ett gott liv (pengamässigt) han hade en bra familj, men ändå tog han sitt liv.. varför?
saknades nått i hans liv? vad?
jag kan förstå om man mår dåligt eller är deprimerad efter ett dödsfall, mobbning eller andra allvarliga saker, men att vara deprimerad eller ta sitt eget liv för ingenting.. varför?
är det regeringens fel? har dom präntat in socialismen för hårt?
är det föräldrar/kompisarnas fel?
vems fel är det?

[Pilatus]

Jag hade en kompis som för ett halvår sedan tog sitt eget liv... ingen vet varför han gjorde det..

Jag hade en studiekompis som tog sitt liv. Orsaken, eller det som triggade självmordet, var hans flickvän som gjorde slut. Världen tycktes rämna, vad skulle han nu hitta på, hon fyllde ju hans liv med innehåll och kärlek. Kanske kom de ihop sig om skitsaker, eller att han anmärkte på något som han lika gärna kunde låtit bli. Kort sagt så kände han sig som en fullkomlig idiot, det var hans fel (som han såg det) och han grät och kände sig ännu mer idiotisk. Flickvännen var ung, hon var så vacker som många unga flickor plägar vara, hon skrattade och var glad. De var kära, men hon bröt. Kanske blev hon bara rädd, graviditet, eller så blev pojkvännen underkänd av föräldrarna. Ibland ser föräldrar saker som de inte borde veta.

Han hängde sig på vinden. Det var allt. Hur flickan tog det vet jag inte. En chock kanske, skuld.

Är det verkligen någons fel att sådant händer? Förmodligen inte, men i vissa skeden i livet reagerar vi starkt, med självförakt, det som inte fick hända och som skrämde oss hände lik förbannat. Och detta var bara en, den förste, av många fler som jag känt och som inte längre stått ut med sina liv.

[reflex]

Jag hade tidigare en, som jag tycker, naiv inställning till självmord. Jag trodde att det bara berodde på yttre omständigheter. Att om man bara hjälpte den människan att inse hur underbart livet egentligen är så skulle allt vara löst. Tyvärr är det nog inte så enkelt. Ingen riktigt nära i min bekantskapskrets har tagit livet av sig men det har förekommit försök. Numera betraktar jag självmord snarare som en sjukdom. En sjukdom både hos individen och den miljö som vi lever i. Den rent medicinska orsaken är depression som orsakar och orsakas av kemiska processer i hjärnan och som förstärker sig själv som en ond cirkel. Somliga har antagligen självmordstankar dagligen. Andra (som jag) ser livet som en gåva och en möjlighet som måste tas tillvara.
En variant av självmordstankar är antagligen att medvetet utsätta sig för extrem fara. Klättra i berg, hoppa fallskärm, forsränning och liknande aktiviteter. Jag tror att det här är en variant av självmord. Varför skulle man medvetet riskera livet i något helt meningslöst. Antagligen får man en "kick" av det. Men varför är det så?

[Antic]

Det räcker annars fint med att bli medveten och skaffa kunskap om den värld man lever i, så kan vem som helst få självmordstankar. När man vaknat upp från den falska illusionen man blivit påtvingad så ser världen genast helt annorlunda ut.

Goodbye karriär
Välkommen parasit

Ungefär så.

[Pilatus]

Klättra i berg, hoppa fallskärm, forsränning och liknande aktiviteter. Jag tror att det här är en variant av självmord. Varför skulle man medvetet riskera livet i något helt meningslöst. Antagligen får man en "kick" av det. Men varför är det så?

Den som gett ett mycket gott svar på detta är Ernest Hemingway, Döden på eftermiddagen, 1932. Det är en fantastisk bok som beskriver tjurfäktningens alla aspekter. Att övervinna döden är något helt annat än varianter på självmord.

Man får läsa boken efter sina förutsättningar, den är skriven 1932 och då fasade man inte för att djuren (eller någon gång matadoren) dödades på en arena. I dag anses det inte på samma sätt vara försvarbart med tjurfäktning.

[förstår mig själv]

Detta kan man svara på med många ord.
Men svaret är att de inte kan komma på någon bättre teori("idee") än att dö. Vi följer alltid den bästa teorien vi kan prestera. Livet handlar om att hela tiden bilda nya ideer sådana som är förenliga med den "goda känslan"/"känslorna"... När man inte längre kan bilda sådana ideer (dystra tankar) så är hjärnan låst i olika föreställningar ("ideer") om framtiden och nuet som ONT. Tanken kretsar kring sådant ont, tex ekonomin.
För att få de goda ideerna (som ju är förenliga med det egna väsendet och kan bli oändligt goda) måste man släppa låsningar, beroenden och föreställningarna om att bevara upplevelserna konstsanta. Anta att man har ett förhållande och den andre tex gav kärlek (dvs det känndes skönt att vara nära den andre) men även "trygghet". Kanske ekonomisk, eller stöd för barnen, flitig, stark osv... ja olika men ändå.. Denne människa som man "förlorat" tex skiljsmässa, död har fyllt en roll i vår hjärna (i våra upplevelser, medvetandet).. Det personen gjorde blir nu aktuellt och man kanske blir tvungen att göra detta själv vilket kan ge oro, ångest. Vidare den mänskliga samvaron, den känsla (god) som uppstod vid umgängena finns inte längre kvar.
När något försvinner måste man fylla ut detta "utrymme" med något nytt, och nya ideer kommer ersätta trycka undan de tankar man har som är förenade med olust.
Tänk på att ofta "kämpar" vi starkt för att bevara detta som är föränderligt och denna energi som är ond kan nu släppas och man befrias och kan styra efter goda ideer och uppnå ett bättre liv.
Vidare lär man sig något vid en depression, ta till vara på detta. Var någon som förstår andra, ja de som verkligen behöver hjälp men som inte vill ta kontakt och sprida sina onda tankar.
Sedan är det så att samhället, normer, kultur, lagar, regler osv dessa är inte förenliga med ett lyckligt liv... Ja inte om man låser sig och inte kan utveckla sin egen etik, lagar, filosofi..
Då om man är "rätt ute" så kan man utveckla en praktisk etik/lära som genom sin förträfflighet står över alla irrläror som vi blivit påtyryckta sedan vi föddes.. Ja vi har följt dem, dessa läror, då trodde vi att de var bra, självklara liksom många fortfarande gör.. Då lydde vi dessa (teorier, kultur, lagar) teorier och därmed "visade vi dem för andra"... Dessa fick förhålla sig till dessa irrläror, "växelverka". Ja när det egna beteendet/tankar delvis beror av det man upplever ("dvs om man svarar på en fråga blir svaret beroende på vad frågan är")..
På detta sätt finns en grund kultur/etik/ i samhällen och när man hamnar bland människor (som ju följer denna norm/etik) så observerar man dem (upplever, tar in med sinnena)... Själva observationen intagandet (dvs "reaktionen i hjärnan") är också responset... Därmed responderar man (vare sig man vill eller inte) delvis efter dessa "irrläror"...
Dock när man har läror som är bättre teorier, som leder till det goda så kommer dessa avspeglas i andras upplevelser av den med nya läran. Tex Jesus var en sådan. Den kraft och styrning i en god lära (en evig sanning eller en bättre teori) kommer fortplanta sig i mänskligheten föras vidare och styra (precis som jesus påstod "kung","den som styr").. Att leva på rätt sätt är att visa låta andra uppleva ta in påverkas och förändras, sedan visar de i sin tur osv som ringar på vattnet.

[Anders]

Deprimerade människor, människor som tar sitt liv har det alltid funnits och kommer alltid att finnas, även närstående till mej har valt att ta sitt liv, mycket nära vän.

Men om man läser in en tidslighet och rumslighet i rubriken, varför situationen har förvärrats här i Sverige, så är jag rätt övertygad om att det är den negativa trenden för den stora massan. Visst, budskapet matas ut, vi är gynnade, folk i tredje världen har det sämre. Vi borde vara tacksamma och uppoffrande. Men det är inte så det funkar.

Människor känner av förändring. Inte absolutnivå.

Och för medel och arbetarklass blir det bara sämre. Samtidigt som alla jobb försvinner till tigerekonomier, så försöker överklassen förmå de lägre klasserna till altruism, försämring av levnadsstandard på alla sätt. Ömmar för situationer långtbortistan. Visa mig en ledare av Wolodarski, socialliberalismens störste redaktör här i landet, som tar ställning för Svensson. Miljöhänsyn, betala för invandring och flyktingmottagning, höga inkomstskatter. Arbetslösheten som ett damoklessvärd, oavsett om du har lång utbildning.

Man minns svagt föräldragenerationens framtidshopp, 30-40-talisterna. Jo det var visst lite dåligt med olja -75 och de atomvapen som fanns -45 fanns fortfarande. Men hade du gymnasial utbildning och en förälder hemma har du nu råd att flytta till Spanien.

[Algotezza]

Man är nog inte riktigt normal om man inte påverkas av vad som sker i världen idag i depressiv riktning...

[Pilatus]

Men svaret är att de inte kan komma på någon bättre teori("idee") än att dö.

Matadoren vill naturligtvis inte dö. Det finns långt enklare sätt att dö på än att låta sig genomborras av tjurens horn! Obs! idé

[David H]

Man är nog inte riktigt normal om man inte påverkas av vad som sker i världen idag i depressiv riktning...

Senaste månaderna har jag blivit mindre ångestfylld, och något mer "likgiltig". Har väl och göra med olika faktorer. Jag tror det går lite upp och ner.

[Anders]

Man är nog inte riktigt normal om man inte påverkas av vad som sker i världen idag i depressiv riktning...

Fast samtidigt har väl standarden och medellivslängden aldrig varit bättre?
Det som deprimerar mej är grejer mer i egna skallen. Om man blir direkt inblandad i något kaosartat blir det naturligtvis en annan sak. Och oavsett det alldeles egna, anhörigas Alzheimer och Cancersjukdomar skapar nog mer depression än enstaka virrhjärnor långtbortistan.

[scirocco]

Man är nog inte riktigt normal om man inte påverkas av vad som sker i världen idag i depressiv riktning...

Om det skulle fungera på det viset vore vi redan döda. Det har inte så mycket med de yttre omständigheterna att göra om en allvarlig depression utvecklas. Tragiska händelser påverkar oss ett tag men vi återgår till det läge av sinnesstämning vi hade före händelsen.Vår känsla av lycka blir likaledes temporär av vinster,införskaffande av fina saker,bilar,hus eller till och med en nyfunnen kärlek. Den personliga grundsinnesstämningen är samma hela livet.

Fast samtidigt har väl standarden och medellivslängden aldrig varit bättre?

Vi är mycket sjukare trots den högre meddellivslängden. Det beror på den alltmer avancerade sjukvården.Det finns områden idag på jorden där varken cancer,hjärtsjukdomar eller diabetes existerar bland befolkningen. Deras kost är giftfri. Om de överlever 50årsåldern blir de lätt 100 på de platserna. Ja förmågan att bli riktigt gammal var lika stor för länge sedan men små skador kunde få allvarliga följder.De som blev gamla förr var friskare fast färre.

De anhörigas situation och lidande och bortgång ger upphov till stress och sorg.

[Algotezza]

Man är nog inte riktigt normal om man inte påverkas av vad som sker i världen idag i depressiv riktning...

Om det skulle fungera på det viset vore vi redan döda. Det har inte så mycket med de yttre omständigheterna att göra om en allvarlig depression utvecklas. Tragiska händelser påverkar oss ett tag men vi återgår till det läge av sinnesstämning vi hade före händelsen.Vår känsla av lycka blir likaledes temporär av vinster,införskaffande av fina saker,bilar,hus eller till och med en nyfunnen kärlek. Den personliga grundsinnesstämningen är samma hela livet.

Tveksamt - fast det beror kanske på hur djupt man ser...

[Algotezza]

Man är nog inte riktigt normal om man inte påverkas av vad som sker i världen idag i depressiv riktning...

Fast samtidigt har väl standarden och medellivslängden aldrig varit bättre?
Det som deprimerar mej är grejer mer i egna skallen. Om man blir direkt inblandad i något kaosartat blir det naturligtvis en annan sak. Och oavsett det alldeles egna, anhörigas Alzheimer och Cancersjukdomar skapar nog mer depression än enstaka virrhjärnor långtbortistan.

Ju mindre vi lider kroppsligt, desto mer lider vi själsligt - är det så? Förmågan att lida utvecklas...?

[reflex]

Man är nog inte riktigt normal om man inte påverkas av vad som sker i världen idag i depressiv riktning...

Fast samtidigt har väl standarden och medellivslängden aldrig varit bättre?
Det som deprimerar mej är grejer mer i egna skallen. Om man blir direkt inblandad i något kaosartat blir det naturligtvis en annan sak. Och oavsett det alldeles egna, anhörigas Alzheimer och Cancersjukdomar skapar nog mer depression än enstaka virrhjärnor långtbortistan.

Ju mindre vi lider kroppsligt, desto mer lider vi själsligt - är det så? Förmågan att lida utvecklas...?

Kanske var det detta Siddharta upptäckte ,och tvärtom.....
Filosofin är nog egentligen fel väg om man vill nå kunskap om verkligheten. Känslan är effektivare genom att den är mera avspänd och "lyhörd" för nyanser. Poesin och konsten är bättre på att få oss att förstå än böcker. Taoismen beskylls ibland för att vara kunskapsfientlig och på sätt och vi är det sant. Det beror på vad man menar med kunskap. Taoismen har det gemensamt med filosofin att den etersträvar visdom. Vilken kunskap kan vara viktigare än hur man lever sitt liv på "bästa" sätt.