Varat

[reflex]

Funderade lite på definitioner igen.
"Varat" måste betyda tillvaron i ett subjektivt perspektiv.
"Tillvaron" däremot måste betyda tillvaron objektivt sett.

[freddemalte]

Funderade lite på definitioner igen.
"Varat" måste betyda tillvaron i ett subjektivt perspektiv.
"Tillvaron" däremot måste betyda tillvaron objektivt sett.

Min tolkning (användning) av dessa ord är att Varat är "summan av allt som är" (existensen) [Ontologi] och Tillvaron "hur Varat eller delar av varat är" [Metafysik eller Vetenskap].

[Zokrates]

Ja Fredde, varat är allt som är, existerar, det är objektivt sett allt, kan ses som en synonym till verkligheten,
ställt emot hur vi interagerar med och i tillvaron varav våra känslor det väcker däremot är högst subjektivt.

[Pilatus]

Ja Fredde, varat är allt som är, existerar, det är objektivt sett allt, kan ses som en synonym till verkligheten, [...]

Eller hur vi förhåller oss till allt detta som är? Hur är allt funtat (ontologiskt) som är och som vi kan uppleva på det det sätt vi gör? Det varande är inte något som är färdigt för oss, dess mening är mer av en fråga enligt Martin Heideggers bok Varat och tiden.

[reflex]

Intressant med era synpunkter. Ordet "varat" måste ju skilja sig från ordet tillvaron "tillvaron" och det ska vara meningsfullt att använda det, Jag har googlat lite men mycket av det som står är i bästa fall ointressant. Jag tycker att "varat" borde betyda den uppfattning vi får av tillvaron från vårt "jags" utsiktspunkt. Alltså en bild som är färgad av våra egna erfarenheter och tankar.

[Algotezza]

Vara är infinitiv. Infinit - utan ände.

Varat för oss gestaltas alltid av ting och levande varelser. Bara i tanken kan vi tala om ett vara i sig. Annars är alltid varat i form av "är" "något är A", "något dvs. har egenskapen A". Liksom det inte finns ett rent medvetande utan alltid medvetande-om.

Om varat är en summan av allt som finns, hur summerar man då? Vilken täthet har denna oändlighet? N, Z, R, K som mängd? Men om vi lägger till allt som inte finns, blir det inte en större mängd då? Orcher finns inte, ej heller drakar, sagodjur, men vi har ord för dessa. Finns siffror? Finns matematiska storheter - ingår de i varat? Eller i det tänkta varat eller i icke-varat?

[reflex]

Vara är infinitiv. Infinit - utan ände.

Varat för oss gestaltas alltid av ting och levande varelser. Bara i tanken kan vi tala om ett vara i sig. Annars är alltid varat i form av "är" "något är A", "något dvs. har egenskapen A". Liksom det inte finns ett rent medvetande utan alltid medvetande-om.

Om varat är en summan av allt som finns, hur summerar man då? Vilken täthet har denna oändlighet? N, Z, R, K som mängd? Men om vi lägger till allt som inte finns, blir det inte en större mängd då? Orcher finns inte, ej heller drakar, sagodjur, men vi har ord för dessa. Finns siffror? Finns matematiska storheter - ingår de i varat? Eller i det tänkta varat eller i icke-varat?

Knepigt ord det där.
Det kommer ju ur "är", "att vara", Varat blir ju då "ärandet" eller "varandet" i ett slags universell form. Det kan sägas innefatta det som vi kan uppfatta med våra sinnen plus allt som vi kan tänka oss. Så uppfattar i alla fall jag begreppet, men vi får inte glömma att "varat" enbart är ett ord med uppgift att förmedla en tanke från ett medvetande till ett annat. Samtidigt är det viktigt att hålla i minnet att ett ord inte ÄR det som det symboliserar.

[Algotezza]

Ett talat är ljudvågor, ett skrivet krumelurer mot kontrasterande bakgrund. Det är vi själva som ger dessa ljudvågor och krumelurer deras mening via de språkgemenskaper där vi ingår, där vi lärt oss ordens betydelser. Lägger vi egna betydelser i orden eller skapar helt egna ord vars betydelse vi ej förklarar för andra, försvårar eller till och med omöjliggör kommunikation. Språket är till för tänkande och kommunikation, vilka innebär att klä sina tankar i ord.

[Antic]

Det där är nonsens, du har fel.

[Algotezza]

Det där är nonsens, du har fel.

Javisst, kan jag ha fel. Men vad är nonsens i det jag skrev?

[Antic]

Det kan jag tala om lika bra som dig när du kallade mitt inlägg nonsens.

Ta fram vad som är nonsens, sen visar du varför du tycker så med ett mer trovärdigt alternativ själv.

- Antic, du skriver att världen utanför upplevelsen inte är fysisk, nonsens.

( och här kommer din motivering med ett alternativ du anser vara mera trovärdig)

[Algotezza]

Det kan jag tala om lika bra som dig när du kallade mitt inlägg nonsens.

Ta fram vad som är nonsens, sen visar du varför du tycker så med ett mer trovärdigt alternativ själv.

- Antic, du skriver att världen utanför upplevelsen inte är fysisk, nonsens.

( och här kommer din motivering med ett alternativ du anser vara mera trovärdig)

Oj, en liten hämnd...

Jag har svarat på ditt inlägg på annan tråd och visat på det jag finner vara nonsens och gett dig det jag menar är mer rimliga alternativ. Men inget av det jag skrivit går att till hundra procent bevisa empiriskt då det bygger på metafysiska grundantaganden. Antingen godtar man dessa eller har man valt andra. Jag tror inte det är lönt att diskutera om skilda åsikter bygger på olika metafysiska grundantaganden, eftersom åsikterna just bygger på dessa antaganden.

Mer intressant är filosofisk synvinkel är att resonera hypotetiskt:

1. antag att världen är fysisk till sin egennatur, vilka följder får det för både ontologin och psykologin och allt annat? Är det ett rimligt antagande? Vad talar för det och vad talar emot det?

2. antag i stället att det vi kallar världens fysiska natur är en konstruktion av vårt medvetande och bara finns i vår egen upplevelse av världen, vilka följder får detta för vårt resonemang och vilken skulle i så fall världens egennatur vara och hur skulle vi kunna få kunskap om denna natur (om vi inte kan få det via empirin)? Kan vi ta reda på detta via logiskt resonemang om det nu inte går via empiri och upplevande?

3. antag att världen är andlig till sin natur, vilka följder får det för både ontologin och psykologin och allt annat? Är det ett rimligt antagande? Vad talar för det och vad talar emot det?

etc.