Självklara sanningar axiom i just ditt liv
Moderator: Moderatorgruppen
Självklara sanningar axiom i just ditt liv
Vilka sanningar är självklara för dig i ditt liv, sådant du sällan eller aldrig skulle få för dig att ifrågasätta? Vilka av dessa ser du som allmängiltiga för alla människor/allt levande i alla tider? Kan man bygga något filosofiskt intressant på dem? Kan de vara grund för - eller är de grunden för - din livsåskådning?
Algotezza aka Algotezza
Självklara sanningar axiom i just ditt liv
Den här tråden kom i skymundan. Lyfter upp den... 
Algotezza aka Algotezza
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Självklara sanningar axiom i just ditt liv
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Självklara sanningar axiom i just ditt liv
freddemalte skrev:http://filosofiforum.com/diskussionsforum/topic?p=192704#p192704
Menar du att både att om något är ett axiom för en är det något man menar sig absolut veta och om det är något man menar sig absolut veta, så är det också ett axiom för en? Den första implikationen ter sig plausibel, men gör även den andra det?
Sedan gällde det i vad mån man kan bygga en filosofiskt intressant livsåskådning på sina axiom. Som exempel: Descartes Cogito ergo sum anses ju av honom vara absolut sann, ett axiom, och om vi antar att så är fallet, kan man bygga något på det? H Descartes kunde ju det enbart om han antog att Gud fanns - i ofs menade att han bevisade hens existens... Själv har jag svårt att bygga något på hans Cogito ergo sum...
Algotezza aka Algotezza
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Självklara sanningar axiom i just ditt liv
Algotezza skrev:Menar du att både att om något är ett axiom för en är det något man menar sig absolut veta och om det är något man menar sig absolut veta, så är det också ett axiom för en? Den första implikationen ter sig plausibel, men gör även den andra det?
Ja i filosofisk meningen är mitt grundaxiom att något är (tolkat som "jag upplever"). Något annat kan jag inte vara säker på i djupare mening. Däremot har jag väl massor av vardagliga axiom som bygger på ett icke filosofiskt förhållningssätt med total frånvaro av reflekterande där t ex gravitationslagen är ett exempel etc.
Algotezza skrev:Sedan gällde det i vad mån man kan bygga en filosofiskt intressant livsåskådning på sina axiom. Som exempel: Descartes Cogito ergo sum anses ju av honom vara absolut sann, ett axiom, och om vi antar att så är fallet, kan man bygga något på det? H Descartes kunde ju det enbart om han antog att Gud fanns - i ofs menade att han bevisade hens existens... Själv har jag svårt att bygga något på hans Cogito ergo sum...
Ja vad som är meningsfullt för en är en annan femma . . . .
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Självklara sanningar axiom i just ditt liv
Algotezza skrev:Vilka sanningar är självklara för dig i ditt liv, sådant du sällan eller aldrig skulle få för dig att ifrågasätta? Vilka av dessa ser du som allmängiltiga för alla människor/allt levande i alla tider? Kan man bygga något filosofiskt intressant på dem? Kan de vara grund för - eller är de grunden för - din livsåskådning?
Kanske att alla människor dras till det som intresserar dem. Förhoppningsvis dras man inte till något som får negativa följder för en. Själv tänker jag att det kan vara av betydelse att någon är intresserad av en. Som en form av bekräftelse.
Självklara sanningar axiom i just ditt liv
freddemalte skrev:Algotezza skrev:Menar du att både att om något är ett axiom för en är det något man menar sig absolut veta och om det är något man menar sig absolut veta, så är det också ett axiom för en? Den första implikationen ter sig plausibel, men gör även den andra det?
Ja i filosofisk meningen är mitt grundaxiom att något är (tolkat som "jag upplever"). Något annat kan jag inte vara säker på i djupare mening. Däremot har jag väl massor av vardagliga axiom som bygger på ett icke filosofiskt förhållningssätt med total frånvaro av reflekterande där t ex gravitationslagen är ett exempel etc.
Menar du att det är ett axiom att du upplever hela tiden eller att det bara är det när du kan konstatera det och att du inte säkert vet om du upplever hela tiden?
Algotezza aka Algotezza
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Självklara sanningar axiom i just ditt liv
Något i den stilen: Grundaxiomet = något är (och detta något verkar som om det är jag som upplever, vilket i sig inte ingår i axiomet - alltså att jag upplever, bara att det verkar så).
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Självklara sanningar axiom i just ditt liv
freddemalte skrev:Något i den stilen: Grundaxiomet = något är (och detta något verkar som om det är jag som upplever, vilket i sig inte ingår i axiomet - alltså att jag upplever, bara att det verkar så).
Som Martinus då. "Något som är är".
Algotezza aka Algotezza
Självklara sanningar axiom i just ditt liv
Algotezza skrev:freddemalte skrev:Något i den stilen: Grundaxiomet = något är (och detta något verkar som om det är jag som upplever, vilket i sig inte ingår i axiomet - alltså att jag upplever, bara att det verkar så).
Som Martinus då. "Något som är är".
Men det vi postulerar är väl något mycket mer omfattande än så? Vi går ju inte på en tunn is av föreställningar där allt hotar att braka samman. Världen, kosmos, universum existerar. Varför dra med sig den gamla skepticismen och försöka grunda allt på ett enda postulat? En dag då vi känner oss extra skeptiska kommer även det yttersta av våra antaganden att brista. Hur kan vi vara säkra på att det som är, verkligen är? Hur underbyggde han det, Martinus?
Det förefaller som att vetenskapen tagit ett litet steg framåt. Vi kan lita på att utöver vår egen föreställning om världen så existerar verkligen något, materia och energi.
Moderator
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Självklara sanningar axiom i just ditt liv
Jag är inte fullt insatt i MK, men något åt det hållet verkar det somAlgotezza skrev:freddemalte skrev:Något i den stilen: Grundaxiomet = något är (och detta något verkar som om det är jag som upplever, vilket i sig inte ingår i axiomet - alltså att jag upplever, bara att det verkar så).
Som Martinus då. "Något som är är".
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Självklara sanningar axiom i just ditt liv
Pilatus skrev:Algotezza skrev:freddemalte skrev:Något i den stilen: Grundaxiomet = något är (och detta något verkar som om det är jag som upplever, vilket i sig inte ingår i axiomet - alltså att jag upplever, bara att det verkar så).
Som Martinus då. "Något som är är".
Men det vi postulerar är väl något mycket mer omfattande än så? Vi går ju inte på en tunn is av föreställningar där allt hotar att braka samman. Världen, kosmos, universum existerar. Varför dra med sig den gamla skepticismen och försöka grunda allt på ett enda postulat? En dag då vi känner oss extra skeptiska kommer även det yttersta av våra antaganden att brista. Hur kan vi vara säkra på att det som är, verkligen är? Hur underbyggde han det, Martinus?
Det förefaller som att vetenskapen tagit ett litet steg framåt. Vi kan lita på att utöver vår egen föreställning om världen så existerar verkligen något, materia och energi.
Här är det fritt fram att ha vilka axiom man vill och hur många man vill.
Algotezza aka Algotezza
Självklara sanningar axiom i just ditt liv
Algotezza skrev:Pilatus skrev:Det förefaller som att vetenskapen tagit ett litet steg framåt. Vi kan lita på att utöver vår egen föreställning om världen så existerar verkligen något, materia och energi.
Här är det fritt fram att ha vilka axiom man vill och hur många man vill.
Hmm, är du säker på det? Postulaten skall väl vara nödvändiga och inte komma i konflikt med vad vi kommer fram till genom experiment och vetenskapliga undersökningar av naturen.
Metafysiska postulat går förstås att producera hur många som helst, så länge de inte kommer i vägen för vad vi kan veta. T ex Kants postulat om viljans frihet, själens odödlighet och Guds existens.
Moderator
Självklara sanningar axiom i just ditt liv
Pilatus skrev:Algotezza skrev:Pilatus skrev:Det förefaller som att vetenskapen tagit ett litet steg framåt. Vi kan lita på att utöver vår egen föreställning om världen så existerar verkligen något, materia och energi.
Här är det fritt fram att ha vilka axiom man vill och hur många man vill.
Hmm, är du säker på det? Postulaten skall väl vara nödvändiga och inte komma i konflikt med vad vi kommer fram till genom experiment och vetenskapliga undersökningar av naturen.
Metafysiska postulat går förstås att producera hur många som helst, så länge de inte kommer i vägen för vad vi kan veta. T ex Kants postulat om viljans frihet, själens odödlighet och Guds existens.
Rubriken är
Självklara sanningar axiom i just ditt liv
och det ska vara filosofiskt intressant...
Algotezza aka Algotezza
Självklara sanningar axiom i just ditt liv
Algotezza skrev:Rubriken är Självklara sanningar axiom i just ditt liv
och det ska vara filosofiskt intressant...
Onekligen en grannlaga uppgift att reda ut. Blir det inte mer som att deklarera sig som t ex ontologisk realist? Att se tingens egenskaper som oberoende av om vi varseblir dem eller ej. Min erfarenhet säger mig att det är så. Universum existerar, men vi har knappast någon fullständig kunskap om världen eller dess yttersta grund. Det oroar mig inte, den självklara sanningen är att vi lär oss.
Livet är, platt uttryckt, dynamiskt. Men även den kunskapsmängd som vi samlar. Kunskap är i ett avseende kumulativ, alltså de färdigheter som människan tillägnat sig sedan tidig stenålder är så oerhört mycket större i dag. Ingen har lyckats hejda denna process. Inte branden i Alexandrias stora bibliotek. Inte heller krig under olika epoker, eller fundamentalistiska rörelser.
Det finns naturligtvis mycket annat som är intressant, men i många fall slutar det med en fråga? Eller kanske med ett antagande? Det är sällan någon formulerar nya obevisbara sanningar som är användbara.
Moderator
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 50 och 0 gäster