Döden

[reflex]

Jag är inte rädd för att dö egentligen. Medvetenheten om detta oundvikliga har jag levt med så länge jag kan komma ihåg.
Däremot kan jag ibland undra hur jag kommer att uppleva själva döendet som sådant. Kommer jag att känna skräck, ångest, smärta....? Jag vet inte, men jag hoppas att det kommer att gå bra. Dom som upplevt NDU påstår ju att det är mest en positiv upplevelse.
En sak som jag tänker på ibland är att döden innebär ett slöseri med de kunskaper och erfarenheter som jag samlat på mig i livet. Det är få av oss som satt sina kunskaper och erfarenheter på pränt och därigenom förevigat dem. Att enbart konsumera andras kunskaper utan att vidarebearbeta har ringa värde. Att skriva är produktion, att läsa är konsumtion. Skrivandet är viktigt eftersom det förmår bära tankar, inte bara till nästa generation, utan genom århundraden och till och med årtusenden. Jag kan sitt här på bänken i solskenet och läsa de tankar som Seneca tänkte för nästa tvåtusen år sedan. Talet och skrivkonsten är absolut våra främsta uppfinningar.
Lin Yutang skriver:..."Jag anser sålunda att både filosofien och diktkonsten har sitt ursprung i erkännandet av vår dödlighet och känslan av tidens flykt....
....Människan började bli filosofisk samtidigt som hon insåg den jordiska tillvarons fåfänglighet"

[Pilatus]

Kommer jag att känna skräck, ångest, smärta....? Jag vet inte, men jag hoppas att det kommer att gå bra.

Jag tror det är beskedet om vår förestående hädanfärd och känslan av att vi befinner oss i ett starkt sluttande plan som orsakar oss obehag. Vi orkar inte längre kämpa emot. Vår kropp har bestämt sig och dess funktioner upphör en efter en. Livskvaliteten faller samman och blir negativ. Livet kan bara upprätthållas med hjälp av apparater till dess någon föreslår att det får vara nog ...

[klorofyll]

Jag tror att rädslan för döden är nära kopplad till tron på att saker inte kommer bli som man vill, i stort som smått.

[Pilatus]

Jag tror att rädslan för döden är nära kopplad till tron på att saker inte kommer bli som man vill, i stort som smått.

Nej, självklart inte, saker kommer inte bli som vi vill. Döden innebär att vårt medvetande upphör att vara. Vi kan inte längre gå ut i naturen, vi kan inte dricka ett glas Châteauneuf du Pape till filén eller lyssna på sådan musik vi uppskattar. Det är litet frustrerande, men vi får på något sätt finna oss i att det är så det kommer att bli. Det finns ingen räddning undan döden.

[Ben]

Döden menas att en blomma vissnar bara, och sen reinkarnation... Livets kretslopp ser ut så för en människa...

[reflex]

Döden menas att en blomma vissnar bara, och sen reinkarnation... Livets kretslopp ser ut så för en människa...

Skulle du kunna försöka beskriva detta "Livets kretslopp för en människa" på ett vetenskapligt sätt?

[Pilatus]

Döden menas att en blomma vissnar bara, och sen reinkarnation... Livets kretslopp ser ut så för en människa...

Skulle du kunna försöka beskriva detta "Livets kretslopp för en människa" på ett vetenskapligt sätt?

Vi kan inte ha kunskap om religiösa upplevelser.

[Algotezza]

Döden menas att en blomma vissnar bara, och sen reinkarnation... Livets kretslopp ser ut så för en människa...

Skulle du kunna försöka beskriva detta "Livets kretslopp för en människa" på ett vetenskapligt sätt?

Vi kan inte ha kunskap om religiösa upplevelser.

Jo, om dem kan vi ha kunskap, dvs. att de är psykologiskt möjliga att uppleva, men svårt bevisa deras innehåll empiriskt.

[freddemalte]

http://filosofiforum.com/diskussionsfor ... 20#p165220

[Ben]

[Pilatus]

Vi kan inte ha kunskap om religiösa upplevelser.

Jo, om dem kan vi ha kunskap, dvs. att de är psykologiskt möjliga att uppleva, men svårt bevisa deras innehåll empiriskt.

Det berättas om överväldigande känslor, visioner, stigmatiseringar t ex Franciskus av Assisi och liknande. Men är det verkligen något som är åtkomligt för vetenskap?

Marina Bedrosian, Drottning Kristina : En hermeneutisk studie om framställningen av den svenska drottningen i läroböckerna från 1920, 1960, 1980 och 2000-talet. Men jag ser nu att den behandlar ämnet ur ett genusperspektiv, vilken nit! Det finns förstås exempel, men jag tappade plötsligt tråden. Inte heller Stolpe sysslade med hermeneutik.

John Hartman, Vetenskapligt tänkande : från kunskapsteori till metodteori. Hermeneutiken har tillämpats som forskningsmetod inom teologin ända sedan 1700-talet som ett tolkningsmönster av bibeltexter. Nej inte riktigt vad jag söker.

Förklara gärna hur du menar Algotezza.

[Ben]

"George, don't get down on yourself I know you were only trying to help, you're a good caring person"

[Algotezza]

Vi kan inte ha kunskap om religiösa upplevelser.

Jo, om dem kan vi ha kunskap, dvs. att de är psykologiskt möjliga att uppleva, men svårt bevisa deras innehåll empiriskt.

Det berättas om överväldigande känslor, visioner, stigmatiseringar t ex Franciskus av Assisi och liknande. Men är det verkligen något som är åtkomligt för vetenskap?

Marina Bedrosian, Drottning Kristina : En hermeneutisk studie om framställningen av den svenska drottningen i läroböckerna från 1920, 1960, 1980 och 2000-talet. Men jag ser nu att den behandlar ämnet ur ett genusperspektiv, vilken nit! Det finns förstås exempel, men jag tappade plötsligt tråden. Inte heller Stolpe sysslade med hermeneutik.

John Hartman, Vetenskapligt tänkande : från kunskapsteori till metodteori. Hermeneutiken har tillämpats som forskningsmetod inom teologin ända sedan 1700-talet som ett tolkningsmönster av bibeltexter. Nej inte riktigt vad jag söker.

Förklara gärna hur du menar Algotezza.

Vi kan studera dessa upplevelser psykologiskt, deras psykologiska förutsättningar, vilket görs t.ex. i religionspsykologin, men vi kan ju inte idag med de metoder som står tillbuds bekräfta att personerna sett änglar eller mött Gud, ty då måste ju först existensen av dessa vetenskapligt bekräftas, vilket väl inte är helt lätt...

[klorofyll]

Jag tror att rädslan för döden är nära kopplad till tron på att saker inte kommer bli som man vill, i stort som smått.

Nej, självklart inte, saker kommer inte bli som vi vill. Döden innebär att vårt medvetande upphör att vara. Vi kan inte längre gå ut i naturen, vi kan inte dricka ett glas Châteauneuf du Pape till filén eller lyssna på sådan musik vi uppskattar. Det är litet frustrerande, men vi får på något sätt finna oss i att det är så det kommer att bli. Det finns ingen räddning undan döden.

Jag tror att det handlar om att, om det är någonting som du verkligen vill, bli ett verktyg för att det skall förverkligas, tänk t.ex. såhär:

Du kanske är lärare för många elever. Det finns ingenting du hellre vill än att lära dem så att de en dag klarar sig själva. Ok. Hur skall du kunna veta att de klarar sig själva om du inte lämnar dem? Ett lite drastisk exempel.