Ett försvar av kultiveringen
Moderator: Moderatorgruppen
Ett försvar av kultiveringen
Detta inlägg blev tyvärr lite långt och jag tar upp flera olika problem på en och samma gång. Tyvärr blev det så. Men vill du börja diskutera någon del av vad jag säger så är du välkommen.
I ett postmodernt samhälle kan vi konstadera att kulturen är död. Kulturer blir mer som leksaker i en leksakslåda. Vi väljer tidigt en leksak, ett favoritgosedjur, som vi senare i livet vill försvara med blod och tårar eftersom vi identifierar oss med denna leksak. Det är en del av oss själva. Det är endel av våran grund.
Jag skulle vilja försvara kulturen som tanke. Men då måste jag också klargöra vad jag egentligen menar. Kultur och humanism ligger för mig välidgt nära varandra, och då pratar jag inte om hur dessa som strömningar av idéer råkar flyta genom västerländsk idéhistoria. Jag pratar om något annat. Det jag försöker uttrycka kan vara svårt att förstå för människor som bara kan närma sig verkligheten från en bestämd punkt, från ett centralt perspektiv eller ur ett språkligt. Jag skulle nog också hävda att detta sett att närma sig världen fortfarande lever kvar hos postmoderna tänkare, även fast de börjat leka runt bland perspektiven/leksakerna lite mer.
Vissa vill kontrastera kulturen mot naturen, men detta är för mig bara att vara låst i ett speciellt sätt att se på kultur.
Jag har ett annat sätt att se på det. Kulturen är ett uttryck för naturen. Kulturer är och har alltid varit endel av människan. Jämför det med en dator. Kulturen är en del av mjukvaran. Våran kulturella utveckling har gett oss en större och större samling mjukvarubaserade program. Och precis som en dator inte kan vara utan mjukvara kan vi inte vara utan kultur. Det vore som historien om djungelboken - men även där så annamar han och anpassar sig till de mekanismer (instinkter) som djuren har.
En sak som är viktigt är att förstå att mjukvarna är begränsad av hårdvaran. Jag tar emot många av de postmoderna tankarna som brytigt upp mycket bland unken instängdhet. Men som vi alla som faktiskt undersökt det på djupet, så kan vi inte leva i ett vakuum - det resulterar bara i galenskap, förvirring, cynism, avillusionering och depression. Tro mig, jag har varit där. Djupt ner, men jag lyckades ta mig upp igen. Postmoderna filosofer som håller kvar i sina leksaker kanske hävdar att vi kan leva i ett vakuum, men detta är för mig bara en enorm förtryckning av problematiken. När jag tittar och observerar många människor jag i min vardag annamar postmoderna tankar som en av deras huvudströmningar så slås jag alltid av att de verkar ta lite för hårt på deras sätt att se på saker, jag slås ofta när jag tittar på dem hur gärna de vill hålla sig fast i deras postmoderna ickeställningar och kan försvara dessa så långt det går till det bara återstår en meningslös sörja. Postmoderna filosofer vill inte ta ställning, eller de säger det iallafall.
Börjar man leka lite med dom, testa idéer, så är vissa jag träffat nästan fanatiska i deras övertygelse. Men som jag sag detta är för mig bara en förträngning av problematiken.
Jag är ledsen att jag inte kan uttrycka mig på ett mera fint språk med fina ord. Men jag har som sagt inte läst mycket västerländsk filosofi. Jag har läst mycket österländskt. Ibland när jag försöker ta del av filosofiska diskussioen så känner jag ibland att jag inte förstår vissa pratar om, men jag tror att det ofta handlar om att jag inte har ett språk för att förstå vad de menar. Jag tror vi kan förstå mycket utan att ha ett språk för saker.
Jag upplever ofta att jag träffar människor som inte läst filosofi, men som har en intuition, en medvetenhet om problematik, en inre förståelse för saker, även fast de inte kan förmedla den via språket. De kanske har endel saker som är oklara och diffusa, men har i regel en större medvetenhet. Man kan resonera med dom och dom kan förstå vad man pratar om, även fast de aldrig öppnat en bok. De har istället observerat verkligheten.
Ibland träffar jag människor som är på andra sidan av problematiken, de har läst enormt mycket filsofi, men på något sätt så känner jag att de hakar sig fast i komplexa ytor. Det har så att säga lärt sig härma argument, men förstår egentligen inte innebörden av deras egna ställningstagande. De kanske kan försvara argument, men de förstår inte deras egna underliggande desperation att hela tiden få allt gå ihop. De stirrar sig blinda på böckerna och glömmer bort att titta på hur människor faktiskt beteer sig.
Men man kan lära sig mycket genom att bara observera.
Jag känner ibland att jag med oförstörda ögon närma sig filosofiska diskussioner som springer ur västerländksa tankar. Det är precis som att när man rest runt bland andra kulturer, så kan det få en att förstå sin egna bättre. Man ser hur människor som inte är beresta gärna håller kvar i sina seder och deras idéhistoria eftersom det trots allt är det enda/rätta sättet att förhålla sig till saker.
Men naturligtvis är jag långt ifrån oförstöd. Jag har mycket av västländsk kultur kvar, men jag har en större distans till den. Men jag upplevt att många som läser västerländskfilosofi också kan skaffa sig en större distans till saker. Jag försöker alltså inte säga att det finns andra här på forumet som ha större distans till sina egna tankar än vad jag har till mina. Absolut inte. Jag har mina egna problem.
Jag ska återgå till vad inlägget igentligen handlade om i början. Jag ska försöka förklara vad jag menar med kultur och humanism.
För mig bör vi hitta en plattform att stå på och kultur är något vi måste ha. Kultivering och bildning handlar för mig om att skapa ett utrymme inom och mellan människor.
Humanism är för mig inte en kulturell strömning som börjar där kristendomen tar slut.
Jag har en vän som är väldigt inspirerad av Nietzsche och tjatar om detta nästan hela tiden. Historiskt så kanske det stämmer men att vara en människa med alturistiska värderingar är för mig bara att vara medveten om vad det innebär att lida pga anledningar som ligger över ens egna makt. Detta är för mig en naturligt förlopp inte något som har med kulturbundenhet att göra. Precis som mänskligt äckel inte är bundet till någon kultur. Kultur är för mig att vi på ett kollektivt plan få varandra att inse den mänskliga dynamik som skapas mellan människor under olika förhållanden. Kultur bör inte handla om att propagera för en typ av livssyn eller en samling dogmer.
Bildning är att medvetandegöra stora drag i hur människan fungerar, på ett djupare plan, kalla det filosofiskt eller psykoligiskt. En människa som när han kommer hem från jobbet märker att han fått sitt hus uppeldat kommer att bli ledsen eftersom huset var endel av hans liv. Detta har men människans natur att göra. Naturligtvis påverkar kulturen människan.
Men det jag försöker säga att kultur är att skapa utrymme för att förstå hur komplex verkligheten är, inte att förenkla den.
Humanism är alltså i den bermärkelsen oberoende av kulturer, det handlar mera om att inse det naturliga i att alla människor strävar efter värdighet.
I ett postmodernt samhälle kan vi konstadera att kulturen är död. Kulturer blir mer som leksaker i en leksakslåda. Vi väljer tidigt en leksak, ett favoritgosedjur, som vi senare i livet vill försvara med blod och tårar eftersom vi identifierar oss med denna leksak. Det är en del av oss själva. Det är endel av våran grund.
Jag skulle vilja försvara kulturen som tanke. Men då måste jag också klargöra vad jag egentligen menar. Kultur och humanism ligger för mig välidgt nära varandra, och då pratar jag inte om hur dessa som strömningar av idéer råkar flyta genom västerländsk idéhistoria. Jag pratar om något annat. Det jag försöker uttrycka kan vara svårt att förstå för människor som bara kan närma sig verkligheten från en bestämd punkt, från ett centralt perspektiv eller ur ett språkligt. Jag skulle nog också hävda att detta sett att närma sig världen fortfarande lever kvar hos postmoderna tänkare, även fast de börjat leka runt bland perspektiven/leksakerna lite mer.
Vissa vill kontrastera kulturen mot naturen, men detta är för mig bara att vara låst i ett speciellt sätt att se på kultur.
Jag har ett annat sätt att se på det. Kulturen är ett uttryck för naturen. Kulturer är och har alltid varit endel av människan. Jämför det med en dator. Kulturen är en del av mjukvaran. Våran kulturella utveckling har gett oss en större och större samling mjukvarubaserade program. Och precis som en dator inte kan vara utan mjukvara kan vi inte vara utan kultur. Det vore som historien om djungelboken - men även där så annamar han och anpassar sig till de mekanismer (instinkter) som djuren har.
En sak som är viktigt är att förstå att mjukvarna är begränsad av hårdvaran. Jag tar emot många av de postmoderna tankarna som brytigt upp mycket bland unken instängdhet. Men som vi alla som faktiskt undersökt det på djupet, så kan vi inte leva i ett vakuum - det resulterar bara i galenskap, förvirring, cynism, avillusionering och depression. Tro mig, jag har varit där. Djupt ner, men jag lyckades ta mig upp igen. Postmoderna filosofer som håller kvar i sina leksaker kanske hävdar att vi kan leva i ett vakuum, men detta är för mig bara en enorm förtryckning av problematiken. När jag tittar och observerar många människor jag i min vardag annamar postmoderna tankar som en av deras huvudströmningar så slås jag alltid av att de verkar ta lite för hårt på deras sätt att se på saker, jag slås ofta när jag tittar på dem hur gärna de vill hålla sig fast i deras postmoderna ickeställningar och kan försvara dessa så långt det går till det bara återstår en meningslös sörja. Postmoderna filosofer vill inte ta ställning, eller de säger det iallafall.
Börjar man leka lite med dom, testa idéer, så är vissa jag träffat nästan fanatiska i deras övertygelse. Men som jag sag detta är för mig bara en förträngning av problematiken.
Jag är ledsen att jag inte kan uttrycka mig på ett mera fint språk med fina ord. Men jag har som sagt inte läst mycket västerländsk filosofi. Jag har läst mycket österländskt. Ibland när jag försöker ta del av filosofiska diskussioen så känner jag ibland att jag inte förstår vissa pratar om, men jag tror att det ofta handlar om att jag inte har ett språk för att förstå vad de menar. Jag tror vi kan förstå mycket utan att ha ett språk för saker.
Jag upplever ofta att jag träffar människor som inte läst filosofi, men som har en intuition, en medvetenhet om problematik, en inre förståelse för saker, även fast de inte kan förmedla den via språket. De kanske har endel saker som är oklara och diffusa, men har i regel en större medvetenhet. Man kan resonera med dom och dom kan förstå vad man pratar om, även fast de aldrig öppnat en bok. De har istället observerat verkligheten.
Ibland träffar jag människor som är på andra sidan av problematiken, de har läst enormt mycket filsofi, men på något sätt så känner jag att de hakar sig fast i komplexa ytor. Det har så att säga lärt sig härma argument, men förstår egentligen inte innebörden av deras egna ställningstagande. De kanske kan försvara argument, men de förstår inte deras egna underliggande desperation att hela tiden få allt gå ihop. De stirrar sig blinda på böckerna och glömmer bort att titta på hur människor faktiskt beteer sig.
Men man kan lära sig mycket genom att bara observera.
Jag känner ibland att jag med oförstörda ögon närma sig filosofiska diskussioner som springer ur västerländksa tankar. Det är precis som att när man rest runt bland andra kulturer, så kan det få en att förstå sin egna bättre. Man ser hur människor som inte är beresta gärna håller kvar i sina seder och deras idéhistoria eftersom det trots allt är det enda/rätta sättet att förhålla sig till saker.
Men naturligtvis är jag långt ifrån oförstöd. Jag har mycket av västländsk kultur kvar, men jag har en större distans till den. Men jag upplevt att många som läser västerländskfilosofi också kan skaffa sig en större distans till saker. Jag försöker alltså inte säga att det finns andra här på forumet som ha större distans till sina egna tankar än vad jag har till mina. Absolut inte. Jag har mina egna problem.
Jag ska återgå till vad inlägget igentligen handlade om i början. Jag ska försöka förklara vad jag menar med kultur och humanism.
För mig bör vi hitta en plattform att stå på och kultur är något vi måste ha. Kultivering och bildning handlar för mig om att skapa ett utrymme inom och mellan människor.
Humanism är för mig inte en kulturell strömning som börjar där kristendomen tar slut.
Jag har en vän som är väldigt inspirerad av Nietzsche och tjatar om detta nästan hela tiden. Historiskt så kanske det stämmer men att vara en människa med alturistiska värderingar är för mig bara att vara medveten om vad det innebär att lida pga anledningar som ligger över ens egna makt. Detta är för mig en naturligt förlopp inte något som har med kulturbundenhet att göra. Precis som mänskligt äckel inte är bundet till någon kultur. Kultur är för mig att vi på ett kollektivt plan få varandra att inse den mänskliga dynamik som skapas mellan människor under olika förhållanden. Kultur bör inte handla om att propagera för en typ av livssyn eller en samling dogmer.
Bildning är att medvetandegöra stora drag i hur människan fungerar, på ett djupare plan, kalla det filosofiskt eller psykoligiskt. En människa som när han kommer hem från jobbet märker att han fått sitt hus uppeldat kommer att bli ledsen eftersom huset var endel av hans liv. Detta har men människans natur att göra. Naturligtvis påverkar kulturen människan.
Men det jag försöker säga att kultur är att skapa utrymme för att förstå hur komplex verkligheten är, inte att förenkla den.
Humanism är alltså i den bermärkelsen oberoende av kulturer, det handlar mera om att inse det naturliga i att alla människor strävar efter värdighet.
-
Tomas Brolins målgest
- Inlägg: 290
- Blev medlem: 18 sep 2005 13:24
Det verkar som om du blandar ihop olika humanismer här, eller? I och med att du talar om både altruism och ideologi.
Kultur är enligt min mening allt - det är den immanens jag ständigt har pratat om här.
För övrigt så förstår jag inte vilka "postmoderna" filosofer det är du syftar på när du säger att det finns ett antal sådana som inte vill ta ställning. Du får gärna fråga dina bekanta vilka det är de egentligen pratar om.
Om jag ska bidra med min egna åsikt (utöver det där med immanens) så tycker jag hela begreppet "postmodernism" i alla dess olika former är fett överskattat - i och med att det i stort sett aldrig har funnits någon som har påstått sig vara "postmodernist", utan det är snarare ett populärfilosofisk ord man ibland använder sig av för att göra saker bevkämt för sig själv (och då pratar vi alltså om de som oftast ställer sig negativa till "postmodernismen").
Så, ja... det är typ osmidigt att använda sig av ordet om det är något man verkligen vill ha sagt, menar jag, eller nåt.
Men jag förstår din poäng, du tog ju upp fler saker än just bara postmodernism (dock håller jag inte med, som sagt, immanens..).
Kultur är enligt min mening allt - det är den immanens jag ständigt har pratat om här.
För övrigt så förstår jag inte vilka "postmoderna" filosofer det är du syftar på när du säger att det finns ett antal sådana som inte vill ta ställning. Du får gärna fråga dina bekanta vilka det är de egentligen pratar om.
Om jag ska bidra med min egna åsikt (utöver det där med immanens) så tycker jag hela begreppet "postmodernism" i alla dess olika former är fett överskattat - i och med att det i stort sett aldrig har funnits någon som har påstått sig vara "postmodernist", utan det är snarare ett populärfilosofisk ord man ibland använder sig av för att göra saker bevkämt för sig själv (och då pratar vi alltså om de som oftast ställer sig negativa till "postmodernismen").
Så, ja... det är typ osmidigt att använda sig av ordet om det är något man verkligen vill ha sagt, menar jag, eller nåt.
Men jag förstår din poäng, du tog ju upp fler saker än just bara postmodernism (dock håller jag inte med, som sagt, immanens..).
Det jag menar att tanken om metanarrativ lätt blir ett metanarrativ.
Det spelar ingen roll vad vi kallar saker. Jag försöker bara göra mig förstådd. Jag ser ett problem och försöker använda den begränsade mängd begrepp jag har.
Människor som är medvetna om den komplexitet jag försöker peka på kan i regel förstå vad jag vill nå, men det betyder inte att de håller med mig, men diskussionen kan så att säga gå vidare istället för att diskussionen inte ens kommer igång eftersom personen inte fattar vad jag menar. Jag syftar inte på att du är dum, utan att min oförmåga att göra mig förstådd genom mitt begränsade språk. Det kräver så att säga att folk är lite ödmjuka och hjälper mig på traven.
Det spelar ingen roll vilka ord jag använder när jag försöker prata om "humanism", eftersom jag pratar egentligen om värderingar och intuitioner jag har som resonerar med saker, och kanske närmast resonerar med det vi brukar kalla "humanism". Skulle jag använda orden ideologi eller altruism skulle andra missförstånd ändå uppstå. Det går inte att komma ifrån att språket är begränsat. Men jag pratar mer om alturism, inte som en rationell ide om hur lyckan teoretiskt skulle kunna höjas, utan som en intuitivt insikt i hur min bild av hur människor fungerar och vad som är hållbart - enligt mitt personliga sätt att se på saker.
Det jag försöker diskutera är inte humanismen som ideologi. Utan att jag som person växt upp under förhållanden av kärlek som gjort att jag har en positiv människosyn. Det handlar inte om humanistisk kärlek eller kristen kärlek. Det handlar en grundläggande insikt i att människors ytor bör respekteras. Det handlar om en förmåga att omdefiniera, att töja på gränserna för det man vårdar och bryr sig om.
Problemet som jag ser det som är att många tolkar Nietzsche på ett sådant sätt som merför destruktion. Vissa som läser Nietzsche tänker: "Aha det är viljan till makt som ligger som grund för mycket av människornas beteende" och så att säga inser människors, eller vissa "kristna" människors hyckleri. Men konsekvensen blir bara att de tror att viljan till makt går att rättfärdiga. Det är ju helt idiotisk. Det är inte bättre att slå sig fram och sträva efter makt för att det plöstligt blev okej jämfört med andra som inte är medvetna om att de förtränger det.
Poängen som jag upplever att många inte fattar är att det handlar om att medvetandegöra de mekanismer som gör att vi tvångsmässigt söker efter makt och förstå att de är destruktiva. Det handlar om att överträffa den omedvetna viljan till makt och ge människor yta, inte att det är okej att köra över andras ytor. Många kanske inte håller med mig och tycker att det är omöjligt att överträffa egoism, men grattis tur att du inte blev diktator. Egoismen och vårdandet av det man bryr sig om kommer alltid att styra, skillnaden är att vissa vågar expandera deras gränder, medans andra inte gör det. Eller som utvecklingsspykologen Carol Gilligan sammanfattade sina forskningsresultat: Kvinnor går från: 1. Selfish, 2. Care, 3. Universal Care. Dvs egocentrisk, etnhocentrisk, worldcentric. Nazistmödrar var ofta extremt kärleksfulla. Problem är att det var entocentrisk kärlek. http://www.stolaf.edu/people/huff/class ... ligan.html
Om vi tar vissa hårddragare som hävdar att det inte finns någon mänsklig natur, så är det bra att göra distinktion mellan människans mjukvara och hårdvara för att använda metaforer. Det finns ingen mänsklig natur i mjukvaran, men i hårdvaran - det finns mekanismer som spelar och som kan ha hårdare eller lösarekoppling till människans värderingar.
Kontrastera tanken om att mänskliga naturen inte existerar med viljan till makt - ett påstående om människans natur, det går inte ihop. Nu sa nietzsche har jag för mig att detta gällde allt i universum - men detta är för mig bara projicerad idealism, en tolkning.
Det finns redan naturlig orsak och verkan om hur karaktärsdrags drag uppkommer som reden är i spel. Dessa karaktärsdrag påverkar sedan vilka filosofer vi väljer att ta till oss eftersom dessa filosofer resonerar med det vi upplevt. Får du en uppfostran utan kärlek är det större chans att du får en bittrare människosyn och söker dig till en bitter filosof. Står du i en situation då du märker att du håller på att bli mördad, får du panik och ett adrenalinrus och försvarar dig - ovasett om du har egoistiska eller ytliga altruistiska värderingar.
Det finns en natur hos oss under våra värderingar, även fast värderingar kan få oss att överträffa denna natur. Denna natur kanske är extremt svår att definiera, men det jag försöker säga är att det finns förhållanden i situationer som gör att vi reagerar enligt vissa mönster. En situation där mobbing uppstår är inte en situation som uppstår i vissa former av kulturer och andra inte, det är i grunden något mera primalt. Kulturer handlar alltså om styrandet av det primala.
Jag vet inte om jag får fram det jag försöker säga.
Det spelar ingen roll vad vi kallar saker. Jag försöker bara göra mig förstådd. Jag ser ett problem och försöker använda den begränsade mängd begrepp jag har.
Människor som är medvetna om den komplexitet jag försöker peka på kan i regel förstå vad jag vill nå, men det betyder inte att de håller med mig, men diskussionen kan så att säga gå vidare istället för att diskussionen inte ens kommer igång eftersom personen inte fattar vad jag menar. Jag syftar inte på att du är dum, utan att min oförmåga att göra mig förstådd genom mitt begränsade språk. Det kräver så att säga att folk är lite ödmjuka och hjälper mig på traven.
Det spelar ingen roll vilka ord jag använder när jag försöker prata om "humanism", eftersom jag pratar egentligen om värderingar och intuitioner jag har som resonerar med saker, och kanske närmast resonerar med det vi brukar kalla "humanism". Skulle jag använda orden ideologi eller altruism skulle andra missförstånd ändå uppstå. Det går inte att komma ifrån att språket är begränsat. Men jag pratar mer om alturism, inte som en rationell ide om hur lyckan teoretiskt skulle kunna höjas, utan som en intuitivt insikt i hur min bild av hur människor fungerar och vad som är hållbart - enligt mitt personliga sätt att se på saker.
Det jag försöker diskutera är inte humanismen som ideologi. Utan att jag som person växt upp under förhållanden av kärlek som gjort att jag har en positiv människosyn. Det handlar inte om humanistisk kärlek eller kristen kärlek. Det handlar en grundläggande insikt i att människors ytor bör respekteras. Det handlar om en förmåga att omdefiniera, att töja på gränserna för det man vårdar och bryr sig om.
Problemet som jag ser det som är att många tolkar Nietzsche på ett sådant sätt som merför destruktion. Vissa som läser Nietzsche tänker: "Aha det är viljan till makt som ligger som grund för mycket av människornas beteende" och så att säga inser människors, eller vissa "kristna" människors hyckleri. Men konsekvensen blir bara att de tror att viljan till makt går att rättfärdiga. Det är ju helt idiotisk. Det är inte bättre att slå sig fram och sträva efter makt för att det plöstligt blev okej jämfört med andra som inte är medvetna om att de förtränger det.
Poängen som jag upplever att många inte fattar är att det handlar om att medvetandegöra de mekanismer som gör att vi tvångsmässigt söker efter makt och förstå att de är destruktiva. Det handlar om att överträffa den omedvetna viljan till makt och ge människor yta, inte att det är okej att köra över andras ytor. Många kanske inte håller med mig och tycker att det är omöjligt att överträffa egoism, men grattis tur att du inte blev diktator. Egoismen och vårdandet av det man bryr sig om kommer alltid att styra, skillnaden är att vissa vågar expandera deras gränder, medans andra inte gör det. Eller som utvecklingsspykologen Carol Gilligan sammanfattade sina forskningsresultat: Kvinnor går från: 1. Selfish, 2. Care, 3. Universal Care. Dvs egocentrisk, etnhocentrisk, worldcentric. Nazistmödrar var ofta extremt kärleksfulla. Problem är att det var entocentrisk kärlek. http://www.stolaf.edu/people/huff/class ... ligan.html
Om vi tar vissa hårddragare som hävdar att det inte finns någon mänsklig natur, så är det bra att göra distinktion mellan människans mjukvara och hårdvara för att använda metaforer. Det finns ingen mänsklig natur i mjukvaran, men i hårdvaran - det finns mekanismer som spelar och som kan ha hårdare eller lösarekoppling till människans värderingar.
Kontrastera tanken om att mänskliga naturen inte existerar med viljan till makt - ett påstående om människans natur, det går inte ihop. Nu sa nietzsche har jag för mig att detta gällde allt i universum - men detta är för mig bara projicerad idealism, en tolkning.
Det finns redan naturlig orsak och verkan om hur karaktärsdrags drag uppkommer som reden är i spel. Dessa karaktärsdrag påverkar sedan vilka filosofer vi väljer att ta till oss eftersom dessa filosofer resonerar med det vi upplevt. Får du en uppfostran utan kärlek är det större chans att du får en bittrare människosyn och söker dig till en bitter filosof. Står du i en situation då du märker att du håller på att bli mördad, får du panik och ett adrenalinrus och försvarar dig - ovasett om du har egoistiska eller ytliga altruistiska värderingar.
Det finns en natur hos oss under våra värderingar, även fast värderingar kan få oss att överträffa denna natur. Denna natur kanske är extremt svår att definiera, men det jag försöker säga är att det finns förhållanden i situationer som gör att vi reagerar enligt vissa mönster. En situation där mobbing uppstår är inte en situation som uppstår i vissa former av kulturer och andra inte, det är i grunden något mera primalt. Kulturer handlar alltså om styrandet av det primala.
Jag vet inte om jag får fram det jag försöker säga.
Äsch, ibland känns det hopplöst att ens försöka ha en diskussion. Det är ibland så jävla svårt att verkligen få ut det man tänker.
Det jag försöker säga är att om kulturer är konstruerade som ett naturligt utryck av människans natur, så är det bäst att vi med omsorg väljer våra värderingar. Vi är för första gången fria att välja hur fan vi vill leva. Vågar du inte välja dina värderingar så väljer andra omständigheter dom.
Och snälla försök undersöka varför du överhuvud tycker någonting. Det är så lätt att tycka till om allt.
Det jag försöker säga är att om kulturer är konstruerade som ett naturligt utryck av människans natur, så är det bäst att vi med omsorg väljer våra värderingar. Vi är för första gången fria att välja hur fan vi vill leva. Vågar du inte välja dina värderingar så väljer andra omständigheter dom.
Och snälla försök undersöka varför du överhuvud tycker någonting. Det är så lätt att tycka till om allt.
-
Tomas Brolins målgest
- Inlägg: 290
- Blev medlem: 18 sep 2005 13:24
Jag förstår vad du säger, det är vanliga invändningar du framför, jag skulle nog (utan att vilja förolämpa dig eller nåt) till och med påstå att du är rätt så traditionell i ditt tänkesätt - åtminstone när det gäller det där med att teorin om metanarrativ lätt kan bli ett metanarrativ självt. Jürgen Habermas har t.ex skrivit en hel del om detta (och han är väl en av de mest populära personerna som gjort det, just därför nämner jag honom).
Och jag håller med... frågan är svår, jag har ingen aning om huruvida de lokala narrativen, (decentraliseringen) - situationismen - som uttrycks hos bland annat Lyotard (som skrev det där med metanarrativ) egentligen fungerar eller ej, men det är åtminstone ett intressant ämne.
Sedan vet jag inte riktigt vad det är du säger om Nietzsche, om du har misstolkat honom eller inte - och om du tror på det han (enligt dig) har skrivit eller inte (det enda jag förstår är att du inte håller med honom). Så... ja, det skulle vara kul om du skrev nåt mer om det, för att klargöra, eller nåt.
Nu kan jag bara åter igen komma med min immanens, jag tror inte att det finns någon kausalitet i sakernas tillstånd över huvud taget, utan att allt uppkommer och består i relation till allt annat, så... ja, det finns ingen natur som ligger utanför detta, som sagt. Det är mer som en chimär, vilket visserligen allt är...
Jag ser dig inte så bra på grund av att du sitter på lite väl för höga hästar...
Och jag håller med... frågan är svår, jag har ingen aning om huruvida de lokala narrativen, (decentraliseringen) - situationismen - som uttrycks hos bland annat Lyotard (som skrev det där med metanarrativ) egentligen fungerar eller ej, men det är åtminstone ett intressant ämne.
Sedan vet jag inte riktigt vad det är du säger om Nietzsche, om du har misstolkat honom eller inte - och om du tror på det han (enligt dig) har skrivit eller inte (det enda jag förstår är att du inte håller med honom). Så... ja, det skulle vara kul om du skrev nåt mer om det, för att klargöra, eller nåt.
Nu kan jag bara åter igen komma med min immanens, jag tror inte att det finns någon kausalitet i sakernas tillstånd över huvud taget, utan att allt uppkommer och består i relation till allt annat, så... ja, det finns ingen natur som ligger utanför detta, som sagt. Det är mer som en chimär, vilket visserligen allt är...
Och snälla försök undersöka varför du överhuvud tycker någonting. Det är så lätt att tycka till om allt.
Jag ser dig inte så bra på grund av att du sitter på lite väl för höga hästar...
I Never Talked To Bob Dylan med Patti Smith är världens bästa bootleg.
Jag har inte koll på Nietsche, jag har bara en koll på hur vissa som säger att de läst nietzsche tycker sig ha rätt att bete sig. Jag säger inget om nietzsche, mycket jag hört av honom låter väldigt vettigt.Tomas Brolins målgest skrev:Sedan vet jag inte riktigt vad det är du säger om Nietzsche, om du har misstolkat honom eller inte - och om du tror på det han (enligt dig) har skrivit eller inte (det enda jag förstår är att du inte håller med honom). Så... ja, det skulle vara kul om du skrev nåt mer om det, för att klargöra, eller nåt.
Jag förstår inte riktigt vad du menar när du säger att allt är immanens, det är ett för kompakt påstående, om du vecklar ut det kanske? Kausalitet är för mig det som redan händer, att härleda kausalitet är för mig en godtycklig men ibland nödvändig process.Nu kan jag bara åter igen komma med min immanens, jag tror inte att det finns någon kausalitet i sakernas tillstånd över huvud taget, utan att allt uppkommer och består i relation till allt annat, så... ja, det finns ingen natur som ligger utanför detta, som sagt. Det är mer som en chimär, vilket visserligen allt är...
Haha, det där var egentligen en notis till mig själv. Jag kommer på mig själv ibland att tycka till om saker som jag inte fattar någonting om. Händer mig hela tiden. Det var inte tänkt som ett krav, det var egenligen ett ödmjukt vädjande.Och snälla försök undersöka varför du överhuvud tycker någonting. Det är så lätt att tycka till om allt.
Jag ser dig inte så bra på grund av att du sitter på lite väl för höga hästar...
Alltså poängen med hela mitt inlägg är att jag ibland stöter på personer som tycker sig vara väldigt influerade av nietzsche och neoníetzscheanska filosofer som argumenterar i hästlängder och dömmer ut en på tre sekunder så fort man nämer ordet humanism. Fan jag är inspirerad av buddhism och österländska ideer och blir så trött på att försöka försvara en ståndpunkt som jag inte ens har. Jag använder ordet humanism, eftersom det är tänkt att förenkla diskussionen. Men jag kanske inte borde använda ord överhuvudtaget.
-
Tomas Brolins målgest
- Inlägg: 290
- Blev medlem: 18 sep 2005 13:24
Jag har inte koll på Nietsche, jag har bara en koll på hur vissa som säger att de läst nietzsche tycker sig ha rätt att bete sig. Jag säger inget om nietzsche, mycket jag hört av honom låter väldigt vettigt.
Okej, då förstår jag.
Så till immanensen, jag har här en gång förut försökt ta upp ämnet på http://filosofiforum.com/forum/viewtopic.php?t=1673&sid=2fd5cebea49a9b20051b2000d3d7d5e6 , dock fick jag tyvärr ingen respons på det, så det avstannade.
Den första länken jag gav där (http://www.seedwiki.com/wiki/skensats/immanens_och_geopolitik.cfm?wpid=187695), beskriver det rätt så bra med hjälp av öar och havet.
Du kan inte räkna med det ena (öarna), om du inte samtidigt har det andra (havet) - alltså är båda delarna lika viktiga; för sig själva. Det ena utesluter det andra.
Du kan inte peka ut något specifikt av dem, utan det är helheten som definierar dem. Helheten är immanens (slår du upp ordet immanent i en ordbok så ser du antagligen ord som "inneboende" och "oskiljaktig", det säger allt).
Förstår du nu?
Läser du länken också, så kanske du förstår.
Haha, det där var egentligen en notis till mig själv. Jag kommer på mig själv ibland att tycka till om saker som jag inte fattar någonting om. Händer mig hela tiden. Det var inte tänkt som ett krav, det var egenligen ett ödmjukt vädjande.
Hehe, lätt hänt. Men jag förstår din tanke, många hävdar sig faktiskt utan att riktigt förstå varför.
I Never Talked To Bob Dylan med Patti Smith är världens bästa bootleg.
Alltså jag försår ärligt talat inte. Jag försöker förstå. Men uppfattar i mitt huvud bara begrepp jag inte förstår. Vad menas med självupphållande, öar och kritik mot det vertikala? Jag har några funderingar på vad de kanske kan betyda, men jag är inte säker på om jag förstått.
Alltså varför ställer du emot dig tanken om transcendens? Slog upp det:
Alltså varför ställer du emot dig tanken om transcendens? Slog upp det:
Alltså jag tvekar inte på att det finns olika former av s.k. transpersonella, transcendenta eller "religösa" upplevelser. Problemet är när man ska försöka tolka dessa. För mig handlar transcendenta upplevlser bara ett annat förhållningsätt till sinnerna. Det är inte "sinnevärlden" vi överskrider, det är våra antaganden om att vi är isolerande, skillda från världen som blir bortblåsta och vi upplever en kontakt mellan identitet och värld. Alltså jag tror att ordet transcendes används i andra sammanhang också kanske används helt annorlunda då. Äsch."Överskridande". Ordet syftar på den verklighet som ligger bortom den empiriska sinnevärlden.
-
Tomas Brolins målgest
- Inlägg: 290
- Blev medlem: 18 sep 2005 13:24
Alltså jag försår ärligt talat inte. Jag försöker förstå. Men uppfattar i mitt huvud bara begrepp jag inte förstår. Vad menas med självupphållande, öar och kritik mot det vertikala? Jag har några funderingar på vad de kanske kan betyda, men jag är inte säker på om jag förstått.
Att det är självuppehållande innebär enkelt sagt att vi helt enkelt lever i vår egen värld, det är vi som ständigt (åter)skapar den. Inget liv, inget skapande, ingen värld.. Liv förutsätter skapande, skapande förutsätter liv.
Vad det vertikala betyder är ju faktiskt bra beskrivet i länken.
Och det där med öar - en ö definieras av havet, precis som havet definieras av öarna, de är oskiljaktiga och därför immanenta.
Just varför jag ställer mig emot transcendens tycker jag nog man kan förstå genom hela mitt resonemang.
Och varför ska jag "gå och läsa mina filosofiböcker"? Jag kanske inte alls läser filosofiböcker över huvud taget... var inte så fördomsfull
I Never Talked To Bob Dylan med Patti Smith är världens bästa bootleg.
Jag förstår halvt som halvt, det jag tycker mig förstå låter rilmligt. Jag vet inte. Mitt intresse för filosoferande tycks tona bort, jag är bara intresserad av att förstå min egna förvirring.Tomas Brolins målgest skrev:Att det är självuppehållande innebär enkelt sagt att vi helt enkelt lever i vår egen värld, det är vi som ständigt (åter)skapar den. Inget liv, inget skapande, ingen värld.. Liv förutsätter skapande, skapande förutsätter liv.
Vad det vertikala betyder är ju faktiskt bra beskrivet i länken.
Och det där med öar - en ö definieras av havet, precis som havet definieras av öarna, de är oskiljaktiga och därför immanenta.
Just varför jag ställer mig emot transcendens tycker jag nog man kan förstå genom hela mitt resonemang.
Förlåt för min otydlighet, det var inte riktat till dig. Det var riktat mot alla som läser mitt inlägg.Och varför ska jag "gå och läsa mina filosofiböcker"? Jag kanske inte alls läser filosofiböcker över huvud taget... var inte så fördomsfull
Till alla som läser detta: Ni får tro vad de vill, jag vill inte försöka övertyga någon längre. Tro på humanism om du känner för det, tro på något annat om ni känner för det.
-
Tomas Brolins målgest
- Inlägg: 290
- Blev medlem: 18 sep 2005 13:24
Förlåt jag vet inte vad jag ska säga. Jag känner mig inte på humör. Vad var den ursprungliga frågan? Kultiveringen för att skapa utrymme att acceptera att verkligheten är komplex, eller vad det något annat du tänkte på?Tomas Brolins målgest skrev:Okej, då förstår jag.
Synd att du inte vill fortsätta med den ursprungliga frågan i tråden, jag tycker den verkar intressant (betydligt mer intressant än vad frågor här oftast brukar vara).
-
Tomas Brolins målgest
- Inlägg: 290
- Blev medlem: 18 sep 2005 13:24
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 20 och 0 gäster
