xion skrev:rekoj skrev: Kanske kan du tänka dig själen som en subjektsfaktor. Subjektsfaktorer behöver man väl inte associera till substanser, tänker jag, då blir det istället motsatsen - en objektsfaktor.
Njae.. Subjekt och objekt är ju element i språket. Beståndsdelarna (orden) i språket måste skapas av något. Den minsta beståndsdelen kanske kan vara en tanke. Kan en tanke ha några egenskaper utan att någon tänker den?
Jag upplever att du här, liksom Pilatus tenderar att göra, håller dig fast vid ett objektsinriktat tänkande...som "beståndsdelar", "substanser" (jag vet inte om det blir mindre objektsinriktat för att man tänker sig en icke-materiell substans, vad det nu skulle innebära).
Inom exempelvis sociologin, socialvetenskapen, brukar man göra uppdelning mellan metodologisk objektivism och metodologisk subjektivism. Kanske kan man kalla hardcore-varianter av den metodologiska objektivismen i den tidiga positivismen, med Auguste Comte m fl, som ville skapa en socialvetenskap utifrån i stort sätt samma principer som naturvetenskapen.
Mer moderna sociologer, exvis Bourdieu och Foucault, har mer varit inne på att objektistiska och subjektivistiska ansatser måste förenas.
Inom naturvetenskapen kan man nog säga att det är metodologisk objektivism som dominerar. Och det kan nog tänkas finnas en uppfattning om att det som inte är metodologisk objektivism inte är verklig vetenskap över huvud taget. Men kanske kan man se tvärtom också...och anse att det bedrivs för lite metodologisk subjektivism inom naturvetenskapen.
Kanske tycker ni det jag skriver mest är "goddag yxskaft"...må så vara i så fall. Jag tror iaf man kan relatera detta till trådens frågeställning på nåt sätt... Om ni inte förstår vad jag menar kan ni pröva vända er till originalkällorna jag nämner här, som exvis Foucault och Bourdieu då.