Sceptisk skrev:Kanske man kan säga att det inte går att definiera begrepp utan att göra dem meningsfulla. Ego är lika abstrakt koncept som "jaget" och att säga "jagism" är inte speciellt meningsfullt. Begreppet har använts på olika sätt, som en bedömning av både neutrala, positiva och negativa karaktärsdrag hos en person. Den neutrala betydelsen av "ego" har använts att representera medvetenheten om sig själv som en individ. Den positiva betydelsen är att ha en stark självkänsla och den negativa i att ha en falsk självbild som hos narcissisten. Eftersom roten till egoism är egot så får även egoism tre tänkbara betydelser; Den neutrala, den positiva och den negativa. Neutral egoism=uppfattningen om sig själv som varande en individ. Positiv egoism=stärkandet av självkänslan och utveckling av sina personliga kvalitéer. Negativ egoism=att utnyttja och bedra andra för egen vinning.
Hm, ja detta är ett sätt att tackla frågan. Tror du berör nåt viktigt där om neutrala betydelsen av ego som använts för att representera medvetenheten om sig själv som individ. Det finns en koppling mellan "egot" och det medvetna. "Självet" å andra sidan tänker jag inte är anknutet till medvetandet på samma sätt -- men det går ju att definiera olika.
En vardagsspråklig användning av begreppet "egoism" tänker jag är mer komplicerad än så dock. Vardagsspråkets betydelser är inte alltid så rationella.
Sceptisk skrev:En grupp kan dock inte sägas vara egoistisk eftersom bara individer kan ha ett ego. En grupp är en kategori för ett antal individer som har något gemensamt, men kategorin "grupp" har inget ego. Individer kan vara medvetna om sig själva som medlemmar i en grupp, så endast individer kan bedömas på vilket sätt de är egoistiska. En grupp kan dock sägas ha ett överlevnadsvärde, utifrån hur väl medlemmarna bidrar och stärker gruppen. Om medlemmarna agerar för att stärka varandra och hjälpas åt så får gruppen ett högre överlevnadsvärde, å andra sidan om medlemmarna bedrar varandra, utnyttjar varandra eller helt enkelt struntar i varandra då får gruppen ett lägre eller obefintligt överlevnadsvärde och gruppen riskerar att upplösas.
Klart en grupp kan sägas vara egoistisk, men frågan om det är meningsfullt. Själv skrev jag om "gruppegoism", och i princip kan jag hålla med om att det är ett motsägelsefullt begrepp, men för den skull menar jag inte att det per automatik blir meningslöst begrepp. Jag = första person i singular, vi = första person i plural, inte alltid så stor skillnad. I af inte när man också accepterar vardaglig och poetisk användning av språket.
Sceptisk skrev:Negativ egoism kan vi då se härstamma från det falska egot, en individ som har en falsk självuppfattning, vilket i sin tur kommer från att ha en obefintlig självkänsla. Narcissisten måste till exempel skapa sig en grandios bild av sig själv eftersom dennes verkliga jag är krossat, förnekat och bortglömt. Det vore därför bra för en individ med narcissistisk störning att träna sig i självkänsla, vilket kan verka paradoxalt men om man förstår att narcissisten inte agerar utifrån sitt sanna jag så blir det logiskt.
Kanske är det så. Personer med dylika personlighetsdrag kan vara jobbiga att ha och göra med. (dragen finns nog mer eller mindre hos alla, men vissa förefaller värre) Själv har jag nog inte kommit på bättre strategi än att bara ta ett steg bakåt - kan vara ganska frustrerande dock.
Sceptisk skrev:Apropå Sverige så tror jag inte att något folk i världen har så låg självkänsla som just Svenskarna. Inget annat folk har gjort så mycket i riktning av total självutplåning och självförakt som etniska Svenskar. Min uppfattning är också att Svenskarna lider i större grad än andra folk av en falsk självbild, eller med andra ord, narcissism. Precis som narcissisten så kompenserar Svensken sin dåliga eller obefintliga självkänsla med en grandios självbild av att vara världens frälsare. Socialismen och vår gamla jantelag går ut på att ersätta sund självkänsla med en grandios bild av att vara en frälsare, eller med andra ord, ett medel för andras vinning. Ursprunget till det krav som socialism och jantelag ställer på individen är alltså från negativ egoism exempelvis "du ska offra dig för mig" eller "du ska ge dina pengar till mig" eller "du ska inte tro att Du är något" eller "Du får inte lyckas" eller "Du måste vara lika misslyckad som mig", etc.
Ser man på Svenskarna som en grupp så agerar de inte "osjälviskt" eftersom endast individer kan hållas moraliskt ansvariga. Som individer agerar dock Svenskarna utifrån negativ egoism som kommer från en falsk självbild som i sin tur kommer från en obefintlig självkänsla. Detta leder logiskt nog inte till att höja gruppen Svenskars överlevnadsvärde nämnvärt, utan dessvärre i motsatt riktning mot gruppens försvagande och eventuella splittrande och kanske självutplåning. Ett sådant scenario är inte bra för någon individ i gruppen, så det går inte att säga att Svenskarna är en moralisk stormakt, snarare tvärtom så är Svenskarna ett vilset folk. Inte alla, men många.
Detta tycker jag låter överdrivet. Men också svårt ta ställning till då påståendena tenderar bli något vaga/svävande. Vill man undersöka empiriskt krävs det att definiera kriterier, mätbarhet osv.
Jag har annars också svårt för viss typ av självgodhet. Tror inte det är bara något typiskt svenskt, tycker också jag noterat det hos exempelvis personer jag träffat från Tyskland, England och USA m.m.