Känner ni det som att ni har en fri vilja eller ej?

[ifosoliv]

Ju äldre jag blir, ju mindre fritt handlande
upplever jag mig ha. Det är som att avståndet
mellan mina tankar och gärningar förlängts, och att
man riktigt kan ta på dom episodiska
sinnesförändringar som pågår inombords, som
sker utan att jag själv är stor orsak därtill.

Själv kan jag säga, att jag avskriver mig min
fria vilja nära nog helt, MEN jag håller inte med
om att det krävs en särskilt stor fri vilja hos människor,
för att tex. hålla rättssystemet vid liv.

Detta med tex. s.k. psykiska störningar och deras
ansvarsfrihet är jag tveksam till och det kan få
bli en extra diskussion inom diskussionen.

Jag upplever istället att stiftande av lagar och deras
upprätthållande förstärker den fria viljan,
och inte tvärtom.

En rolig slutsats som man måhända i någon mån kan ställa
mot sin egen fria vilja är den påverkan som omgivningen kan göra
på ens nattdrömmeri. Tex. om någon häller upp vatten i ett glas intill ens
huvudända, så kanske man tycker sig drömma om ett vattenfall.

[klorofyll]

Egentligen tycker jag nog bara att jag gör saker, ju mindre jag tänker desto bättre blir resultatet, men det förutsätter att tankarna är riktiga. Man måste våga misslyckas, satsar man på saker som är svåra, där man upplever många misslyckanden, så utvecklas man. Men som svar på din fråga, jag har blivit mer medveten upplever jag, mina tankar känns viktigare, samtidigt tror jag mer på ödet, och omständigheterna har blivit mindre viktiga.

[ifosoliv]

Egentligen tycker jag nog bara att jag gör saker, ju mindre jag tänker desto bättre blir resultatet, men det förutsätter att tankarna är riktiga. Man måste våga misslyckas, satsar man på saker som är svåra, där man upplever många misslyckanden, så utvecklas man. Men som svar på din fråga, jag har blivit mer medveten upplever jag, mina tankar känns viktigare, samtidigt tror jag mer på ödet, och omständigheterna har blivit mindre viktiga.

Det kanske upplevs bättre, eftersom dom gånger när du inte tänker, så har du redan lagt en grund av kunskap vid tidigare tillfälle som du rider vidare på. Det är kanske också därför som du upplever misslyckanden när du utför saker som du ej tidigare har tillräcklig kunskap om, men ju mer
du försöker nå ett mål förutsatt att kunskapen är dig möjlig att nå efter en viss strävan, så lagras detta inom dig och nästa gång som du försöker dig på samma sak, så kan du då äntligen hantera detta utan några som helst problem. Förstår jag dig rätt nu?

[ifosoliv]

Det här med din upplevda högre medvetenhet, att dina tankar känns viktigare, vad du menar med ödet, och att vissa omständigheter
blivit mindre viktiga i ditt liv, får du gärna reda ut om möjligt/ vid tillfälle så att jag kan förstå dig bättre.

[klorofyll]

Det här med din upplevda högre medvetenhet, att dina tankar känns viktigare, vad du menar med ödet, och att vissa omständigheter
blivit mindre viktiga i ditt liv, får du gärna reda ut om möjligt/ vid tillfälle så att jag kan förstå dig bättre.

Alla har vi väl upplevt olika medvetandetillstånd, det som definierar ett högre kanske är att anpassningen till verkligheten är bättre, för jag tror att du mår bättre av att inte stöta på problem hela tiden. Med ödet menar jag att förlita sig på att saker löser sig, vilket är svårt, men nödvändigt för att man ska kunna må bra i många situationer. Så att man inte behöver kontrollera allt i olika situationer och över tid, men det är en gränsdragning. Sedan har jag börjat tänka att det faktiskt finns saker som jag måste göra, saker som jag inte vill göra, men som jag gör, för att må bra på lång sikt.

[ifosoliv]

Du låter som en praktiker, åt det kvinnliga hållet. Om man kan nöja sig med det så kanske man slipper bekymra sig med filosofiska tankar,
och det är väl endast en befordran av dig ifrån mig.

[ifosoliv]

Om jag ändå ska gissa mig till ditt svar vad gäller originalfrågeställningen, så verkar du f.n. gå ut ifrån en stark grund i dig själv, men
sen har vi detta som du nämner med ödet, som gör att det sker nån typ av balans mellan fri och ofri vilja hos dig, men det låter nästan på dig som
att du gör en gränsdragning mellan ödet och din egen person så att där sker en dualism? Men det är bara som jag uppfattar vad du skrivit lite hastigt just nu...

Hos mig själv så flyter detta öde som du beskriver ihop med min egen person och tar överhanden över densamme, och det var
min originalfrågeställning huruvida ni andra kände likadant.

Tror du på en fri vilja? Jag kan inte riktigt tyda detta. Om du är kvinna så tror jag inte det men annars kanske, men det är bara roliga spekulationer
ifrån min sida.

[Anders]

Eftersom jag är en ganska introvert person privat, och mina göranden och ställanden inte påverkar andra så mycket, så känner jag inte att min vilja påverkas så mycket - av andra. Gillar dock inte naturens motsträvighet. Tycker fysikens lagar skulle ge med sig lite beroende på hur hett man vill saker. Det är synd att tankeamplitud inte kan generera någon slags direkt energi i det fysikaliska rummet. Universum är rätt mycket i min mening bara en spelplats för de mänskliga subjekten med egen vilja. Om djuren har en egen vilja och inte är automata räknar jag in dem också.

[klorofyll]

ifosoliv

Om jag stöter på ett problem, så försöker jag lösa det, samtidigt som jag mår lite dåligt av ansträngningen, men hur själva sanningen kommer till mig, det är lite det som frågan för mig, jag kan ju välja att försöka lösa ett problem, men hur svaret kommer till mig, det vet jag inte. Däri ligger problemet med den fria viljan. Kanske vet jag inte ens att man kommer på svar när man anstränger sig för det.

[ifosoliv]

klorofyll.

Om du inte ens vet hur ditt svar tillkommer så kan du väl inte påstå att du har en fri vilja. Men det har du heller ej gjort.
Själv så vet jag inte heller hur mina sinnesförändringar/ beslut tillkommer, men dom är egentligen inte mina, det är väl lite så som jag börjat fungera.

Anders.

Som jag personligen tänker ( även fast jag inte litar på min tanke ), så värderar jag universum som neutralt, d.v.s. att jag inte håller människan för annorlunda än stenen eller trädet osv.

[ifosoliv]

...men jag får lov att passa här tills vidare, för jag har tyvärr inget mer att tillföra innan/ ev. någon kommer till som också har förtjänsten/ problemet med upplösningen av ens s.k. JAG i universum. Detta känns inte för mig som en direkt upplösning, men det är en vetskap att "jag själv" ( om jag nu finns? ) ej har någon påverkan och i såfall väldigt liten av min fysiska kropp.

MEN, jag tror också att lagar och förordningar skapade av mänskligheten, medför att man får nån sorts fri vila om än en väldigt begränsad sådan.

[Smisk]

Jag har 100% fri vilja känner jag

Fri vilja är förmågan att sätta värde på fler handlingar (inklusive tänkandet till viss del) och välja att ge utlopp för en av flera.

Att välja att inte påverka alls utan bara låta saker ske är ett val jag gillar mer och mer men det skall stå klart att detta är ett val.

Jag anser inte att fri vilja blir mer fri om vi skulle haft förmågan att "skapa allt vi vill i världen", som genom magi, utan förmågan är mellan de möjligheter som finns oavsett om de är 2 eller oändligt många.

/Smisk

[klorofyll]

Jag vet vad jag inte borde göra och jag vet vad jag borde göra, om jag inte själv kan påverka utfallet, så är det meningslöst att jag skriver här, så mycket vet jag.

Min allra senaste tanke är att jag tänker på ett alltför logiskt sätt, om det nu kan vara ett problem, jag tror det.

[Anders]

Jag har ingen fri vilja. Fri vilja innebär att jag har valmöjligheter. Har inte dessa. Från födelsen är min framtid utstakad, har inget rörelseutrymme.
Så var det med den saken.

I ju längre tidsperspektiv man ser på ju mer ser jag det också så. Men i dagen kan jag göra rätt mycket val tycker jag, är ingen materialist på det sättet.

Men frågor som "vad vill du göra med ditt liv" håller jag mig rätt avvaktande inför. Tycker allt att livet gör mer med mej än vad jag ör med livet.

[xion]

Skrev lite pessimistiskt.
Jag tror alla har fri vilja i någon mån men att vi främst begränsas av det sociala arvet.
Några är matade med silversked sen barndomen.
Kändes bra när jag satte skräck i dessa i gymnasiet, här kommer en finne arbetarklass som är totalt överlägsen, sug på den.
Skrämde dem rejält. Fysikläraren gjorde massa misstag när han skrev på tavlan, haha, tänkte jag väntar och rättar honom sen...fick naturligtvis högsta betyg, den läraren var rädd för mej eftersom jag alltid påpekade hans fel.
Två av klasskompisar blev läkare, fattar inte hur de kunde få högsta betyg, båda två var ytterst mediokra.

Vi gör ju val hela tiden men analyserar man så är många val förutsägbara.