Vem ÄR du?

[Kreativ]

Vem ÄR du?
Vet du vem du är?

Kan du förklara vem du är? Har du den blekaste aning om vem du är?

[Pilatus]

Vem ÄR du? Vet du vem du är?
Kan du förklara vem du är? Har du den blekaste aning om vem du är?

Ja visst vet vi. Men med stigande grad av skepsis så försvinner vetandet in i dunklet. Vi skulle ju t ex inte våga ta gift på att barnbördsavdelningen gjorde ett förväxlingsmisstag och placerat oss hos fel mamma.

I till vardags så litar vi till våra minnen. Vi vet rätt mycket om våra begränsningar och möjligheters ramar. Med oss följer en allt tjockare samling dokument som alla berättar om vilka vi är och vad vi varit med om, våra antecedentia.

[Algotezza]

Vem ÄR du?
Vet du vem du är?

Kan du förklara vem du är? Har du den blekaste aning om vem du är?

Tänker du på inre eller yttre identitet?

[Kreativ]

Ja visst vet vi. Men med stigande grad av skepsis så försvinner vetandet in i dunklet. Vi skulle ju t ex inte våga ta gift på att barnbördsavdelningen gjorde ett förväxlingsmisstag och placerat oss hos fel mamma.

Skulle du vara mindre du om barnbördsavdelningen gjorde ett misstag? Är ditt självkoncept baserat på vilkas son du är?

Med oss följer en allt tjockare samling dokument som alla berättar om vilka vi är och vad vi varit med om, våra antecedentia.

Det måste vara förvirrande. Så du var mindre du (eller mindre en existens) i yngre år då du hade färre minnen och dokument?

Tänker du på inre eller yttre identitet?

Vad skulle vara denna inre eller yttre identitet du tror att du är? Det inre är väl mer väsentligt att rikta sig mot?

[Algotezza]

Tänker du på inre eller yttre identitet?

Vad skulle vara denna inre eller yttre identitet du tror att du är? Det inre är väl mer väsentligt att rikta sig mot?

Det är en ständig dialektik mellan inre och yttre. En puls, en rytm, ett kretslopp. Vi formar vår inre identitet i samspel med andra. Inte minsta genom "othering", finna de andra som inte är som jag/vi.

Intressant är också om det finns en diskrepans mellan den jag är för mig och den jag är för andra. Den jag är på nätet och den jag är IRL/AFK...

[Kreativ]

Vi formar vår inre identitet i samspel med andra.

Så innan du formar din identitet är du inget?

Intressant är också om det finns en diskrepans mellan den jag är för mig och den jag är för andra. Den jag är på nätet och den jag är IRL/AFK...

Detta med måste vara förvirrande. Ett kluvet självkoncept där vem du är skiftar från ögonblick till ögonblick, från kontext till kontext.

Har ingen av er ett permanent jag?

Vem är du?

[Anders]

Jo, jag har rätt bra ordning på vem jag är. Sån är jag skapt så att jag vet det, ganska väl. Kanske inte kommer till uttryck på samma sätt med olika människor och olika media, men allt springer ur en välkänd källa.

[Pilatus]

Ja visst vet vi. Men med stigande grad av skepsis så försvinner vetandet in i dunklet. Vi skulle ju t ex inte våga ta gift på att barnbördsavdelningen gjorde ett förväxlingsmisstag och placerat oss hos fel mamma.

Skulle du vara mindre du om barnbördsavdelningen gjorde ett misstag? Är ditt självkoncept baserat på vilkas son du är?

Ja. givetvis. Säg att min mor gav mig namnet Dominic, men min förväxlingsmor gav mig namnet Laban. Vi kan ju anta att uppväxtmiljöerna skilde sig åt högst väsentligt. Varifrån vi kommer, såväl geno- som fenotypiskt påverkar vilka vi är.

Med oss följer en allt tjockare samling dokument som alla berättar om vilka vi är och vad vi varit med om, våra antecedentia.

Det måste vara förvirrande. Så du var mindre du (eller mindre en existens) i yngre år då du hade färre minnen och dokument?
I högsta grad så. Men som sextonårig yngling var jag självklart min person fullt ut, på samma sätt som jag är det i dag. Men något har ju hänt dessemellan.

[Kreativ]

Jo, jag har rätt bra ordning på vem jag är. Sån är jag skapt så att jag vet det, ganska väl. Kanske inte kommer till uttryck på samma sätt med olika människor och olika media, men allt springer ur en välkänd källa.

Så, du är denna källa? Men om du kan peka på en källa, betyder inte det att du står bredvid och observerar denna källa?
Vem är du?

Ja. givetvis. Säg att min mor gav mig namnet Dominic, men min förväxlingsmor gav mig namnet Laban. Vi kan ju anta att uppväxtmiljöerna skilde sig åt högst väsentligt. Varifrån vi kommer, såväl geno- som fenotypiskt påverkar vilka vi är.

Om något påverkar vilka vi är, vad är det då som påverkas? Eller är vi som löv i vinden? Aldrig något eget att stå på?

I högsta grad så. Men som sextonårig yngling var jag självklart min person fullt ut, på samma sätt som jag är det i dag. Men något har ju hänt dessemellan.

Så du är resultatet av kausalitet? Men kausalitet upphör aldrig att hända. Så det skulle betyda att du egentligen inte existerar? Du är inte. Du är bara blivande. Som en lera verkligheten formar hur den vill?

[Anne]

Jag tycker att det är fint att du börjar fråga istället för att klistra etiketter på folk.
Men om vi börjar så här, anser du att arv och miljö saknar betydelse för hur vi är?

[Pilatus]

Ja. givetvis. Säg att min mor gav mig namnet Dominic, men min förväxlingsmor gav mig namnet Laban. Vi kan ju anta att uppväxtmiljöerna skilde sig åt högst väsentligt. Varifrån vi kommer, såväl geno- som fenotypiskt påverkar vilka vi är.

Om något påverkar vilka vi är, vad är det då som påverkas? Eller är vi som löv i vinden? Aldrig något eget att stå på?

Genotypen förändras inte (på något sätt som är relevant i detta sammanhang, vad jag vet). Det finns alltså något att bygga på. Om vi inte skadas som person (t ex neuros, trauma) så kan vi utvecklas till att bli väl fungerande individer.

I högsta grad så. Men som sextonårig yngling var jag självklart min person fullt ut, på samma sätt som jag är det i dag. Men något har ju hänt dessemellan.

Så du är resultatet av kausalitet? Men kausalitet upphör aldrig att hända. Så det skulle betyda att du egentligen inte existerar? Du är inte. Du är bara blivande. Som en lera verkligheten formar hur den vill?

Visst är vi något, men detta något (vårt jag) är dynamiskt som både min historia och mina val påverkar. Vi kan ju byta jobb, vistelseort och umgänge. Hur vi klarar att styra våra liv är beroende på vilka vi är, några följer säkert med i den strömfåra de hamnat i, andra kämpar för att förbättra sin position. Vi betraktar oss som (mer eller mindre aktiva) subjekt, men spelplanen skiljer sig individer emellan.

[Kreativ]

Men om vi börjar så här, anser du att arv och miljö saknar betydelse för hur vi är?

Vad är det som är till att börja med? Vem är du?

Visst är vi något, men detta något (vårt jag) är dynamiskt som både min historia och mina val påverkar. ... Vi betraktar oss som (mer eller mindre aktiva) subjekt,

Du kan inte vara både det som är aktivt subjekt och det som betraktar dig själv som aktivt subjekt. Så vem är du?

[Pilatus]

Visst är vi något, men detta något (vårt jag) är dynamiskt som både min historia och mina val påverkar. ... Vi betraktar oss som (mer eller mindre aktiva) subjekt,

Du kan inte vara både det som är aktivt subjekt och det som betraktar dig själv som aktivt subjekt. Så vem är du?

Jag får en känsla av att din slutsats är slarvig, den nekande slutsatsen bildas av fragment av satser. För visst kan vi vara aktiva subjekt med självinsikt, en förmåga att se oss själva som i en spegel.

[Algotezza]

Vi formar vår inre identitet i samspel med andra.

Så innan du formar din identitet är du inget?

Intressant är också om det finns en diskrepans mellan den jag är för mig och den jag är för andra. Den jag är på nätet och den jag är IRL/AFK...

Detta med måste vara förvirrande. Ett kluvet självkoncept där vem du är skiftar från ögonblick till ögonblick, från kontext till kontext.

Har ingen av er ett permanent jag?

Vem är du?

Summan av mina egenskaper och förmågor. Allt jag kan göra. Allt jag gjort, allt jag upplevt.

[Illusionen]

.
Vem är du ? / Finns Gud ?

När man ställs inför en fråga av detta slag underlättar det om frågan placeras i ett sammanhang och motiveras.
I vardagliga sammanhang är givetvis flertalet medvetna om vem man är. Är ambitionen däremot ett mer djupgående
och komplett svar på frågan, Vem är du ?, (vilket jag tror Kreativ avser och syftar på), för det med sig att frågan
blir komplex, och spänner över flera "begrepps-områden".
Det föreligger då välgrundade skäl att inkludera svaren på bl a följande frågeställningar.

• Vad utgör medvetandets/jagets REFERENS ? (konsekvens av ”Vem” i rubriken).
• Jagets relation till RUM-TID ? (konsekvens av ”Vem” i rubriken).
• Definition av EXISTERA ? (konsekvens av ”ÄR” i rubriken).
• Definition av kommunikation/VÄXELVERKAN ? (konsekvens av ”du” i rubriken).
• Definitionen av FÖRNIMMA/FÖRNIMMELSE ? (konsekvens av ”ÄR” i rubriken).

Att mot denna bakgrund svara på frågan, Vem är du?, tenderar då att bli en övermäktig uppgift.
Om det nu är svårt att besvara frågan, Vem är du ?, kan det finnas skäl att jämföra med frågan, Finns Gud ?
Det vore därför intressant att få ateistens syn på detta, och om svaren på ovanstående punkter beaktats
i ateistens ställningstagande.

/ Illusionen