Vem ÄR du?

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Vem ÄR du?

Inläggav Algotezza » 08 dec 2016 08:04

klorofyll skrev:Jag vet vem jag är, men det ligger i sakens natur att jag inte kan förmedla det, vem kan det? Det enda som går att förmedla är nonsens. Har ni tänkt på hur olik er identitet verkar när ni skriver?


Ja, man beskriver sig bäst utan ord, dvs. i de handlingar man utför. Att försöka fästa på pränt i ord, verbalisera det, gör att man låser sig, förminskar sig, blir ett litet paket andra kan hantera och ifrågasätta. Om man nu identifierar sig med sin beskrivning av sig själv. Vilket jag inte gör...

Vem är du
och vem är jag
Vem är alla andra
Levande charader
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Kreativ
Inlägg: 421
Blev medlem: 19 aug 2016 02:20

Re: Vem ÄR du?

Inläggav Kreativ » 08 dec 2016 19:13

Pilatus skrev:I Roman Polanskis film, Hyresgästen (1976) frågar Trelkovsky: If you cut off my head, what would I say... Me and my head, or me and my body? What right has my head to call itself me?

Jag skulle svara att varken kroppen eller huvudet är vad jag är, men huvudet ligger närmare då det associeras med medvetandet.

Pilatus skrev:Livet är en utveckling. I grova drag utvecklas vi från embryo, till livets blomstring (akme), vidare in i ålderdomen. Där slutar livsprocesserna efterhand.

Jag skulle säga att livet är ett mönster eller process. Vårt riktiga jag är det som upplever processen, men inte det som är processen då stadierna inte är permanenta.

Utveckling kan inte vara något som sker automatiskt, då förtjänar det inte att kallas "utveckling." Utvecklad är den individ som förstår vem de är - det inre vittnet. Att inget annat är värdigt din identitet eller självkoncept.


Algotezza skrev:Ja, man beskriver sig bäst utan ord, dvs. i de handlingar man utför. Att försöka fästa på pränt i ord, verbalisera det, gör att man låser sig, förminskar sig, blir ett litet paket andra kan hantera och ifrågasätta. Om man nu identifierar sig med sin beskrivning av sig själv. Vilket jag inte gör...

Detta är en förnuftig ståndpunkt, förutsatt att den förstås rätt. Det inre vittnet kan inte beskrivas i ord och kan utvidgas till att acceptera allt som en del av sig själv sålänge du inte är partisk. Att vara partisk är att både förminska dig själv, din upplevelse, och verkligheten.
Tidlös utbildning Blogg | Youtube.
En ny metod för att förstå samhällsproblem mer tydligt så vi kan hantera våra problem bättre, snabbare, lättare och mer exakt.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Vem ÄR du?

Inläggav Algotezza » 08 dec 2016 19:48

Ja, förutom möjligheten att via fantasin försöka se sig med andras ögon utifrån kan man via den inre observatören betrakta sig - sitt psyke - inifrån. och bara objektivt och ordlöst konstatera eller rättare sagt observera sina inre processer, känslor tankar rädslor farhågor planer... Kants transcendentala jag kanske... Observera från en punkt som ej själv kan observeras... en beskrivas...
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19600
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Re: Vem ÄR du?

Inläggav Pilatus » 08 dec 2016 21:02

Kreativ skrev:
Pilatus skrev:I Roman Polanskis film, Hyresgästen (1976) frågar Trelkovsky: If you cut off my head, what would I say... Me and my head, or me and my body? What right has my head to call itself me?

Jag skulle svara att varken kroppen eller huvudet är vad jag är, men huvudet ligger närmare då det associeras med medvetandet.

Nervsystemet är en helhet. Vi kan inte exkludera vår kropp. Ref. Jean-Dominique Bauby som skrev Fjärilen i glaskupan. Efter en stroke drabbades han av ett locked in-syndrom. Det blir endast tragiskt och det fungerar inte.
Kreativ skrev:
Pilatus skrev:Livet är en utveckling. I grova drag utvecklas vi från embryo, till livets blomstring (akme), vidare in i ålderdomen. Där slutar livsprocesserna efterhand.

Jag skulle säga att livet är ett mönster eller process. Vårt riktiga jag är det som upplever processen, men inte det som är processen då stadierna inte är permanenta.

En process är ett förlopp där något förändras, inom juridik är det ju tänkt att leda fram till en dom. Man kan beskriva livet utan att blanda in medvetandet. Det vi är medvetna om är att vi åldras, inte själva processen att åldras. Förändringarna är för små för att noteras från en dag till nästa. Om du läser din mening: "Vårt riktiga jag ..." så tycker jag den är litet konstigt formulerad.
Moderator

Illusionen

Re: Vem ÄR du?

Inläggav Illusionen » 08 dec 2016 21:14

Kreativ skrev:

Jag skulle säga att livet är ett mönster eller process.
Vårt riktiga jag är det som upplever processen, men inte det som är processen
då stadierna inte är permanenta.

Utveckling kan inte vara något som sker automatiskt, då förtjänar det inte att kallas "utveckling."
Utvecklad är den individ som förstår vem de är - det inre vittnet. Att inget annat är värdigt din identitet eller självkoncept.

Algotezza skrev:Ja, man beskriver sig bäst utan ord, dvs. i de handlingar man utför. Att försöka fästa på pränt i ord, verbalisera det, gör att man låser sig, förminskar sig, blir ett litet paket andra kan hantera och ifrågasätta. Om man nu identifierar sig med sin beskrivning av sig själv. Vilket jag inte gör...

Detta är en förnuftig ståndpunkt, förutsatt att den förstås rätt. Det inre vittnet kan inte beskrivas i ord och kan utvidgas till att acceptera allt som en del av sig själv sålänge du inte är partisk. Att vara partisk är att både förminska dig själv, din upplevelse, och verkligheten.

Illusionen:

Vårt sätt att tänka är format utifrån hur vi förnimmer verkligheten, och dess samband, i tiden.
Det är alltså de storheter/begrepp vi förknippar med rumtiden som utgör verktygen med vars hjälp vi bygger
och formar våra tankar inkl dess logik. Jaget, som det ”inre vittnet” ni beskriver, är skilt från rum-tiden.

I tidigare inlägg (bl a 6 sept) beskrivs hur förnimmelsen är ”PERSPEKTIV-GRÄNS-ÖVERSKRIDANDE”
(≈ skilt från rum-tiden ≈ "transmissionseffekt").
Som jag uppfattar det, bör det ni beskriver, i allt väsentligt vara likvärdigt med detta.

/ Illusionen

“The system has crashed—even the atheists are praying!”

Användarvisningsbild
Kreativ
Inlägg: 421
Blev medlem: 19 aug 2016 02:20

Re: Vem ÄR du?

Inläggav Kreativ » 09 dec 2016 00:26

Algotezza skrev:Ja, förutom möjligheten att via fantasin försöka se sig med andras ögon utifrån kan man via den inre observatören betrakta sig - sitt psyke - inifrån.

Det inre vittnet kan förstås även bekrakta sig själv utifrån, men helst ska detta ske genom informationsinsamling, speglar, fotografier, kommentarer från andra, o s v. Fantasin ska tas kål på så mycket som möjligt för att få en realistisk bild av den kropp och de energier du inte är men som du arbetar med och bebor.

Pilatus skrev:"Vårt riktiga jag ..." så tycker jag den är litet konstigt formulerad.

"Vårt permanenta jag" då. Universella människan.

Illusionen skrev:I tidigare inlägg (bl a 6 sept) beskrivs hur förnimmelsen är ”PERSPEKTIV-GRÄNS-ÖVERSKRIDANDE”
(≈ skilt från rum-tiden ≈ "transmissionseffekt").
Som jag uppfattar det, bör det ni beskriver, i allt väsentligt vara likvärdigt med detta.

Det är möjligt. Jag ser också universella människan (inre vittnet) som skild från och överstigen rörelse/förändring/rum-tid.
Tidlös utbildning Blogg | Youtube.
En ny metod för att förstå samhällsproblem mer tydligt så vi kan hantera våra problem bättre, snabbare, lättare och mer exakt.

Användarvisningsbild
Kreativ
Inlägg: 421
Blev medlem: 19 aug 2016 02:20

Re: Vem ÄR du?

Inläggav Kreativ » 11 dec 2016 02:17

Illusionen skrev:När man ställs inför en fråga av detta slag underlättar det om frågan placeras i ett sammanhang och motiveras.

Jag behöver diskussion för att förbättra vissa av mina formuleringar och argument. Här är mina videos om ämnet för de som vill ha mer kontext (måste tacka Pilatus för introspective illustrationen som jag bara var tvungen att ha med):

https://youtu.be/rK_kJOAibm4
https://youtu.be/CClh1Xs3XhU
Tidlös utbildning Blogg | Youtube.
En ny metod för att förstå samhällsproblem mer tydligt så vi kan hantera våra problem bättre, snabbare, lättare och mer exakt.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Re: Vem ÄR du?

Inläggav Zokrates » 11 dec 2016 09:06

Ordet vem syftar oftast på personers namn, kön, tillhörighet samt eller beskrivande adjektiv om denne, "Vem krossade rutan?" -En galning! "Vem var det som var här igår?" Siv Carlsson. "Vem är jag?" = Namn, ålder, etc.

Vad är du, är även det en fråga som kan splittras ned i oändligt många delområden, människa, kön, yrke, förälder, drifter, etc. Egentligen är frågeställningen lite meningslös utifrån vem och vad frågor när det som åsyftas är att svara på hur och varför, du är den du är samt underförstått, om du själv är medveten om orsakerna.

Smisk
Inlägg: 3655
Blev medlem: 27 aug 2016 15:42

Re: Vem ÄR du?

Inläggav Smisk » 11 dec 2016 14:46

Kreativ skrev:
Smisk skrev:Body-Mind-Soul-Spirit.

Hur definierar/tolkar du dessa begrepp?


Det mesta vi känner till i universum manifesteras i ett mönster av att trancendera och inkludera. Med andra ord, genom ett holistiskt spectrum av objekt, händelser och relationer.

Atomer-molekyler-celler har ett mönster som avslöjar detta spektrum i en fysisk utsträckning där varje nivå trancenderar men inkluderar de tidigare nivåerna.

Låt oss tänka oss att det finns en epistemologisk fälla här. Kunskapen om vad en cell är kan ges genom att vi undersöker den "som ett objekt". Fällan är att vi tror att fenomenet som helhet "är ett objekt". Undersöker vi saken närmre kan vi se cellen som atomer-molekyler-cell och som en del av de system dessa ingår i där vi har atomsystem-molekylsystem-cellsystem och där alla atomers natur, molekylers natur, och cellers natur får sitt utlopp.

Fällan är en epistemologisk reduktionism där vi är fångade av vårat intellekt och tänkandets relation till det vi upplever "från världen" som en objektiv scen som om den inte har en utsträckning genom en "holistisk natur".

Ett test är att när vi tolkar något som ett objekt ställa frågan: Reducerar jag det jag upplever till den fysiska ytan som ett enskillt objekt jag upplever det att vara?

Jag vet naturligt att du som läser detta har ett inre och jag sätter mig in i det när denna skrift skrivs. Jag vet att du inte är den fysiska struktur sin kropp "ser ut att vara" på detta plan. Tror jag det har jag vad vi kan kalla en "naiv realism".

En princip från indianernas visdomstradition:

1. Wholeness.
All things are interrelated. Everything in the universe is part of a single whole. Everything is connected in some way to everything else. It is only possible to understand something if we understand how it is connected to everything else.


Vår förmåga att sätta oss in i vårat eget och andras inre ger oss tillgång till en hel repertoar av tankar, känslor och beteenden som baseras på att vi ger något värde. Förstår jag att du har känslor och tankar förhåller jag mig till dig som om så är fallet. Det riktiga testet för hurvida vi har empati eller inte är inte om vi förstår varandras inre utan om vi förstår att vi har ett inre och att vi kanske INTE förstår vad som försegår där. Ditt inre kanske INTE är som mitt eller som jag kan föreställa mig att det är men det är viktigt för mig hur jag förhåller mig till dig (jag värdesätter relationen).

Anta att jag ser universum som en holistisk scen med ett inre. Att vad jag kallar naturen är ett levande uttryck jag kanske inte helt förstår men som på något plan "har ett inre" jag själv är en del av och som är en del av mig.

Anta att tänkandet för mig är begränsat till att mest förhålla min person till min personliga fysiska värld och att det aldrig har givit mig någon tillgång till hur jag, som en del av denna natur, förhåller mig till den utan snarare har det givit mig en roll att spela ut mina drifter och begär genom.

Det viktiga är att se att tänkandet INTE förstår vad jag är, inte att hitta det. Jag har alltid haft denna relation och kommer alltid att ha den, men jag kommer aldrig kunna tänka mig fram till hur den är.

Medvetandet kanske är en funktion för denna natur att förhålla sig till sig självt. Ett medvetet deltagande i sin egen natur, att spela ut sina värden, sina val och att utvecklas. :)

Om vi skulle se oss själva, vår kropp och person med psyke och allt, som existerande som det redan ter sig, men ÄVEN som en universell natur som kan relatera TILL dem, som dem, genom dem, utan att tänkandet kan greppa denna natur över huvud taget, hur skulle vi då identifiera oss i denna världen?

Mitt förslag är som kropp-psyke/personlighet-själ.

/Smisk

Användarvisningsbild
Kreativ
Inlägg: 421
Blev medlem: 19 aug 2016 02:20

Re: Vem ÄR du?

Inläggav Kreativ » 11 dec 2016 16:47

Zokrates skrev:Ordet vem syftar oftast på personers namn, kön, tillhörighet samt eller beskrivande adjektiv om denne, "Vem krossade rutan?" -En galning! "Vem var det som var här igår?" Siv Carlsson. "Vem är jag?" = Namn, ålder, etc.

"Vem är du?" är inte detsamma som "Vad heter du? Hur gammal är du? Vad är ditt kön? Vem tillhör du? Var det du?" eller liknande. Åtminstone bör det inte vara samma metafysiskt talat.


Smisk skrev:Mitt förslag är som kropp-psyke/personlighet-själ.


Du har dock inte definierat själ. Ska jag tolka det som att psyke/personlighet ersätter "sinne" eller "ande" i ditt förslag?

Kropp-själ-ande
Det finns en mängd olika inre aspekter som kan behöva en analogi i dessa begrepp, men vad hör ihop med vad?
Fysiska kroppen
Vitala/animerande livskraften
Känslolivet
Intellektet
Det inre vittnet
Tidlös utbildning Blogg | Youtube.
En ny metod för att förstå samhällsproblem mer tydligt så vi kan hantera våra problem bättre, snabbare, lättare och mer exakt.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Re: Vem ÄR du?

Inläggav Zokrates » 12 dec 2016 04:42

Kreativ skrev:
Zokrates skrev:Ordet vem syftar oftast på personers namn, kön, tillhörighet samt eller beskrivande adjektiv om denne, "Vem krossade rutan?" -En galning! "Vem var det som var här igår?" Siv Carlsson. "Vem är jag?" = Namn, ålder, etc.

"Vem är du?" är inte detsamma som "Vad heter du? Hur gammal är du? Vad är ditt kön? Vem tillhör du? Var det du?" eller liknande. Åtminstone bör det inte vara samma metafysiskt talat.


Jo det är det på sätt och vis, även om frågorna inte är direkt utbytbara med varandra så kan de komplettera, vem kretsar kring frågor som skall besvara vem det är, ordet är ytterst en böjningsvariant av mig om jag minns rätt. I frågan "vem är du" är svaret alltså sådant som identifierar någon enskild individ vilket ger personers namn, vilket sin tur kan ge vidare information om ålder, kön etc. i olika grad beroende på sammanhang och vad som eftersträvas.

Användarvisningsbild
Kreativ
Inlägg: 421
Blev medlem: 19 aug 2016 02:20

Re: Vem ÄR du?

Inläggav Kreativ » 12 dec 2016 12:21

Tyngdpunkten i frågan är dock inte bara "vem" men "Vem är du?" med vilket jag avser en dubbel innebörd. Var har du din tyngdpunkt när det kommer till ditt självkoncept? Vad är mest permanent, mest hållbart?

Upphör du att vara du om du byter namn eller kön?

Om du söker ett specifikt sammanhang så menar jag med frågeställningen vem du är i väsentlig mening.
Tidlös utbildning Blogg | Youtube.
En ny metod för att förstå samhällsproblem mer tydligt så vi kan hantera våra problem bättre, snabbare, lättare och mer exakt.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19600
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Re: Vem ÄR du?

Inläggav Pilatus » 12 dec 2016 15:35

Kreativ skrev:Upphör du att vara du om du byter namn eller kön?

Är det inte hela avsikten med köns- kombinerat med namnbyte, att förändra person- och könsidentitet? En djupgående förändring, annorlunda än de lekar som Stig Järrel ofta roade sig och andra med.

Bild
Moderator

Användarvisningsbild
Kreativ
Inlägg: 421
Blev medlem: 19 aug 2016 02:20

Re: Vem ÄR du?

Inläggav Kreativ » 12 dec 2016 19:07

Det är väl mer ett försök att bli den man tror eller tycker att man är. Dock förblir de flesta som byter kön fortfarande rätt deprimerade. Därför anser jag inte kön vara väsentligt för självkonceptet och därmed inte heller det botgörande eller "äkta." Jag upplever ofta transor och liknande som väldigt tillgjorda.

Naturligtvis går det att ändra det som du identifierar med, men frågan är om det du identifierar med verkligen är du. Det är hela min poäng.
Tidlös utbildning Blogg | Youtube.
En ny metod för att förstå samhällsproblem mer tydligt så vi kan hantera våra problem bättre, snabbare, lättare och mer exakt.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 19600
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Re: Vem ÄR du?

Inläggav Pilatus » 12 dec 2016 20:07

Kreativ skrev:Det är väl mer ett försök att bli den man tror eller tycker att man är. Dock förblir de flesta som byter kön fortfarande rätt deprimerade.

Vem kan veta bättre vem hon/han är än personen själv? Om det är ett steg mot ett lyckligare liv för en individ, med ett yttre som motsvarar upplevd könsidentitet så borde ingen jämra sig. Jag tror att det är fel att yttra sig som du gör. Inte för att vara korrekt, mera för individens frihet att leva det liv som känns bra.

Att många är deprimerade har säkert flera orsaker. Bristande acceptans från andra och kanske även från individen själv. En bättre attityd är säkert att försöka förstå.

Moderator


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 22 och 0 gäster