Vem ÄR du?
Moderator: Moderatorgruppen
Re: Vem ÄR du?
Jag är så paff över Pilatus resonemang. Det har fått mig att fråga runt halva dagen för jag visste inte att någon resonerade så. Ingen av de jag frågat uppger den tveksamhet Pilatus för sin del yttrar huruvida han skulle älska sin dotter och se henne som samma person om hon fick bröstcancer. Om hon blev av med lilltån då?
Re: Vem ÄR du?
lynx skrev:Jag är så paff över Pilatus resonemang. Det har fått mig att fråga runt halva dagen för jag visste inte att någon resonerade så. Ingen av de jag frågat uppger den tveksamhet Pilatus för sin del yttrar huruvida han skulle älska sin dotter och se henne som samma person om hon fick bröstcancer. Om hon blev av med lilltån då?
Du missförstod säkert resonemanget om den person vi är, att vi som personer förändras av trauman. Jag har inte yttrat mig om att inte längre älska min dotter. (Det var ett otrevligt exempel som inte jag tog upp.) Därför exemplifierade jag med Alzheimers sjukdom. Jag trodde det skulle vara enklare att förstå.
Moderator
Re: Vem ÄR du?
På några plan förändras vi alla under livet. Jag är längre än när jag var 12, inte lika snabb att lära mig nya saker osv.
När det gäller alzheimerproblematiken. Det är svårt. I Sverige är det inte så vanligt som i många andra länder att vi tar hand om våra äldre släktingar. Min pappa blev dement. Han fick flytta in på ett hem. Jag flyttade från Skåne till Dalarna för att kunna besöka honom minst ett par gånger i veckan. Ibland visste han inte alls vem jag var. Men vi hade tur, han var inte det minsta gapig och aggressiv, även om han hade lite "tokigheter" för sig. Han var mest nyfiken. Jag ångrar inte en sekund att jag gjorde som jag gjorde även om jag inte kunde se efter honom heltid. Hans personlighet förändrades/förädlades att han blev mer lättrörd. Annars var han som vanligt, förutom glömskan.
Men när jag pratar om det här är det inte vad Kreativ avser med det inre vittnet.
När det gäller alzheimerproblematiken. Det är svårt. I Sverige är det inte så vanligt som i många andra länder att vi tar hand om våra äldre släktingar. Min pappa blev dement. Han fick flytta in på ett hem. Jag flyttade från Skåne till Dalarna för att kunna besöka honom minst ett par gånger i veckan. Ibland visste han inte alls vem jag var. Men vi hade tur, han var inte det minsta gapig och aggressiv, även om han hade lite "tokigheter" för sig. Han var mest nyfiken. Jag ångrar inte en sekund att jag gjorde som jag gjorde även om jag inte kunde se efter honom heltid. Hans personlighet förändrades/förädlades att han blev mer lättrörd. Annars var han som vanligt, förutom glömskan.
Men när jag pratar om det här är det inte vad Kreativ avser med det inre vittnet.
Re: Vem ÄR du?
lynx skrev:På några plan förändras vi alla under livet. Jag är längre än när jag var 12, inte lika snabb att lära mig nya saker osv.
Du har alltså förändrats som person sedan du var tolv år. Bra! Varför inte om du förlorar en hand, ett ben, eller hamnar i rullstol? Varför är det så lätt att tro att vi som person är ett medvetande (kroppen tycks oväsentlig i sammanhanget)? Varför delar vi hela tiden upp oss i kropp och "själ"? Som Descartes gjorde i sin dualistiska syn på människan.
Moderator
Re: Vem ÄR du?
Därför att själen är odödlig. Kroppen som boning och det är ju bra om den är intakt och funktionsduglig. Snygg skadar ju inte heller.
Re: Vem ÄR du?
lynx skrev:Därför att själen är odödlig. Kroppen som boning och det är ju bra om den är intakt och funktionsduglig. Snygg skadar ju inte heller.
Det är en gammal idé som planterades in i kristendomen långt efter att evangelisterna skrivit sina berättelser. Bibeln lär att vi vilar i våra gravar. "Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen." Joh 5:28
Var står det om att själen är odödlig?
Moderator
Re: Vem ÄR du?
Jag tror att det finns multiuniversum/parallella världar. Det talar även vetenskapen för.
Re: Vem ÄR du?
lynx skrev:Jag tror att det finns multiuniversum/parallella världar. Det talar även vetenskapen för.
Visst spekuleras det om sådant, men jag vet inte om det vare sig har med själen eller vetenskap att göra.
Vi har ingen kunskap om några parallella världar eller om någon själ. I vetenskaplig mening finns ingetdera.
Moderator
Re: Vem ÄR du?
Nåja, hur beter/skulle du bete dig gentemot en alzheimerdrabbad släkting? Skulle du resonera "h*n är inte längre h*n"?
Re: Vem ÄR du?
lynx skrev:Nåja, hur beter/skulle du bete dig gentemot en alzheimerdrabbad släkting? Skulle du resonera "h*n är inte längre h*n"?
Det är alltid ett samspel människor emellan. Jag svarade på denna fråga redan den 14:e. Jag skrev bland annat: Jag tror alltså att alla förändringar påverkar våra relationer. Inte för att vi vill, utan för att det är så det fungerar.
Moderator
Re: Vem ÄR du?
Nej, Du har inte svarat hur Du skulle göra. Då börjar man lämpligtvis med meningen "Jag...".
Re: Vem ÄR du?
Pilatus skrev:En person är något odelbart, vi kan inte godtyckligt tänka bort en del av oss själva och tro att vi efteråt är samma person som före förlusten.
Det hela beror på vad vi identifierar med. Det handlar inte om att godtyckligt tänka bort men att inse och acceptera vad som är väsentligt och till fördel för ditt självkoncept och psykiska hälsa och vad som inte är det.
Pilatus skrev:En kroppslig förändring är också en förändring av vår upplevelse av vårt jag. Det går inte att reducera till att vi fortfarande bär samma minnen och i många andra avseenden fungerar som vi alltid gjort. Det som kommit till griper in och det färgar vår upplevelse.
Allt och vår upplevelse är redan ändå i ständig förändring, det är av den själva anledningen som det inte är värt att identifiera för mycket med det som lätt kan och kommer gå förlorat. Då har du inte byggt ditt självkoncept på en stabil grund. Vi vet alla att saker och ting kommer gå förlorade, från vår hälsa till våra ägodelar till våra minnen. Att ställa sig opartisk till dem så tidigt som möjligt är en förebyggande åtgärd som gör det lättare att acceptera det och även ställa sig nyfiken till den nya upplevelsen när det väl händer.
Pilatus skrev:Varför delar vi hela tiden upp oss i kropp och "själ"? Som Descartes gjorde i sin dualistiska syn på människan.
Eftersom vi upplever ett psykliv. Det betyder inte att relationen kropp-själ behöver vara dualistisk eller motsägelsefull. Det kan vara en del av en kontinuitet likt vad Smisk beskrev med Celler-Molekyler-Atomer. Och jag vet inte varför du tar upp kristendomen...såvida du inte ser den och Bibeln som någon slags slutgiltig auktoritet när det kommer till koncept som "själ" och "odödlighet"?
Re: Vem ÄR du?
Kreativ skrev:Smisk skrev:Mitt förslag är som kropp-psyke/personlighet-själ.
Du har dock inte definierat själ. Ska jag tolka det som att psyke/personlighet ersätter "sinne" eller "ande" i ditt förslag?
Kropp-själ-ande
Det finns en mängd olika inre aspekter som kan behöva en analogi i dessa begrepp, men vad hör ihop med vad?
Fysiska kroppen
Vitala/animerande livskraften
Känslolivet
Intellektet
Det inre vittnet
Jag vill vara tydlig med att jag verkligen ser det som att vi inte kan förstå detta utan att förstå vad ett spektrum är och hur saker manifesteras genom detta i en trancendera och inkludera relation. Trancend and include.
Celler är mer än molekyler och atomer men har dem inuti sig. Celler trancenderar OCH inkluderar dem. Det viktiga här är att se att man inte får bryta mot regeln att vi inte kan reducera det som ingår i något till delarna som ingår i det. Vi kan inte säga att celler = atomer + kombinationen av dem utan vi måste förstå cellfenomenet från dess egen nivå.
Body-mind-soul-spirit är en trancend and include manifestation och detta fenomen får utlopp genom ett spektrum.
Psyket trancenderar men inkluderar kroppen, själen trancenderar men inkluderar kropp och psyke och spirit trancenderar och inkluderar universum.
Själen är "delen av oss" som inte föds/dör, förändras genom tid, som inte uppnår något, vinner/förlorar något och inte är något enstaka i denna värld. Det är evighetens hjärta i oss, essensen av vad vi är som den upplevs för oss som kropp/psyke kan vi kalla vår Själ. Den är ett med "spirit".
Själen är dock inte "mer vad vi är" än något annat då psyket/tänkandet är gjort för att identifiera oss i relation till den lilla sagan vi jobbar på i våra personliga liv som utspelar sig genom de situationer vi deltar i som kropp-psyke-själ fenomen. Vi kan inte säga att vi inte är något men inte heller att vi är något specifikt. Man kanske kan säga att vi är lite av varje men inget fullt ut.
För mig är jag en personlighet och en själ i samma entitet. Som en avatar och en spelare i ett rollspel där spelaren är själen och avataren är min lilla person
Det huvudsakliga "problemet" med att få någon förståelse för detta är att tänkandet är begränsat till att kognitivt tolka och förstå våra egna djupare världen, våran andliga eviga kärna, då tänkandet ser allt genom tid, objekt, och bilder som fångar allt vi upplever genom våra 5 sinnen. Själen finns inte i världen men uttrycker sig genom den i varje stund.
Medvetandet är till för att medvetet relatera till allt vi upplever och genom detta testa val och lära oss olika utfall vi får. Integrerar vi allt vi upplever i våra liv "som om vi är själar", som om vi är gäster i denna världen, som om vi inte KAN äga eller vara något i denna lilla saga, men som om sagan ändå har en verklighet på dess egen nivå, väcker vi Själen
Vi blir bedövade om vi endast ser oss och världen som en fysisk scen utan någon andlig närvaro i min erfarenhet.
Letar vi efter någon långvarig "andlig kick" från det vi har tillgång till i denna världen är detta ett symptom på denna andliga bedövning. Om vi istället inte längre letar utan lever ut vår själ, genom oss, växer världen och vår relation till den från vårat eget perspektiv och relation TILL den.
Är det viktigt för dig att finna vem du är och inte är?
/Smisk
Re: Vem ÄR du?
Skiter i vem jag är. Intressantare är vad jag gjort och gör. Vad jag vill och kan göra. Kommer att göra. Ser mig som summan av mina förmågor och vad jag gjort och gör.
Algotezza aka Algotezza
Re: Vem ÄR du?
Tänk er att våra kroppar, våra ögon, som fönster igenom vilka vårt medvetande kan få en inblick..
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 18 och 0 gäster