Filosofiska insikter

[Smisk]

Anta att ni såg livet som en enda lång filosofisk utflykt/resa där syftet med den va att hitta några få filosofiska idéer och ta med dem hem, vilka idéer skulle ni då välja? (en eller några enstaka föredras).

Jag tänker mig denna fråga som en möjlighet att sätta ett värde på några filosofiska insikter ni funnit och hur viktiga dessa varit i era liv. De kan vara filosofiska och viktiga på vilket sätt som helst men de behöver vara i kontexten av att resan/livet är gjord för att finna dem annars svarar det inte på frågan.

/Smisk

[klorofyll]

Att man får belöning efter graden av ansträngning. Dock behöver inte belöning för den ene vara belöning för den andre.

Att ändra uppfattning - to change your mind - upplever jag som essentiellt. Jag kan tänka att "ingen är lika bra på det jag gör, och att ingen kommer bli det", därför att ingen kan föreställa sig hur mycket jag har ändrat mig.

Jag anser också att man bör ta livet på allvar. Det materiella är inte viktigt, det är bara intressen som man kan klara sig utan. Att bry sig är väldigt viktigt.

[Smisk]

Att man får belöning efter graden av ansträngning. Dock behöver inte belöning för den ene vara belöning för den andre.

Kan du utveckla? Har du exempel?

Enligt min erfarenhet tycker jag detta är ett märkligt fenomen. Jag tror vi av naturen är byggda för att tillfredställa våra behov/begär och att vi har fått förmågan att själva "skapa begär" för att vara flexibla. Vidare har vi ett medvetande som förhåller sig till allt detta och kan välja mellan begär genom att ge valen olika värden för att optimera och korrigera konflikter och problem med dessa behov/begär. Exempelvis, jag kan ha begär efter knark men då kan medvetandet påverka detta och lösa konflikten.

Jag tror att vårat belöningssystem, i det långa -stora hela- loppet, ger oss belöning efter hur "smarta våra värderingar är" i relation till våra djupare behov. Med andra ord, när vi sätter värde på de saker som tillfredställer flest relevanta behov/begär och vet att så är fallet mår vi och lever som bäst.

Jag upplever att dessa förändras över tid och utvecklas och detta gör att vi kanske inser att något vi länge ansträngt oss för och som vi fått stor behållning av plötsligt inte har något värde alls. Som att vi exempelvis jobbat jätte mycket och tillfredställt något stolthetsbehov men när vi blir sjuka pga stress och vi ändrar vår relation till detta inser vi att de flesta inte alls ser det på detta sätt och att vi inte förstår hur vi själva kunde se det så när fritid och passion för annat plötsligt får ett centralt värde Det har inte hänt mig men det är ett klassiskt exempel. Atlet bryter benen och hamnar i rullstol och efter några år är det "det bästa som hänt" grejen.

Att ändra uppfattning - to change your mind - upplever jag som essentiellt. Jag kan tänka att "ingen är lika bra på det jag gör, och att ingen kommer bli det", därför att ingen kan föreställa sig hur mycket jag har ändrat mig.

Kan du utveckla? Lite oklart vad du kan mena.

Jag anser också att man bör ta livet på allvar. Det materiella är inte viktigt, det är bara intressen som man kan klara sig utan. Att bry sig är väldigt viktigt.

Att bry sig om vad? Vad är värt att ta på allvar i livet?

/Smisk

[klorofyll]

Man kan ställa sig frågan 'varför?' om och om igen. De flesta funderar inte på varför de gör saker. Kanske finner vi trots allt meningen bakom varför vi gör saker. Men fortfarande går det inte att hålla den tanken i huvudet hela tiden, vi glömmer. Därför måste vi utforma en tillvaro som gör att vi ständigt påminns om meningen.

Jag tror att någon del av meningen med var och ens liv har att göra med förbättring av något slag, det vill säga att vi strävar efter att bli bättre, vi ifrågasätter och ändrar uppfattning, på så vis tror jag att det är bra att ändra sig, man blir bättre eller kanske mer finjusterad.

[klorofyll]

Jag tror att varje person har en egenskap som är god, som man kan utveckla, och vad den egenskapen bäst kan användas till, det måste man väl bry sig om?

[klorofyll]

Att vi anstränger oss har väl som anledning att vi tror oss kunna få det bra genom att lägga ner lite kraft. Om det inte hade funnits en möjlighet för oss att ha det bra så tror jag inte att vi hade levt. Så varför inte kämpa?

[Smisk]

Jag tror att någon del av meningen med var och ens liv har att göra med förbättring av något slag, det vill säga att vi strävar efter att bli bättre, vi ifrågasätter och ändrar uppfattning, på så vis tror jag att det är bra att ändra sig, man blir bättre eller kanske mer finjusterad.

Är det något speciellt du menar är värt att förbättra hos dig?

Jag tror att varje person har en egenskap som är god, som man kan utveckla, och vad den egenskapen bäst kan användas till, det måste man väl bry sig om?

Menar du att alla har potentialen att vara goda?

Enligt min erfarenhet är det av stort värde för alla att alla utvecklar denna potential Vi bör garanterat sträva efter att tillföra godhet till oss och världen. Den viktigaste delen av detta är inte det goda utan vad som händer med oss när vi väljer att bemöta situationer med en autentisk godhet. Hur medvetandet fylls av mening. Man kan fråga sig varför det känns som det gör och vad det egentligen är som känns? Frågor nästan ingen rutinmänniska ställer sig.

Att vi anstränger oss har väl som anledning att vi tror oss kunna få det bra genom att lägga ner lite kraft. Om det inte hade funnits en möjlighet för oss att ha det bra så tror jag inte att vi hade levt. Så varför inte kämpa?

Givet

Å andra sidan, gällande att ifrågasätta/reflektera över saker, så kan frågan ställas om vi verkligen behöver kämpa så mycket? Vad händer om man inte skulle kunna få något värde uppfyllt genom någon som helst personlig handling? Om inga tankar vi någonsin tänkt om "oss själva" påverkat vår natur?

Skulle det inte kunna finnas ett rent opåverkat värde i själva existensen av vår natur?

/Smisk

[klorofyll]

För att man skall må bra så tror jag att man behöver någon form av meningskänsla och ett intresse. Ett intresse har alltid någonting att lära dig, utan ett intresse blir man uttråkad. Men att ha ett intresse kräver också viss ansträngning. Dvs, man kan inte leva väl utan att anstränga sig. Meningen kan vara vad som helst, man kan t.ex. fråga sig vad man är bäst på, förmodligen är blir svaret typ 'att vara sig själv'... Men då får man ta reda på vem man egentligen är, hur man är när man är som naturligast. Sedan kan man fundera på om man är bra för att man gör någonting eller om det är mer indirekt.

[klorofyll]

Menar du att alla har potentialen att vara goda?

Endast i helvetet saknas den potentialen. Så länge du kan dricka ett glas vatten behöver du inte oroa dig.

[Pilatus]

Anta att ni såg livet som en enda lång filosofisk utflykt/resa där syftet med den va att hitta några få filosofiska idéer och ta med dem hem, vilka idéer skulle ni då välja? (en eller några enstaka föredras).

Ontologi, epistemologi och metodologi

[mullback]

Insikt om att vad vi personligen tycker är av ringa eller större betydelse, det kan vara blott densamma eller ibland likt en annan droppe eller snöflinga som trots sin likhet kan vara både likadan eller unik för sin egen betydelses skull.

Insikten om att insikt/er och allt annat är blott en sammansättning av bokstäver som bildar ett ord och liksom alla ord blir dem vad vi gör dem till.

Insikten om att allt utgår ifrån vår tanke - allt är skapat av tanken - Gud Länder Lagar Regler frågeställningar om varat etc

https://www.youtube.com/watch?v=bTZvz8Z4TIo

[xion]

Insikten att Himmel och Helvete inte är någonting annat än där vi redan befinner oss. Att det är vi själva som genom våra gärningar avgör vilket epitet som är mest passande. Att det enda jag som enskild individ kan göra är att helt enkelt göra så gott jag kan utifrån min natur. Att om möjligt tillse att mitt handlande i någon mån bidrar till att göra Jorden till det Himmelrike som det skulle kunna vara.

[Smisk]

Anta att ni såg livet som en enda lång filosofisk utflykt/resa där syftet med den va att hitta några få filosofiska idéer och ta med dem hem, vilka idéer skulle ni då välja? (en eller några enstaka föredras).

Ontologi, epistemologi och metodologi

För mig har jag sett sakers varande, ursprung och kunskapens möjligheter/begränsningar som mycket givande att reflektera över och jag har nog en autistisk årdra då jag länge hade svårt att ta för givet det andra tagit för givet om dessa saker. Meningen med livet, varför vi är här och om vi kan veta dessa saker har jag inte bara kunnat släppa och det va länge ett slags mentalt spel att leka med dessa tankar

Vad är det filosofiska värdet med metodologi för dig?

Kan du utveckla eller ge exempel på vad det är inom dessa fält som är/varit givande?


/Smisk

[Pilatus]

Ontologi, epistemologi och metodologi

Vad är det filosofiska värdet med metodologi för dig?

Man kan fundera på hur filosofer och andra tänkare gjort då de utvecklat sina idéer, eller vetenskapliga rön. Det började tidigt, man studerade naturen, systematiserade, namngav. Carl von Linné skapade ett helt system, Charles Darwin en storslagen teori om vårt ursprung. Jag tror att det är bra med empiriska studier som grund för vårt tänkande. Hur världen fungerar i stora drag. Den begåvade kan alltid fortsätta systematiken och finna svar på frågor om kosmologi och om vi någonsin kan upptäcka förekomsten av liv på någon av de exoplaneter vi känner till. Eller frågor om vad rättvisa är. Är det bra att staten tar hälften av arbetsinkomsten och omfördelar? Vet vi på vilken grund och med vilken rätt man gör så?

Eller religionen där man påstår att heliga män (oftast) kunde åstadkomma mirakel. Ändå har vi aldrig blivit vittne till någon enda händelse som pekar på att det skulle vara möjligt. Många stannar inte där utan drar märkliga slutsatser om att det finns en fortsättning i någon form. Kanske är det i så fall bäst att föreställa sig att vi träffas åter då det är dags, det kan ju fördriva den känsla av övergivenhet som drabbar många äldre. Vi kan tillåta oss att vara litet barnsliga då vi behöver litet tröst.

Karl Popper är en god inkörsport till vetenskapligt tänkande, ".. teorin om kunskap ... kan därför beskrivas som teorin om den empiriska metoden ...".

[Smisk]

Man kan fundera på hur filosofer och andra tänkare gjort då de utvecklat sina idéer, eller vetenskapliga rön. Det började tidigt, man studerade naturen, systematiserade, namngav. Carl von Linné skapade ett helt system, Charles Darwin en storslagen teori om vårt ursprung. Jag tror att det är bra med empiriska studier som grund för vårt tänkande. Hur världen fungerar i stora drag. Den begåvade kan alltid fortsätta systematiken och finna svar på frågor om kosmologi och om vi någonsin kan upptäcka förekomsten av liv på någon av de exoplaneter vi känner till. Eller frågor om vad rättvisa är. Är det bra att staten tar hälften av arbetsinkomsten och omfördelar? Vet vi på vilken grund och med vilken rätt man gör så?

Eller religionen där man påstår att heliga män (oftast) kunde åstadkomma mirakel. Ändå har vi aldrig blivit vittne till någon enda händelse som pekar på att det skulle vara möjligt. Många stannar inte där utan drar märkliga slutsatser om att det finns en fortsättning i någon form. Kanske är det i så fall bäst att föreställa sig att vi träffas åter då det är dags, det kan ju fördriva den känsla av övergivenhet som drabbar många äldre. Vi kan tillåta oss att vara litet barnsliga då vi behöver litet tröst.

Karl Popper är en god inkörsport till vetenskapligt tänkande, ".. teorin om kunskap ... kan därför beskrivas som teorin om den empiriska metoden ...".

Jag tolkar det som att du skulle säga att vetenskapens perspektiv är det bästa filosofiska perspektivet?

Vad anser du om saker som värde? Kan vetenskapen visa oss vilken plats värde har i livet eller naturen?

/Smisk