Modern mängdlära, som Zermelo-Fraenkel mängdlära, har en del kontraintuitiva egenskaper. Bl a har de inga "ur-element".
En förklaring. Normalt talar vi om objekt, t ex äpplen, soldater, barn, etc. Dessa kan ingå i mängder. T ex kan skolbarn ingå i en skolklass: en mängd. Denna mängd kan i sin tur ingå i en skola: en mängd av mängder. Denna kan i sin tur ingå i ett rektorsområde: en mängd av mängd av mängder, etc.
Normalt kan man räkna med entiteter på samma nivå. Man kan addera en mängd av två barn med en mängd av fyra barn, och få en mängd av sex barn. Eller man kan slå ihop en mängd av två klasser till en mängd av en klass och få en mängd av tre klasser. Men man kan inte slå ihop en mängd av barn med en mängd av klasser.
Men det är helt OK i ZFC. Där har man inte ens "objekt", utan bara mängder. I en högre ordningens mängd kan dessutom olika lägre ordningens mängder ingå: t ex kan en fjärde och en andra ordningens mängd vara delmängder i en femte ordningens mängd.
Jag kan inte mycket om mängdlära, men detta slår mig som lite konstigt. Några kommentarer?
Mängdlära
Moderator: Moderatorgruppen
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Ang. "urelement" i mängdteori.
Kommer ihåg diskussionen från min tid som "fresh meat" så jag konsulterade mina (något dammiga) gamla böcker.
Det finns olika sätt att konstruera en mängdteori. Det har visat sej att "urelement"-metoden är onödigt omständig och krånglig. En mängdteori utan "urelement", dvs. en mängdteori där varje element är en mängd, är mer överensstämmande med verkligheten och har visat sej vara konstruktiv. (jmf. med matematikens axiomatisering!)
Observera dock att ovanstående handlar om teoribildning , premisserna varifrån vi startar. De praktiska skillnaderna är ung.=0
I konkreta situationer används urelementen flitigt; ta t.ex. Stefans exempel med elev, skola, rektorsområde…etc. Klart att "elev" i detta sammanhang (eller kontext, hehe) kan betraktas som urelement; det hela startade ju från denna entitet. Men samtidigt bildar hela kedjan av abstraktioner en "mängd av mängder".
Kommer ihåg diskussionen från min tid som "fresh meat" så jag konsulterade mina (något dammiga) gamla böcker.
Det finns olika sätt att konstruera en mängdteori. Det har visat sej att "urelement"-metoden är onödigt omständig och krånglig. En mängdteori utan "urelement", dvs. en mängdteori där varje element är en mängd, är mer överensstämmande med verkligheten och har visat sej vara konstruktiv. (jmf. med matematikens axiomatisering!)
Observera dock att ovanstående handlar om teoribildning , premisserna varifrån vi startar. De praktiska skillnaderna är ung.=0
I konkreta situationer används urelementen flitigt; ta t.ex. Stefans exempel med elev, skola, rektorsområde…etc. Klart att "elev" i detta sammanhang (eller kontext, hehe) kan betraktas som urelement; det hela startade ju från denna entitet. Men samtidigt bildar hela kedjan av abstraktioner en "mängd av mängder".
OK, tack för det. Jag måste titta närmare på det här. Uppenbarligen finns det mindre populära axiomatiseringar som innehåller urelement, men Zermelo-Fraenkel som är standard gör inte det. T ex Quines New Foundations med urelement (NFU): http://en.wikipedia.org/wiki/New_Foundations Den har tydligen sina poänger.
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
OK, "mängdteori"
Quine skrev sin dr-avhandling om Pr Mathematica och var allmänt inne på Russell; höll honom högt.
Jag läste lite om logiken och kom över det här citatet av Gentzen:
The term natural deduction (or rather, its German equivalent) was coined in that paper:
Ich wollte zunächst einmal einen Formalismus aufstellen, der dem wirklichen Schließen möglichst nahe kommt. So ergab sich ein „Kalkül des natürlichen Schließens“. (First I wished to construct a formalism that comes as close as possible to actual reasoning. Thus arose a "calculus of natural deduction".)
— Gentzen, Untersuchungen über das logische Schließen (Mathematische Zeitschrift 39, pp.176-210, 1935)
http://en.wikipedia.org/wiki/Natural_deduction
För mig verkar detta väldigt tilltalande. Logiken och matematiken ska inte komma med några överraskingar utan just hålla sig så nära som möjligt "actual reasoning". Därför är jag inte så förtjust i att man inte har några "urelelement" i axiomatisingen av mängdteorin, eftersom vi helt klart använder såna när vi resonerar.
Quine skrev sin dr-avhandling om Pr Mathematica och var allmänt inne på Russell; höll honom högt.
Jag läste lite om logiken och kom över det här citatet av Gentzen:
The term natural deduction (or rather, its German equivalent) was coined in that paper:
Ich wollte zunächst einmal einen Formalismus aufstellen, der dem wirklichen Schließen möglichst nahe kommt. So ergab sich ein „Kalkül des natürlichen Schließens“. (First I wished to construct a formalism that comes as close as possible to actual reasoning. Thus arose a "calculus of natural deduction".)
— Gentzen, Untersuchungen über das logische Schließen (Mathematische Zeitschrift 39, pp.176-210, 1935)
http://en.wikipedia.org/wiki/Natural_deduction
För mig verkar detta väldigt tilltalande. Logiken och matematiken ska inte komma med några överraskingar utan just hålla sig så nära som möjligt "actual reasoning". Därför är jag inte så förtjust i att man inte har några "urelelement" i axiomatisingen av mängdteorin, eftersom vi helt klart använder såna när vi resonerar.
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Stefan skrev:För mig verkar detta väldigt tilltalande. Logiken och matematiken ska inte komma med några överraskingar utan just hålla sig så nära som möjligt "actual reasoning". Därför är jag inte så förtjust i att man inte har några "urelelement" i axiomatisingen av mängdteorin, eftersom vi helt klart använder såna när vi resonerar.
Nu är du rejält ute och cyklar.
Varför kan inte matematiken komma med överraskningar?
Oavsett akademisk disciplin så handlar teoretiserandet, inte om utopier, utan om konkreta verkligheten.
Einsteins teorier var från början, ja just teorier.
Inom matematiken härskade Euklides geometri i 2000 år. Ingen vågade ifrågasätta. Tills 1800-talet då den ryske matematikern (glömt namnet) kom på den icke-Euklidiska geometrin.
Kom inte å säg att matematiken inte har förändrar människors syn på verkligheten!
Jag tänker mig att det är en helt annan femma med logik och matematik än med empiriska vetenskaper. I logik och matematik utarbetar vi hur våra begrepp fungerar. Således är det en brist om de är kontraintuitiva. I fysiken gör vi något annat: vi beskriver verkligheten. Den kan förstås vara "kontraintuitiv".
Har inte satt mig in riktigt i den icke-Euklidiska geometrin. Men det är klart att vi ibland kan få fram kontraintuitiva resultat högt uppe i våra teoribildningar. Gödels resultat kanske är ett annat exempel på det. Men jag tänker mig, som Gentzen, att själva grunden ändå måste vara vårt naturliga resonerande. Det kan sen leda till resultat man kan uppfatta som överraskande.
Har inte satt mig in riktigt i den icke-Euklidiska geometrin. Men det är klart att vi ibland kan få fram kontraintuitiva resultat högt uppe i våra teoribildningar. Gödels resultat kanske är ett annat exempel på det. Men jag tänker mig, som Gentzen, att själva grunden ändå måste vara vårt naturliga resonerande. Det kan sen leda till resultat man kan uppfatta som överraskande.
Re: Mängdlära
Stefan skrev:Modern mängdlära, som Zermelo-Fraenkel mängdlära, har en del kontraintuitiva egenskaper. Bl a har de inga "ur-element".
En förklaring. Normalt talar vi om objekt, t ex äpplen, soldater, barn, etc. Dessa kan ingå i mängder. T ex kan skolbarn ingå i en skolklass: en mängd. Denna mängd kan i sin tur ingå i en skola: en mängd av mängder. Denna kan i sin tur ingå i ett rektorsområde: en mängd av mängd av mängder, etc.
Normalt kan man räkna med entiteter på samma nivå. Man kan addera en mängd av två barn med en mängd av fyra barn, och få en mängd av sex barn. Eller man kan slå ihop en mängd av två klasser till en mängd av en klass och få en mängd av tre klasser. Men man kan inte slå ihop en mängd av barn med en mängd av klasser.
Men det är helt OK i ZFC. Där har man inte ens "objekt", utan bara mängder. I en högre ordningens mängd kan dessutom olika lägre ordningens mängder ingå: t ex kan en fjärde och en andra ordningens mängd vara delmängder i en femte ordningens mängd.
Jag kan inte mycket om mängdlära, men detta slår mig som lite konstigt. Några kommentarer?
För att göra det här lite klarare:
Vad jag tänker mig är följande. Mängder är tankeinnehåll. De är inte tankar, för tankar är psykologiska objekt. De är tankeinnehåll, abstrakta objekt.
Precis som tankar är ordnade (det finns en första ordningens tanke, andra ordningens tanke, etc.) är tankeinnehåll ordnade.
Ordningar funkar så här: T ex, om jag tänker på ett äpple så är det en första ordningens tanke. Om George tänker på min tanke på ett äpple så är det en andra ordningens tanke, etc.
En första ordningens mängd, tänker jag mig, har endast objekt som element. En andra ordningens mängd har endast mängder som element. En tredje ordningens mängd har endast andra ordningens mängder (mängder av mängder) som element etc.
Det är detta sista som är poängen. I ZFC tillåter man att tredje ordningens mängder kan ha både mängder och mängder av mängder (objekt, urelement, finns öht inte) som element. Men det betyder alltså att, om nu mängder är tankeinnehåll, så kan det finnas ett tredje ordningens tankeinnehåll som har en första ordningens tankeinnehåll som element. Men precis som en tredje ordningens tanke endast kan rikta sig mot en andra ordningens tanke, och inte mot en första ordningens tanke, kan ett tredje ordningens tankeinnehåll inte ha en första ordningens tankeinnhåll som element eller del utan att det finns en andra ordningens tankeinnehåll däremellan.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 27 och 0 gäster