Sann - ingen

[Algotezza]

Vad slags sanningar kan vi söka och finna? Vilka slags sanningar uppfinner vi själv, ensamma eller tillsammans?

[SigurdV]

Vi uppfinner möjligen tanken men inte dess eventuella sanning.

[Algotezza]

Finns sanningen overbaliserad?

[SigurdV]

Finns sanningen overbaliserad?

Ja ; sanning är ett förhållande mellan två tankar:
Antagande och slutsats.

Det vanliga är att de är uttryckta i ett socialt språk
men jag kan tänka mig att det räcker med ett privat tankespråk
som kanske det Helen Keller hade innan hon bröt igenom språkvallen.

Och kanske tankar inte behöver finnas i någon tänkare
för att finnas och ha förhållanden med varandra?

[Algotezza]

Finns sanningen overbaliserad?

Ja ; sanning är ett förhållande mellan två tankar:
Antagande och slutsats.

Det vanliga är att de är uttryckta i ett socialt språk
men jag kan tänka mig att det räcker med ett privat tankespråk
som kanske det Helen Keller hade innan hon bröt igenom språkvallen.

Det är väl logik? Vägen eller relationen mellan antagande och slutsats.

[SigurdV]

Finns sanningen overbaliserad?

Ja ; sanning är ett förhållande mellan två tankar:
Antagande och slutsats.

Det vanliga är att de är uttryckta i ett socialt språk
men jag kan tänka mig att det räcker med ett privat tankespråk
som kanske det Helen Keller hade innan hon bröt igenom språkvallen.

Det är väl logik? Vägen eller relationen mellan antagande och slutsats.

Ja... hjärnan arbetar inte slumpmässigt.

[Algotezza]

Antag att något är sant.

Blir slutsatsen då att det är sant?

Och sanningen är i så fall förhållandet mellan antagandet att något är sant och slutsatsen att detta något är sant.

[SigurdV]

Antag att något är sant.

Blir slutsatsen då att det är sant?

Och sanningen är i så fall förhållandet mellan antagandet att något är sant och slutsatsen att detta något är sant.

Du måste med hjälp av en identitetsutsaga ange VAD det är som är sant innan du kan substituera från identiteten in i antagandet för att erhålla slutsatsem.

Teorin innehåller alltså en KONSTRUKTIV METOD för att bestämma sanning!
Och du försökte hoppa över konstruktionen...

1. antagande
2. konstruktion
3. slutsats

1. denna utsaga innehåller bara sex ord
2. denna utsaga = "denna utsaga innehåller bara sex ord"
3."denna utsaga innehåller exakt sex ord" innehåller bara sex ord

För att komma från ett till tre måste du substituera från två till ett!
Det är alltså detta nödvändiga mellanled (sats 2) som vållat stora bekymmer...
Man försöker hoppa över det!

[Algotezza]

Antag att något är sant.

Blir slutsatsen då att det är sant?

Och sanningen är i så fall förhållandet mellan antagandet att något är sant och slutsatsen att detta något är sant.

Du måste med hjälp av en identitetsutsaga ange VAD det är som är sant innan du kan substituera från identiteten in i antagandet för att erhålla slutsatsem.

Teorin innehåller alltså en KONSTRUKTIV METOD för att bestämma sanning!
Och du försökte hoppa över konstruktionen...

1. antagande
2. konstruktion
3. slutsats

1. denna utsaga innehåller bara sex ord
2. denna utsaga = "denna utsaga innehåller bara sex ord"
3."denna utsaga innehåller exakt sex ord" innehåller bara sex ord

För att komma från ett till tre måste du substituera från två till ett!
Det är alltså detta nödvändiga mellanled (sats 2) som vållat stora bekymmer...
Man försöker hoppa över det!

Har du en speciell substitueringsregel som gör att du undviker en oändlig regress?

[SigurdV]

Antag att något är sant.

Blir slutsatsen då att det är sant?

Och sanningen är i så fall förhållandet mellan antagandet att något är sant och slutsatsen att detta något är sant.

Du måste med hjälp av en identitetsutsaga ange VAD det är som är sant innan du kan substituera från identiteten in i antagandet för att erhålla slutsatsem.

Teorin innehåller alltså en KONSTRUKTIV METOD för att bestämma sanning!
Och du försökte hoppa över konstruktionen...

1. antagande
2. konstruktion
3. slutsats

1. denna utsaga innehåller bara sex ord
2. denna utsaga = "denna utsaga innehåller bara sex ord"
3."denna utsaga innehåller exakt sex ord" innehåller bara sex ord

För att komma från ett till tre måste du substituera från två till ett!
Det är alltså detta nödvändiga mellanled (sats 2) som vållat stora bekymmer...
Man försöker hoppa över det!

Har du en speciell substitueringsregel som gör att du undviker en oändlig regress?

Andra gången du är vaken!
Man får inte substituera in i citat!

1. denna utsaga innehåller bara sex ord
2. denna utsaga = "denna utsaga innehåller bara sex ord"
3."denna utsaga innehåller bara sex ord" innehåller bara sex ord

Ej tillåtet:
4. ""denna utsaga innehåller bara sex ord" innehåller bara sex ord" innehåller bara sex ord

Den inre satsen innehåller nu tio ord

Och därmed tror jag du förstår den semantiska grund jag använder.
Det är faktiskt bra jobbat!

Det här är det hela i sammandrag:

1) Elementära satser behöver en identitet
för att kunna visas sanna eller falska!
2) Identiter får ej vara falska!
3) I alla paradoxer förekommer minst en falsk identitet!

[SigurdV]

Här är nu ett vanligt misstag som logiklärare gärna begår...

1) "denna sats är falsk" är sann OMM denna sats är falsk
2) "denna sats är falsk" = denna sats

Identiteten i sats 2 kan bevisas vara falsk ...
Alltså får man inte substituera.

Deriveringen ingår i ett misstänkliggörande av definitionen för sanning i naturliga språk!

Bevis:
2) "denna sats är falsk" = denna sats
3) "denna sats är falsk" är sann OMM denna sats är sann
4) denna sats är falsk OMM denna sats är sann
_________________________________________________

Det tog mig trettio år att hitta, förstå och utveckla det här...
Jag hade tänkt doktorera i teoretisk fysik men fann jakten på sanning ^ viktigare.
Problemet är minst 2500 år gammalt.

[SigurdV]

Visst är du väl filosofilärare Algot?
I så fall tycker jag vi tar oss till Norge.
Långt tillbaka i tiden verkar Minoiska Kreta ha hämtat silver därifrån.
https://araenil.wordpress.com/2011/06/2 ... te-norway/

[Algotezza]

Du måste med hjälp av en identitetsutsaga ange VAD det är som är sant innan du kan substituera från identiteten in i antagandet för att erhålla slutsatsem.

Teorin innehåller alltså en KONSTRUKTIV METOD för att bestämma sanning!
Och du försökte hoppa över konstruktionen...

1. antagande
2. konstruktion
3. slutsats

1. denna utsaga innehåller bara sex ord
2. denna utsaga = "denna utsaga innehåller bara sex ord"
3."denna utsaga innehåller exakt sex ord" innehåller bara sex ord

För att komma från ett till tre måste du substituera från två till ett!
Det är alltså detta nödvändiga mellanled (sats 2) som vållat stora bekymmer...
Man försöker hoppa över det!

Har du en speciell substitueringsregel som gör att du undviker en oändlig regress?

Andra gången du är vaken!
Man får inte substituera in i citat!

1. denna utsaga innehåller bara sex ord
2. denna utsaga = "denna utsaga innehåller bara sex ord"
3."denna utsaga innehåller bara sex ord" innehåller bara sex ord

Ej tillåtet:
4. ""denna utsaga innehåller bara sex ord" innehåller bara sex ord" innehåller bara sex ord

Den inre satsen innehåller nu tio ord

Och därmed tror jag du förstår den semantiska grund jag använder.
Det är faktiskt bra jobbat!

Det här är det hela i sammandrag:

1) Elementära satser behöver en identitet
för att kunna visas sanna eller falska!
2) Identiter får ej vara falska!
3) I alla paradoxer förekommer minst en falsk identitet!

En del av en helhet kan inte vara identisk med den helhet vari den ingår.

[SigurdV]

En del av en helhet kan inte vara identisk med den helhet vari den ingår.

Det där gäller för fysikaliska objekt och ändliga ordnade följder men, som du nog vet, inte för alla abstrakta objekt som till exempel oändliga mängder: De udda talen är lika många som heltalen. Och i det språkliga fallet gäller frågan vad namn får benämna och vad påståenden kan yttra sig om:

Om ett påstående får yttra sig om ALLA påståenden yttrar det sig ju även om sig självt. Men varför skulle ett påstående behöva yttra sig om ANDRA påståenden för att yttra sig om sig självt?

Det påstående som skall yttra sig om sig självt
och som jag här är i färd med att konstruera
har just precis blivit färdigt för läsning.

Så vad som är en del av en sats kan syfta på den sats den är en del av!
Det är bra om du förstår hur självreferens går till.

Man kan utgå från en så kallad "satsfunktion"; sådana kan tänkas uppkomma ur en utsaga genom att ersätta utsagans subjekt med en variabel... eller enklare genom att låta ett predikat erhålla en variabel i st f ett subjekt. Självreferens uppkommer när variabeln (ett namn eller beskrivning) benämner en utsaga där variabeln ingår!

x är ett språkligt uttryck.

Här ovan kan "x" vara vad som helst:
Om x INTE syftar på ett språkligt uttryck
så är satsfunktionen falsk annars är den sann.

För att fastställa självreferens behövs en identitetsutsaga.
Dess logiska form är: x = "x är Z". Och för att åstadkomma
en syntaktiskt välformad självreferent sats så måste följande gälla:

Det existerar en satsfunktion,
1. x är Z
som är värde på sin variabel.
2. x = "x är Z"

Det finns satsfunktioner som inte kan vara ett värde för sin variabel.
Det är vad paradoxer demonstrerar!

[Algotezza]

Matematik bygger på axiom, regler och definitioner vilka matematikerna själva fastställt och de matematiska företeelsernas egenskaper är en följd av detta. Matematiken och de matematiska enheterna får de egenskaper vi ger dem. Att abstrakta enheter inte har samma egenskaper som fysiska ting beror på att vi gett dem andra egenskaper. Fysiska ting har vi ju inte gett deras egenskaper utan de har de egenskaper de har, oberoende av oss.

Även om två matematiska mängder är lika oändliga är ju de element som ingår i dem inte identiska. Det ingår delvis andra tal men inte fler N 'än i mängden av primtal. N är knappast heller en delmängd i sig själv.