Varför tänka på framtida människor?

[Algotezza]

Som den naturligaste självklarhet menar många idag att vi ska värna om vår värld för kommande släktens skull. Tror man på reinkarnation är det ju vi själva som kommer att leva i framtiden så av rent egoistiska skäl bör vi idag vara rädda om jordklotet.

Men om vi bara lever en gång, varför då värna om klotet, om framtidens människor kommer att vara helt annorlunda mot en själv, ha obehagliga åsikter man själv inte alls hyser idag. Om de t.o.m. är värre egoister än en själv? Och hade man mött sådana idag hade man kanske inte velat göra något för dem som kunde innebära obehag för en själv. Ska man ändå värna om världen för kommande släktens skull? Har det ett egenvärde, är det en plikt?

[Anders]

Vi är mer än individer, vi är en art.

[Väderkvarn]

Genom det altruistiska beteendet stärker vi vår status i flocken.
Vi visar därigenom att vårt beteende är gott för allas väl i flocken.

Så tror jag.

[Smisk]

Ska man ändå värna om världen för kommande släktens skull? Har det ett egenvärde, är det en plikt?

Det har med identitet, perspektiv och värden att göra. Identifierar man sig med sitt lilla liv totalt har man ett perspektiv som grundar sig på att man "äger något från denna världen", att man föds och dör med den, på samma sätt som alla värden och all mening som kan existera föds och dör med just detta självägda medvetande.

Har man en identitet som har ett större perspektiv där livet är en scen man uttrycker sina andliga värden genom det blir det självklart och naturligt att värna om allt som har värde oavsett hur och till vad det tillhör.

Inget tillhör då medvetandet och allt har värde. Det är då inte någon "plikt" som om ett villkor behöver uppfyllas "utanför sig själv" för att ett värde skall vara uppfyllt. Man behöver inte "vinna sitt moraliska värde" eller sin "sociala status" utan uttrycker sin autentiska relation till det man ser värdet i.

Villkoret är att man existerar med den syn man har och de värden man har och detta är genom vilket man ser och handlar.

En dygdetik snarare än en pliktetik kanske?

Som jag ser det har universum ett fantastiskt skönhetsvärde oavsett någon ser det eller inte

/Smisk

[Algotezza]

Som jag ser det har universum ett fantastiskt skönhetsvärde oavsett någon ser det eller inte

/Smisk

Detta leder till följdfrågan om skönhetsvärden finns även utan subjekt som upplever och skapar dessa värden...

[Smisk]

Detta leder till följdfrågan om skönhetsvärden finns även utan subjekt som upplever och skapar dessa värden...

Som jag ser det är frågan formulerad ur ett begränsat perspektiv. Frågan utgår ifrån att världen har en extern och en intern aspekt som är separata från varandra där man troligtvis ser det som att världen egentligen är en utav dessa och den andra är ett epifenomen av den andra. Alltså, världen är egentligen en fysisk scen som råkar hända på ett sätt som får saker som värden, känslor, medvetenhet etc att hända.

Som jag ser det manifesteras världen som en holistisk scen där den externa och interna aspekten av den existerar som ett uttryck av dess möjligheter. Mitt medvetande är helt totalt ett med denna verklighet och allt som det upplever är på ett sätt "verklighet". Medvetandet kan ses som något universellt på samma sätt som ljuset som värmer solen inte tillhör solen tillhör inte medvetandet mig utan naturen.

Skönhetsupplevelsen tillhör naturen, den tillhör naturens interaktion som uppstår genom dess externa/interna aspekter, genom naturens insida/djup (medvetandet) och dess utsida/yta (det fysiska den manifesteras genom).

Med andra ord, det är missvisande att tro att det finns något utanför oss eller naturen

Inte lätt att förklara i korta drag, men du verkar smart och öppen så det kanske tillför något slags filosofiskt värde

/Smisk

[Algotezza]

Jag provar olika förhållningssätt. Och ser vad de leder till. Det som leder till återvändsgränder återvänder jag ifrån. De som öppnar nya möjligheter håller jag kvar tills möjligheterna är uttömda om de nu blir det.

Idéer och tankar är min andliga föda.

[SigurdV]

Som jag ser det har universum ett fantastiskt skönhetsvärde oavsett någon ser det eller inte

/Smisk

Detta leder till följdfrågan om skönhetsvärden finns även utan subjekt som upplever och skapar dessa värden...

Inte skapar väl vi svaga subjekt värden?
Hur skulle vi kunna göra det?
Du får ett par minuter på dig för att skapa ett värde!
Kom sen och visa upp resultatet

Skönhetsupplevelsen tillhör naturen, den tillhör naturens interaktion som uppstår genom dess externa/interna aspekter, genom naturens insida/djup (medvetandet) och dess utsida/yta (det fysiska den manifesteras genom).

[Algotezza]

Som jag ser det har universum ett fantastiskt skönhetsvärde oavsett någon ser det eller inte

/Smisk

Detta leder till följdfrågan om skönhetsvärden finns även utan subjekt som upplever och skapar dessa värden...

Inte skapar väl vi svaga subjekt värden?
Hur skulle vi kunna göra det?
Du får ett par minuter på dig för att skapa ett värde!
Kom sen och visa upp resultatet

Skönhetsupplevelsen tillhör naturen, den tillhör naturens interaktion som uppstår genom dess externa/interna aspekter, genom naturens insida/djup (medvetandet) och dess utsida/yta (det fysiska den manifesteras genom).

Om vi finner något skönt är det vi som med hjälp av känsla/förnuft/förnimmelseorgan/minnen skapar detta värde i vårt medvetande.

[SigurdV]

Detta leder till följdfrågan om skönhetsvärden finns även utan subjekt som upplever och skapar dessa värden...

Inte skapar väl vi svaga subjekt värden?
Hur skulle vi kunna göra det?
Du får ett par minuter på dig för att skapa ett värde!
Kom sen och visa upp resultatet

Skönhetsupplevelsen tillhör naturen, den tillhör naturens interaktion som uppstår genom dess externa/interna aspekter, genom naturens insida/djup (medvetandet) och dess utsida/yta (det fysiska den manifesteras genom).

Om vi finner något skönt är det vi som med hjälp av känsla/förnuft/förnimmelseorgan/minnen skapar detta värde i vårt medvetande.

Nähäpp!
Du; din latmask, bara betraktar resultatet av allt jobb som utförts av känsla/förnuft/förnimmelseorgan/minnen !
Inte heller är det du själv som skapar den dröm du drömmer...
Det enda du/vi kan göra är att välja vilja!

[Algotezza]

Inte skapar väl vi svaga subjekt värden?
Hur skulle vi kunna göra det?
Du får ett par minuter på dig för att skapa ett värde!
Kom sen och visa upp resultatet

Om vi finner något skönt är det vi som med hjälp av känsla/förnuft/förnimmelseorgan/minnen skapar detta värde i vårt medvetande.

Nähäpp!
Du; din latmask, bara betraktar resultatet av allt jobb som utförts av känsla/förnuft/förnimmelseorgan/minnen !
Inte heller är det du själv som skapar den dröm du drömmer...
Det enda du/vi kan göra är att välja vilja!

Ja, om känsla/förnuft/förnimmelseorgan/minnen är skilda från mig och jobbar automatiskt. De är delar av mitt medvetande även om de delvis sträcker sig bortom min medvetna viljestyrning. Jag är min kropp upplever livet inifrån den, och jag är inte skild från den. Du är kanske dualist?

[SigurdV]

Ja, om känsla/förnuft/förnimmelseorgan/minnen är skilda från mig
och jobbar automatiskt.

"Självständigt" vore ett bättre valt ord.
Du pratar om det som inte är du
som vore det ett lägre stående väsen...

Jag är min kropp upplever livet inifrån den,
och jag är inte skild från den. Du är kanske dualist?

I yttervärlden finns min kropp... men den är inte jag
eftersom delar av den kan avlägsnas utan att jag blir någon annan.

I kroppen finns hjärnan och i den verkar mitt (väsen och) medvetande finnas.
Jag räknar med ett "kroppsmedvetade" som tillhört kroppen ända från urcellen.

Jag är en del av kroppsmedvetandet ... Inte tvärt om!
Och jag är nog dualist: Det är jag och allt annat

Vad som skiljer mig mest är det att jag inte gör anspråk på sånt som jag inte rår över.
Tänk bara på att röra fingret... Det är kroppen som rör fingret
och det märks om nåt blir fel där och fingret inte rör sig som jag vill!

Jag tycker ni andra är övermodiga och gör anspråk
på att ha egenskaper som faktiskt tillhör kroppen:
Kroppen äger er och inte tvärtom!

[SigurdV]

Om vi finner något skönt är det vi som med hjälp av känsla/förnuft/förnimmelseorgan/minnen skapar detta värde i vårt medvetande.

Nähäpp!
Du; din latmask, bara betraktar resultatet av allt jobb som utförts av känsla/förnuft/förnimmelseorgan/minnen !
Inte heller är det du själv som skapar den dröm du drömmer...
Det enda du/vi kan göra är att välja vilja!

Ja, om känsla/förnuft/förnimmelseorgan/minnen är skilda från mig och jobbar automatiskt. De är delar av mitt medvetande även om de delvis sträcker sig bortom min medvetna viljestyrning. Jag är min kropp upplever livet inifrån den, och jag är inte skild från den. Du är kanske dualist?

Titta hur du sätter dig på en piedestal:
Själv är du minsann inte någon stackars automat .. du är en kännande varelse i kroppen!
Kroppen själv som (Märkligt nog!) lyckats (Även blinda hönor kan hitta ett korn.)
frambringa den fulländade varelse du anser att du är. (Åtminstone i förhållande till din underlägsna kropp!)

Har tanken att det är logiskt möjligt att det är tvärtom någonsin fallit dig in?

Jo! Jag är dualist i den meningen att jag anser att
i) det finns två nästan likvärdiga väsen i hjärnan
ii) tillsammans utgör de vad vi uppfattar som "vårt" medvetande
iii) den kraftfullaste partnern i samarbetet är inte vi själva!

[Algotezza]

Nähäpp!
Du; din latmask, bara betraktar resultatet av allt jobb som utförts av känsla/förnuft/förnimmelseorgan/minnen !
Inte heller är det du själv som skapar den dröm du drömmer...
Det enda du/vi kan göra är att välja vilja!

Ja, om känsla/förnuft/förnimmelseorgan/minnen är skilda från mig och jobbar automatiskt. De är delar av mitt medvetande även om de delvis sträcker sig bortom min medvetna viljestyrning. Jag är min kropp upplever livet inifrån den, och jag är inte skild från den. Du är kanske dualist?

Titta hur du sätter dig på en piedestal:
Själv är du minsann inte någon stackars automat .. du är en kännande varelse i kroppen!
Kroppen själv som (Märkligt nog!) lyckats (Även blinda hönor kan hitta ett korn.)
frambringa den fulländade varelse du anser att du är. (Åtminstone i förhållande till din underlägsna kropp!)

Har tanken att det är logiskt möjligt att det är tvärtom någonsin fallit dig in?

Jo! Jag är dualist i den meningen att jag anser att
i) det finns två nästan likvärdiga väsen i hjärnan
ii) tillsammans utgör de vad vi uppfattar som "vårt" medvetande
iii) den kraftfullaste partnern i samarbetet är inte vi själva!

Läs gärna vad jag skriver innan du börjar orera. Men du har väl viktigare saker för dig. Vill nå ut med ditt budskap. Sigurd tankesultanen.

[SigurdV]

Ja, om känsla/förnuft/förnimmelseorgan/minnen är skilda från mig och jobbar automatiskt. De är delar av mitt medvetande även om de delvis sträcker sig bortom min medvetna viljestyrning. Jag är min kropp upplever livet inifrån den, och jag är inte skild från den. Du är kanske dualist?

Titta hur du sätter dig på en piedestal:
Själv är du minsann inte någon stackars automat .. du är en kännande varelse i kroppen!
Kroppen själv som (Märkligt nog!) lyckats (Även blinda hönor kan hitta ett korn.)
frambringa den fulländade varelse du anser att du är. (Åtminstone i förhållande till din underlägsna kropp!)

Har tanken att det är logiskt möjligt att det är tvärtom någonsin fallit dig in?

Jo! Jag är dualist i den meningen att jag anser att
i) det finns två nästan likvärdiga väsen i hjärnan
ii) tillsammans utgör de vad vi uppfattar som "vårt" medvetande
iii) den kraftfullaste partnern i samarbetet är inte vi själva!

Läs gärna vad jag skriver innan du börjar orera. Men du har väl viktigare saker för dig. Vill nå ut med ditt budskap. Sigurd tankesultanen.

Men det vill förstås inte du?
Vad har du skrivit som jag inte har läst?
Vad jag reagerade på var det här:

Ja, om känsla/förnuft/förnimmelseorgan/minnen är skilda från mig och jobbar automatiskt. De är delar av mitt medvetande även om de delvis sträcker sig bortom min medvetna viljestyrning. Jag är min kropp upplever livet inifrån den, och jag är inte skild från den. Du är kanske dualist?

Det känns lite konstigt att du upplever det som att du ÄR kroppen; till exempel ditt lillfinger.
Så att om du förlorar fingret så är du alltså inte längre dig själv?
Det vore mer förståeligt om du hävdade att du är din hjärna eller ditt nervsystem.

Men vad jag verkligen tycker du borde förklara är varför du hävdar att de delar av ditt medvetande som sträcker sig bortom "din medvetna viljestyrning" till skillnad från dig skulle fungera AUTOMATISKT! Varför menar du inte att "din medvetna viljestyrning" också fungerar automatiskt? Varför skulle inte just du fungera automatiskt när du påstår att resten av dig gör det?