Friedrich Schelling har en intressant filosofi att erbjuda för den som vill "brygga över" filosofi och "helhetssyn" med mera "andliga" förtecken.
Det finns bl a en utredning av Schelling om treenigheten som han betecknar "A" med följande ingående delar: -A +A +-A .
Det första "A:et" måste drar sig "tillbaka" (-) dvs renodlar sig för att +A skall komma till. Detta innebär för Schelling att "-A" (fadern?) endast kan fastställas (genom slutledning) a posteriori via "+A". Interessant att "Gud" här inte fastställs apriori, tycker jag. Man kommer att tänka på, typ "till fadern endast genom sonen". Något användbart för Hovis?
Här en introduktion till Schelling som jag klipper in från nätet:
____________________________
Schelling underbarnet som blev professor
i filosofi 1798 vid 23 års ålder på universitet i Jena. Schelling delade den gamla tron på att mikrokosmos är en del av makrokosmos. Makrokosmos speglas därmed i mikrokosmos och tvärtom. För att förstå universum måste man förstå atomnivån kan man utrycka det som. Allt är en del av en helhet och för att förstå helheten måste delarna föstås.
Gör vi sedan jämförelser med Newtons anhängare han som upptäckte gravitationskraften m.m. och utarbetade regler för denna så var newtonisterna av uppfattningen att naturen var död och främmande. Genom denna ståndpunkt hade det blivit en splittring av verkligheten en åtskillnad mellan människa o natur. Människan var förmer än naturen som skulle bemästras för människans skull och utnyttjas i dennes tjänst.
Men genom att ta till sig Schellings idé om att mikrokosmos speglar sig i makrokosmos eller som han utryckte det, är delar av varandra, kan människan upptäcka sig själv i naturens spegel. Människan blir en del av helheten av mikro-makrokosmos. Som i sig är delar av varandra. Och då blir resultatet att allt är Ande och då kan inget vara död materia.
De vegetativa livsformerna övergår i de animala som i sin tur övergår i de mänskliga. I mänsklighetens högsta manifestationer filosof och konst når anden sin högsta grad av medvetande. Och då allt är en del av allt, så genomsyrar anden allt.
Ja det var kort ett försök att förklara Schelling och hans värld. Självklart bara en del av allt han ansåg. Men som i Makrokosmos som är en del av mikrokosmos och tvärtom är den del vi sett på av Schellings tankevärld en del av en större del som speglar sig i den andra liksom mikro makro gör och genom detta kan vi få en skymt av en helhet av ett filosofiskt system genom att som i detta fall se på en av delarna.
___________________
/slut citat,
cogito
Friedrich Schelling, brobyggare?
Moderator: Moderatorgruppen
Friedrich Schelling, brobyggare?
Så länge jag säger att tanken finns i mitt huvud är allt i sin ordning; farligt blir det när jag säger att det är min hjärna som tänker.
Robryggare
cogito skrev:Något användbart för Hovis?
A? A som i Användbart? Eller som i Atom? + som i proton, - som i elektron och +- som i neutron.
A som i världsAlltet? + som Yang (ALFA), - som Yin (OMEGA) och +- som i T AO.
A som i psykoAnalys? + som i Jag, - som i Överjag och +- som i Det?
Är treenigheten en universell lag? Alltså, låter sig varje enhet delas upp i en tes, antites och syntes? Min nuvarande hypotes är att treenigheten är resultatet av en universell lag. Nämligen min favorit:
Wikipedia skrev:Newtons tredje lag: När en kropp (A) verkar med en kraft på en annan kropp (B), verkar B med en lika stor kraft (en reaktionskraft) på A, men i motsatt riktning. Båda krafter är av samma typ.
Även känd som lagen om karma, eller på ren svenska: skyll dig själv.
Vem hade kunnat tro att räven så skulle raska över (överraska?) isen: "Än slank han hit, och än slank han dit, och än slank han ner i diket" beskriver kanske skapelsens mysterium lika finurligt som Newton. Fast nu skulle archaxe blivit ond på mig för att jag trycker på kopplingen, drar växlar, och tutar och kör utan att kolla döda vinkeln.

Även om Newton hade en mekanisk syn på universum och därmed tog bort Guds involvering i världen så så vill jag ändå inte ge hela skulden för världens avhelgande till Newton. Även innan så var ju världen sedd som en ond plats. Giordano Bruno som förespråkade hylozoism blev ju inte bara bannlyst från Katolska Kyrkan utan även bränd på bål för kätteri.
Det var tydligen nödvändigt för Kyrkan att upprätthålla bilden av denna världen som en ondskans plats just för att hela grejen med att bli frälst skulle ha en tydlig förklaring.
Newton kom ju bara och sa att den var mekanisk, vilket i sig inte var speciellt revolutionerande med tanke på att det var åt det hållet som utvecklingen var på väg. Från att ha sett världen som en helig plats så har samhället utvecklat en syn på världen som hela tiden handlat om att avhelga den. Detta har också öppnat upp möjligheten till en rovindustri och behandling av djur och natur som annars inte vore möjlig.
Har inte läst Schelling men jag känner ju till den gamla nyplatonistiska synen om att livet och världen emanerar från en Demiurg och att den sedan kristalliserar sig i lägre och lägre nivåer enligt hur du beskriver det. Men i detta diagrammet är inte människan det högsta, utan är enbart högst i relation till djur, växter och materia.
E.F. Schumacher ger sin syn på saken. Materian eller mineralerna är på den lägsta nivån, detta för att de saknar de kvalitéer man ser hos växter, djur och människor som befinner sig på högre nivåer. Växter kan så smått anpassa sig till tillvaron, de har begynnelsen till oberoende, kan t.ex. röra sig mot solen. Djuren blir nästa steg, dessa har både materiens och växternas egenskaper, men de har också ett fysiskt mer utvecklat oberoende från växterna, de äger också ett medvetande som växterna ännu inte utvecklat. Djuren är dock i första hand enbart medvetna om tillfredställandet av de egna behoven men redan här kan man se begynnelsen av att äga personlighet. Människan blir nästa steg i utvecklingen, människan är mycket integrerad, har utvecklad personlighet, mineralernas, växternas och djurens egenskaper, plus självmedvetande. Förmåga till självreflektion och att börja begripa sig själv i ett sammanhang som är större än sig självt, alltså även om tillfredställandet av behoven spelar en stor roll upptäcker man samtidigt en förmåga till altruism och medkänsla. I Schumachers syn så handlar det alltså inte om människa kontra djur... utan om en ökning av egenskaper som manifesterar sig genom växter, djur och människor och att allting äger universellt släktskap.
Han ställer upp diagrammet sålunda:
z=självmedvetande
y=medvetande
x=liv
m=materia
Ett djur blir alltså m+x+y eftersom det äger egenskaperna materia, liv och medvetande. Schumacher går även vidare och säger att eftersom människan inte kan skapa dessa kvalitéer, utan enbart förstöra dom, så är de i viss mån heliga. Man kan därför se livet som ett vittne om gudomlighetens närvaro här på jorden.
En annan intressant sak han säger är att ju högre upp i denna skala man går, inte bara tillförs fler och fler egenskaper, dessa egenskaperna blir också svårare och svårare att förklara med ord, de blir mer och mer osynliga, innerliga och integrerade. Materien äger överhuvudtaget ingen integration alls utan kan sönderdelas utan att för den delen förändras i några egenskaper. En växt kan man t.ex. klippa av och den kan fortsätta att leva ändå till synes obesvärad. Värre är det för människan och djuren som påverkas betydligt mer negativt av fysisk påverkan än växten. Så kan man föreställa sig denna skala fortsätta att gå "uppåt" eller inåt till en perfekt enhet varur allting härstammar och vartill allting återvänder.
Människan kan heller inte skapa några av dessa egenskaper, dock så kan människan förstöra dom och egenskaper kan avlägsnas. En växt kan reduceras till enbart materia väldigt lätt. Ett djur kan slås medvetslöst och därmed bli reducerad till enbart vegetativa egenskaper. En människa går att reducera mentalt så att hon blir som ett djur, oförmögen till självreflektion - oförmögen att förstå situationen och förändra den.
Men trots denna förklaringsmodell så måste man ändå fundera över saker och tings natur. Fortsätter medvetandet efter döden eller kan man bara vara medveten så länge som man har en kropp? Ifall medvetandet fortsätter, i vilken form fortsätter det? Är man fortfarande bekymrad över detta livets göranden eller befinner man sig på en nivå som gör de problem vi lever med här, till något fullständigt kristallklart och tydligt? Vad är materia för något? Ifall livet tar vägen någon annanstans, varför stannar materien kvar då för? Är materien alltså inte levande utan enbart ett skal som skydd för de inre egenskaperna? Eller är materien levande, bara det att den uppträder så pass passivt att vi luras till att tro att den är åtskild från livet? Stenar och aska, är de ungefär som död hud då som en gång var en del av kroppens kretslopp men som nu bara faller av?
Det var tydligen nödvändigt för Kyrkan att upprätthålla bilden av denna världen som en ondskans plats just för att hela grejen med att bli frälst skulle ha en tydlig förklaring.
Newton kom ju bara och sa att den var mekanisk, vilket i sig inte var speciellt revolutionerande med tanke på att det var åt det hållet som utvecklingen var på väg. Från att ha sett världen som en helig plats så har samhället utvecklat en syn på världen som hela tiden handlat om att avhelga den. Detta har också öppnat upp möjligheten till en rovindustri och behandling av djur och natur som annars inte vore möjlig.
Har inte läst Schelling men jag känner ju till den gamla nyplatonistiska synen om att livet och världen emanerar från en Demiurg och att den sedan kristalliserar sig i lägre och lägre nivåer enligt hur du beskriver det. Men i detta diagrammet är inte människan det högsta, utan är enbart högst i relation till djur, växter och materia.
E.F. Schumacher ger sin syn på saken. Materian eller mineralerna är på den lägsta nivån, detta för att de saknar de kvalitéer man ser hos växter, djur och människor som befinner sig på högre nivåer. Växter kan så smått anpassa sig till tillvaron, de har begynnelsen till oberoende, kan t.ex. röra sig mot solen. Djuren blir nästa steg, dessa har både materiens och växternas egenskaper, men de har också ett fysiskt mer utvecklat oberoende från växterna, de äger också ett medvetande som växterna ännu inte utvecklat. Djuren är dock i första hand enbart medvetna om tillfredställandet av de egna behoven men redan här kan man se begynnelsen av att äga personlighet. Människan blir nästa steg i utvecklingen, människan är mycket integrerad, har utvecklad personlighet, mineralernas, växternas och djurens egenskaper, plus självmedvetande. Förmåga till självreflektion och att börja begripa sig själv i ett sammanhang som är större än sig självt, alltså även om tillfredställandet av behoven spelar en stor roll upptäcker man samtidigt en förmåga till altruism och medkänsla. I Schumachers syn så handlar det alltså inte om människa kontra djur... utan om en ökning av egenskaper som manifesterar sig genom växter, djur och människor och att allting äger universellt släktskap.
Han ställer upp diagrammet sålunda:
z=självmedvetande
y=medvetande
x=liv
m=materia
Ett djur blir alltså m+x+y eftersom det äger egenskaperna materia, liv och medvetande. Schumacher går även vidare och säger att eftersom människan inte kan skapa dessa kvalitéer, utan enbart förstöra dom, så är de i viss mån heliga. Man kan därför se livet som ett vittne om gudomlighetens närvaro här på jorden.
En annan intressant sak han säger är att ju högre upp i denna skala man går, inte bara tillförs fler och fler egenskaper, dessa egenskaperna blir också svårare och svårare att förklara med ord, de blir mer och mer osynliga, innerliga och integrerade. Materien äger överhuvudtaget ingen integration alls utan kan sönderdelas utan att för den delen förändras i några egenskaper. En växt kan man t.ex. klippa av och den kan fortsätta att leva ändå till synes obesvärad. Värre är det för människan och djuren som påverkas betydligt mer negativt av fysisk påverkan än växten. Så kan man föreställa sig denna skala fortsätta att gå "uppåt" eller inåt till en perfekt enhet varur allting härstammar och vartill allting återvänder.
Människan kan heller inte skapa några av dessa egenskaper, dock så kan människan förstöra dom och egenskaper kan avlägsnas. En växt kan reduceras till enbart materia väldigt lätt. Ett djur kan slås medvetslöst och därmed bli reducerad till enbart vegetativa egenskaper. En människa går att reducera mentalt så att hon blir som ett djur, oförmögen till självreflektion - oförmögen att förstå situationen och förändra den.
Men trots denna förklaringsmodell så måste man ändå fundera över saker och tings natur. Fortsätter medvetandet efter döden eller kan man bara vara medveten så länge som man har en kropp? Ifall medvetandet fortsätter, i vilken form fortsätter det? Är man fortfarande bekymrad över detta livets göranden eller befinner man sig på en nivå som gör de problem vi lever med här, till något fullständigt kristallklart och tydligt? Vad är materia för något? Ifall livet tar vägen någon annanstans, varför stannar materien kvar då för? Är materien alltså inte levande utan enbart ett skal som skydd för de inre egenskaperna? Eller är materien levande, bara det att den uppträder så pass passivt att vi luras till att tro att den är åtskild från livet? Stenar och aska, är de ungefär som död hud då som en gång var en del av kroppens kretslopp men som nu bara faller av?
Förr i tiden strävade man efter att nå in djupare i sig själv, för att höja kvalitén på livet. Att nå högre kvalitéer och egenskaper. Nyplatonister som Iamblichus talade om teurgi där man i extatisk dans förenades med det gudomliga. Plotinus ansåg dock att man kuna komma i kontakt med det gudomliga genom enbart förnuftet. Andra har haft olika uppfattningar och metoder genom tiderna. Bön, sång, dans, konst, fantasi och visualiseringar, späkning, fasta, andningstekniker, osv.
Jag själv som förhåller mig mest spekulerande till dessa frågor kan också slås av en plats eller en företeelses oerhörda atmosfär och särskilda stämning. Men eftersom detta tillhör högre nivåer så är det också flyktigare och lätt att skingra. Det kan t.ex. räcka med att någon släpper en fis så förändras plötsligt en mycket allvarlig och förnäm stämning till något helt annat. Samtidigt så skapas stämning också av väldigt tydliga symbolhandlingar som får efterdyningar en lång tid efteråt. För det paradoxala är att ju högre upp i nivåerna man kommer så blir egenskaperna inte bara flyktigare, de blir även tydligare och verkligare.
Jag själv som förhåller mig mest spekulerande till dessa frågor kan också slås av en plats eller en företeelses oerhörda atmosfär och särskilda stämning. Men eftersom detta tillhör högre nivåer så är det också flyktigare och lätt att skingra. Det kan t.ex. räcka med att någon släpper en fis så förändras plötsligt en mycket allvarlig och förnäm stämning till något helt annat. Samtidigt så skapas stämning också av väldigt tydliga symbolhandlingar som får efterdyningar en lång tid efteråt. För det paradoxala är att ju högre upp i nivåerna man kommer så blir egenskaperna inte bara flyktigare, de blir även tydligare och verkligare.
Hovnarr skrev:
Alfa&Omega tycks mig utgöras av "+A". Det skulle förklarar varför "Jaget" (-A) i Johans beskrivningar av hans upplevelser inte är förnimbar.
mvh/cogito
A som i världsAlltet? + som Yang (ALFA), - som Yin (OMEGA) och +- som i T AO.
Alfa&Omega tycks mig utgöras av "+A". Det skulle förklarar varför "Jaget" (-A) i Johans beskrivningar av hans upplevelser inte är förnimbar.
mvh/cogito
Så länge jag säger att tanken finns i mitt huvud är allt i sin ordning; farligt blir det när jag säger att det är min hjärna som tänker.
Gud i höjden, Gud i djupen
Kiifen skrev:E.F. Schumacher ger sin syn på saken. Materian eller mineralerna är på den lägsta nivån, detta för att de saknar de kvalitéer man ser hos växter, djur och människor som befinner sig på högre nivåer.
Var det Schumacher som förde ut detta till en bred publik? Känner du till tidigare tänkare med liknande tankegångar? Är det f.ö. rimligt att någon som har ögon att se med ifrågasätter att det förhåller sig såsom EFS beskriver?
cogito skrev:Alfa&Omega tycks mig utgöras av "+A". Det skulle förklarar varför "Jaget" (-A) i Johans beskrivningar av hans upplevelser inte är förnimbar.
Du ser alltså AO som en polaritet istället för en helhet? Fast den själv är sammansatt av just Alfa och Omega? Utveckla gärna, det där med Johans beskrivningar också.
P.S. När jag läser Glädjebudet som Ljusuppenbarelse (Joh), tolkar jag det som att Ordet är DHA snarare än Sonen. Alltså Fadern (+, A) Sonen (-, O) och DHA (+-, AO). AO = TAO = AUM/OM = Ordet som var i begynnelsen. En illustration:
Figur 1: Guds vilja i rörelse, enligt judendomen. DHA, Ordet (+-) som blev till kött (+) i Sonen (-) , ande (-) i Fadern (+) och som i begynnelsen var hos GUD innan polariteterna uppstod och allt annat blev till, som är till.
Tänker sig,

Kiifen skrev:Även om Newton hade en mekanisk syn på universum och därmed tog bort Guds involvering i världen så så vill jag ändå inte ge hela skulden för världens avhelgande till Newton. Även innan så var ju världen sedd som en ond plats. Giordano Bruno som förespråkade hylozoism blev ju inte bara bannlyst från Katolska Kyrkan utan även bränd på bål för kätteri.
Det var tydligen nödvändigt för Kyrkan att upprätthålla bilden av denna världen som en ondskans plats just för att hela grejen med att bli frälst skulle ha en tydlig förklaring.
Newton kom ju bara och sa att den var mekanisk, vilket i sig inte var speciellt revolutionerande med tanke på att det var åt det hållet som utvecklingen var på väg. Från att ha sett världen som en helig plats så har samhället utvecklat en syn på världen som hela tiden handlat om att avhelga den. Detta har också öppnat upp möjligheten till en rovindustri och behandling av djur och natur som annars inte vore möjlig.
Häda icke! Det Newton bara kom och sa betraktas i allmänhet som mänskligheten största enskilda vetenskapliga prestation. 23 bast lyckades han helt själv att med matematikens språk definera ett kraftbegrepp och knyta ihop detta med rörelse med några enkla lagar, varav Hovnarr nämnde en. Som så ofta inom vetenskapen ligger det vackra i enkelheten.
När resultatet publicerades tog det flera år innan någon fattade vad det stod - just för att det var så osannolikt enkelt och vackert. Men när man väl förstår blir det en insikt istället till skillnad från när när man bara presenterar observationer och förklaringsmodeller. Newton kom inte och 'sa något', han knöt ihop en massa observationer till en teori och världsbild som var helt intakt i över 200 år. Och den är ju egentligen fortfarande intakt (x>>1Å, v<<c) och används idag i allra högsta grad.
Det var verkligen ett hårt slag mot katolska kyrkan. Det är inte lätt att argumentera mot en sådan modell som man kan argumentera mot observationer och förklaringsmodeller som Copernicus och Galelei ställde upp.
Fication skrev:Häda icke!
När religionen försvinner och vetenskapen kommer i dess ställe blir den senare till den nya religionen. Min lilla "quest" är att visa på att de inte behöver utesluta varandra.
Jag anar ett milt missnöje hos Kiifen, över en vetenskap som avhelgar, demystifierar, förtingar och steriliserar. Den behöver inte göra det, men den moderna människan förhåller sig ofta så till den. Det hänger på om man ser till det mysterium som vetenskapen just löste upp, eller till de nya som just uppenbarade sig. Att försöka springa ikapp en ständigt expanderande kunskapshorisont tror jag är ett vanvettigt företag.
Alltså ser jag det som en av mina uppgifter att peka på alla de mysterier som vetenskapen uppenbarar, snarare än upplöser. Och vilken sagolik religion som uppenbarar sig om man tar till sig vetenskapens resultat istället för förnekar dem. Allt detta med det nyktra sinnet i behåll, givetvis. Det är i varje fall ambitionen.
Därför ser jag gärna "Newtons" lagar som tillämpliga på andra områden än fysik. I en religiös sfär skulle vi, som jag nämnde tidigare, kalla N-III för lagen om karma. Vad tror ni om denna då:
Wikipedia skrev:Newtons första lag: Tröghetslagen - En kropp förblir i vila eller en likformig rörelse så länge inga yttre krafter verkar på kroppen eller om summan av alla externa krafter är lika med noll.
Av någon anledning kommer jag att tänka på Dr. Phil - av alla människor. Här är några av hans, vid det här laget rätt kända, "Life Laws":
Dr. Phil skrev:Life Law #2: You create your own experience.
Strategy: Ackowledge and accept accountability for your life.
Life Law #5: Life rewards Action.
Strategy: Make careful decisions and then pull the trigger.
N-II skulle man kunna sammanfatta: Ju mer du ger ut, desto mer får du tillbaka. Ändringen av din rörelse har samma riktning som kraften. Den kan man grunna mycket på!

hovnarr skrev:Fication skrev:Häda icke!
När religionen försvinner och vetenskapen kommer i dess ställe blir den senare till den nya religionen. Min lilla "quest" är att visa på att de inte behöver utesluta varandra.
Absolut! Problemet uppstår ju när vi behandlar teorin som en världsbild och sanning istället för ett verktyg. Och som verktyg är Newtons lagar ovärderliga, det har satt ett enormt avtryck i vår historia. Men som sagt, verktyget hanterar ju bara världen 'där ute', och när vi förväxlar verktyg med världsbild så leder ju en Newtonsk syn till att världen 'här inne' inte existerar. Därav den kalla, deterministiska och ogästvänliga högen med grus som världen blev efter att Newton varit framme. (han klagar nog inte eftersom han var känslomässigt lätt störd)
Men icke desto mindre så vill jag framhålla den vetenskapliga prestationen!
Jag anar ett milt missnöje hos Kiifen, över en vetenskap som avhelgar, demystifierar, förtingar och steriliserar. Den behöver inte göra det, men den moderna människan förhåller sig ofta så till den. Det hänger på om man ser till det mysterium som vetenskapen just löste upp, eller till de nya som just uppenbarade sig. Att försöka springa ikapp en ständigt expanderande kunskapshorisont tror jag är ett vanvettigt företag.
Alltså ser jag det som en av mina uppgifter att peka på alla de mysterier som vetenskapen uppenbarar, snarare än upplöser. Och vilken sagolik religion som uppenbarar sig om man tar till sig vetenskapens resultat istället för förnekar dem. Allt detta med det nyktra sinnet i behåll, givetvis. Det är i varje fall ambitionen.
Det är intressant att studera vetenskapens härjningar gentemot religionen. Religionen har hela tiden fått dra sig tillbaka och ständigt dra till med ad hoc-förklaringar när vetenskapen betat av mysterium efter mysterium "Ok, Gud finns inte i himlen heller, men..."
Man kanske kan säga att vändpunkten kom i och med kvantmekaniken när vetenskapen helt plötsligt började skapade egna mysterier.
Därför ser jag gärna "Newtons" lagar som tillämpliga på andra områden än fysik. I en religiös sfär skulle vi, som jag nämnde tidigare, kalla N-III för lagen om karma. Vad tror ni om denna då:
N-III och karma känns klockren!
Wikipedia skrev:Newtons första lag: Tröghetslagen - En kropp förblir i vila eller en likformig rörelse så länge inga yttre krafter verkar på kroppen eller om summan av alla externa krafter är lika med noll.
Av någon anledning kommer jag att tänka på Dr. Phil - av alla människor. Här är några av hans, vid det här laget rätt kända, "Life Laws":Dr. Phil skrev:Life Law #2: You create your own experience.
Strategy: Ackowledge and accept accountability for your life.
Life Law #5: Life rewards Action.
Strategy: Make careful decisions and then pull the trigger.
N-II skulle man kunna sammanfatta: Ju mer du ger ut, desto mer får du tillbaka. Ändringen av din rörelse har samma riktning som kraften. Den kan man grunna mycket på!
Det ligger ohyggligt mycket visdom i mekaniken och den används ofta för att förklara vardagliga och psykologiska fenomen, som teamwork - alla ska dra åt samma håll.
Tröghetslagen (N-I), som är ett specialfall av rörelselagen (N-II), tycker jag man kan sammanfatta "No pain - no gain".
Jag håller också med om N-II och den viktigaste lärdomen man kan dra av det tycker jag är att kraft inte ger hastighet utan att kraft ger acceleration. Många applicerar krafter lite här och där men ger upp när det inte ger resultat. Grejen är att kraften behöver tid för att få objektet att accelerera upp till viss hastighet. Och i regel måste kraften dessutom övervinna en viss vilofriktion innan det händer något.
Fication skrev:Det är intressant att studera vetenskapens härjningar gentemot religionen. Religionen har hela tiden fått dra sig tillbaka och ständigt dra till med ad hoc-förklaringar när vetenskapen betat av mysterium efter mysterium "Ok, Gud finns inte i himlen heller, men..."
Fast det är ändå inte dumt att dogmerna nöter ner varandra, så man inte går miste om tron för all religionen. Ändå efterlyser jag ett mer frukbart angreppssätt än att leta efter byggstenar i de sönderslagna ruinerna. Och jag undrar hur många verkligt fromma människor som någonsin trott att Gud verkligen sitter som en gubbe på ett moln. När den moderna människan talar om t.ex. Tor är det lätt att se det som en gubbe, en åskans gud. Så tror jag inte forntidens fromma asatroende såg på saken. Jag tror de såg Tor som åskan. En rödbrusig kraftkarl på en tavla skulle nog tett sig lika meningslös för dem som den gör för oss. Nå, varför skulle nu blixten vara mindre förunderlig för att vi kan teckna ett uttryck för dess effekt eller vet hur elektrisk laddning uppkommer? Det är alltjämt Tor, om du förstår hur jag menar.
Fication skrev:Man kanske kan säga att vändpunkten kom i och med kvantmekaniken när vetenskapen helt plötsligt började skapade egna mysterier.
Jo, även den som stirrar sig blind på delarna kommer till slut att fatta helheten, och tvärt om. Olika strategier, det där. Även en blind tupp hittar ibland en höna, som det heter.
Fication skrev:Tröghetslagen (N-I), som är ett specialfall av rörelselagen (N-II), tycker jag man kan sammanfatta "No pain - no gain".
Jag håller också med om N-II och den viktigaste lärdomen man kan dra av det tycker jag är att kraft inte ger hastighet utan att kraft ger acceleration.
Det ska jag lägga på minnet. En etymologisk reflektion kan förresten vara på sin plats, för den som betvivlar Newtons tillämplighet på team-building etc:
RÖRELSE-lagar. ANIMATION. Anima, som betyder ande, själ eller livsanda. Alltså, möjligen även tillämpliga på rörelsens väsen, dess essens? Man kan också tänka på ANIMAL, materia tertia, med tanke på Kiifens refererat av Schumacher.

Hovnarr, här ett citat från Johan:
Johan menar väl här att vi till vardags kliver ur livet (A&O) genom att ha en föreställning om ett "jag" som observerar/upplever. Han föreslår att den totala upplevelsen enligt citatet är sas "Alfa och Omega". Att utöver detta ("+A" i min Schelling-uppställning) upplevande av "det skapande ordets totalitet" finna ett "jag" är inte erfarbart. Touché! säger jag med Schelling, detta "jag" är inte förnimbart, det har inga som helst manifesterade kvaliteter utan har "skaffad bort sig" (-A enl. Schelling) - det sisterar istället för ex-sisterar (mitt tillägg).
Vi är dock fria att "leta upp det" tankevägen, menar jag, och den vägen konstaterar att det är väsentligt om än inte personligt-immanent.
mvh/cogito
Upplysning betyder alltså inte samma sak som att vara allvetande, bara det att man är sin erfarenhet på samma sätt som drömmen utgör den totala upplevelsen oberoende av en observatör. Vi erfar inte drömmen utan vi erfar oss i drömmen ända till det vi vaknar och ser den från utsidan. På samma sätt som vi kliver ur drömmen - och diffust erfar den utifrån en vaken jagföreställning - så kliver vi ur livet och observerar det på ett diffust sätt.
Johan menar väl här att vi till vardags kliver ur livet (A&O) genom att ha en föreställning om ett "jag" som observerar/upplever. Han föreslår att den totala upplevelsen enligt citatet är sas "Alfa och Omega". Att utöver detta ("+A" i min Schelling-uppställning) upplevande av "det skapande ordets totalitet" finna ett "jag" är inte erfarbart. Touché! säger jag med Schelling, detta "jag" är inte förnimbart, det har inga som helst manifesterade kvaliteter utan har "skaffad bort sig" (-A enl. Schelling) - det sisterar istället för ex-sisterar (mitt tillägg).
Vi är dock fria att "leta upp det" tankevägen, menar jag, och den vägen konstaterar att det är väsentligt om än inte personligt-immanent.
mvh/cogito
Så länge jag säger att tanken finns i mitt huvud är allt i sin ordning; farligt blir det när jag säger att det är min hjärna som tänker.
Hovnarr
Vill bara förtydliga att det jag känner missnöje med är såklart inte den vetenskapliga metoden, snarare en brist på förståelse och respekt inför den. Förr i tiden hade man stenhårda auktoriteter på det spirituella och ifall man avvek det minsta från deras uppfattning så fanns risken att man skulle bli bannlyst eller straffad på annat sätt, i vissa fall även ihjältagen. Med en sådan historia av auktoritärt tänkande så lever många fortfarande kvar i att allting måste definieras stenhårt och försvaras med järnhand. Folk får för sig att vetenskapen ska kunna uträtta samma sak som religionen även på det spirituella planet, men vetenskapen behandlar inte tro utan gissningar och kunskap och detta är något som är mycket mera sårbart än tro. Tro behöver ju inte bekymra sig om kritik på samma sätt som kunskap måste göra, men samtidigt ser jag inte riktigt de personer med den attityden som "spirituella", de är snarare skadade, psykopatiska, trångsynta och småskurna människor. Människor som lever i isolation från sitt eget känsloliv och från intimitet med andra människor.
Därför säger jag bara att vetenskapen är i tjänst hos personer som ser vetenskapen som ett sätt att förklara essentialistiska idéer för att återigen skapa en ny auktoritetsbenägen tro och som även tjänar på att förfula världen, göra den till en sådan slags slaktplats som rättfärdigar deras eget slaktande. I slutändan blir världens yttre tillstånd en spegel som reflekterar dessa människors inre tillstånd.
Jag vet inte något om tänkare före Schumacher med samma tydlighet, men han drar ju information från många olika källor. Han var ju bland annat en livslång sökare och läste mycket av de klassiska Kristna tänkarnas litteratur. Du kan ju själv läsa om hans arbete på nätet.
Vill bara förtydliga att det jag känner missnöje med är såklart inte den vetenskapliga metoden, snarare en brist på förståelse och respekt inför den. Förr i tiden hade man stenhårda auktoriteter på det spirituella och ifall man avvek det minsta från deras uppfattning så fanns risken att man skulle bli bannlyst eller straffad på annat sätt, i vissa fall även ihjältagen. Med en sådan historia av auktoritärt tänkande så lever många fortfarande kvar i att allting måste definieras stenhårt och försvaras med järnhand. Folk får för sig att vetenskapen ska kunna uträtta samma sak som religionen även på det spirituella planet, men vetenskapen behandlar inte tro utan gissningar och kunskap och detta är något som är mycket mera sårbart än tro. Tro behöver ju inte bekymra sig om kritik på samma sätt som kunskap måste göra, men samtidigt ser jag inte riktigt de personer med den attityden som "spirituella", de är snarare skadade, psykopatiska, trångsynta och småskurna människor. Människor som lever i isolation från sitt eget känsloliv och från intimitet med andra människor.
Därför säger jag bara att vetenskapen är i tjänst hos personer som ser vetenskapen som ett sätt att förklara essentialistiska idéer för att återigen skapa en ny auktoritetsbenägen tro och som även tjänar på att förfula världen, göra den till en sådan slags slaktplats som rättfärdigar deras eget slaktande. I slutändan blir världens yttre tillstånd en spegel som reflekterar dessa människors inre tillstånd.
Jag vet inte något om tänkare före Schumacher med samma tydlighet, men han drar ju information från många olika källor. Han var ju bland annat en livslång sökare och läste mycket av de klassiska Kristna tänkarnas litteratur. Du kan ju själv läsa om hans arbete på nätet.
Fication
Apropå mitt eventuella hädande gentemot Newton så kan jag inte förstå den kritiken faktiskt. Jag försöker ju säga att Newton inte är ursprungligt ansvarig för den moderna mekanistiska världsbilden, dvs, avhelgandet av världen, jag lägger mig överhuvudtaget inte i hans teorier hur enkla eller komplexa de än är. Viljan att avhelga världen, dvs. göra den till ett föremål för människan, fanns innan Newton. Se mitt inlägg till Hovnarr.
Jag har inte helt och hållet den typ av läggning som tycker att det är ett "mysterium" hur en bil fungerar, eller hur det går till när hönor lägger ägg. Det mekaniska är inte särskilt mystiskt utan väldigt logiskt och funktionellt helt enkelt. Sen kan det vara hur vackert som helst naturligtvis. Det är först när man börjar titta på dessa till synes triviala skeenden från ett högre perspektiv som man börjar bli varse om det verkligt mystiska.... Hur kan en höna utvecklas ur ett ägg som ju är gjort av en geléartad massa? Hur kan en fjäril egentligen utvecklas från en puppa? Dessa är oförklarliga mysterier, man kan bara antingen ge en redovisning av hur det gick till eller göra ett övertramp och bryta mot den vetenskapliga metoden och börja hävda en massa essentialistiskt nonsens.
Apropå mitt eventuella hädande gentemot Newton så kan jag inte förstå den kritiken faktiskt. Jag försöker ju säga att Newton inte är ursprungligt ansvarig för den moderna mekanistiska världsbilden, dvs, avhelgandet av världen, jag lägger mig överhuvudtaget inte i hans teorier hur enkla eller komplexa de än är. Viljan att avhelga världen, dvs. göra den till ett föremål för människan, fanns innan Newton. Se mitt inlägg till Hovnarr.
Jag har inte helt och hållet den typ av läggning som tycker att det är ett "mysterium" hur en bil fungerar, eller hur det går till när hönor lägger ägg. Det mekaniska är inte särskilt mystiskt utan väldigt logiskt och funktionellt helt enkelt. Sen kan det vara hur vackert som helst naturligtvis. Det är först när man börjar titta på dessa till synes triviala skeenden från ett högre perspektiv som man börjar bli varse om det verkligt mystiska.... Hur kan en höna utvecklas ur ett ägg som ju är gjort av en geléartad massa? Hur kan en fjäril egentligen utvecklas från en puppa? Dessa är oförklarliga mysterier, man kan bara antingen ge en redovisning av hur det gick till eller göra ett övertramp och bryta mot den vetenskapliga metoden och börja hävda en massa essentialistiskt nonsens.
PS till Hovnarr
"Är det f.ö. rimligt att någon som har ögon att se med ifrågasätter att det förhåller sig såsom EFS beskriver?"
Schumacher besvarar faktiskt denna tanke genom att säga att synen att fakta borde kunna vara tydliga i sig själva, är problematisk, eftersom det ju alltid börjar med personens egen förkunskap och förmåga att ta till sig fakta. Att enbart ha ögon är ingen garanti för att också förstå något, man måste även äga "adaequatio", dvs. ett hos sig själv inbyggt instrument eller intelligens som gör förståelsen möjlig.
Vissa människor är tondöva, men detta beror inte på deras öron, det beror på deras intelligens. Alltså deras kontakt till det inre som möjliggör förståelse av ljud. Mozart ansågs ju, precis som alla andra talangfyllda människor på sin tid och tidigare, som "högre stående", alltså i närmare förbindelse med den gudomliga källan och fick därför mycket god kvalité på sin "in-spiration" (in-andning).
Det är därför mycket rimligt att anta att människor inte kan enbart se för att också förstå, de måste hjälpas på traven. Man kan därför ställa upp logiska resonemang eller hjälpa personen till förståelse genom att använda maieutisk metod.
"Är det f.ö. rimligt att någon som har ögon att se med ifrågasätter att det förhåller sig såsom EFS beskriver?"
Schumacher besvarar faktiskt denna tanke genom att säga att synen att fakta borde kunna vara tydliga i sig själva, är problematisk, eftersom det ju alltid börjar med personens egen förkunskap och förmåga att ta till sig fakta. Att enbart ha ögon är ingen garanti för att också förstå något, man måste även äga "adaequatio", dvs. ett hos sig själv inbyggt instrument eller intelligens som gör förståelsen möjlig.
Vissa människor är tondöva, men detta beror inte på deras öron, det beror på deras intelligens. Alltså deras kontakt till det inre som möjliggör förståelse av ljud. Mozart ansågs ju, precis som alla andra talangfyllda människor på sin tid och tidigare, som "högre stående", alltså i närmare förbindelse med den gudomliga källan och fick därför mycket god kvalité på sin "in-spiration" (in-andning).
Det är därför mycket rimligt att anta att människor inte kan enbart se för att också förstå, de måste hjälpas på traven. Man kan därför ställa upp logiska resonemang eller hjälpa personen till förståelse genom att använda maieutisk metod.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 20 och 0 gäster