Är vi säkra?

[SigurdV]

Ja hur säkra kan vi vara?
Är det inte dags för lite panik?

[Algotezza]

Jag är säker på att det mesta jag möter som andra påstår baseras på dels hur de upplever livet från sitt perspektiv, dels hur de tolkar det som de upplever. Därför är det mesta i grunden åsikter från det hörn av verkligheten där man befinner sig, ensam eller med andra. Fakta är ju beroende av perspektivet. Det finns inga fakta som kan frikopplats från det perspektiv varifrån man upptäckt dem och fastslagit dem som fakta. Många kan hålla med om de fakta man tar upp. Det beror på att vi upplever med analoga sinnen och tolkar det vi upplever utifrån analoga erfarenheter och tolkningsmönster. Kulturellt betingade. Vi tillhör samma grupp. Inom vetenskapen försöker man komma fram till objektiva fakta frikopplade från perspektivet utifrån hur man definierar objektiva fakta och metoder för att komma fram till dessa. Men i grunden bygger det på vars och ens perceptionsförmåga och tolkningsförmåga.

Men framförallt är känslor inblandade och vi styrs i höga grad av automatiska och instinktiva känslor. Vi föreställer oss att vi är rationella och kan inte sällan ge förnuftiga motiveringar till våra handlingar. Sådana kan vi alltid konstruera i efterhand. Sådant som låter bra och logiskt. Förnuftigt i andras ögon och öron.

Att andra har de åsikter de har bör man respektera men man behöver inte alls hålla med.

[SigurdV]

Algotezza säger att det mesta i grunden är:

åsikter från det hörn av verkligheten där man befinner sig,
ensam eller med andra.

Menas då perspektivet?

Något som varje person har,
men som skiljer sig från person till person.

Ditt perspektiv är inte mitt perspektiv.
och så är det utifrån vårt perspektiv påstår vi kanske...

Men kan då VÅRT perspektiv vara
BÅDE ditt och mitt perspektiv?

Finns det inte nåt att reda ut här?

Om vårt perspektiv varken är ditt perpektiv
eller är mitt perspektiv...

Vilket perspektiv är det då?

Fakta är ju beroende av perspektivet.
Det finns inga fakta som kan frikopplats från det perspektiv
varifrån man upptäckt dem och fastslagit dem som fakta.

Måste alltså inte vad som är fakta för dig
vara fakta både för mig och för vårt perspektiv?

Paniken återvänder så sakteliga!
Både perspektiv och fakta känns nu oroande overkliga!

Törs jag verkligen läsa mer?
Det här börjar likna en rysare...

Många kan hålla med om de fakta man tar upp.

Men hur kan dom det, om fakta är beroende av perspektivet?
Det som är fakta för den ene, är kanske lögn och förbannad dikt för den andre?

Algotezza försöker nu reda ut trasslet genom att prata om "analoga sinnen":

Det beror på att vi upplever med analoga sinnen
och tolkar det vi upplever utifrån analoga erfarenheter och tolkningsmönster.
Kulturellt betingade. Vi tillhör samma grupp.

Sägs det nu helt plötsligt att mitt perspektiv är samma som alla andras?
Att vad som är fakta ur mitt perpektiv är fakta ur alla andras perspektiv?
Att gruppens perspektiv tar över det egna perspektivet?

Jag kan tänka mig att gruppens ledare gärna vill se det så.
Men jag vill nog ha ett ord med i laget då ...

Inom vetenskapen försöker man komma fram till objektiva fakta
frikopplade från perspektivet
utifrån hur man definierar objektiva fakta och metoder för att komma fram till dessa.
Men i grunden bygger det på vars och ens perceptionsförmåga och tolkningsförmåga.

Fakta är således "objektiva" om de är frikopplade från perspektivet?
Men i grunden är fakta "subjektiva" ?

Men framförallt är känslor inblandade och vi styrs i höga grad av automatiska och instinktiva känslor. Vi föreställer oss att vi är rationella och kan inte sällan ge förnuftiga motiveringar till våra handlingar. Sådana kan vi alltid konstruera i efterhand. Sådant som låter bra och logiskt. Förnuftigt i andras ögon och öron. Att andra har de åsikter de har bör man respektera men man behöver inte alls hålla med.

Och så kommer den stora finalen där det förklaras att
hur som helst så är det känslorna som bestämmer!

Kanske dags att känna efter:
Vad känner jag nu?
En fråga tränger sig på mig:

Är det BARA ett subjektivt faktum
att ett subjektivt faktum är ett subjektivt fatum?

Måste det inte också vara ett OBJEKTIVT FAKTUM
att ett subjektivt faktum är ett subjektivt fatum?

I så fall så finns det ett objektivt perspektiv,
och vi kan alla betrakta världen ur det perspektivet:
Det objektiva perspektivet är inte förbehållet någon särskild person.

Säg att du och jag sitter på varsin sida om ett bord
och att på bordet ligger från din sida sett
föremål x till vänster om föremål y...

Då måste föremål y från min sida sett
ligga till vänster om x...

Så ligger det alltså till med de subjektiva perspektiven.
Hur ser det då ut från det objektiva perspektivet?
Vilket av föremålen x och y ligger där till vänster om det andra?

Svaret är att det objektiva perspektivet
är sammansatt av ALLA de möjliga subjektiva perspektiven:

För att x och y ska ha ett vänster/höger förhållande
måste x och y betraktas (mätas) från en punkt z.

Inte ens det räcker riktigt för om till exempel z=x
så måste x ändå orienteras i rummet.

Nu skulle den här betraktelsen inte inleda en kurs i geometri
så jag tycker vi kan stanna upp här och nöja oss med tanken att
det objektiva sammanfattar det subjektiva
på så sätt att från ett subjektivt perspektiv kan via det objektiva perspektivet
varje annat subjektivt perspektiv beskrivas.

[Pilatus]

Men kan då VÅRT perspektiv vara BÅDE ditt och mitt perspektiv?

Finns det inte nåt att reda ut här?

Vi behöver ju inte se allt från ett grodperspektiv. Vi kan ju kliva upp på en höjd och se världen och dela perspektivet. Se de stora dragen i tillvaron.

[SigurdV]

Men kan då VÅRT perspektiv vara BÅDE ditt och mitt perspektiv?

Finns det inte nåt att reda ut här?

Vi behöver ju inte se allt från ett grodperspektiv. Vi kan ju kliva upp på en höjd och se världen och dela perspektivet. Se de stora dragen i tillvaron.

Vilken höjd då?
Om du läser vidare ser du
att jag diskuterar det objektiva perspektivet.
Vad kan vara högre än det?

Jag tycker det är viktigt att reda ut
kollissioner mellan begrepp...
Alltför många är subjektivister.

Det kan vara sant för dig
säger de...
Men det är inte sant för mig.

[Algotezza]

Ja, vi har ju ett perspektiv givet via våra sinnesrapporter här och nu som vi avkodar och tolkar och skapar en representation av omvärlden av i medvetandet, hjärnan. Det går attans snabbt och automatiskt utan att vi tänker på det. Sedan har vi alla tänkta perspektiv ovanpå det vi kan joxa med, inte minst med språkets och fantasins hjälp. Men grunden ges via sinnenas rapporter.

När jag diskuterar med Martinusentusiaster talar de om "ur kosmisk synvinkel" och ur "Guds perspektiv" men allt det är tänkta perspektiv man de facto inte har men tänker sig man kan ha. Filosofer säger "objektivt sett" eller "generellt sett" eller "ur ett metaperspektiv" etc för man vill bryta sig loss ur sin subjektivitets och sitt subjektiva upplevandes fängelse. Religiösa har sin metod. Det är det djupa filosofiska problemet: Är det möjligt? Kan ett tänkt perspektiv ersätta och väga tyngre än det som faktiskt ges direkt via ens primära upplevelser via sinnena? Och kan vi befria oss från subjektivitetens fängelse, sandlåda?

Jojo, med språkets, fantasins, suggestionens och logikens kan vi bygga vad vi vill på ett logiskt och övertygande sätt. Men är vi befriade?