Det här med immanens

Moderator: Moderatorgruppen

Lars
Inlägg: 239
Blev medlem: 16 mar 2005 18:00
Ort: Malmö

Det här med immanens

Inläggav Lars » 09 mar 2006 22:53

Luipa skrev:
Ibland anser jag att objektet blir ett objekt enbart genom subjektet. Subjektet blir då objektets orsak. Samtidigt kan jag tycka att subjektet är ett subjekt enbart i förhållande till ett objekt. Objektet blir då subjektets orsak. Subjekt och objekt kanske enbart existerar i ett ömsesidigt beroende? Ingen av de kan existera utan den andra, de är varandras orsaker och effekter.


Skulle det där kunna vara ett sätt att beskriva immanenta tankegångar precis som Deleuze beskriver det som öar och hav. Att båda är beroende av varandra i en motsatsrelation.

Isf, på vilket sätt?

Och hur skulle subjektets avskiljning mot objektet beskrivas utifrån det immanenta?

Kan man dra paralleller till det buddhismens "livet är lidande" tanke? Om något bra finns, måste något dåligt finnas. Antitesen bekräftar tesen (?)

Jag blir så förvirrad när jag försöker få ett grepp om det här med immanens.

Vad skulle den här immanensen bestå av? Är den bara immanens kanske?

Är den materiell eller immateriell?

Är den energi?

Berör det el? Plus och minuspoler?

Användarvisningsbild
Luipa
Inlägg: 649
Blev medlem: 02 jul 2005 08:56
Ort: pöbeln, massan, mobben och folket.
Kontakt:

Inläggav Luipa » 10 mar 2006 17:05

Lars. Jag vet inget om Deleuze men visst är det omkringliggande vattnet en orsak eller förutsättning för Ön, utan tvekan. Och vattnet blir ju bara vatten i förhållande till icke-vatten. Jag kan inte se att det skulle kunna förhålla sig på ett annat sätt. Vidare har vi enbart en skugga när vi belyses och ljuset uppfattar vi enbart som ljus i förhållande till mörker.
Lars skrev:Och hur skulle subjektets avskiljning mot objektet beskrivas utifrån det immanenta?
Är inte säker på att jag förstår. Menar du i vilken grad den ena har en existens oberoende av den andra? Själv skulle jag säga att avskiljningen är en illusion då ett sant avskiljande skulle leda till bådas annihilation. Tar vi bort upplevelsen av mörker slutar vi uppleva ljus som ljus.

Lars skrev:Kan man dra paralleller till det buddhismens "livet är lidande" tanke? Om något bra finns, måste något dåligt finnas.
Det där låter mer som yin-yang och Tao tycker jag. Buddhismen beskriver nog mer orsaken till lidande som intimt förknippad med konflikten mellan tillvarons inneboende förgänglighet och vår rädsla att inte existera. Eller kanske ännu enklare som att vi strävar efter lycka men p.g.a. förgängligheten blir lyckan enbart tillfällig. Det vi upplever vara orsaken till lycka kommer en dag att förändras om inte under vår livstid så tvingas vi iallfall skiljas från den upplevda orsaken i dödsögonblicket.

Vad är det i begreppet immanens som du egentligen inte förstår?
/luipa
Man is the missing link between primitive apes and civilized human beings.
- Konrad Lorenz?

Tomas Brolins målgest
Inlägg: 290
Blev medlem: 18 sep 2005 13:24

Inläggav Tomas Brolins målgest » 11 mar 2006 12:33

Det finns olika typer av teorier om immanens, vissa skulle säga att relationen subjekt-objekt uppstått på ett visst sätt, medan andra skulle säga att det uppstått på ett annat.

Att tänka i motsatsförhållanden är nog fel dock, då det alltid finns fler faktorer än just två (ett), likaså anser jag nog att ett dialektiskt tänkesätt kan förvirra lite för mycket (om man ska dra den dialektiska teorin ut till sin spets), men visst, som enkel illustration kan det fungera.

Immanensen kan inte bestå av något, då den inte är något "ting i sig".
I Never Talked To Bob Dylan med Patti Smith är världens bästa bootleg.

Lars
Inlägg: 239
Blev medlem: 16 mar 2005 18:00
Ort: Malmö

Inläggav Lars » 13 mar 2006 01:19

Luipa och Brolin,

Anledningen till att jag drog upp tråden var att Brolin tidigare kom med det härliga påståendet "allt är immanens". Då tänkte jag att man kanske skulle kunna påvisa exempel och dra paralleller till saker som skulle kunna förklaras som immanent. Om allt är immanent, vad är då immanens? Allt? Då känns det som om det är onödigt att använda termen immanens om den betyder samma sak som "allt".

Jag förstår helt enkelt inte tankebygget bakom uttrycket, och skulle hjärna ( :wink: ) vilja diskutera det.

Jag trodde helt enkelt att termen innehöll någon inneboende motsatsrelation. Att immanens betydde typ "tillstånd då saker och ting interagerar i ett system av motsatser."

Jag vill få ett grepp om det. Fast det kanske är för mycket begärt? Är det något man inte kan få ett grepp om? Något man har svårt att föreställa sig?

Brolin, du har bara gett mig lite hints än så länge. Hur ser du på saken?

Och Luipa, du behöver inte på nåt sätt känna att du borde delta i diskussionen om du inte känner dig manad. Anledningen till att jag citerade dig var att jag kom att tänka på detta när jag läste ditt ursprungliga inlägg. Kommunikationen blir så styltig på internet.

Tomas Brolins målgest
Inlägg: 290
Blev medlem: 18 sep 2005 13:24

Inläggav Tomas Brolins målgest » 13 mar 2006 13:24

Lars, kul att mitt prat om immanens uppmärksammas.

Jag är själv inte speciellt insatt i frågan, men ett försök till förklaring ska nog gå.

Motsatsen till immanens är transcendens - det ena brukar beskrivas som något inneboende, närvarande och oskiljaktigt, medan det andra brukar beskrivas som något över- och utanförstående.

Det immanenta beskriver ett förhållande där de olika variablerna definierar (är beroende av) varandra - som t.ex det där med öar och hav - medan det transcendenta beskriver ett förhållande där de olika variablerna inte definierar (är beroende av) varandra, utan de är självständiga, utanförstående "ting i sig" (för att tala i kantianska termer).

Förstår du? Enligt vad du har skrivit så verkar det som att du förstår, med det lilla felet att du har fastnat lite vid att se skapandet (definierandet) som en dialektisk process.

Jag kan försöka vara lite mer konkret. Även om jag tror att du redan hajat.
Låt oss ta den nu för tiden väldigt populära sociologen/filosofen/whatever Michel Foucault som exempel, han pratar (pratade) om hur kontrollerandet av massan har utvecklats från ett fysiskt, våldsamt förtryck i form av tortyr och liknande, till att nu handla om disciplin.

Då var det odemokratiskt, de som inte betedde sig rätt blev helt enkelt nedslagna.
Nu är det demokratiskt, maktmännen kan inte längre slå ner de mindre omtyckta, alltså måste de kontrolleras på ett annat sätt - genom deras tänkande.
Hur kontrollerar man någons tänkande? Jo, man fixar normer.
Och vilka är det som upprätthåller normer? Just det, alla.

Hehe, det kanske blev lite diffust det där, men alltså - förut var det något utanförstående (transcendent) som kontrollerade folket (kungen, militären osv.), medan det nu istället är folket självt (det inneboende, immanenta) som upprätthåller kontrollerandet genom deras sätt att tänka.

Haha, ja det blev rätt så kasst det där, aja. Men det var ett exempel.
Men jag tror som sagt att du redan har förstått det grundläggande.

Hur saker uppstår i en immanens är dock olika beroende på vem du frågar, en strukturalist (som t.ex Ferdinand de Saussure), så skulle han antagligen svara att språket är alltets substans, medan en samtida marxist (som t.ex Antonio Negri) skulle svara "myllret" (folket, arbetarna) - samtidigt som en panteist skulle svara gud.

Det där med substanser var en idé som Spinoza (du vet han killen på 1600-talet) utvecklade från grekerna.
Han är en av de mest populära förespråkarna av teorin om immanens, och det han skrev om substansen var att det är det som är i sig självt och förstås genom sig självt.

Han kritiserar Descartes.
Descartes sa att det finns två separata egenskaper - tänkandet och utsträckningen.
När vi tänker på ett äpple så använder vi just tänkandet, och när vi ser ett äpple så gör vi det i rummet (den fysiska världen, utsträckningen).
Detta var två skilda saker enligt Descartes.

Men enligt immanent teori, enligt Spinoza, så var inte tänkandet och usträckningen två skilda saker, utan samma sak, två variabler vars existens beror på varandra. Du kan inte tänka dig ett äpple om du inte sett dig det i utsträckningen, men samtidigt så kan du inte veta att det är ett äpple om du itne organiserat det i tanken.
Det är typisk immanens.

Hag jag klarlagt något nu? haha..
I Never Talked To Bob Dylan med Patti Smith är världens bästa bootleg.

Användarvisningsbild
Luipa
Inlägg: 649
Blev medlem: 02 jul 2005 08:56
Ort: pöbeln, massan, mobben och folket.
Kontakt:

Inläggav Luipa » 13 mar 2006 18:15

Lars skrev:Och Luipa, du behöver inte på nåt sätt känna att du borde delta i diskussionen om du inte känner dig manad.
Det är sant att jag kände mig förpliktigad när jag citerades i det inledande inlägget. Jag tycker ämnet är intressant och skall följa tråden men kommer nog ligga lågt själv.

Lycka till med diskussionen.
/luipa
Man is the missing link between primitive apes and civilized human beings.

- Konrad Lorenz?

Lars
Inlägg: 239
Blev medlem: 16 mar 2005 18:00
Ort: Malmö

Inläggav Lars » 13 mar 2006 21:11

Hur saker uppstår i en immanens är dock olika beroende på vem du frågar, en strukturalist (som t.ex Ferdinand de Saussure), så skulle han antagligen svara att språket är alltets substans, medan en samtida marxist (som t.ex Antonio Negri) skulle svara "myllret" (folket, arbetarna) - samtidigt som en panteist skulle svara gud.


Men du menade väl att allt är immanens, eller?

Immanensen kan väl således inte vara "språket" eller "arbetarna".

Hur förklaras tid och rum enligt immanens?

Rätta mig om jag har fel, men såhär har iaf jag tolkat detta:

Jag tycker mig se skillnad med Bohms implicita och explicita ordning. Han menar att det explicita är vårt universum som vi känner till det, men att detta är en utvikning ur den implicita ordningen. Teorin innefattar också en tolkning av kvantmekaniken som om det skulle finnas en "pilotvåg" som styr "vårt universum" det materiella universum som inkluderar tid och rum. Denna pilotvåg "är" universum samtidigt som det styr universum och genomsyrar allt i universum. Det föregår och genomsyrar dess existens. I och med denna utvikning kan man tala om transcendens och immanens om samma sak.

Det är en typ av panteism om du vill kalla det så, men det har ingenting med religion att göra. Den implicita ordningen skulle man kunna säga är information, kreativitet eller energi. Det är svårt att förklara med ord. Det implicita är heller ingenting konstant utan i sig är det en rörelse.

Skulle då immanensen kunna vara det implicita?

Motsatsen till immanens är transcendens - det ena brukar beskrivas som något inneboende, närvarande och oskiljaktigt, medan det andra brukar beskrivas som något över- och utanförstående.


Med mitt ovanstående resonemang skulle immanensen inte utesluta transcendensen. Vi är ju överens om att jaget är en chimär, har jag också noterat tidigare. Även fast människan genomsyras av immanensen så upplever hon det inte på grund av den psykologiska egocentriska jagmodell som hon silar informationen/immanensen genom.

Trenscendensen är ju ett sätt att bryta upp försvaret och chimären och på så vis komma i kontakt med verkligheten direkt.

Sen har vi ju alla de här vanliga frågorna: Hur har immanensen uppstått? Har den alltid funnits?

Så som jag ser det finns varken tid eller rum i den direkta verkligheten, utan endast ren information/kreativitet/intelligens/kärlek eller vad du vill kalla det. Den har alltså inte alltid funnits, eftersom den är tidlös. Den är. Ständigt. I rörelse, och har heller ingen början och inget slut.

Tomas Brolins målgest
Inlägg: 290
Blev medlem: 18 sep 2005 13:24

Inläggav Tomas Brolins målgest » 14 mar 2006 14:06

Alltså, något immanent kan beskrivas som en händelse vars början och slut är samma sak.
Det finns inget utanförstående, transcendent, med i bilden.

I den meningen kan en strukturalist säga att denna sak är språket, samtidigt som en panteist istället för språket säger gud.
Det man här inte får göra är att separera saken i fråga (för då handlar det givetvis om transcendens), utan den ska istället tolkas som just allting - precis som t.ex Schopenhauers Vilja.

Det finns ingen speciell typ av tankesystem som kallas Immanens, hos vilken man kan hitta svar på alla världens frågor - utan det beskriver bara ett visst sätt att se på saker.
Hur denna immanens tar sig form är olika beroende på vem du frågar.

Immanensen skulle t.ex kunna vara det implicita. Åtminstone om det implicita ses som "saken".
Ser man transcendensen som sprunget ur det implicita (immanensen) så är det (transcendensen) givetvis bara en chimär.
Immanensen är dock inget man kan uppleva, i och med att den (som jag tidigare sagt) inte är något ting i sig.

Och om jag ska lägga till några mer personliga kommentarer så uppstog immanensen (allting) samtidigt som människan.
Vi lever i människans värld.
Sedan så tycker jag det låter lite konstigt med "direkt verklighet".. men jag kanske tolkar fel, jag hoppas att du talar symboliskt.
I Never Talked To Bob Dylan med Patti Smith är världens bästa bootleg.

Lars
Inlägg: 239
Blev medlem: 16 mar 2005 18:00
Ort: Malmö

Inläggav Lars » 14 mar 2006 16:13

Immanensen är dock inget man kan uppleva, i och med att den (som jag tidigare sagt) inte är något ting i sig.


Jag förstår inte hur man inte skulle kunna uppleva immanens. Det ena utesluter väl inte det andra? Om allt är immanens så borde man rimligtvis endast uppleva just immanens.

Sedan så tycker jag det låter lite konstigt med "direkt verklighet".. men jag kanske tolkar fel, jag hoppas att du talar symboliskt.


Symboliskt? På vilket sätt?

Eftersom vi är överens om att jaget är en illusion så kan vi ju också anta att informationen vi får genom jaget också är illusorisk, eller? Det gör i alla fall "jag".

Det mest rationella i det läget måste således vara att just bryta denna chimär. Så ser jag det i alla fall. Finns det ett sätt att bryta illusionen? Ja, jag tror det. Och bryter man illusionen hamnar man i det konkreta. I den direkta verkligheten.

Är du intresserad av något djupare resonemang kring Bohm och den implicita ordningen kan jag rekommendera en länk jag fick av Luipa. Det är en intervju med killen.

http://www.fdavidpeat.com/interviews/bohm.htm

Talandes om rörelsen, immanensen, kreativiteten eller verkligheten eller vad du vill kalla det (min fetstil).

Omni: What do you think is the order of the holomovement?

Bohm: It may lie outside of time as we ordinarily know it. If the universe began with the Big Bang and there are black holes, then we must eventually reach places where the notion of time and space breaks down. Anything could happen. As various cosmologists have put it, if a black hole came out with a sign flashing COCA COLA, it shouldn't be surprising. Within the singularity none of the laws as we know them apply. There are no particles; they are all disintegrated. There is no space and no time. Whatever is, is beyond any concept we have at present. The present physics implies that the total conceptual basis of physics must be regarded as completely inadequate. The grand unification [of the four forces of the universe] could be nothing but an abstraction in the face of some further unknown.

I propose something like this: Imagine an infinite sea of energy filling empty space, with waves moving around in there, occasionally coming together and producing an intense pulse. Let's say one particular pulse comes together and expands, creating our universe of space-time and matter. But there could well be other such pulses. To us, that pulse looks like a big bang; In a greater context, it's a little ripple. Everything emerges by unfoldment from the holomovement, then enfolds back into the implicate order. I call the enfolding process "implicating," and the unfolding "explicating." The implicate and explicate together are a flowing, undivided wholeness. Every part of the universe is related to every other part but in different degrees.

There are two experiences: One is movement in relation to other things; the other is the sense of flow The movement of meaning is the sense of flow. But even in moving through space, there is a movement of meaning. In a moving picture, with twenty-four frames per second, one frame follows another, moving from the eye through the optic nerve, into the brain. The experience of several frames together gives you the sense of flow. This is a direct experience of the implicate order.

In classical mechanics, movement or velocity is defined as the relation between the position now and the position a short time ago. What was a short time ago is gone, so you relate what is to what is not. This isn't a logical concept. In the implicate order you are relating different frames that are copresent in consciousness. You're relating what is to what is. A moment contains flow or movement. The moment may be long or short, as measured in time. In consciousness a moment is around a tenth of a second. Electronic moments are much shorter, but a moment of history might be a century.

Tomas Brolins målgest
Inlägg: 290
Blev medlem: 18 sep 2005 13:24

Inläggav Tomas Brolins målgest » 15 mar 2006 12:05

Hur kan något vara en illusion om allt är sprunget ur samma substans (för att tala i spinozas termer)?

Detta var skälet till att jag hoppades att du talade symboliskt.
Har vi två äpplen från samma äppelträd så kan vi ju inte påstå att bara ett av dem är ett riktigt äpple, eller hur?
Visst, detta leder till en extrem typ av nominalism - och personligen så har jag givetvis mer pragmatiska åsikter än så här, men om vi talar rent teoretiskt så...

Jag vill inte verka instängd och töntig, men faktiskt så har jag inte fullt så mycket till övers för Bohm - för som jag förstått det så ska han enligt någon opreciserad teori om icke-materiell "materia" komma till den slutsatsen att vårt universum styrs av någon konstig bakomliggande makt (vilket har öppnat upp dörrarna för allsköns gammalt hokus pokus från förr i tiden).
Och för övrigt så förstår jag inte varför det ska vara så svårt att acceptera det naturliga urvalet.

Inte för att jag är speciellt kunnig på honom, så vad vet jag, möjligen är jag fel ute (rätta mig gärna om jag har fel), men ändå...
New age är det i varje fall.
I Never Talked To Bob Dylan med Patti Smith är världens bästa bootleg.

Tomas Brolins målgest
Inlägg: 290
Blev medlem: 18 sep 2005 13:24

Inläggav Tomas Brolins målgest » 15 mar 2006 12:06

Fast visst, du har givetvis en poäng i att hans teorier till en viss grad har en rätt så stor likhet med tanken om immanens.
I Never Talked To Bob Dylan med Patti Smith är världens bästa bootleg.

Lars
Inlägg: 239
Blev medlem: 16 mar 2005 18:00
Ort: Malmö

Inläggav Lars » 15 mar 2006 21:49

Detta var skälet till att jag hoppades att du talade symboliskt.
Har vi två äpplen från samma äppelträd så kan vi ju inte påstå att bara ett av dem är ett riktigt äpple, eller hur?


Jag förstår inte hur detta skulle vara ett argument. Ta universums utvecklingsstadier till exempel från och med Big bang. Jag vet inte om min förklaring och massiva förenkling är en vedertagen uppfattning. Läste den i en något pseudovetenskaplig bok.

Först kunde inte materia skapas, utan allt var energi eftersom materien krävde en viss struktur. Den enorma mängd energi som som frigjordes bidrog till en så stor mängd oordning att materien inte kunde existera. I och med att läget gick åt det mindre kaotiska en tid efter att smällen ägt rum kunde materien till slut upprätthållas. Energin gick ihop och ordnade sig efter ett visst system, vilket blev materia. (relativitetsteorin: energi och materia är två sidor av samma mynt)

En mycket lång tid efter detta kunde materien, precis som energin, samordnas och skapa små organismer vilka kunde fortplantas. Detta är vad vi kallar uppkomsten av livet. Efter livet utvecklades ett medvetet liv och efter det medvetna livet, ett självmedvetet liv. Det är där vi är idag. Vi är självmedvetna organismer.

Notera att alla olika stadier bygger på att ett tidigare stadium ingår i ett synergiskt system och utvecklar nya vidder samt att i varje nytt stadium ingår alla de gamla stadiumen.

Så tillbaka till din fråga om att vi människor skulle veta allt om universum eftersom att vi är skapade av det, tycker jag inte duger som argument. Äpplet är nog inte heller medvetet hur trädet växt upp, som gav upphov till hur äpplet kom till.

"Hur kan något vara en illusion om allt är sprunget ur samma substans (för att tala i spinozas termer)?"

Existensen, som du kan se om du ser dig omkring där du sitter, har ganska många olika former. Dock kan ju detta vara motsägelsefullt då relativitetsteorin påpekar att allt är en och samma sak: energi.

Sen att vi uppfattar saker på vissa sätt handlar ju mer om just hur vi uppfattar det och mindre om vad som faktiskt existerar.

Jag vill inte verka instängd och töntig, men faktiskt så har jag inte fullt så mycket till övers för Bohm - för som jag förstått det så ska han enligt någon opreciserad teori om icke-materiell "materia" komma till den slutsatsen att vårt universum styrs av någon konstig bakomliggande makt (vilket har öppnat upp dörrarna för allsköns gammalt hokus pokus från förr i tiden).


Jag menar inte heller på nåt sätt att du verkar instängd och töntig, eller att du bara ska ta till dig någonting som jag kastar i ansiktet på dig och säger "ät det här!". Jag kan också förstå att du kategoriserar det som "New age är det i varje fall.", vilket jag inte heller kan klandra dig för. Du och jag sitter på olika evidens och har olika kriterier och referensramar för att förstå och ta in information.

Jag finner dock teorin intressant eftersom jag har börjat se olika bitar falla på plats i mitt förvirrade pussel till verklighet. När man börjar se de tvärvetenskapliga parallellerna och när man upplever det teoretiska rent fysiskt så börjar dock saker klarna lite mer.

Och för övrigt så förstår jag inte varför det ska vara så svårt att acceptera det naturliga urvalet.


Så länge du inte är inriktad på att få någon universell objektiv sanning av naturvetenskapen så kohererar det rätt bra. Bohm ifrågasätter inte evolutionen i den meningen eftersom den klargör en sanning inom en viss kontext, precis som att det är sant att jag inte har något kaffe i min kaffemugg. Dock behandlar eller uttalar sig evolutionen eller mitt kaffepåstående något om metafysik i den bemärkelsen. Vetenskapliga sanningar är således vetenskapliga sanningar med allt vad det innebär, men dessa håller sig inom ett visst sammanhang, vilket det heller inte kan överstiga. Vi kan till exempel inte vetenskapligt bevisa att någonting utanför vårt medvetande existerar eller om människor har en fri vilja, då existentiella frågor inte kan undersökas rent empiriskt.

Ledsen att det blev lite långt, men det kändes som om jag var tvungen att räta ut en del frågetecken. Hoppas att jag har lyckats!

Tomas Brolins målgest
Inlägg: 290
Blev medlem: 18 sep 2005 13:24

Inläggav Tomas Brolins målgest » 16 mar 2006 12:36

Hmm, jag vet inte riktigt om du har förstått mitt resonemang.
Om allt är samma sak (samma substans), så menar jag att allt är ett uttryck för detsamma, och att det inte ligger något utanförstående ("det sanna") utanför.
Det finns inget som är mera sant än något annat (som jag sa kan detta givetvis leda till en extrem typ av nominalism). Så det där med att vi ska kunna veta allt om universum har jag väl aldrig tagit upp?

Jag vill påpeka att jag hittills endast har försökt att tala ur ett visst teoretiskt perspektiv - det som förespråkar immanens - och att jag personligen, vilket jag redan har nämnt, har mer pragmatiska åsikter än de som för det mesta har kommit till uttryck här.

Att vi inte kan bevisa att något står utanför vårat "medvetande", beror, enligt min (jättepersonliga) åsikt på att det helt enkelt inte finns några bevis för det (allt är vårat medvetande, för att tala som en förespråkare av immanens).
Existentiella frågor, och huruvida vi har en fri vilja eller ej, det anser jag dock precis som du att vetenskapen inte kan besvara (och det är den heller inte till för att besvara).
Att evolutionen inte skulle kunna ge några existentiella svar förstår jag inte.

Så länge du inte är inriktad på att få någon universell objektiv sanning av naturvetenskapen så kohererar det rätt bra.


Och det där förstår jag inte alls.

Jag finner dock teorin intressant eftersom jag har börjat se olika bitar falla på plats i mitt förvirrade pussel till verklighet. När man börjar se de tvärvetenskapliga parallellerna och när man upplever det teoretiska rent fysiskt så börjar dock saker klarna lite mer.


Glöm inte att det lätta är att acceptera en teori, medan det svåra är att ifrågasätta den.
Därmed inte sagt att jag är en sån där pretentiös tönt som ser ett egenvärde i skepticism, tvärtom föredrar jag livet framför tänkandet - skit i att fundera, lev istället.
I Never Talked To Bob Dylan med Patti Smith är världens bästa bootleg.

Lars
Inlägg: 239
Blev medlem: 16 mar 2005 18:00
Ort: Malmö

Inläggav Lars » 16 mar 2006 16:11

Att vi inte kan bevisa att något står utanför vårat "medvetande", beror, enligt min (jättepersonliga) åsikt på att det helt enkelt inte finns några bevis för det (allt är vårat medvetande, för att tala som en förespråkare av immanens).


Det här har jag dock svårt att acceptera. Så innan ett enda mänskligt medvetande existerade så fanns det ingenting, eller? Eller kan man tala i tidstermer?

Angående att naturvetenskapen inte kan ge några objektiva sanningar menar jag att sanningen inte kan uttryckas. Det är att förenkla någonting och då missar du helheten, vilket är sanningen. Sanningen kan helt enkelt inte vara en förenkling av "det som är".

Det jag menar är att tanken om implicit och explicit ordning inte på nåt sätt motsäger evolutionen. Den menar att evolutionen har ägt, och äger rum. Inget konstigt med det. Men att endast se världen ur detta perspektiv leder bara till partiella sanningar. Inga helheter. För att ta del av detta måste du släppa tanken och förklaring, struktur och perspektiv.

Du kanske är familiär med tanken om att släppa allt? Eftersom teorier och förklaringsmodeller låser fast hjärnan i perspektiv och tänkesätt. Det handlar alltså inte om att inta en speciell position eller karakterisera och strukturera upp på ett visst sätt.

Glöm inte att det lätta är att acceptera en teori, medan det svåra är att ifrågasätta den.
Därmed inte sagt att jag är en sån där pretentiös tönt som ser ett egenvärde i skepticism, tvärtom föredrar jag livet framför tänkandet - skit i att fundera, lev istället.


I och med det jag skrev ovan så förstår jag vad du menar. Jag tänker mig oftast inte till det, utan gör mig öppen för att uppleva världen.

Egentligen ska jag inte hålla fast vid någon teoretisk grund överhuvudtaget. Jag låter mycket mer fanatisk än vad jag är. Det är bara det att Jag har en anledning och ett teoretiskt tankebygge för att inta denna position.

Jag har gått en stig tillräckligt länge för att förstå att den inte leder nån vart. Tänkt mig och lärt mig fram till att jag varken skall tänka eller lära mig.

Tomas Brolins målgest
Inlägg: 290
Blev medlem: 18 sep 2005 13:24

Inläggav Tomas Brolins målgest » 17 mar 2006 12:22

Jag tror inte på någon typ av Sanning med stort S, så på det sättet kan jag givetvis inte tycka samma sak som du.
Jag tror inte att vi kan "släppa allt", det är en omöjlighet. Vi är alltid bundna till vissa kontexter.

Det här har jag dock svårt att acceptera. Så innan ett enda mänskligt medvetande existerade så fanns det ingenting, eller? Eller kan man tala i tidstermer?


Jo, jag skulle nog faktiskt påstå att allt uppstod med människan, men missförstå mig rätt (du får inta en pragmatisk hållning) - det jag menar är endast att vi lever i en människans värld, samtidigt som vi för universum självklart inte betyder ett dugg.

Som Nietzsche säger, kunskapen föds och dör med människan.
I Never Talked To Bob Dylan med Patti Smith är världens bästa bootleg.


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 32 och 0 gäster