10-i-topp-listan berikande bidrag

[cogito]

Här är mitt val till topplistan av berikande bidrag.
Författare: Johan Ågren
Motivering: Bidraget kommunicerar ett komplext innehåll, vars innebörd inte hör till mina egna erfarenheter, på ett sätt som gör skribentens erfarenheter på medvetandets område plausibla för mig.

mvh/ cogito

________________ BIDRAGET: _______________

Skillnaden är väl att det i idealismen inte existerar några ting som vi observerar, endast en erfarenhet av att vi/jag observerar ett ting. Man kan här tala om en nedtransformering av erfarenheten som utgör den transportsträcka som återtas i transenderingen. Jämför med Platons idevärld i relation till sinnevärlden. Informationen i erfarenheten har alltså en form av dynamik som jaget dels avskiljer sig i och samtidigt transcenderar i. En stor upptäckt som kan komma med meditationen är detta att erfarenheten är primär.

Vi ser alltså inte med ett par ögon utan vi erfar att vi ser med ett par ögon. Det ena föregår inte det andra annat än som en ordningsföljd i vår erfarenhet. Detta uppstrukturerande av medvetande-materia och utanför-innanför rämnar med tiden med meditationen och beskrivs som satori eller upplysning. Med erfarenhetens upprinnelse avser jag den källa som är oförvanskad av jagets indoktrinerade föreställningar om sin omgivning, eller ett "tinget i sig" i idealistisk mening.

Det du erfar i nuet har du även i transcenderingen full access till så inget existerar i upplevelsen som kan kallas ett tillkortakommande. Dessa tillkortakommanden existerar dock genom jagets nedtransformering. Att vara begränsad i upplevelsen (informationen har horisonter gentemot intilligande information) är alltså inte samma sak som att vara begränsad i sin upplevelse. Man kan se det som en otydlig bild motsvarande informationsbortfallet i ett skadat hologram. Denna "otydliga bild" orsakar jagets feltolkningar av informationen.

Upplysning betyder alltså inte samma sak som att vara allvetande, bara det att man är sin erfarenhet på samma sätt som drömmen utgör den totala upplevelsen oberoende av en observatör. Vi erfar inte drömmen utan vi erfar oss i drömmen ända till det vi vaknar och ser den från utsidan. På samma sätt som vi kliver ur drömmen - och diffust erfar den utifrån en vaken jagföreställning - så kliver vi ur livet och observerar det på ett diffust sätt.

Johan

[cogito]

Nominering till topplistan.
Författare: Hovnarr
Motivering: Bidraget ger en för mig ny och överraskande syn på frågan om ondskan finns som självständig självständig makt eller ej.

mvh/cogito

______________ BIDRAGET: ___________________________


Jag såg en gång en intervju med en alldeles "normal" katolsk präst, förutom det faktum att han arbetade med exorcism. Han sa, utan åthävor, högmod eller fördömande (och på ett mycket övertygande sätt), att de som hävdar att djävulen inte finns helt enkelt är okunniga.

En sak är i alla fall säker. De som hävdar att onda makter finns "på riktigt" har säkert goda skäl för det, och de som inte hävdar det har säkert goda skäl för det också. Det är faktiskt möjligt att båda har rätt. Verkligheten kan säkert vara precis så subjektiv. Ingen människa är visserligen en ö, men jag kan tänka mig att man klarar sig alldeles utmärkt utan exorcistens kunnighet ovan. Först när man har den kunskapen behöver man bekommas av den. Först då påverkas man. På det sättet är det verkligen olika verkligheter (samtliga personliga) som de två författargrupparna du presenterar möter.

Hovnarr

[Luipa]

Nominering till topplistan.
Författare: Suchanother
Motivering: Bidraget ger med humor en skymt av tillvaron hos en nedstämd medmänniska vars redan begränsade energi och ekonomi riskerar användas för att fördjupa misären. Den ej så konstruktiva handlingen att lägga sista tjugan på folköl framstår här som tragiskt trovärdig. Inlägget är ett stycke socialrealism som skildrar ett lidande jag anser filosoferande bör motverka. Kort sagt, det nominerade stycket pekar med enkla och vardagliga bilder ut filosofins mening samt väcker förståelse för 'svackan'.
mvh/Luipa

______________ BIDRAGET ___________________________


Depression är som häftigast när du vaknar med Kurtan Olsson frissan, helt black och HB-dunken är tom, du försöker krama ut de sista molekylerna. Kallingarna som du har haft på dej i två veckor börjar leva sitt eget liv. Dessutom hotar fogden med indrivning eftersom du har struntat i tv-licensen. Grannen, som är normal och trevlig, ringer på dörren och du gömmer dej bakom soffan..."hmm fick du inte meddelandet har rest till Kanarieholmarna".
Fattas bara att du går till servicebutiken och köper 2 folkisar för din sista tjugelapp.

[hovnarr]

Nominering till topplistan.
Författare: Cogito
Motivering: Storsint, koncist och med humor klargörs skillnaden mellan axiomatisk blind tro och dynamisk levande tro i ett sammanhang som har inslag av båda delarna.

______________________BIDRAGET_____________________________

Att spekulera i någon "själ" eller liknande kan dock komma på tapeten
om man roar sig med tankegången att naturen själv är kanske en
produkt. Då får man flyttar sig till en (provisorisk) position "utanför"
produkten. Varför skulle man frivilligt avhända sig en sådan utflykt? Om
jag skulle störtlanda med ett brak i backen kan vi förenas i ett
gemensamt skratt åt tokigheten i företaget.

Vill flyga,
cogito

[Luipa]

................................................................Nominering till topplistan............................................................

Författare: Camilla
Motivering: Oerhört innehållsrikt på beskrivningar av både problem och tankar om dess lösningar. Ett plus för den manifestartade formen som får inlägget att framstå som både modigt och lättläst. Detta var dessutom ett av de första inlägg jag läste på forumet; har tänkt bemöta det många gånger men det har ännu inte blivit av.

___________________________________Bidraget_____________________________________________

Jag är dualist.

Jag menar att det krävs (minst) två kvalitativt olika typer av beskrivningar av världen.

Den första gruppen är de objektiva beskrivningarna. Då tänker jag på vetenskaper som fysik, kemi, biologi, psykologi, sociologi, historia, språkvetenskap o.s.v. men också på mer vardagliga "objektiva" beskrivningar om vad som finns i världen, hur saker fungerar och sånt. En del har förstås subjektiva inslag också. Historia exempelvis handlar både om att bestämma vad som hänt vid olika tidpunkter och att tolka dessa händelser. Vissa av dessa beskrivningar och teorier är deterministiska och andra indeterministiska. De har dock det gemensamma draget att de går ut på att händelser bestäms av naturlagar, andra sorters regler eller reglerad slump. De lämnar inget spelrum för någon fri vilja.

Den andra gruppen handlar om det subjektiva. Här utgår man från människans upplevelser som de gestaltar sig inifrån. Det handlar om sinnesintryck, känslor och om viljan bland annat. Ett par filosofiska skolor som undersökt detta är fenomenologin och existentialismen. Andra brukar tala om det själsliga eller det andliga. Dessa beskrivningar brukar ofta innehålla ändamålsförklaringar. Man säger att man gör något för att man vill göra det, har lust att göra det, känner för det eller liknande.

För att visa vad jag menar ger jag ett exempel som handlar om hjärnan. Hjärnan fungerar enligt min mening som ett neuralt nätverk. Det kommer in signaler genom nerver, som reagerar på stimulans från omvärlden. Dessa signaler utlöser aktivitet i hjärnan med signaler som far fram och tillbaka genom det labyrintlika nät som bildas av kopplingarna mellan hjärnas celler. Hjärnan sänder också ut signaler genom andra nerver till olika muskler vilket resulterar i rörelser hos kroppen. Sambandet mellan in- och utsignaler är väldigt komplext. Alla insignaler resulterar inte i utsignaler.

Under processens gång förändras det neurala nätverket. Kopplingen mellan två hjärnceller kan förstärkas eller försvagas beroende på hur många signaler som passerar. Det innebär att hjärnans funktion hela tiden förändras och det finns en hypotes om att hjärnan lagrar minnen på detta sätt. Vidare dör en massa celler hela tiden.

Olika mönster i aktiviteten i hjärnan kan kopplas samman med olika aktiviteter eller känslor. De sinnesintryck som uppstår när en människa tuggar på en jordgubbe ger upphov till mönster i hjärnans aktivitet. Denna aktivitet leder till reaktioner i människans muskler som förenklat kan beskrivas som att hon antigen sväljer jordgubben eller spottar ut den. Hela detta förlopp kan beskrivas med hjälp av naturlagar. Om det är deterministiskt eller inte beror på vilken tolkning man har av kvantmekaniken. Hur som helst följer skeendet enligt den objektiva beskrivningen vissa regler och inget rum lämnas för subjektiva upplevelser eller någon fri vilja.

Å andra sidan är det ju faktiskt så att människan har subjektiva upplevelser av jordgubben och upplever att hon har ett val att antingen svälja eller spotta ut den. Här krockar den objektiva och den subjektiva beskrivningen.

Min lösning är att man skiljer på dem helt och hållet och betraktar dem som parallella beskrivningar av förloppet. Det är då samtidigt så att utfallet följer naturlagarna objektivt sett men att den bestäms av människans vilja subjektivt sett. Den objektiva beskrivningen behöver inte begreppet "vilja" eftersom man kan reducera förloppet till att handla om aktivitet i nervsystemet, hjärnan och munhålan. I den subjektiva beskrivningen är å andra sidan hjärnan överflödig. Det som behövs där är sådana saker som jordgubbens smak, människans erfarenheter och åsikter om jordgubbar och annan mat, ett omdöme om just denna jordgubbe samt ett beslut om hur den ska behandlas.

Ett resultat av mitt synsätt är att viljan finns men att den inte är fri. Viljan finns, men endast i den subjektiva beskrivningen. Om den är fri inom denna beskrivning kan man diskutera. Men viljan är hur som helst inte fri i den meningen att den gripa in i och förändra det objektiva händelseförloppet.

Kanske kan min dualism jämföras med hur Spinoza ser utsträckning och tänkande som två aspekter av samma substans. Jag tycker mig dock inte behöva antagandet om en sådan substans.

Ni andra kanske känner motvilja mot denna absoluta uppdelning mellan objektivt och subjektivt. För mig är den uppenbar och naturlig.

Vänligen
Camilla

[Camilla]

................................................................Nominering till topplistan............................................................

Författare: PopJimmy
Motivering:
Den för mig mest berikande filosofen på forumet är PopJimmy. Jag läser alltid hans inlägg med intresse och fascination. Något jag uppskattar hos honom är det radikala sökandet. Han ger aldrig upp eller låter sig nöja med redan uppnådda resultat utan försöker ständigt att komma vidare och utvecklas. Den valda texten är en av hans längsta och har mer formen av en fullständig uppsats än ett debattinlägg, vilket gör den lämplig i detta sammanhang. Det innehåller flera typiska drag för denne kreative filosof. Vi har bland annat ansatsen att betrakta ett fenomen från olika synvinklar, en analys av politiken utifrån enskilda människors psykologi vilken formas av samhällsstrukturer, det holistiska perspektivet och ett aldrig kompromissande världsförbättrarpatos. Lägg särskilt märke till den sällsynta uppfattningen att vänstern och högern båda har ett existensberättigande.

___________________________________Bidraget_____________________________________________

Kampen för mänskligheten bortom dumhet, ideologi & klass

Hur förändrar man maktstrukturer? Det är en fråga som jag själv ställt mig under en längre tid. Och min nuvarade uppfattning är att man måste förstå både prepositionerna och syntesen som utgör båda teser och antiteser. Först känslorna och tankarna bakom idéerna kring gemensamt ägande, men även dess antites: tankarna och känslorna bakom den personliga äganderätten. Syntesen utgör såledess en större samling, ett manifest som tillsammans representerar en större bild av hur människans psykologiska dynamik fungerar.

Våran personliga tes är våran personliga karaktär som bygger på summan av våra erfarenheter. Antitesen är det andra, det som inte är våran karaktär men som formar den. Antitesen skapar våran karaktärsmässiga ideologiska motpol, som vi personligen finner estetiskt äcklande.

Syntesen, samligen av alla politiska ideologier är något levande, men lever på en väldigt abstrakt nivå. Vi kan bara möta och förstå denna abstrakta syntes, först när vi själva tänker på en tillräckligt abstrakt nivå. Och detta kan bara uppnår när vi är totalt frikopplande från de värderingar som utgör våran karaktär, våran personliga tes.

Det är för mig, varken en fråga om klasskamp eller ideologi. Klasskämpen och den ideologiske människans strävan är den begräsade karaktärens tes, som slåss för tesen mot antitesen. Den större delen av individuell och organiserad ondska är antigen omedveten, instrumentell eller ideologisk, men i grunden bottnar allt detta egentligen bara i den personliga erfarenheten, den personliga underliggande karaktären.

Människan som delar upp mänskligheten i klasser eller andra grupperingar, är i sig själv fascistisk till sin karaktär, och tesen är grunden för fascismen eftersom det är tesen som skapar antitesen. Överdrivet ideologiska människor har en framträdande karaktär, eftersom de i regel endast ser till tesen, ena sidan av myntet som representerar syntes: mänskligheten. Men tesen fungerar bara när obalansen råder, eller snarare: tesen är giftet, roten till obalansen och antitesen dess motgift.

När vi är friska är vi i balans, vi behöver inget motgift, vi behöver ingen ideologi, ingen revolution.

Tyvärr är vårat samhälle inte friskt, och det har aldrig varit det under en längre heller. Det krävs en genomgående hög kognitiv tankeförmåga i kombination med hög empatisk förmåga hos befolkningen för att den totala kroppen ska hålla sig frisk under en längre tid.

Tyvärr har våran hjärna, med hjälp av manipulation, manipulerat våra händer att omedvetna skära av oss våra egna fötter. Och då är det klart att fötterna vill ha revolution.

Det finns smarta människor som kommit på hur man botar sjukdom: Skapa först sjukdomen själv, och ta sedan patent på läkemedlet.
Andra sätt: Skapa förvirring, skapa hot, och lös sedan problemen med hjälp av en vapenindustri. http://en.wikipedia.org/wiki/Power_of_Nightmares

Vad är det jag försöker säga? Jo, att jag i dagens samhälle har sympatiserar just nu med vänstervärderingar, eftersom det är en stor obalans i den sociala dynamiken. Det viktiga i dagens samhälle är inte frågor rörande mera frihet, utan större solidaritet och gemenskap. Men jag skulle samtidigt, i ett hypotetiskt samhälle med överdrivet påfallande vänsterstruktur istället förespråkat högervärderingar för större individuell frihet.

Egentligen vill jag transcendera partipolitik och lägga grunder för nya former, men det är en annan diskussion.

Varför? Jo, för mänskligheten behöver båda: frihet att röra sig över individuella ytor och samtidigt en gemensam säkerhet och solidaritet. Det finns nämligen uteslutande många människor som tror sig slåss för frihet och solidaritet, men som egentligen slåss för personlig makt och inflytande.

Ni får ursäkta mitt slarviga språkbruk och breda generaliseringar kring vad jag kallar "vänstermänniksor/vänstersympatisörer" och "högermänniskor/högersympatisörer". Men ämnet är redan komplext nog, och jag hoppas därför på överseende.

Notera även att: Jag använder begreppen underklass frikostigt och synonymt med vänstermänniskor, på samma sätt som jag använder begreppen överklass synonymt med högermänniskor. Jag inser att detta är extremt grova ord och språkgeneraliseringar, men jag tar för givet att läsaren har den tillräckliga kognitiva kapaciteten för kunna tolka och sätta dessa begrepp i ett större sammanhang, att själv sätta ihop meningen av vad jag faktiskt försöker syfta till. Egentligen gillar jag inte begreppen vänster/höger, men jag har inga tydligare begrepp att tillgå.

Notera att när jag ibland påstår något om samhället så kan det var just det kapitalistiska samhället jag syftar på, beroende på sammanhanget.


Många former av vänstervärderingar (men inte uteslutande alla) uppkommer endast genom att människan i sammanhanget råkade vara född in i fel förutsättningar: skulle människan vara född i en rik familj skulle benägenheten till att ta till sig vänstervärderingar vara påfallande mindre.

Nu är detta ämne mer komplext än vad man som rationell människa i första anblicken kan tro, varför då? Eftersom det finns människor som föds in i rikafamiljer, men som konverterar till att sympatisera med vänstervärderingar, och människor som föds in i misären, ser den, transcenderar den och blir mycket framgångsrika (påfallande) högermänniskor.

Vilken faktor är det då som gör att människor som växer upp i ena polparet och sedan koverterar, eller snarare intar en mera balanserad ställning? Jo, det är att människan stöter på problem och sedan lyckas handskas med problemet på ett adaptivt sätt, och därmed växa genom problemet.

Människan behöver problem och utmaningar för att växa. Vänstermänniskor har i regel mera grundläggande sociala problem än högerförespråkare, men är i regel lika dåliga som högerförespråkare att hantera adaptera intelligent. Många västerförespråkare skulle svänga höger såfort de fick en bättre social ställning.

Det finns alltså en underliggande psykologisk mekanism som är mera fundamental än den dynamik, det beteende som formas av mekaniken. Detta är extremt subtilt, och många vänsterförespråkare som är det med starka ideologiska emotinella värderingar kommer att förneka detta, eftersom det är ovanför vad deras kognitiva abstraktionsförmåga klarar av att hantera, eftersom de genom erfarenhet inte sätt sammanhangen.

Den underliggande psykologiska mekaniken är förmåga till empati (emotionell/social intelligens) ikombination med kognitiv kapacitet (IQ). Generellt sätt har vänstermänniskor högre emotionell intelligens och högermänniskor högre kognitiv kapacitet, eftersom deras sociala arv har utvecklat detta hos dem.

Detta är i sig själv en mycket komplex diskussion som jag gärna diskuterar vid ett senare tillfälle, men jag kan här gå igenom grunderna:(Observera att jag drar många generaliseringar kring vänster/höger, under/överklass, men detta är rent begreppsmässigt ett svårt ämne att ge sig in på)
Vad är det som skapar empatisk förmåga hos människor? Den empatiska förmågan växer genom att vara med i situiationer där man själv som individ inte har möjlighet att kontrollera situationen. Vänstermänniskor är frustrerade eftersom de är maktlösa, de har inga som helst verktyg att spela med, ingen makt och därav deras desperation. Vänstermänniskor har alltså varit med om påfallande många situationer de varit offer för omständigheterna. Ja, offer - vilket inte innebär att det inte finns bra och dåliga sätt att svara på en utsatt situation. Eftersom de varit offer skapar ett mer utvecklat känsloregister vilket gör att de kan sätta sig in i andra människors sammanhang, och kan dp förstå att allt inte alltid avgörs av en människas egna förmåga, utan den den egna förmågan alltid står i ett sammanhang av yttre omständigheter, som ofta är helt slumpartade. Jag pratar här främst om omständigheter som rör uppväxtvillkor.

Men höger/överklassmänniskor har i allmänhet föräldrar med högre kognitiv kapacitet, högre språkförmåga och mer struktur i livet. Detta medför att de bättre kan motivera sina beslut (så att barnet kan förstå motiven) i situationer som är konflikladdade mellan barnets och den vuxnes önskningar. Barnet växer alltså upp i en miljö med konsitenta reglerna. Är reglerna inte för höga har barnet alltså haft möjlighet att lära sig reglerna och därför ordna in sig i familjen och samhället i övrigt. Är reglerna för höga blir barnet istället ängsligt, och brister föräldrarnas förmåga att förstå sig på barnet - att sänka ribban, så är det risk att barnet skapar två sidor: en yttre/rollbaserad och en inre/känslomässigt genuin. Jag tror även att detta är roten till personlighetsklyvning ligger i just detta. Klarar barnet att spela rollen med alla de faktrorer som krävs kan barnet växa upp som extrem känslokall, och är kommer psykopatiska drag in. Ja, psykokatiska bossar är naturligtvis inte överdrivet ovanligt i en kultur där produkten och effiktivtet är värderingarna framför process och välmående. Att komma till toppen innebär ibland att du måste sätta dig över andra människor vilket inte klingar bra med empati. Naturligtvis pratar jag endast här om vissa former av organisationskultur, men det intressanta är fortfarande att anledningen att empati och social intrelligens efterfrågas mer och mer de senaste åren är för att det är mera effektivt - de anställda arbetar helt enkelt bättre om deras ledare är empatiska, inte för att empati är något som värderas som gott i sig självt.

Jan Guillous bok ondskan, som ofta är obligatorisk för gymnasiestudenter på vissa program är ett exempel där huvudkaraktären hamnar i en situation med väldigt höga krav och "krystade" regler. Klarar barnet inte att nå upp till reglerna kan de bli deprimerade och självmordsbenägna, vilket är vanligt bland japanska studenter.

När barnen sedan växer upp så är barnet förberedd för skolan, accepterar skolans regler och får bra betyg eftersom de inte ifrågasätter sturkturen. Sen är barn som är uppväxta i höger/överklassfamiljer ofta inte i ekonomiska kriser. Familjerna har större makt över sig själva och är alltså sällan i situationer då de blivit offer för omstänigheterna.

Barn i familjer i vänsterfamiljer där föräldrarna inte har samma språkförmåga växer inte kognitivt på samma sätt. Eftersom föräldrarna kan dels inte motivera sina beslut på en rationell nivå utan spelar uteslutande på fysisk makt över barnet. Detta göra att barnes kognitiva förmåga inte utvecklas på samma sätt. Föräldrarnas beteende är inkonsitet, vilket gör att barnet inte lär sig. Föräldrarna kanske är alkolister, irrationella och helt oberäkneliga, vilket gör att barnet skapar stor rädsla inför de vuxna, här kommer en del av problematiken med att barn blir våldsamma. Föräldrarna kanske inte har regler, vilket gör att barnen får svårt att acceptera skolans regler. Föräldrarna kanske även inte visar intresse för barnet, och för barnets skolgång vilket gör att barnet inte känner skolgången meningsfull, och börjar skola och får därav dåliga betyg.

Och här kommer problematiken med betyg: En viktig faktor som argör om ett barn får bra betyg är de sociala förhållanden som påverkat barnets förmåga att skapa meningsfulla sociala relationer, dels till regler och dels till lärare. Betyg mäter alltså i första hand ett barns sociala omständigheter snarare än tilltagen kunskapsmängd, vilket skapar en absurd situation. Många människor som ifrågasätter för att de försöker förändra saker till det bättre är kanske inte lika bra på att acceptera och banka in saker, men de är ofta bättre på att vara nyskapande. Det är därför större delen av de som går ut Handelshögskolan i Stockholm inte i praktiken är smartare än Bert Karlsson som bara gått ut grundskolan.

Det handlar alltså i stor utsträckning om barnets förmåga att skapa mening i vardagen. Att förstå en mening är att förstå den en övergripande struktur av ett sammanhang. Att förstå sanningen bakom en mening är en helt annan sak, detta innebär att sätt meningen/sammanhanget i relation till andra sammanhang.

Jag uppfattar det så att vänstermänniskor ofta förstår sanningen bakom kapitalismens regler eftersom de ifrågasätter meningen, när högermänniskor är extremt blåögda och naiva inför sanningen att lidandet förekommer bakom ytan. Högermänniskor har i regel väldigt fina, långa, prydliga argumentationer som fint slätar ut eventuella existerande problem som maktförhållanden deras samhällen skapar. Ofta vet de inte bättre heller, eftersom de är fyllda med argument av deras kultur som skapar olika former av biases (fördomar).
http://en.wikipedia.org/wiki/Cultural_bias http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_cognitive_biases http://en.wikipedia.org/wiki/Cultural_hegemony

Däremot är högermänniskor mer benägna att förstå meningen bakom kapitalismens regler vilket innebär att högermänniskor får mer inflytande, än extremt blåögda och naiva vänstermänniskor som tror att folk kommer att lyssna bara för att de säger sanningen. Vänstermänniskor fattar inte att människor (massorna) inte vill inte höra den fula sanningen i livet - de vill ha mening i livet. Vänstermänniskor förstår ofta inte hur man ska relatera till reglerna för att att få makt att senare kunna förändra dem.

Barn som inte har konsistenta uppväxtförhållanden blir alltså mer dynamiska i en ostrukturerad bemärkelse. Eftersom den är ostrukutrerad krävs det mycket av individen för att individen ska lyckas strukturera upp sin egna världsbild utifrån alla lösrykta sammanhang livet innebär.

Jag tror ibland att jag lyckats bättre än mina syskon, som båda två, precis som jag upplevt år av depression, förvirring och frustration mycket p.g.a. hur våra föräldrar uppfostrat oss. Skillnaden är att de fortfarande är minst lika förvirrade.

Nog pratat om uppfostran, och utveckling. Nu går vi över till idén bakom revolutioner.


All form av revolution är en uppvägning av den redan rådande obalanserade i den dynamik som det rådande klimatet skapar. Alla revolutionärer är människor som växt upp i en situation då någon form av dynamiken varit vid en extrem.

Alla mina studer i psykologi och medvetandefilosofi pekar åt ett håll: Det finns en mänsklig natur som i sig formar den mänskliga dynamiken. Och det viktiga är alltså att förstå denna mänskliga natur, denna mekanik, grunden för människans mest basala psykologiska procsser, eftersom det är denna grund som skapar dynamiken som utgör vårat samhälle.


Vad kan vi göra nu? Jo, det enda vi kan göra är att absorbera klimatet och acceptera att vi lever i en bra tid: Alla portar till frihet står öppna, det gäller bara att hitta nyckeln. Vi måste alltså acceptera samhällets regler, och spela med samtidigt vi i hemliget spelar mot reglerna, vi måste arbeta på två plan samtidigt och vara hemliga agenter för en i slutet bättre mänsklighet, att förstå meningen med samhället för att bättre kunna lyfta fram sanningen i samhället. Vi måste alltså spela smartare och anpassa oss efter situationer. Det fungerar alltså inte att bara att låsa sig i en statisk ideologi som sedan färgar hela våran dynamik. Vi måste vara intelligenta, dynamiska och adaptiva. Vi måste vara mer benägna att tänja våra personliga föränkringar för att i slutändan få andra att tänja på sina.

Det handlar alltså bara om att förstå människans basala psykologiska regler (mekaniken), och detta gör vi genom att observera effekten, den psykologiska dynamiken som uppstår i ett levande samspel mellan makthavare och maktlös. Olika former av dynamik skapar i sig själv olika former av estetik, estetik som antigen får oss att känna oss nyladdade för ambition eller bara äcklade.

Det är ingen konspirationsteori att medvetna människor har satt i system att göra oss fördummade genom massmedia. Deras intelligens framhäver deras maktposition. http://en.wikipedia.org/wiki/Chomsky#Ma ... a_analysis

Tesen är endast den ena sidan av myntet och syntesen utgör alltid motpol. Verkligheten är alltid syntesen, oavsett hur intellgent tesen än må vara.

Därför måste vi tillsammans börja slåss för syntesen, och detta kräver att vi förstår antitesen. Vårat vapen är kognitiv abstraktionsförmåga och empati. Vårat mål är att väcka dessa förmågor hos en slumrande mänsklighet.


För en gemensam mänsklighet,
Vänligen Jimmy

[Angelina]

Ty du är en förutsägbar robot.

Sorgligt. Tycker du inte?

Välkommen förresten.

Motivering: humor

[* KYREUS *]

Kadmoz förslag och bidrag till den här listan är tråden - i sig. Hela tråden. Sätter kvalitetsribban, typ - liksom.

*Nestor KADMOZ

[Luipa]

(Lustigt, med Kadmos nominering går forumet och tråden verkligen hela varvet runt en gång till, faschinerande.)

...........................................................Nominering till topplistan.................................................................

Författare: meanman
Motivering: Poetiskt och sinnesutvidgande, vad mer kan man begära?

___________________________________Bidraget_____________________________________________



Att byta plats med varann är inte detsamma som att byta läge med varann?

Att undantränga tillvaron tänker vi oss är som att tränga undan vatten eller luft. Men hur är det med gränsytan mellan undanträngt och undanträngande?
Hur kan den ändra läge?
En front? En barriär?

Kan det vara så att det inte existerar någon lägesförändring av föremål i det fysikaliska rummet? Att det istället rör sig om omgestaltningar av t.ex. två områden?

När jag tror att jag reser från landet till stan så sluter sig rummet i stugan på landet och min person gestaltas efter ett tag i lägenheten i stan?

Naturligtvis har naturvetare mycket filosofiskt oreflekterat med sig i bagaget. Vetenskapen är så många beslut om att inte tvivla.

En osannolik historia, finns den?

[Fication]

Det kanske bara är så att jag var i ett läge då denna pusselbit satt som en smäck just här och då, men den här meningen från Hovnarr fångade för mig en ganska stor del av vad allt går ut på.

Hjärnans huvuduppgift är, som all administrativ personal, att jobba mot att göra sig själv överflödig.

...i den mån man nu ska tävla om vem som kan skriva snyggast/smartast/visast/roligast inlägg.

[Luipa]

...........................................................Nominering till topplistan.................................................................

Författare: Kadmos
Motivering: Stillsamt, enkelt och djupt. Kadmos formulerar ett personligt förhållande till en Gud som säkert delas av många människor här och där, jorden runt.

___________________________________Bidraget_____________________________________________

Redan som barn i förskolan kunde jag ana att inte bara lekpuzzel, utan också livet, tycktes ha mönster. I tonåren började jag känna ett lugn inombords, ett lugn som växte när mina livskriser växte. I bönerna, alltså de personliga samtalen med GUD, började jag känna - svar.

Att många människor inte kan förnimma transcendenta fenomen som GUD, förklarade en gång en präst så här:
- Du vet väl käre Christer, att alla människor INTE är musikaliska.
En del är tom tondöva. Så är det också med religion.
En del människor är andligen tondöva.

Själv tyckte jag då att det var hårt sagt. Men speglade de hårda orden något slags sanning?

Min åsikt är den att GUD kan förnimmas endast om han "får finnas".
En jämförelse: de människor som söker kärleken mitt i livet och "bjussar på sig själva" i relationer med andra - dessa människor finner ofta kärleken; dvs en livskamrat etc.

Medans andra är slutna och egoistiska och ängsliga. De sistnämnda människor kan ha svårt att finna en vän...

Så tycks det vara med GUDs-kontakter. Obs! Jag säger inte att jag gillar att det är så. Personligen lider jag med slutna människor. Personligen känner jag sorg när jag tex hör ateister tala med något slags förakt och hat om kristna och GUD.

Liksom man måste ge medmänniskan en chans om hon skall få LEBENSRAUM, så måste man också ge GUD chans att tala till en.

GUD tycks tala i tystnaden, när vi själva ger själen ro...

Bästa hälsningar, *kristne KADMOZ

[* KYREUS *]

Varmt Tack för din analys och kommentar. Så är det: jag söker och söker hela tiden. Vad? Nya sätt att försöka förstå - Det Outgrundliga. Och jag vet att vi är många på den vägen...

Bästa hälsningar, Christer Kyreus

[Angelina]

."att titta på klockan"
Är det du som 'okroppsling,utomkroppsling, som gör det?.

Det är ungefär som vanligt när man ser sig omkring förutom att det låter och vibrerar ungefär som när Frodo sätter på sig ringen.

[hovnarr]

Författare: Luipa
Motivering: För vi har tagit studähäntäääään... fyffan va vi e bra! Vad ska man säga? Han sa det. Jag försökte, men det var han som lyckades. Kritiskt tänkande kontra andlig praxis i ett nötskal. I love you! Skål för sommaren och det nakna mötet!

Religiösa utövare har ju olika syften med sin utövning. Praktiseras det för att skydda sig från omgivningen och sina egna tillkortakommanden eller tvärtom, för att lägga ner garden, konfrontera och 'öppna upp'. Enligt mig är poängen att lägga ner garden och möta det som är, ansikte mot ansikte, naken. Kritiken tjänar till att undersöka metoden, kommer denna metod leda till detta mål? Om svaret blir ja löses kritiken upp, förr eller senare och så ska det vara. Så länge den hänger kvar upprätthålles hela tiden en distans till omvärlden (och sig själv) vilket omöjliggör det nakna mötet. Alltså, kritik har sin plats men genomsyrar den hela förhållandet till tron blir den kontraproduktiv.