Fann skrev:victor skrev:hoppsan.....nej, nej. alltså...ursäkta mig om jag avbryter en smula. Det här handlar INTE om existensen av (mänskliga) raser. Det är en engagerande fråga jag inte har något emot att dskutera, men det är inte vad jag i just denna tråd vill diskutera....
/v
Ojdå - ja jag får erkänna att jag svarade på det jn skrev och det är en pågående dialog sen tidigare, att den dök upp i din tråd tänkte jag inte på… Nå nu har jag läst dina första inlägg och försökt förstå vad du är ute efter. Men visst har det vi pratade om beröring med dina funderingar? Du talar om rasism som en idé om likhet och sedan säger du att den idén dömer man ut och hur kan man då tycka att det är rimligt att det finns något som är "likt" för människor i allmänhet. Och så undrar du om det inte finns nåt mer än "arv och miljö" som förklaring till våra egenskaper o till exempel tll våra moraliska värderingar…
Ja för det första så kan man väl inte utgå från att tanken att det finns likhet är orimlig? Att det finns något specifikt mänskligt som skiljer människan från andra arter? En vanlig tanke är ju "språket" men det kan ju uttryckas mer raffinerat. Men det är inget sånt du är ute efter? Ifrågasätter du hela idén att det är skillnad mellan olika arter? Det verkar lite opraktiskt i så fall… Men det är klart att föreställningen om "det allmänmänskliga" är en abstraktion, det är ju inget som finns så klart. Det är ett sätt att uttrycka det vi känner igen hos varandra och som gör att vi kallar varandra människor. I detta medium identifierar vi varandra som människor genom språket, inget annat. och vi är ganska säkra på att den vi pratar med inte är en maskin eller att det är tillfälliga störningar på nätet som råkar göra så att det ser ut som om någon vill oss något. Visst är vi lika? Vad menar du?
Jag har inga problem att tänka mig att instinkter utvecklats genom evolutionen. Vad är det som är så konstigt med den tanken?
Jo, det är ingen störe fara egentligen....att ni kommer in på sidospår. Ibland när man har nån slags sån där "stark" frågeställning/tanke, så vill man bara att den ska diskuteras bara....men jag förstår att den (min tanke) kan bli lika spännande för nån annan, som den var för mig. Men det är väl det som är förtjusningen med att tänka; man kan iaf känna att man kan tänka "vad man vill". En kittling som kanske misstas för "stora tankar ibland".
Nåväl...det är inte skillnad mellan arter jag pratar om; det är den givna likheten bland individer INOM arter jag funderar över.
Tanken om likhet är inte orimlig, inte alls. Men den kanske bör ifrågasättas (på samma sätt som likhet på andra plan ifrågasatts). Vad är likt och vad är olikt mellan människor egentligen? Det skulle ju inte vara (helt) orimligt att tänka sig att varje människa är så pass olik alla andra att hon bör förstås och definieras på ett helt speciellt sätt. Men, visst nån slags likhet kan vi väl kanske anta.
Parallellen med rasism, menar jag, visar ju liksom att en självklar idé om likhet, kan bli fullkomligt förkastlig och närmast absurd, i "våra" ögon (vi som inte är rasister, alltså). Så det är väl kanske just det jag undrar...vad är likhet? Kan vi verkligen lita på att det vi tror är likhet mellan människor (som art då) verkligen är likhet?
Men. Det mest orimliga, tycker jag, är att från denna idé om "likhet" drar vi slutsatsen att det därmed finns något essentiellt inbakat i oss alla. Och det är just det jag ställer mig fundersam till. Det är hyfsat lätt att liksom i vår moderna västerländska kontext förstå att vi alla tar det för självklart att alla människor är "samma sak", och att vi delar något essentiellt (observera att det inte handlar om jämlikhet här nu alltså), men jag är inte så säker på om jag riktigt kan förlika mig med det...för det förutsätter ju samma sak som rasismen, enligt min tanke då.
Men visst, jag erkänner villigt att hela frågan är en flytande tanke...liksom "därute", och den kanske är av mindre principiell vikt.
Medföddhet då...hmm. Jag hoppas verkligen inte jag framstår som nån som kritiserar biologisk kunskap bara för sakens skull. För det gör jag verkligen inte. Jag har ibland varit kritisk på just detta sätt, men sedan kommit till en viktig insikt om att också vetenskapens värld är en social arena, där man påverkas att tycka på olika sätt för att så att säga klättra på nån stege och vinna social makt. Men jag försöker att inte vara så längre (nu när jag är medveten om det).
Huvudtemat i min fråga är väl en allmän kritik mot kunskap. Vad är medföddhet? Hur fungerar det vi kallar evolutionen och det "naturliga urvalet"?
Och jag blir lite trött på både naturvetenskapliga och humanistiska förklaringsmodeller. För de, tycker jag, tenderar att vara ungefär lika torra och "självklart" sanna. "Ja, den instinkten har utvecklats under många, många tusen år!", "Äh, det är ju bara socialt konstruerat det där!". Jag vet! Så där är det inte riktigt, i de "riktiga sammanhangen", men kontentan är ändå den samma. Vi ger sådana premisser sanningsvärdet sant, och diskuterar sen därifrån.
Fast det är ju självklart...nån slags referensram måste man så klart ha, för att kunna förstå nånting överhuvudtaget. Jag har väl bara nånting i mig som blir tveksamt, när något blir lite
för vedertaget och "sant". Kanske...
/v
"Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte gillar dig; men det gör jag, tror jag."