Kant och sartre

[lopppppan]

Hej . någon som vet likheterna som finns mellan Sartre och Kants kategoriska imperativ?


hoppas nån kan besvara den vore jätte snällt..

[Tomas Brolins målgest]

Ja, Sartre (åtminstone i sin populära, existentialistiska fas) hävdade ju att alla var ansvariga över sina egna friheter och att allt handlande var ett livsval - alltså ska man leva precis så som man lär: precis som Kants kategoriska imperativ (att man ska handla så att maximen för handlandet ska kunna bli allmän lag, typ, ah du vet nog).

[Kyano]

Hej . någon som vet likheterna som finns mellan Sartre och Kants kategoriska imperativ?

Lopppppan borde kanske göra sina läxor själv.

Ja, Sartre (åtminstone i sin populära, existentialistiska fas) hävdade ju att alla var ansvariga över sina egna friheter och att allt handlande var ett livsval - alltså ska man leva precis så som man lär: precis som Kants kategoriska imperativ (att man ska handla så att maximen för handlandet ska kunna bli allmän lag, typ, ah du vet nog).

Du presenterar ingen uppenbar koppling mellan att en individ är ansvarig för sitt eget livsval och att hon samtidigt är ansvarig för att det ska kunna bli till allmän lag, dvs även gälla för andras livsval. Sartre är ganska tydlig med att alla människor är sina egna projekt.

Varat och intet presenterar nästan ingen moral alls förutom hur man inte bör handla, dvs i ond tro. I slutet utlovar han en uppföljande bok om etik som aldrig kommer. Däremot publicerades posthumt en bok baserat på hans utkast till etikboken, kallad "Cahiers pour une morale". Jag har inte läst den själv men från vad jag har hört är den är mer marxistisk än existentialistisk.

I "existentialismen är en humanism" vilket jag antar är boken ni behandlar loppan, är det klart att Sartre inte vill ha den normativa etik varat och intet tycks implicit förmedla, nämligen att det inte finns någon.
Där resonerar han istället fram något som ytligt tycks påminna om Kants kategoriska imperativ. Den återkommer då och då i boken, bland annat på sid 47. Han nämner dock imperativets andra formulering på sid 24 och menar att det kan tolkas godtyckligt.

Jag tycker dock det är svårt att sammanfoga att individen inte kan lägga något socialt ansvar på andra då hon väljer - då detta är ond tro - med att hon samtidigt förväntas hållas ansvarig angående sina egna val gentemot andra. Detta skulle behövts utvecklas.

[Tomas Brolins målgest]

Kyano, ja du har rätt, jag var inte speciellt tydligt, jaja.

Varat och intet har jag inte läst, men jag har försökt få tag på den - den verkar svåråtkomlig, på svenska åtminstone.

[Kyano]

Varat och intet har jag inte läst, men jag har försökt få tag på den - den verkar svåråtkomlig, på svenska åtminstone.

Ja, på svenska är den sällsynt. Dessutom är inte hela översatt (som jag förstått det). Och dessutom kan man ju misstänka att det som är översatt inte är helt optimalt. Sartre introducerar ju en mängd uppfinningsrika nyanseringar och nya ord som är omöjliga att översätta. Den problematiken går ju naturligtvis igen i de engelska utgåvorna men de känns mer utarbetade.
Man kan ju naturligtvis också lära sig franska

"Skiss till en känsloteori" finns ju utgivet av daidalos, lika kort och lättillgänglig som existentialismen är en humanism. Den kan jag rekommendera annars.

[Luipa]

De har ett ex. av Varat och intet på Rönnels antikvariat (Stockholm, Birger Jarlsgatan): http://antikvariat.net/search.cgi?id=th ... e=RON75413

Tillägget "I urval..." bekräftar att hela inte finns översatt för såvitt jag vet är Korpens utgåva det enda svenska alternativet.
/luipa

[Tomas Brolins målgest]

Kyano, är inte Skiss till en känsloteori i samma anda som Egots transcendens (utgiven på samma bokförlag)? Alltså från hans tid som fenomenolog, innan hans existentialism kom upp på kartan.
Jag kanske har fel, ingen aning faktiskt.

Luipa, ah härligt, fast jag tror att jag testar med en engelsk (eller amerikansk) utgåva istället, även om Dag Österberg är helt okej.

[Kyano]

Kyano, är inte Skiss till en känsloteori i samma anda som Egots transcendens (utgiven på samma bokförlag)? Alltså från hans tid som fenomenolog, innan hans existentialism kom upp på kartan.
Jag kanske har fel, ingen aning faktiskt.

Varat och intet är också fenomenologiskt. "Being and nothingness - an essay on phenomenological onthology" heter min utgåva. Jag vet inte vad det motsvarar i franska men jag misstänker att de inte har hittat på det helt själva.

Skiss till en känsloteori har ju ingenting med etik att göra så det var ju lite gripet ur luften kanske. Jag tycker den är trevlig bara. Sartre har ju inte mycket till övers för psykologin, och boken kan i allra högsta grad ses som en upptakt till den existentiella psykoanalysen som lanseras i varat och intet.

[Tomas Brolins målgest]

Jaha, okej - som sagt, jag har ingen koll på den boken.
Även om jag faktiskt trodde att det var den som satte existentialismen på kartan.

[CAUSTIX]

Egots transcendens tar upp många saker som varat och intet spinner vidare på, men grundidéen finns i ET. En skiss till en känsloteori är inte alls lika intressant och har något utav en spekulativ särställning. Den svenska urvalsutgåvan av varat och intet har en mycket enkel och bra inledning som lättare gör att man hänger med senare. Den engelska utgåvan är ju översatt av Hazel barnes som själv studerat för Sartre, det ökar tillförölitligheten i översättningen.

Sartre bygger faktiskt inte sin existentialism så mycket på Kants praqktiska filosofi utan mer på Kants teoretiska, speciellt har han tagit intryck av Kants transcendentala ego