Några personliga reflektioner om tänkandet
Moderator: Moderatorgruppen
Några personliga reflektioner om tänkandet
Här är mina sätt att se på tänkandet:
Vart och när uppstår det rationella/språkliga tänkandet? Det rationella tänkandet är jämförelse mellan minnen. Det rationella tänkandet följer alltid logik. Alla människor tänker alltså logiskt. När vi säger att människor tänker ologiskt menar vi egentligen att premisserna är felaktiga - utifrån ett annat logiskt system. Logiken är begränsad i.o.m. att premisserna är begränsade. Två människor som blir osams i debatter, debatterar alltså egentligen alltid logiskt - de utgår bara från olika premisser.
Premisserna är de grundläggande byggstenarna. Premisserna utgörs av identiteter, och dessa identiteter är alltid godtyckliga.
Det rationella tänkandet bryter alltså ner sinnesupplevelserna till fragment. Dessa fragment är upplevda mönster. Fragment/mönster/byggsten/identietet/premiss är alltså synonymer.
Inom ramen för Medvetandet innefattas tänkandet, men även andra former av processer som processerandet av sinnesintryck, känsloupplevelser mm.
Tänkandet kan alltså börja att arbeta med sinnesintryck, men sinnesintrycken måste efter det inte behandlas av tänkandet.
Känslor är nära sammankopplat med tänkandet.
Tänkandet är alltid begränsat till de minnen vi haft. Vi kommer alltid att endast förstå en bråkdel av världen med tänkandet.
Våran personliga identitet är en del av vårat tänkande. Beroende på hur våran identitet är sammansatt kommer vi reagera känslomässigt på olika sinnesintryck.
Tänkandets funktion är i grunden att skydda oss, och tänkadet försöker inordna alla fragment från sinnesintryck i logiska system eller modeller, som är förenklingar av världen. Upplever vi ett intryck som inte går att härleda genom våra modeller blir vi t.ex. förvirrade.
Vart och när uppstår det rationella/språkliga tänkandet? Det rationella tänkandet är jämförelse mellan minnen. Det rationella tänkandet följer alltid logik. Alla människor tänker alltså logiskt. När vi säger att människor tänker ologiskt menar vi egentligen att premisserna är felaktiga - utifrån ett annat logiskt system. Logiken är begränsad i.o.m. att premisserna är begränsade. Två människor som blir osams i debatter, debatterar alltså egentligen alltid logiskt - de utgår bara från olika premisser.
Premisserna är de grundläggande byggstenarna. Premisserna utgörs av identiteter, och dessa identiteter är alltid godtyckliga.
Det rationella tänkandet bryter alltså ner sinnesupplevelserna till fragment. Dessa fragment är upplevda mönster. Fragment/mönster/byggsten/identietet/premiss är alltså synonymer.
Inom ramen för Medvetandet innefattas tänkandet, men även andra former av processer som processerandet av sinnesintryck, känsloupplevelser mm.
Tänkandet kan alltså börja att arbeta med sinnesintryck, men sinnesintrycken måste efter det inte behandlas av tänkandet.
Känslor är nära sammankopplat med tänkandet.
Tänkandet är alltid begränsat till de minnen vi haft. Vi kommer alltid att endast förstå en bråkdel av världen med tänkandet.
Våran personliga identitet är en del av vårat tänkande. Beroende på hur våran identitet är sammansatt kommer vi reagera känslomässigt på olika sinnesintryck.
Tänkandets funktion är i grunden att skydda oss, och tänkadet försöker inordna alla fragment från sinnesintryck i logiska system eller modeller, som är förenklingar av världen. Upplever vi ett intryck som inte går att härleda genom våra modeller blir vi t.ex. förvirrade.
Re: Några personliga reflektioner om tänkandet
PopJimmy skrev: Vi kommer alltid att endast förstå en bråkdel av världen med tänkandet......
Vad det nu är du pratar om, så inte är det världen.
Världen slutar där språket(tänkandets uttryck) slutar.
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"
Wittgenstein i "The Blue Book"
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Re: Några personliga reflektioner om tänkandet
PopJimmy skrev:Här är mina sätt att se på tänkandet:
Vart och när uppstår det rationella/språkliga tänkandet? Det rationella tänkandet är jämförelse mellan minnen. Det rationella tänkandet följer alltid logik. Alla människor tänker alltså logiskt. När vi säger att människor tänker ologiskt menar vi egentligen att premisserna är felaktiga - utifrån ett annat logiskt system. Logiken är begränsad i.o.m. att premisserna är begränsade. Två människor som blir osams i debatter, debatterar alltså egentligen alltid logiskt - de utgår bara från olika premisser.
Nja, snarare är det så simpelt att många ser till sina egna intressen. Detta har inget med logik/rationalitet att göra.
Premisserna är de grundläggande byggstenarna. Premisserna utgörs av identiteter, och dessa identiteter är alltid godtyckliga.
Visst kan du har godtyckliga premisser men resultatet är värdelöst ifall du tänker logiskt från galna premisser.
Det rationella tänkandet bryter alltså ner sinnesupplevelserna till fragment. Dessa fragment är upplevda mönster. Fragment/mönster/byggsten/identietet/premiss är alltså synonymer.
Hegel skrev i sin "Andens fenomologi" (citerar helt fritt);
"Verkligheten, i första momentet kommer verkligheten till oss som helhet. Med barnets naiva sätt anammar vi allt. Men genast griper FÖRNUFTET in och vill analysera, splittra och sönderdelar helheten i bitar. Genast sätts allt mot "des andres", det andra som inte är jag men är en del i helheten"
På så sätt spinner dualismen, ying yang vidare.
När jag läste detta stycke för första gången blev jag helt paff. Tre sidor poetisk myskoförklaringar innan han börjar analys av "analysen".
Fattade nada då men till mitt försvar kan sägas att jag var helt skruvad då.
Re: Några personliga reflektioner om tänkandet
Nej. Tänkande innebär fragmentering, nedbrytande av mönster i sinnesupplevelser.meanman skrev:PopJimmy skrev: Vi kommer alltid att endast förstå en bråkdel av världen med tänkandet......
Vad det nu är du pratar om, så inte är det världen.
Världen slutar där språket(tänkandets uttryck) slutar.
Värden för oss är sinnesupplevelserna, Tolkningen av Världen för oss är språket. Tolkningen av världen slutar där språket slutar, sinnesupplevelserna av världen slutar där sinnerna "slutar". Är du i en isoleringscell utan sinnesintryck (alltså inte ens känsel) kan du fortfarande tänka.
Re: Några personliga reflektioner om tänkandet
Det jag menar är att när båda försöker arguementera, så är deras arguement logiska - utfifrån deras egna världsbild. Men naturligtvis är alla intressen i grund och botten inte rationella, de grundar sig i kvalitativa upplevelser. Men rationaliteten är ett verktyg för sökandet av kvalitativa upplevelser.suchanother skrev:Nja, snarare är det så simpelt att många ser till sina egna intressen. Detta har inget med logik/rationalitet att göra.
Men detta var ju en del av min poäng.Visst kan du har godtyckliga premisser men resultatet är värdelöst ifall du tänker logiskt från galna premisser.
Det är precis detta med splittrandet, fragmenerandet av upplevelsen jag försöker uttrycka genom mitt inlägg.Hegel skrev i sin "Andens fenomologi" (citerar helt fritt);
"Verkligheten, i första momentet kommer verkligheten till oss som helhet. Med barnets naiva sätt anammar vi allt. Men genast griper FÖRNUFTET in och vill analysera, splittra och sönderdelar helheten i bitar. Genast sätts allt mot "des andres", det andra som inte är jag men är en del i helheten"
Om något är logiskt för dig så är det också logiskt för mig. Logiken är inte subjektiv (i någon intressant bemärkelse av "subjektiv.")
Dina resonemang om språket och världen (tror jag) går ungefär tvärt emot hur jag ser det - utan språk, ingen värld. Synen på logik skiljer sig också radikalt, och vad jag kan utläsa ur ditt (dina) inlägg lurar en form av essentialism i bakgrunden. Sinnesförnimmelserna kommer inte innan språket, och det finns inget sådant som en "ren" upplevelse, ej heller någon transrationell upplevelse (vilket väl är vad vissa buddhister pratar om)i vidare bemärkelse eftersom varje upplevelse måste karaktäriseras och definieras för att över huvud taget vara en upplevelse. Utanför språket finns inte ett något, men heller inte ett intet - vad det nu är kan vi inte nå det med språket, och således inte heller säga något alls om det. Skulle vi karaktärisera det som ett något (eller ett intet) skulle vi fortfarande röra oss inom språket, så vad vi vill säga låter sig inte sägas (eller tänkas.) Vi kan inte bedöma var gränserna för förnuftet går.
Jag använder dock begreppet "språket" i en något vidare bemärkelse än vardagsbemärkelsen, ungefär något som kan liknas vid "begreppsliggörande" och inte strikt begränsat till tal- eller skrivakter. Begreppen uppkommer iochmed språket, likaså alla kategorier och tankeformer.
Ungefär sådär skulle jag säga om någon bad mig ge en spontan kommentar på vad du skrev kl 01:34 en tisdagnatt.
Dina resonemang om språket och världen (tror jag) går ungefär tvärt emot hur jag ser det - utan språk, ingen värld. Synen på logik skiljer sig också radikalt, och vad jag kan utläsa ur ditt (dina) inlägg lurar en form av essentialism i bakgrunden. Sinnesförnimmelserna kommer inte innan språket, och det finns inget sådant som en "ren" upplevelse, ej heller någon transrationell upplevelse (vilket väl är vad vissa buddhister pratar om)i vidare bemärkelse eftersom varje upplevelse måste karaktäriseras och definieras för att över huvud taget vara en upplevelse. Utanför språket finns inte ett något, men heller inte ett intet - vad det nu är kan vi inte nå det med språket, och således inte heller säga något alls om det. Skulle vi karaktärisera det som ett något (eller ett intet) skulle vi fortfarande röra oss inom språket, så vad vi vill säga låter sig inte sägas (eller tänkas.) Vi kan inte bedöma var gränserna för förnuftet går.
Jag använder dock begreppet "språket" i en något vidare bemärkelse än vardagsbemärkelsen, ungefär något som kan liknas vid "begreppsliggörande" och inte strikt begränsat till tal- eller skrivakter. Begreppen uppkommer iochmed språket, likaså alla kategorier och tankeformer.
Ungefär sådär skulle jag säga om någon bad mig ge en spontan kommentar på vad du skrev kl 01:34 en tisdagnatt.
Jag förstår tanken, och håller med. Problemet är bara att vi alla bär på olika logiska system. Alla har egna system som är (internt) logiska - d.v.s. logiska inom sina egna ramar.archaxe skrev:Om något är logiskt för dig så är det också logiskt för mig. Logiken är inte subjektiv (i någon intressant bemärkelse av "subjektiv.")
Men problemet uppstår när två system har lärt sig sakförhållanden på två olika sätt. Ett system kan ha sakförhållanden som ter sig ologiska enligt det andra systemets sakförhållanden. Det handlar alltså inte om en konflikt mellan subjektivitet/objektivitet, utan snarare om en konflikt mellan informationskodningen mellan de olika systemen.
Även fast vi lär oss saker och sätter det i ett logiskt system i vårat minne, så är mina logiska associationer ofta helt annorlunda från dina logiska associationer. Det är därför associationslekar mellan olika personer är så roliga och diskussion med sig är så tråkigt.
Det är för att jag i grunden inte utgår ifrån traditionell västerländsk filosofi. Ett barn har en upplevelsevärld även fast han ännu inte har ett språk.Dina resonemang om språket och världen (tror jag) går ungefär tvärt emot hur jag ser det - utan språk, ingen värld.
En vuxen människa som växt upp utan någonspråkkultur har fortfarande tillgång till samma sinnesvärld som vi har, dock kommer hans tanke/språk verksamhet bete sig helt annorlunda och han kommer inte heller uppmärksamma samma saker i sinnevärlden - han kommer inte lägga märke till samma mönster i sinnesvärlden. Det är alltså samma sinnesvärld, men olika sätt att bearbeta information från den. Dock kommer han ha en mycket begränsad förståelse utanför den miljö han växer upp i. Förståelsen/Tolkningen av sinnesvärlden påvekrar alltså upplevelsen av sinnesvärlden, men sinnesvärlden upphör inte för att en människa får en minnesförlust - det är bara förståelsen/tolkningen av den som förändras.
Gå gärna in djupare på detta tack.Synen på logik skiljer sig också radikalt, och vad jag kan utläsa ur ditt (dina) inlägg lurar en form av essentialism i bakgrunden.
Detta är i sig själv ett väldigt intressant ämne! Jag håller med om att det inte finns en upplevelse, eller någon (specifik) upplevelse - dock finns fortfarande (odefinierbar) Upplevelse. Denna Upplevelse är en process, som alltid ny, och går därför inte att kategorisera enligt gamla kategorier. Den går inte att klassa som ett ting, en produkt, eftersom det är en process.Sinnesförnimmelserna kommer inte innan språket, och det finns inget sådant som en "ren" upplevelse, ej heller någon transrationell upplevelse (vilket väl är vad vissa buddhister pratar om)i vidare bemärkelse eftersom varje upplevelse måste karaktäriseras och definieras för att över huvud taget vara en upplevelse.
För att ge ett illustrerande exempel. Tänk dig att du har ett job, du har tar dig till jobbet varje dag genom att åka en cykeltur på 15 minuter. Varje dag cyklar du samma väg. Efter femton år kommer du att känna att det är samma upplevelse varje gång du åkter till jobbet. Visst kommer upplevelsen att skifta lite, beroende på trafik och väder, men i regel kommer du att uppleva att det är samma upplevelse som du upplever gång på gång, varje dag. Detta får dig att känna att dit liv blir mer och mer mekaniskt (till skillnad från första gången du bara upplevde - då var det nya faschinerande intryck). Vissa dagar kanske du upplever en ny upplevelse - när du t.ex. krockar med en annan cyklist kallar du upplevelsen för krock, vilket alltså är en upplevelse. Annars är det i regel samma upplevelse du upplever varje dag - eftersom du lever i det förflutna - du jämför din upplevelse med dina tidigare.
Antag nu att vi har person B, person B cyklar också 15 minuter till jobbet varje dag. Men den här personen har ett annat förhållningsätt till sin värld. Han lever istället i nuet. Varje dag han cyklar till jobbet Upplever han något - en process, en faschinerande ström av intryck. Dock har han aldrig samma en upplevelse varje dag han cyklar till jobbet. Han hade alltså inte en upplevelse (cykelturen till jobbet) utan han upplevder hela tiden strömmen av intryck - just eftersom han inte försökte jämföra sin upplevelse med sina tidigare upplevelser.
Allt vi upplever är hela tiden nya intryck, men vi försöker jämföra dessa med gamla intryck och därför blir upplevelsen förutsägbar, mekanisk och tråkig.
Båda två av dessa scenarion är rilmiga. Den första har en upplevelse varje morgon - cykelturen till jobbet. Den andra har Upplevelse varje dag - en ny process.
Precis. Vi har inte något utanför språket. Vi har alltså inte något bestämt. Eftersom språket bara rör det bestämda. Vi har inte heller intet - d.v.s. ingenting. Utanför språket finns processen nuet, vilket är kreativitet. Nuet är aldrig något, det är aldrig en produkt, alltid en process. Nuet är helt enkelt det som hela tiden händer. Nuet rör sig hela tiden, men det är inte något eller intet. Ett något är helt enkelt en viss typ av upplevelse vi gett en etikett. Så fort vi försöker gripa efter nuet, så fångar vi ett minne. Minnen är aldrig nuet.Utanför språket finns inte ett något, men heller inte ett intet - vad det nu är kan vi inte nå det med språket, och således inte heller säga något alls om det.
Precis. Det viktiga är utanför språket. Det ÄR. Det är det som inte går att prata om. Nuet. Språket rör det som VAR, inte det som ÄR. Just eftersom språkets ursprung är minnet. Och språket fungerar genom jämförelser mellan minnen.Skulle vi karaktärisera det som ett något (eller ett intet) skulle vi fortfarande röra oss inom språket, så vad vi vill säga låter sig inte sägas (eller tänkas.)
Nej precis, eftersom det är förnuftet som drar gränser och gör bedömningar.Vi kan inte bedöma var gränserna för förnuftet går.
Vi använder språket på ungefär samma sätt skulle jag då tro.Jag använder dock begreppet "språket" i en något vidare bemärkelse än vardagsbemärkelsen, ungefär något som kan liknas vid "begreppsliggörande" och inte strikt begränsat till tal- eller skrivakter. Begreppen uppkommer iochmed språket, likaså alla kategorier och tankeformer.
Är vi fast i språkets värld, missar vi allt det vi inte har namn för. Det är en enorm mängd information som bara slinker förbi helt omedvetet. Att bli medveten och uppmärksam syftar till att närma sig mer och mer förståelse för just denna ofantliga mängd av informationsbortfall vi ännu inte lärt oss att systematisera i mönster. Den uppmärksamme är den som tömmer sig på det han vet, och är ödmjuk inför sin begränsade förståelse. Den uppmärksamme är den som lär sig nya saker. Den som inte är uppmärksam är fast i det han redan vet - han har svårt att lära sig nya saker.
En spontan kommentar först: Skillnaden mellan den västerländska filosofin och den österländska filosofin blir så påtaglig i just den här diskussionen. Själv står jag med en fot i varje värld och dras åt olika håll beroende på vilket sammanhang jag befinner mig i och vad som ska diskuteras. Det intressanta är dock att skillnaden kan i princip beskrivas med ett ord: kategorisering. Det västerländska synsättet utgår hela tiden från kategoriseringar och försöker göra analyser därifrån. Det österländska synsättet efterstråvar på något sätt mer den rena upplevelsen och menar att kategoriseringen i sig inte är lika viktig.
Så ser jag det i alla fall.
Ärkeyxa(?):
Jag skulle, egentligen, gärna se något som helst belägg för det påståendet men det intressanta är att för att få det måste man kategorisera upp, analysera och kartlägga olika tankemodeller och konstruktioner. Dessa springer uppenbarligen ur den process som Jimmy analyserat i sitt första inlägg. Jimmy har påpekat ursprunget och påvisat just tänkandets partiella kunskap. Jag håller med honom. Det jag försöker få fram är att för att analysera dessa luftslott, måste man bygga upp andra luftslott. Självaste tankeprocessen implicerar kategorisering, fragmentering och (känslostyrda) associationer vilket gör att vi bara murar in oss själva i oss själva med det analytiska tänkandet. Förstår du vad jag försöker få fram?
Ja, om vi utgår från språket så är det klart att en upplevelse måste definieras som en upplevelse för att vara en sådan. Min uppfattning av språket är dock ett slags symboliskt kommunikationssystem. Det viktiga är att det inte är symbolen man egentligen talar om, utan de stimuli som gett upphov till sinnesförnimmelser, som gett upphov till en kategorisande tankeprocess som som gett upphov till en definiering/symbol. Här kommer vi ju in på "färgfilosofigrejen". Försök att förklara för någon hur en färg ser ut, utan att använda andra färger som referensramar. Det går inte, utan vi måste förlita oss på varandras upplevelser av saker och ting, och det är på grund av vår egen prägling och våra egna referensramar som dessa kommunikationsproblem uppstår. Skulle du förstått vad jag menade in i minsta detalj skull vi aldrig haft den här diskussionen, för då skulle du förstått.
Hoppas att informationen gått fram.
Så ser jag det i alla fall.
Ärkeyxa(?):
Sinnesförnimmelserna kommer inte innan språket, och det finns inget sådant som en "ren" upplevelse, ej heller någon transrationell upplevelse (vilket väl är vad vissa buddhister pratar om)
Jag skulle, egentligen, gärna se något som helst belägg för det påståendet men det intressanta är att för att få det måste man kategorisera upp, analysera och kartlägga olika tankemodeller och konstruktioner. Dessa springer uppenbarligen ur den process som Jimmy analyserat i sitt första inlägg. Jimmy har påpekat ursprunget och påvisat just tänkandets partiella kunskap. Jag håller med honom. Det jag försöker få fram är att för att analysera dessa luftslott, måste man bygga upp andra luftslott. Självaste tankeprocessen implicerar kategorisering, fragmentering och (känslostyrda) associationer vilket gör att vi bara murar in oss själva i oss själva med det analytiska tänkandet. Förstår du vad jag försöker få fram?
i vidare bemärkelse eftersom varje upplevelse måste karaktäriseras och definieras för att över huvud taget vara en upplevelse.
Ja, om vi utgår från språket så är det klart att en upplevelse måste definieras som en upplevelse för att vara en sådan. Min uppfattning av språket är dock ett slags symboliskt kommunikationssystem. Det viktiga är att det inte är symbolen man egentligen talar om, utan de stimuli som gett upphov till sinnesförnimmelser, som gett upphov till en kategorisande tankeprocess som som gett upphov till en definiering/symbol. Här kommer vi ju in på "färgfilosofigrejen". Försök att förklara för någon hur en färg ser ut, utan att använda andra färger som referensramar. Det går inte, utan vi måste förlita oss på varandras upplevelser av saker och ting, och det är på grund av vår egen prägling och våra egna referensramar som dessa kommunikationsproblem uppstår. Skulle du förstått vad jag menade in i minsta detalj skull vi aldrig haft den här diskussionen, för då skulle du förstått.
Hoppas att informationen gått fram.
Vad det nu är du pratar om, så inte är det världen.
Världen slutar där språket(tänkandets uttryck) slutar.
_________________
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"
Ditt sätt att uttrycker dig alstrar problem...enligt blå-boken.
Eller tillhör t ex musiken inte världen?
/cogito
Så länge jag säger att tanken finns i mitt huvud är allt i sin ordning; farligt blir det när jag säger att det är min hjärna som tänker.
Re: Några personliga reflektioner om tänkandet
PopJimmy skrev:Värden för oss är sinnesupplevelserna, Tolkningen av Världen för oss är språket. Tolkningen av världen slutar där språket slutar, sinnesupplevelserna av världen slutar där sinnerna "slutar". Är du i en isoleringscell utan sinnesintryck (alltså inte ens känsel) kan du fortfarande tänka.
Jag menar att språket är ett av våra uttrycksmedel som människor.
Intryck i form av sinnesförnimmelser kan vi ha, men det är en subjektiv upplevelsevärld.
En objektiv kommunicerbar värld kräver att vi uttrycker oss, t.ex genom kroppsspråk, verbalt språk, eller konstnärligt....
Och det gäller även om vi vill tala om våra upplevelser med andra, eller själva reflektera över dem.
Föreställningar av alla slag bygger på uppfattningar som går tillbaka på objektivt vissa påståenden. De är så självklart grundläggande att de oftast inte uppmärksammas. De utgör spelreglerna i vår värld och vårt leverne. Går man emot dessa så raseras alla försök att bilda sig uppfattningar. Därav min inställning att tänkandets uttryck bestämmer formen av världen. Och som Wittgenstein på ett ställe säger så har världens form inte någon motsats. Då 'talar' man kanske om magi.
Tänk dig ett stort Y, och att vi försöker tala med varandra sittande på varsin av dess 'armar'. För att hitta det ställe där vi tagit olika beslut måste vi backa ner i dess ben....
om vi orkar med det....
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"
Wittgenstein i "The Blue Book"
cogito skrev:Vad det nu är du pratar om, så inte är det världen.
Världen slutar där språket(tänkandets uttryck) slutar.
_________________
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"
Ditt sätt att uttrycker dig alstrar problem...enligt blå-boken.
Eller tillhör t ex musiken inte världen?
/cogito
Jag förstår. Men se mitt svar till PopJimmy ovan, så kanske det klarnar lite..
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"
Wittgenstein i "The Blue Book"
Re: Några personliga reflektioner om tänkandet
Meanman, jag förstår inte vad du försöker säga, eftersom du skriver lite luddigt. Vad menar du med detta huvudsats t.ex:
Efter huvudsatsen kommer bisatser, dessa bisatser förstår jag inte alls, eftersom jag inte förstår huvudsatsen.
Mer specifikt: Vad innebär delsatsen "går tillbaka på objektivt vissa påståenden"?Föreställningar av alla slag bygger på uppfattningar som går tillbaka på objektivt vissa påståenden.
Efter huvudsatsen kommer bisatser, dessa bisatser förstår jag inte alls, eftersom jag inte förstår huvudsatsen.
De är så självklart grundläggande att de oftast inte uppmärksammas. De utgör spelreglerna i vår värld och vårt leverne. Går man emot dessa så raseras alla försök att bilda sig uppfattningar. Därav min inställning att tänkandets uttryck bestämmer formen av världen. Och som Wittgenstein på ett ställe säger så har världens form inte någon motsats. Då 'talar' man kanske om magi.
Tänk dig ett stort Y, och att vi försöker tala med varandra sittande på varsin av dess 'armar'. För att hitta det ställe där vi tagit olika beslut måste vi backa ner i dess ben....
om vi orkar med det....
archaxe skrev:
Dina resonemang om språket och världen (tror jag) går ungefär tvärt emot hur jag ser det - utan språk, ingen värld.
Även om du inte hade någon att dela dina upplevelser med skulle du uppleva dom.
Menar du då att upplevelsen inte har tagit form hos dig om du inte karaktäriserar den genom "språket"?
Jag upplever att vi tvingar oss själva på världen genom språket.
Vi tvingar våra värderingar på det som är, genom språket.
Upplevelsen, existensen ligger helt utanför det. Naturen är obeveklig och behöver inte subjektet.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Re: Några personliga reflektioner om tänkandet
PopJimmy skrev:Vart och när uppstår det rationella/språkliga tänkandet? Det rationella tänkandet är jämförelse mellan minnen. Det rationella tänkandet följer alltid logik. Alla människor tänker alltså logiskt. När vi säger att människor tänker ologiskt menar vi egentligen att premisserna är felaktiga - utifrån ett annat logiskt system. Logiken är begränsad i.o.m. att premisserna är begränsade. Två människor som blir osams i debatter, debatterar alltså egentligen alltid logiskt - de utgår bara från olika premisser.
Menar du att vi inte kan gå emot våran logik?
Menar du att ingen kan göra annat än det som dom ser som bäst?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Re: Några personliga reflektioner om tänkandet
PopJimmy skrev:Meanman, jag förstår inte vad du försöker säga, eftersom du skriver lite luddigt.
Att vi upplever varandras inlägg som 'luddiga' beror på att vi har för lite gemensamt i våra referensramar. Därför använde jag bilden av 'Y', vilket du bör förstå.
Om vi inte söker en första punkt där vi skiljer oss i uppfattningar så krävs det väldigt ingående och långa inlägg.........
PopJimmy skrev:Vad menar du med detta huvudsats t.ex:Mer specifikt: Vad innebär delsatsen "går tillbaka på objektivt vissa påståenden"?Föreställningar av alla slag bygger på uppfattningar som går tillbaka på objektivt vissa påståenden.
Objektivt vissa satser utmärks av att de inte kan ifrågasättas, varken empiriskt eller grammatiskt. De uttrycker inte något faktum, utan en språklig norm som våra uppfattningar måste bygga på för att inte vara godtyckligt nonsens.
Några exempel på dessa normativa satser:
- det finns fysiska föremål
- det finns tal
- jag är en människa
- det här är en hand
(Jag försöker anknyta till Wittgensteins kunskapsteori)
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"
Wittgenstein i "The Blue Book"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 20 och 0 gäster
