Vad är egentligen den psykologiska förklaringen eller begreppet för dekadens? Vi allmänbildade vet ju att innan det Romerska imperiet föll, så skedde alla möjliga utsvävningar och dekadent beteende. Likadant under varje era som sedan åtföljts av en revolution har avslutats i dekadens. Vad är dekadens? Hur uppkommer den? Jag låter mig inte övertygas om att detta skulle vara ett normalt historiskt förlopp, snarare verkar det som att det är en utpräglat kulturell sak. När de samhälleliga strukturerna blir så pass rigida att människor inte längre orkar med att leva i dom, så hänfaller dom åt alla möjliga slags märkliga beteenden. Till slut blir krafterna så kvävande att uppror skapas. Idag så har vi å ena sidan en högst dekadent kultur och å andra sidan har vi terrorister som försöker att spränga bort allting.
Kan det vara så att dekadens är ett tecken på en själens rigus mortis?
Dekadens
Moderator: Moderatorgruppen
Re: Dekadens
Kiifen skrev:Vad är egentligen den psykologiska förklaringen eller begreppet för dekadens? Vi allmänbildade vet ju att innan det Romerska imperiet föll, så skedde alla möjliga utsvävningar och dekadent beteende. Likadant under varje era som sedan åtföljts av en revolution har avslutats i dekadens. Vad är dekadens? Hur uppkommer den? Jag låter mig inte övertygas om att detta skulle vara ett normalt historiskt förlopp, snarare verkar det som att det är en utpräglat kulturell sak. När de samhälleliga strukturerna blir så pass rigida att människor inte längre orkar med att leva i dom, så hänfaller dom åt alla möjliga slags märkliga beteenden. Till slut blir krafterna så kvävande att uppror skapas. Idag så har vi å ena sidan en högst dekadent kultur och å andra sidan har vi terrorister som försöker att spränga bort allting.
Kan det vara så att dekadens är ett tecken på en själens rigus mortis?
Dekadens är väl frånvaron av "kultur". Tidigare har ordet används för sin negativa klangs skull, av de som förespråkar "kultur". Numera används det emellanåt av de "dekandenta" själva, om sig själva, som en motreaktion mot kulturrörelsen.
Så för att kunna besvara vad dekadens är, måste man först förklara vad "kultur" är, och förklara hur kulturmänniskor tänker, kulturdogmen om att vissa objekt är mer "högtstående" och att man "skall" tycka om dem oavsett vad känslan i maggropen säger, och så vidare. Kultur kan väl sägas vara en rörelse som uppkommit ur konformismen. Allt som görs utan nån direkt anledning är "kultur". Några exempel: porr görs för att det ska vara sexigt, så det är inte kultur. Snygga foton på t.ex. det storslagna Grand Canyon, eller på en läckert formgiven sportbil, är inte kultur, för dom är snygga. Skulle man däremot göra samma foto svartvitt och lägga till lite skuggor så man knappt ser objektet, då kan det bli "kultur", eftersom det är meningslöst att göra så. Då framhävs konstnären istället för objektet. I botten bygger kultur på att framhäva konstnärernas auktoritet, fast det är en sån där sanning som man inte får säga.
/Makterna - dekadent
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Re: Dekadens
Kiifen skrev:När de samhälleliga strukturerna blir så pass rigida att människor inte längre orkar med att leva i dom, så hänfaller dom åt alla möjliga slags märkliga beteenden.
Kanske är det tvärtom, att dekadens är ett tecken på de samhälleliga strukturernas upplösning?
Ordet "dekadens" känns f.ö. lite fel, för tankarna till konsten. Då är gamla hederliga "moralupplösning" bättre.
Lagarna och moralen är det sammanfogande, konstitutionella, kittet i samhället. När det kittet försvinner så förvandlas människan åter till den grottmänniska hon alltid varit. Finns gott om exempel i vår närhistoria, Balkankriget t.ex..
Rätt intressant att vid tiden för Romarrikets fall hänger sej aristokraterna (rätt benämning?) åt alla perversioner som tänkas kan. Intressant därför att kanske är detta våran hemliga dröm; vi är helt fria att förverkliga våra drömmar utan att någon kommer med pekfingret. Kanske så livet egentligen borde levas?
suchanother
Ja kanske är det så man vill leva, men jag är ändå inte övertygad. Det verkar mer handla om att man får omåttliga begär och aldrig blir tillfredställd vad gäller något. Därför kallar jag det för en själens rigus mortis. När själen blir som ett gapande sår spelar det ingen roll hur mycket man försöker tillfredställa kroppen. Ta hetsätarna och alla möjliga slags beroenden. Mat, sex, spel, alkohol, droger, osv.
Det jag inte håller med dig om är detta om lagar och moral. Lagar är iförsig inte samma sak som moral. Moral utvecklas ju autonomt medans lagar är något man planerar sig till. Moral utvecklas i mänskligt samspel, medans lagar planeras av de som samhället ser som överordnade. Jag ser därför inte att lagar är något man kan skylla på i sammanhanget, för de är till sist och syvendes endast idéer på ett papper.
Dekadens är ett tecken på att något har hänt med folk och visst märker man av det just eftersom folk inte längre håller sig på mattan. Jag vill mena att det inte är lagar och regler som håller folk i god moral, istället att det är när avstånden mellan människor blir för stora som moralen börjar falla samman. Man märker att man kan blåsa vem som helst för det finns liten risk att man kommer träffa på denne person igen. De sociala avstånden gör att man slutar bry sig om varandra. En pensionär kan misshandlas till döds på stan utan att någon ingriper. Man luras till att tro att "kriminella" människor är helt annorlunda och som komna från en annan planet än en själv, istället för att se sammanhangen och varför saker och ting blir som de blir.
Dessutom så har vi en tendens till perfektionism. Vårt samhälle är planerat åt oss, ungefär som att man byggt en båt och sedan får vi kliva ombord och sedan rösta om var kaptenen ska föra oss någonstans. Eftersom idén är att denna båt ska ge människan en perfekt och mänsklig tillvaro ser man det som "problem" när folk inte längre håller sig till reglerna. Man ser det som ett misslyckande. Märkligt eller hur? Särskilt med tanke på att folk aldrig någonsin varit perfekta. Ändå förväntar man sig detta av folk just för att båten inte ska haverera.
Men varför uppstår dekadens? Om man utgår ifrån tron att varje människa i grund och botten vill väl, eftersom hon socialt tjänar på detta. När sker brytningen mot detta? När och varför vill man inte längre väl varken mot sig själv eller mot andra?
Ja kanske är det så man vill leva, men jag är ändå inte övertygad. Det verkar mer handla om att man får omåttliga begär och aldrig blir tillfredställd vad gäller något. Därför kallar jag det för en själens rigus mortis. När själen blir som ett gapande sår spelar det ingen roll hur mycket man försöker tillfredställa kroppen. Ta hetsätarna och alla möjliga slags beroenden. Mat, sex, spel, alkohol, droger, osv.
Det jag inte håller med dig om är detta om lagar och moral. Lagar är iförsig inte samma sak som moral. Moral utvecklas ju autonomt medans lagar är något man planerar sig till. Moral utvecklas i mänskligt samspel, medans lagar planeras av de som samhället ser som överordnade. Jag ser därför inte att lagar är något man kan skylla på i sammanhanget, för de är till sist och syvendes endast idéer på ett papper.
Dekadens är ett tecken på att något har hänt med folk och visst märker man av det just eftersom folk inte längre håller sig på mattan. Jag vill mena att det inte är lagar och regler som håller folk i god moral, istället att det är när avstånden mellan människor blir för stora som moralen börjar falla samman. Man märker att man kan blåsa vem som helst för det finns liten risk att man kommer träffa på denne person igen. De sociala avstånden gör att man slutar bry sig om varandra. En pensionär kan misshandlas till döds på stan utan att någon ingriper. Man luras till att tro att "kriminella" människor är helt annorlunda och som komna från en annan planet än en själv, istället för att se sammanhangen och varför saker och ting blir som de blir.
Dessutom så har vi en tendens till perfektionism. Vårt samhälle är planerat åt oss, ungefär som att man byggt en båt och sedan får vi kliva ombord och sedan rösta om var kaptenen ska föra oss någonstans. Eftersom idén är att denna båt ska ge människan en perfekt och mänsklig tillvaro ser man det som "problem" när folk inte längre håller sig till reglerna. Man ser det som ett misslyckande. Märkligt eller hur? Särskilt med tanke på att folk aldrig någonsin varit perfekta. Ändå förväntar man sig detta av folk just för att båten inte ska haverera.
Men varför uppstår dekadens? Om man utgår ifrån tron att varje människa i grund och botten vill väl, eftersom hon socialt tjänar på detta. När sker brytningen mot detta? När och varför vill man inte längre väl varken mot sig själv eller mot andra?
Makterna
Må så vara, man kanske förstår meningen i detta ändå? Som ordval tycker jag ordet dekadens är mycket mer färgstarkt än "moralupplösning".
Detta är wikipedias förklaring:
"Decadence generally refers to the supposed decline of a society because of moral weakness. The favourite example of this is ancient Rome, where, the story has it, a great empire was laid low by wicked emperors like Nero. However, the more dissolute emperors (Caligula, Nero, etc) ruled hundreds of years before the end of the empire.
In modern use, decadence is often defined as a decline in or loss of excellence, obstructing the pursuit of ideals. It is typified by the elevation of cleverness, education, and intellectual pretension over experience and tradition, and is often considered materialistic.
In literature, Decadence was the name given, first by hostile critics, and then triumphantly adopted by some writers themselves, to a number of late nineteenth century fin de siècle writers who were associated with Symbolism or the Aesthetic movement and who relished artifice over the earlier Romantics' naive view of nature"
Må så vara, man kanske förstår meningen i detta ändå? Som ordval tycker jag ordet dekadens är mycket mer färgstarkt än "moralupplösning".
Detta är wikipedias förklaring:
"Decadence generally refers to the supposed decline of a society because of moral weakness. The favourite example of this is ancient Rome, where, the story has it, a great empire was laid low by wicked emperors like Nero. However, the more dissolute emperors (Caligula, Nero, etc) ruled hundreds of years before the end of the empire.
In modern use, decadence is often defined as a decline in or loss of excellence, obstructing the pursuit of ideals. It is typified by the elevation of cleverness, education, and intellectual pretension over experience and tradition, and is often considered materialistic.
In literature, Decadence was the name given, first by hostile critics, and then triumphantly adopted by some writers themselves, to a number of late nineteenth century fin de siècle writers who were associated with Symbolism or the Aesthetic movement and who relished artifice over the earlier Romantics' naive view of nature"
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Moralen är naturligtvis inte autonom i det mänskliga samhället. Moralen ramlar inte ner från himlen utan är en specifik samling regler för varje samhälle.
Moralen förändras ständigt. Kristendomen förde med sej en massa påfund gällande familjebildning och sexualitet. (Vikingarna var konfunderade när Ansgar förbjöd knullandet till höger å vänster. Jag tror Hallvar skakade på huvet och tog en kruka mjöd. "Denna kväll är min sista chans att ta Hildegards oskuld".) Konstigt nog (?) var kristendomens regler anpassade till det rådande samhället. Var fanns den allsmäktige Gud? Eller är även han en slav under utvecklingen och måste anpassa sej? Var Gud marknadsanpassad redan då?
Den som kallas sej fritänkare måste i första hand göra sej fri från dagens normer och konventioner. Det räcker inte som Makterna gör att vara i opposition. Blicka gärna bakåt; varför förändras samhällen? Från stamsamhället där reglerna när det gäller sexuellt umgänge är rakt motsatta vårat samhälle där det mesta är förbjudet och där folk pressas in i givna roller, allt för att blidka gud mammon. Bara för att ta ett exempel.
Finns det någon förklaring eller är allt bara "slump"? Finns det någon röd tråd i samhällsutvecklingen?
Läs gärna Marx, denna 1800-talets största intellektuella gigant.
Om ni är allergiska mot marxism tänk på att Marx hade flera sidor; som historiker, som ekonom, som filosof, som politiker (han doktorerade som 24-åring i grekisk filosofi). I politiken var han agitator, lämna den biten därhän t.v. om du känner dej besvärad.
Eller varför inte börja med Hegel. Har sett på FF's sidor där folk radar upp de (skit)viktigaste filosoferna. Hegel är aldrig med. Istället är det några antika greker, Platon, Aristoteles....sen några perukgubbar från 1500-1700, Hume, Descartes, Berkley...sen nån ångestladdad (innan psykofarmaka) snubbe från sentid Kierkegaard (tråkig jävla runkare)...sen nåt från våran tid..Sartre, denna jävla skelögda vinpimplare som hade maschokistiska behov att göra sej värdelös.
Nå, Hegel är en snubbe att räkna med bara man lyckas förstå honom.
Moralen förändras ständigt. Kristendomen förde med sej en massa påfund gällande familjebildning och sexualitet. (Vikingarna var konfunderade när Ansgar förbjöd knullandet till höger å vänster. Jag tror Hallvar skakade på huvet och tog en kruka mjöd. "Denna kväll är min sista chans att ta Hildegards oskuld".) Konstigt nog (?) var kristendomens regler anpassade till det rådande samhället. Var fanns den allsmäktige Gud? Eller är även han en slav under utvecklingen och måste anpassa sej? Var Gud marknadsanpassad redan då?
Den som kallas sej fritänkare måste i första hand göra sej fri från dagens normer och konventioner. Det räcker inte som Makterna gör att vara i opposition. Blicka gärna bakåt; varför förändras samhällen? Från stamsamhället där reglerna när det gäller sexuellt umgänge är rakt motsatta vårat samhälle där det mesta är förbjudet och där folk pressas in i givna roller, allt för att blidka gud mammon. Bara för att ta ett exempel.
Finns det någon förklaring eller är allt bara "slump"? Finns det någon röd tråd i samhällsutvecklingen?
Läs gärna Marx, denna 1800-talets största intellektuella gigant.
Om ni är allergiska mot marxism tänk på att Marx hade flera sidor; som historiker, som ekonom, som filosof, som politiker (han doktorerade som 24-åring i grekisk filosofi). I politiken var han agitator, lämna den biten därhän t.v. om du känner dej besvärad.
Eller varför inte börja med Hegel. Har sett på FF's sidor där folk radar upp de (skit)viktigaste filosoferna. Hegel är aldrig med. Istället är det några antika greker, Platon, Aristoteles....sen några perukgubbar från 1500-1700, Hume, Descartes, Berkley...sen nån ångestladdad (innan psykofarmaka) snubbe från sentid Kierkegaard (tråkig jävla runkare)...sen nåt från våran tid..Sartre, denna jävla skelögda vinpimplare som hade maschokistiska behov att göra sej värdelös.
Nå, Hegel är en snubbe att räkna med bara man lyckas förstå honom.
suchanother
helt otroligt vad alla misstolkar vad jag skriver, för att först förneka allt jag sagt sedan säga samma sak själv. Det är som Veiron i Ottan när han ber killen i luren att dra ett skämt. "de va keolle å ada.."
Sen har vi debatten om moral och etik att gå igenom (fy fan vad trött jag blir) men för enkelhetens skull så säger jag bara, moral är hur det är, etik hur man tycker det borde vara och lagar hur man bestämmer att det måste vara.
INGENSTANS har jag påstått att moral ramlar ner från himlen. Istället har jag sagt att den utvecklas(!) i människors samspel.
Att du blir så jävla ivrig när du ska svara så du glömmer bort att sätta dig in i vad som sagts.
helt otroligt vad alla misstolkar vad jag skriver, för att först förneka allt jag sagt sedan säga samma sak själv. Det är som Veiron i Ottan när han ber killen i luren att dra ett skämt. "de va keolle å ada.."
Sen har vi debatten om moral och etik att gå igenom (fy fan vad trött jag blir) men för enkelhetens skull så säger jag bara, moral är hur det är, etik hur man tycker det borde vara och lagar hur man bestämmer att det måste vara.
INGENSTANS har jag påstått att moral ramlar ner från himlen. Istället har jag sagt att den utvecklas(!) i människors samspel.
Att du blir så jävla ivrig när du ska svara så du glömmer bort att sätta dig in i vad som sagts.
Alltså med dekadens menar jag att man helt enkelt börjar förfalla, att man tappar sin egen självrespekt, att man inte längre ser sig själv eller sitt liv som värdefullt, en personlig nihilism i vilket allting blir en jakt efter att bryta monotonin och torftigheten.
Jag menar INTE den typ av "Dekadens" i vilken en person bryter mot sociala tabun och beter sig på ett sådant sätt som folk anser störande eller "fel". Det är snarare en heroisk bedrift som ska applåderas.
Det är svårt att bedöma dekadens helt utifrån det synbara, men när man väl lär känna dekadensen så vet man att det är inte en heroism utan ser bara ut så, och i själva verket är det en långsam självutplåning.
Jag menar INTE den typ av "Dekadens" i vilken en person bryter mot sociala tabun och beter sig på ett sådant sätt som folk anser störande eller "fel". Det är snarare en heroisk bedrift som ska applåderas.
Det är svårt att bedöma dekadens helt utifrån det synbara, men när man väl lär känna dekadensen så vet man att det är inte en heroism utan ser bara ut så, och i själva verket är det en långsam självutplåning.
-
suchanother
- Avstängd
- Inlägg: 4109
- Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
- Ort: Göteborg
Svar till Kiifen:
Om det är "moralupplösning" vi talar om så tror jag det är en direkt konsekvens av att folk i allt större utsträckning blir fritänkare från att ha varit tiogudsbud-trogna kristna eller manskaföljalagen-hjärntvättade konformister. Dekadens är ingen villfarelse, utan insikten att om man kan tjäna något på en viss handling, så ska man göra det, även om den skadar någon annan. Jag tycker det är olämpligt att lägga skulden på dekadensen, för då är det fritänkandet man angriper. Istället tycker jag man borde förespråka ett så effektivt rättssystem att brott inte lönar sig, så att samhället inte kollapsar bara för att folk blir "dekadenta".
Jag vet inte om det ens vore önskvärt att folk vore icke-dekandenta, men hursomhelst är det orimligt att hoppas att folk ska vara snälla utan anledning.
Om det är "moralupplösning" vi talar om så tror jag det är en direkt konsekvens av att folk i allt större utsträckning blir fritänkare från att ha varit tiogudsbud-trogna kristna eller manskaföljalagen-hjärntvättade konformister. Dekadens är ingen villfarelse, utan insikten att om man kan tjäna något på en viss handling, så ska man göra det, även om den skadar någon annan. Jag tycker det är olämpligt att lägga skulden på dekadensen, för då är det fritänkandet man angriper. Istället tycker jag man borde förespråka ett så effektivt rättssystem att brott inte lönar sig, så att samhället inte kollapsar bara för att folk blir "dekadenta".
Jag vet inte om det ens vore önskvärt att folk vore icke-dekandenta, men hursomhelst är det orimligt att hoppas att folk ska vara snälla utan anledning.
Vad är god moral?
Är man t.ex. omoralisk om man slår en polisman på käften, vilket det vid första anblicken ju tycks vara?
Eller kan det alternativt vara så att käftsmällen bara är en hämnd för trakasserier som polismannen personligen utfört och som är betydligt värre?
God moral är genomtänkt moral. Däremot finns inget facit angående vilken moraldelikatess som är mest rätt.
Är man t.ex. omoralisk om man slår en polisman på käften, vilket det vid första anblicken ju tycks vara?
Eller kan det alternativt vara så att käftsmällen bara är en hämnd för trakasserier som polismannen personligen utfört och som är betydligt värre?
God moral är genomtänkt moral. Däremot finns inget facit angående vilken moraldelikatess som är mest rätt.
Vad kul! Historiska trender och tendenser är väldigt intressant att studera tycker jag.
Att moralen var bättre förr visste man redan i antikens Egypten, så det är inget jag betvivlar. Sedan dess har varje generation anklagat nästa för moraliskt förfall, så logiskt sett bör vår tids människor vara de mest urartade och moraliskt förkastliga som någonsin vandrat på jorden.
Kiifen skrev:Dekadens är ett tecken på att något har hänt med folk och visst märker man av det just eftersom folk inte längre håller sig på mattan.
Att moralen var bättre förr visste man redan i antikens Egypten, så det är inget jag betvivlar. Sedan dess har varje generation anklagat nästa för moraliskt förfall, så logiskt sett bör vår tids människor vara de mest urartade och moraliskt förkastliga som någonsin vandrat på jorden.
Ironi åsido tror jag att det är svårt att bevisa eller ens mäta en eventuell moralisk nedgång, även om man utgår från något av de gamla strikta religiösa morlasystemen till och med. Då måste man bland annat ta hänsyn till sånt som hyckleri. Även om man förr sade sig strikt följa Mose lag så kanske man bröt mot den när ingen såg på.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster