tanke-känsla-beteende..?

[Hattmakaren]

Hejsan och trevligt att ha hittat er på nätet!

Jag är en elev och behandlings assistent som
just nu läser en bok som heter "barn med känslomässiga problem"
av Kjell Nilsson, där fick jag en fundering att servera här på forumet.

Färegås alltid en känsla av en tanke eller till och med
att en tanke kan föregås av en känsla.... är ni med?

För att på något sett få en egen mall att jobba efter och att
försöka förstå kedjan så går jag till mig själv.
Jag får en tanke eller avser aktivt att få en tanke av den tanken
uppstår en känsla av antingen positiv eller negativ innebörd som
i sin tur påverkar mitt beteende eller visar vilket beteende jag får...
Eller är det mer inväcklat en så......

Vore kul med lite funderingar kring det här....

[PopJimmy]

Alltså, jag tror att många känslor är reaktioner ur tankar. Du säger något som mottagaren uppfattar är riktat mot henne och laddat med ord/innebörd som mottagaren associerar som negativt, när hon värderat utsagan efter hon först tolkat den.

Men det är väldigt komplexta att börja gräva i, eftersom känslotillstånd även påverkar hur man tänker.

Men är personen i ett "normalt" tillstånd, så är min tumregel att det är orden/tankarna (men också sammanhang) som triggar känslor. För att förstå hur man ska påverka/inte råka påverka en människas känsloliv, så ska man alltså i första hand förstå människan sätt att organisera sina tankar, alltså vilken världsbild och självbild och vilka värderingar människan har. Olika människor har ju olika uppfattningar om vad de tycker är rimligt. För att förstå vad en människa tycker är rimligt, så kan du observera vad människan säger och på vilket sätt hon säger det, och genom det härleda hur hon tycker och tänker kring. Ställa frågor funkar också bra.

[Hattmakaren]

Alltså, jag tror att många känslor är reaktioner ur tankar. Du säger något som mottagaren uppfattar är riktat mot henne och laddat med ord/innebörd som mottagaren associerar som negativt, när hon värderat utsagan efter hon först tolkat den.

Men det är väldigt komplexta att börja gräva i, eftersom känslotillstånd även påverkar hur man tänker.

Men är personen i ett "normalt" tillstånd, så är min tumregel att det är orden/tankarna (men också sammanhang) som triggar känslor. För att förstå hur man ska påverka/inte råka påverka en människas känsloliv, så ska man alltså i första hand förstå människan sätt att organisera sina tankar, alltså vilken världsbild och självbild och vilka värderingar människan har. Olika människor har ju olika uppfattningar om vad de tycker är rimligt. För att förstå vad en människa tycker är rimligt, så kan du observera vad människan säger och på vilket sätt hon säger det, och genom det härleda hur hon tycker och tänker kring. Ställa frågor funkar också bra.

Ok, då var jag nog på rätt väg i alla fall.
Jag är också med lite i ditt resonemang och håller med dig om att det är en riktig djupdykning när man har med känslotillstånd att göra, dock inte mindre intressant!

tanke/ord-skapar känslotillstånd och vidare handling/ beteende funderar ochså på om en hastigt påkommen känsla kan väcka tankar som
i sin tur aktiverar handling eller ett beteende...
en lättklädd och stilig kvinna på stan och vår i luften får en viss "klang" i den här diskussionen

[Kiifen]

Möjligtvis beror det på varför man reagerar inför något. Ifall man sitter och funderar för sig själv så kan man ju genom att tänka, få fram både bilder, känslor och musik inom sig, frågan är då vad en tanke är för något, om en tanke är enbart ett ytterst konkret innehåll och därför ska särskiljas från känslor, eller om en tanke är all den information som krävs för att hjärnan ska förstå vad det är man tänker på, och ibland så är fraser, ibland är det bilder, ibland är det musik och ibland är det känslor som är mest framträdande i tankarna. Inte att det skulle röra sig om en tudelning av å ena sidan känslor å andra sidan förnuft. Visserligen så är hjärnan skapt på det sättet att ena hjärnhalvan sköter känslor medan den andra sköter förnuft, men hela hjärnan samverkar ju i det som blir till ett tänkande och en fungerande organism.

[PopJimmy]

Alltså Kiifen, jag ser en stor skillnad mellan tankar och känslor, känslor är något som uppkommer i ett komplext samspel med tankar. Vissa former av känslor uppenbarar sig bara genom hur människan organiserat sina tankekonstuktioner. Tar vi en obehaglig känsla asiater tycks hara monopol på, så kan de ibland få för sig att deras penis, "vänder sig in i kroppen och tycks försvinna". Denna upplevelse är mer än en tanke, men uppkommer antagligen genom deras sätt att organisera deras tankekomplex. Känslor som isolation och alienation som är vanligt förkommande i våran kultur tror jag uppkommer mycket p.g.a. våran världsbild och självbild. Vi tänker och därför upplever att vi är separerade från världen. I andra kulturer, så har människor ett mer "integrerat" förhållningsätt till naturen. Naturligtvis upplever heller inte alla människor i våran kultur isolation, de är bara de som inte har något meningsfullt socialt sammanhang att vista sig i som gör det. Men alla människor som saknar meningsfulla sociala sammanhang upplever sig inte med nödvändighet som isolerade - det är helt beroende på hur människan organiserat sina tankar.

Sen är det en annan väldigt distinktiv sak mellan tanke och käsnla, nämligen att tankar är en form av mönster som uppkommer genom minnet, dvs kunskap eller erfarenhet. När du tänker i ord har du alltså lärt dig orden av någon annan, (eller i mer sällsynta fall konstruerat ett eget ord som du använder för att benämna ett giviet mönster du tycker dig uppleva uppenbara sig i de sammanhang du ofta rör dig i. Anledningen att specialister har egna begreppsapparater är alltså inget konstigt, eftersom specialister valt att undersöka en given, begränsad del av världen. Det är också därför nya ord ofta skapas genom specialister).

Känslor är däremot inte inlärda genom minnet på samma sätt. Vi har grundläggande känslor som olika "medborgare" av nästan alla kulturer upplever och dessa triggas ofta i samband med tankar i kombination med värderande (som delvis är en tankeproces).

Olika kulturer skiljer sig alltså kanske drastiskt i hur de tänker, dvs strukturerar tillvaron, men känslolivet är något som är mer gemensamt för människor, oavsett kultur. (även fast det finns undantag, som asiat/penis exemplet visar)

[PopJimmy]

tanke/ord-skapar känslotillstånd och vidare handling/ beteende funderar ochså på om en hastigt påkommen känsla kan väcka tankar som
i sin tur aktiverar handling eller ett beteende...
en lättklädd och stilig kvinna på stan och vår i luften får en viss "klang" i den här diskussionen

Alltså, vad människan tänker på beror ju på vilka behov/begär han känner sig behöva tillfredställa. Ser jag en tjej på gatan och har en flickvänn som jag tycker är förbannat snygg och som jag även har ett väldigt tillfredställande sexliv med, så är det antaligen mindre chans att jag börjar tänka på hur jag skulle vilja ha sex med denna lättklädda kvinna.

Sen tror jag även att man det finns en biologisk aspekt också, jag tror att olika människor har olika grader av hormoner som får dem att tänka på sex i olika utsträckning. Men sen tror jag även att hormoner/känslor produceras i olika stor utsträckning beroende på vilka beteenden som är accepterade/icke-accepterade i kulturen.

Med beteende så tror jag att det ligger närmare känslor än tankar. Jag har hört ordet ett alternativt sätt att beskriva känslor, och det är "action-signal". Jag har själv märkt att jag ibland kan ligga i flera timmar och tänka på att jag borde agera (agera och beteende är alltså båda ord som båda beskriver en slags riktad fysiskt aktivivering), dvs att jag borde göra saker. Det som får mig att göra saker är alltså inte bara för att jag tänker att jag borde göra dem, nej det är när ett känslomässigt värderade kommer in i bilden, när jag börjar värdera min situation och uppleva att det kommer bli "försent" om jag inte börjar agera som får mig att sätta igång (eftersom att detta "försent" i mitt värderande upplevs som kvalitativt dåligt/icke-önskvärt).

Tänkade som inte understöds av värderande (värderande = tänkande som rör begrepp som har en emotionell laddning), så blir det ofta inte mycket gjort.