Det där med hur man uppfattar tid alltså???
Åkte undre påskveckan till kolmården med min dotter, resan tog ca 4 timmar men hon talar ännu om den som om den var oändligt lång. Hon gillade verkligen upplevelsen men varnar sina kamrater för att åka till djurparken eftersom vägen dit är så lång.
Är det så att man uppfattar tid på kortare vis allteftersom man levt längre?
Kan detta isåfall ha någon evolutionär nytta?(nyfikenhet<=>förspillda möjligheter)
Ibland hör man att djur inte har tidsuppfattning men djurens biologiska klocka är ju i många fall mer "in tune" än vad människans är.
Jag blandar säkert ihop begreppen här eftersom den biologiska klockan förmodligen inte innefattar en uppfattning om hur lång tid man väntat, dock kan man ju se liknande fenomen hos hundar och deras stigande upprymdhet kontra tid när matte/husse kommer hem.
Time is on my side, yes it is. Ibland möjligtvis men inte i synnerhet.
Tidsbegreppet?
Moderator: Moderatorgruppen
Tidsbegreppet?
"It's not a lie, if you believe it."
människor och djur sover, utan att det påverkar världens tidsflöde.
ju äldre man blir, ju mindre, procentuellt sett av ens livs upplevelser minns man, den rymms bara inte allting.
hjärnan, i samarbete med medvetandet och evolutionen, gör ständigt ett urval, vad som ska sparas, komprimeras, omarbetas.
Jag tror inte att detta samspel, detta system någonsin raderar information, däremot späds det ut så pass till en grad att det ej längre kan tas fram, att blandas in på nytt i den röran. som vi kallar jaget.
barnet som lider i bilen av att det minns hela resan, utan att riktigt kunna koppla bort denna konstante upplevelsen, gör det, för att det finns så pass mycket plats i minnet, och har därför en mera intensiv tidsuppfattning, stackaren.
ju äldre man blir, ju mindre, procentuellt sett av ens livs upplevelser minns man, den rymms bara inte allting.
hjärnan, i samarbete med medvetandet och evolutionen, gör ständigt ett urval, vad som ska sparas, komprimeras, omarbetas.
Jag tror inte att detta samspel, detta system någonsin raderar information, däremot späds det ut så pass till en grad att det ej längre kan tas fram, att blandas in på nytt i den röran. som vi kallar jaget.
barnet som lider i bilen av att det minns hela resan, utan att riktigt kunna koppla bort denna konstante upplevelsen, gör det, för att det finns så pass mycket plats i minnet, och har därför en mera intensiv tidsuppfattning, stackaren.
Ner med enfalden! Heja mångfalden!
Jo, jag tror att man rationaliserar allt mera med åldern, man är tvungen.
Minnet är nog alltid lika fullt, de minnen småbarnet har, av det ett småbarnet upplever, ersätts av minnen av den människan som succesivt tar över kroppen dagen efter, eller minuten efter.
Småbarn behöver inte vara särskilt rationella hos människan, föräldern sköter den detaljen, mer eller mindre väl, beroende hur de själva lyckats med att rationalisera sitt beteende, under der ofrivilliga uppoffrandet av den egna barndomsligheten. (till förmån för släktet)
Om det inte förhöll sig så, så skulle det inte finnas det vi väljer att kalla för vuxna.
Minnet är nog alltid lika fullt, de minnen småbarnet har, av det ett småbarnet upplever, ersätts av minnen av den människan som succesivt tar över kroppen dagen efter, eller minuten efter.
Småbarn behöver inte vara särskilt rationella hos människan, föräldern sköter den detaljen, mer eller mindre väl, beroende hur de själva lyckats med att rationalisera sitt beteende, under der ofrivilliga uppoffrandet av den egna barndomsligheten. (till förmån för släktet)
Om det inte förhöll sig så, så skulle det inte finnas det vi väljer att kalla för vuxna.
Ner med enfalden! Heja mångfalden!
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 13 och 0 gäster