Hymer skrev:Om man resonerar på detta sätt, är man då rasist? Om inte, vad gör en isåfall till rasist? Vad är egentligen fel i resonemanget?
Felet smyger sig in först när du försöker omvandla en samling rasbundna kvaliteter till ett kvantitativt värde på skalan "bra-dåligt". Ett sådant värde kan ju vara intressant i en viss situation, men det blir tokigt då det tillämpas på en individ som "helhet".
Det är t.ex. inget rasistiskt i att konstatera att negrer är svarta och därmed överlag tål solljus bättre än vad jag gör (jag får dessutom ovanligt lätt solsting). Om vi då har att välja på att tillsätta två befattningar, där den ena går ut på att plocka bomull på fältet i solgasset, och den andra att leda, planera och administrera det arbetet, då är jag alltså mer lämpad för den sistnämnda befattningen, i kraft av att jag är direkt olämpad för den förstnämnda. Ett sådant resultat är ju inget att, som vit, yvas över, men heller inget att skämmas för: man har ju trots allt inte vare sig åstadkommit eller misslyckats med något i samband med att man fått sin hudfärg. Den kom ju på köpet, och ger vissa grundförutsättningar.
Rasist, det blir man först när man drar den felaktiga slutsatsen att det är finare att vara arbetsledare än att jobba i sitt anletes svett, och att man av historiska skäl därför är mer lämpad som ledare, och därmed också förmer, om man är vit än om man är svart. Man omvandlar alltså ett situationsbetingat "bra-dåligt" till något som sägs gälla allmänt för en viss typ av individer, p.g.a. ett missförstånd av t.ex. historiska fakta.
archaxe skrev:Alltså inga rasmässiga skillnader (jag antar att vi talar rent genetiskt) utan "kulturella". Jag tror det var hovnarr som berättade detta för mig, men jag är inte säker och vill inte skuldbelägga honom om så inte är fallet.
Precis, det var ju lättare att tala om rasegenskaper förr när ras och kultur var ett, när folk inte flyttade ikring så mycket. Folkslag som historiskt flyttat runt mycket, t.ex. judarna, påverkas mindre av detta, eftersom de funnit sätt att bevara sina "raskulturella" traditioner trots avsaknaden av ett riktigt geografiskt centrum (tills nyligen). Idag pratar vi därför hellre om "etnicitet" för att tydliggöra att vi pratar om hela det kulturella arvet, både i fråga om arv och miljö. "Ras" har kommit att enbart hänföra sig till den biologiska fenotypen. Man kan säga att "etnicitet" idag betyder vad "ras" betydde förr, så ur den aspekten tycker jag man lika gärna kan säga "ras". Inte minst därför att ordet fått en onödigt negativ klang (p.g.a. felslut av typen ovan), som jag gärna hjälper till att tvätta bort.
archaxe skrev:Det intressanta är inte om vi kan se skillnader eller inte, utan vilka implikationer detta får.
Inom den kognitiva psykologin talar man om tankemönster, och t.o.m. negativa automatiska tankar. Jag tror tyvärr att många har ett tankemönster, som nästan omedelbart får dem att värdera något normativt, så fort de inser ett visst sakförhållande. Eftersom de inte märker av denna normativa process tror de sedan att (den snudd på godtyckliga) implikationen av sakförhållandet i sig är ett sakförhållande, eller en del av detsamma. Fördomar är ofta just förhastade slutsatser.
Hymer skrev:Varför kan man inte värdera människor eller grupper av människor?
Varför kan man värdera något överhuvudtaget? Hur uppstår ett värde? Pengar som jag kan köpa något för idag kan vara värdelösa om ett år, om ekonomin går åt helvete. Min förmåga att dra fyndiga ordvitsar kan vara värdefull i många sociala sammanhang, men direkt värdelös på en begravning. Så vad säger du, Hymer, är jag mer värd än nån som inte kan dra vitsar? Det beror på, eller hur? På situationen. Att tala om något slags allmänt människovärde, ren "braighet" alltså, skulle då kunna innebära att klara skivan i alla eller många situationer. Men de flesta gör ju det! Skillnaden är att de har olika strategier.
Att vara intelligent är en strategi, att vara dum är en annan. Det är mycket möjligt att det kommer gå lika "bra" för bägge i livet, hur man nu värderar något sånt (?) Att vara rik är en strategi, fattig en annan. En handikappad person, som t.ex. inte har armar, måste ju ha utvecklat ett fantastiskt tålamod för vardagliga ting, som jag aldrig skulle kunna mäta mig med. Men ibland är det ju inte så dumt att ha armar istället! Så vem är bättre? Tough choice! En äldre herre kan ha ett givande och förtroligt samtal med en yppig ung kvinna utan att störas av sexuella tankar, men jag kan inte det. Jag kan å andra sidan befrukta henne. Vem är bättre?
Who gives a fuck?
